ELVIS PRESLEY OCH RCA CAMDEN-JÖNSERIET

ELVIS AND ME - HOW IT ALL STARTED

Elvis Presley 1935-77

Han har varit med hela mitt liv, trots att det idag är 40 år sedan han lämnade oss.

TILLBRINGAR KVÄLLEN I KUNGLIGT SÄLLSKAP

Elvis Presley, Way Down in the Jungle Room, en nyutkommen dubbel-LP med Elvis Presleys sista inspelningar som inte var konsertinspelningar. Den uttråkade Elvis kunde inte förmås att åka till en studio, så RCA fick åka ut till Graceland och smälla upp en studio i djungelrummet och resultatet blev ju över förväntan. Det är ju uppenbart att det inte är en Elvis i god form vi får höra, men likafullt så gör han ett ganska inspirerat intryck och det verkar till och med som han har lite kul när han galghumoristiskt skämtar om Neil Diamond (då Elvis dabbat sig när han skulle sjunga Solitaire, som ju var en känd låt ur Neil Diamonds repertoar), en telefon som passar på att ringa när det som passar minst - under inspelning - och alla sladdar som är dragna över djungelrummet. Att han hade utmärkta musiker med sig som han trivdes bra med under inspelningen är uppenbart, gitarristen James Burton var den i det starka kollektivet som lyste mest. Låtarna skulle ges ut på LP-skivorna "From Elvis Presley Boulevard Memphis Tennessee" 1976 och "Moody Blue" 1977, och även om jag hört dessa sånger åtskilliga gånger så är denna utgåva en upplevelse - avskalade direktinspelade versioner med små variationer från de officiella utgåvorna från tiden. För övrigt tror jag nog att jag aldrig kan få nog av Elvis Presley. Jo, så är det nog. 

15 ELVIS PRESLEY ALBUMS WORTH HAVING

SEAMOS AMIGOS!

Jag lyssnar sällan på kassetter men plockade nu ikväll fram denna spanska Elvis-kassett, inköpt åt mig av mina morföräldrar, förmodligen på Gran Canaria eller Teneriffa eller någon liknande plats för närmare 35 år sedan. Den unge Björn blev mycket glad vilket knappast behöver påpekas. Nu är både morfar och mormor borta sedan några år tillbaka, men såväl kassetten som många glada minnen finns kvar.

answer to travisrobinson179's video "SHOW ME SOME ELVIS"

LÄNGE LEVE KUNGEN!

Ja idag är det ju trettio år sedan Kungen dog. Skall nog försöka hinna lyssna på några plattor med honom i kväll. Länge Leve Kungen!

Min blogg har ju varit heldöd ganska länge nu, men jag har helt enkelt inte haft lust att blogga ... tid har jag ju haft - men inte lust. Nu är jag dock tillbaka på jobbet. Ungarna ansluter på måndag, och jag måste känna att det känns tämligen lovande - till skillnad från i fjol då allt mest kändes nytt och förvirrande. För första gången sedan jag började arbeta som lärare kommer jag inte att arbeta övertid ... fast det kan nog hinna ändras, så jag skall nog inte ropa hej än.

Vad tycker ni om vädret på sistone? I Stockholm har det varit så fuktigt att det nästan inte gått att andas ett längre tag - det har varit rätt hopplöst att hänga tvätt på tork och det har till och med bildats fuktfläckar på tapeterna - DÅ är det fuktigt i luften. Jag som avskyr hett väder - tycker ännu mindre om vädret då det dessutom är fuktigt - så sista veckan före jobbet ägnade jag mig åt att mest försöka undvika att drunkna i svett. Nu är det till och från lite bättre - men nog längtar man ibland efter en riktig hederlig snödriva ... eller en rejäl hagelskur!

En annan gammal hjälte dog förresten för några dagar sedan, nämligen Lee Hazlewood. Jag är uppvuxen med hans LP "Cowboy in Sweden" och tycker nog att gamle Lee tillsammans med Johnny Cash var de tuffaste av alla tuffa. När jag för ett stort antal år sedan anlade mustasch - en ansiktsprydnad(?) som skulle stanna kvar på överläppen till och från under åtta års tid - så var min motivering att Lee Hazlewood hade mustasch, samtidigt för att jag brukar motivera varför jag nästan alltid går klädd i svart med att Johnny Cash minsann alltid gick klädd i svart. Nå, åter till Lee. Jag insåg till min förfäran att de Lee-skivor som den Jakobssonska samlingen innehöll fanns kvar i Luleå och att "Cowboy in Sweden" numera stod bland mammas skivor - den var ju faktiskt hennes. Jag har lite halvhjärtat hållit utkik efter "Cowboy in Sweden" - jag tycker annars att man ser den ganska ofta - men ännu har jag inte hittat den. Nå, det lär nog inte dröja.

Nåja, då hastar jag väl vidare - dagen till ära till tonerna av ... Jo Äint Naffin Batt ö Haund Dågg!