KAMERANOSTALGI

Såg min barndoms kamera på Myrorna, en Kodak Instamatic 100. Man laddade dem med små filmkassetter. En stor del av alla bilder som togs på mig åren 1974-83 togs just med en sådan kamera... Nej, jag köpte den inte.

CABARET

Jag satte igång mina kreativa elever i ett litet skriva teatermanus-projekt och gläds åt den entusiasm de tog sig an uppgiften. Jag har nog aldrig haft så många elever som varit så kreativt begåvade.

När jag pratade teater med mina kollegor på lunchen sade en av dem att hon ville se "Cabaret" igen och då kunde jag ju inte undgå att berätta att jag nådens år 1992 varit med och spelat Cabaret på scen. Fortfarande ett av mina varmaste minnen och det är ju lite otäckt att det nu är 28 år sedan.

När jag kom hem plockade jag fram Cabaret-plattan som det lyssnades en hel del på när det begav sig. Jag minns även att den snurrade hemma hos härlige Harry Nyman när min gymnasieklass hade återförening 1994. 2008 hade vi en ny återförening här i Stockholm (dock utan Harry som sorgligt nog lämnat oss kort före vår återförening) och det kändes då som tiden stått stilla och det hade den ju gjort.

Det tar på krafterna att ha roligt ...

... kan jag konstatera efter två underbara dagar i nostalgins och nöjets tecken. Jag var tämligen slut på lördagskvällen - och det berodde inte enbart på att jag varit med familjen på bio och sett senaste James Bond-filmen (vilken för övrigt var en besvikelse) ... nej det var inte det som gjorde att jag kände mig lite ... nja inte utarbetad direkt ... ut- .... utfestad kanske?

I fredags efter jobbet begav jag mig till Söders Hjärta, en restaurang med bar liggandes nära Maria Magdalena kyrka på Södermalm. Där skulle vi åter träffas, alla vi gamla snorungar som 1990-92 gick Estetisk-Praktisk linje med teaterinriktning på Hermelinsskolan i Luleå.

Naturligtvis kunde jag konstatera att jag hade glömt ta med mig de gamla tidningsklipp från den tiden som jag hade tagit med mig till Stockholm, naturligtvis kunde jag konstatera att jag inte höll på att hitta dit och senare trodde jag att jag glömt min kamera, bara för att när återträffen var över inse att jag lagt kameran i ett för mig fullständigt okänt och outforskat fack i min väska. Nå, det fotograferades rätt hejvilt ändå och en hel del material lär säkerligen dyka upp på Fejsbock så småningom. Det är ju till viss del Fejsbocks förtjänst att vi alla kom i kontakt med varandra efter alla dessa år. Mest hyllningar skall ändå gå till Kicki, som ägnade sig åt ett imponerande detektiv- och spaningsarbete för att lokalisera alla gamla klasskamrater. Resultatet blev också en underbar kväll där den goda maten och drycken hamnade totalt i bakgrunden för det sköna sällskapet.

Vi flyttade om mellan borden och drog våra livshistorier gång på gång, för alla ville ju veta vad som hade hänt ... för att inte tala om önskan att vältra sig i nostalgi, byta minnesbilder med varandra och bara insupa varandras sällskap - och konstatera att vi hade inte förändrats så himla mycket under dessa 16 år. Dessutom kändes det inte som om året var 2008 ... och det kanske det inte var heller ... i alla fall inte i fredags. Dagen efter samlades några av oss till en ny träff med fika i Kulturhuset - vi kunde helt enkelt inte få nog av varandra.

Tack för att jag åter fick träffa er alla: Jimmy, Kajsa, Malin, Stefan, Cilla, Lina, Jenny, Therese, Per, Tina, Sarah, Kicki, Camilla, Anna, Hanna, Anne, Sara, Lotta och Linus.

En sak tror jag vi är eniga om ... det får INTE dröja 16 år tills vi ses nästa gång.