Valborgsmässoaftontankar

Jacques Loussier och hans eminenta trio leker med Bach i mina Koss-pluggar, och till vänster om datorns tangentbord ser jag hur cd:n snurrar vildsint i den bärbara cd-spelaren. Till höger om den (mellan tangentbordet och skärmen) ligger min kramboll - inköpt för att förstärka musklerna i min vänsterhand, cd-omslaget som skvallrar om att jag i denna sekund lyssnar på Loussiers version av Allegrot ur Johann Sebastian Bachs konsert i F-moll, och till höger om detta ligger min mobiltelefon tyst och stilla (med Sousas "Liberty Bell" - dvs Monty Pythons signaturmelodi som ringsignal).

Det är ju Valborgsmässoafton. En av årets mest högoktaniga helger.

Jag sitter och funderar på en kortare dialog som utspelade sig i morse vid frukosterandet ... försök till konstlad rekonstruktion:

- Vi kanske kan gå och titta på elden vid Husby gård senare i kväll ...

- ... och titta på alla fyllon ... fast det kanske inte finns så mycket sådant i de här trakterna?

- Jag har då ALDRIG begripit vari nöjet ligger i att supa sig redlöst berusad. Jag bara fattar det inte ...

- Glädjen över att våren är i antågandet, och vi kanske inte kan visa våra glädjekänslor utan att först hälla i oss en hel del ... vad vet jag?

- Jag har då aldrig firat Valborg. Men det kan ju förstås bero på att jag aldrig firat tillsammans med svenskar ...

- Tyvärr är det så att svenskar inte kan hantera alkohol helt enkelt. Hur kan man annars tolka allt helgfylleri?

- Jaa ... Då skall jag ju inte säga något om ryssar!

- Nej, jag har fått höra det från flera olika 'källor' vid det här laget, så det verkar ligga något i det.

Ungefär lät det när jag och en mig mycket när och kär person satt och drack arabiskt kaffe och smaskade på pitabröd, skogaholmslimpa med alla möjliga mer eller mindre bisarra pålägg: gurka, tomat, morot, ädelost på tub, kalkonmortadella och ... håll i er ... jordnötssmör (eller amerikanskt tapetklister som jag brukar kalla det).

Jag är ju själv ingen IOGT-are och heller ingen nykterist, eftersom jag gärna dricker vin eller martini eller kanske till och med en whisky i glada vänners lag, men jag skulle aldrig vilja dricka mig apfull. Visst har det hänt några gånger att det har hänt, men då har det varit nödvändigt - och inte särskilt lustfyllt överhuvudtaget. Men jag kan aldrig förstå människor som har som mål med sitt festande att gå ut och supa skallen av sig, och jag är inte ens i närheten av att kunna förstå varför de dessutom verkar vara stolta över det. Jag förstår inte den mentaliteten, har aldrig gjort det och kommer nog heller aldrig att göra det. Under några år slutade jag gå på fest bara för att jag tyckte att jag blev betraktad med misstänksamhet bara för att jag inte ville supa skallen av mig ... och jag blev bara så himla less på att behöva motivera varför jag inte ville ("Nej, jag är varken nykter alkoholist eller strikt religiös eller godtemplare.."). JAG bad minsann inte dem motivera varför de ville supa bort en massa pengar för att sedan vakna med kopparslagare och ångest morgonen (eller eventuellt dagen) därpå, fast jag tycker att en sådan fråga hade varit mer befogad. Nej, som sagt var, jag begriper det inte.

Nu när Jacques Loussier och hans trio spelar Bachs Passacaglia i C-moll önskar jag er alla en trevlig Valborgsmässoafton och en trevlig första maj. Men ta det easy i kväll, så att ni orkar demonstrera i morgon.

och ja visst ja ... grattis knugen!

Stockholmsbetraktelser

Efter att nu bott ett antal veckor i närheten av Fjollträsk och därmed haft stora möjligheter att bilda mig en uppfattning om storstaden genom diverse ärenden och utflykter så kanske det är dags att komma med en eller annan betraktelse ... eller ?

---

Nähä, slipp då!

---



---

HA! Som om jag skulle bry mig om vad publiken tycker (ironisk grimas insättes HÄR)! För nästan en vecka sedan stod jag mitt i natten på Rågsveds t-banestation och betraktade det hästskoformade Rågsveds centrum lite från ovan - vilket man gör på Rågsveds t-banestation - och samtidigt lyssnade jag på en minidisc med norrbottnisk folkmusik (J. P. Nyströms för att vara mer precis), och jag undrade om Svante Lindqvist och hans spelkompisar någonsin spelat i Rågsved. Jag tvivlade, men tänkte att NU har de gjort det, även om det bara skedde i mina hörlurar. Anledningen att jag var i Rågsved mitt i natten var att en kusin till mig besökt mig och hela 'familjen', och att jag lotsat den t-baneängsliga kusinen till Rågsved där hennes pojkväns syster har sitt bo. När jag hör "Rågsved" tänker jag på en kuplett som Sonya Hedenbratt (och även Gunwer Bergkvist sjöng i en Svenska Ord-produktion - Konstgjorda Pompe?) som hette just "Rågsved". Den handlade om det sköna i att ha det lite allmänt trist och melodin var samma schlager som Tiny Tim odödliggjorde (hrmm nåja) några år senare, "Tip toe through the tulips".
---

Påsken var på väg att bli en riktig trist historia (pojkarna bortresta, Galina jobbade och jag förkyld med stämband som metkrokar), men på påskdagen fylldes lägenheten av glada kurder och då blev det genast lite roligare. Jag skall lära mig kurdiska ... eftersom jag numera räknas som kurd så är det nog bäst att lära sig det intressanta språket också.

---

Idag åkte jag på en lång utflykt till Skärholmen. Dels för att jag ville titta på några affärer där och för att jag var på jakt efter en vår-/sommarjacka. Jag hittade en sådan på Dressman (fanns säkert likadana i Kista centrum, men va fan) och gjorde sedan en Myrorna-turné (raid?) a la bloggarvännen Jenny. Jag började i Skärholmen (hittade två gamla Grönköping böcker a 10 kr/st), det fanns också många intressanta skivor, men då jag är utan vinylspelare än så länge ligger jag lågt med sådana inköp. Tittade sedan in på Emmaus (OK, har ju inget med Myrorna att göra - men ändå) som låg i närheten av Slussen och Stadsmuséet (där skall jag också ta mig en titt vid tillfälle) och betade sedan två Myrorna i centrala Stockholm, men gjorde inga fler inköp än mitt bokinförskaffande i Skärholmen.


---

Jag gillar att åka tunnelbana, även i rusningstrafiken, och jag kan inte påstå att jag känner av någon stress ... jag är rädd att jag alltid haft Stockholmstempo i kroppen ... Nu har jag provat på inte bara blåa linjen utan nu är hela spektrat avsmakat. Blåa linjen som är nyast tycker jag har mest personliga t-banestationer, å andra sidan ser man väldigt mycket av omgivningarna när man åker gröna linjen men när jag i dag provade på röda linjen tyckte jag att jag bara såg en massa kakelväggar. Det bör tilläggas att jag ännu inte sett ALLA stationer, men den estetiska favoriten är Solna centrum ... men den mest spännande är utan tvivel spökstationen i Kymlinge ... där bara de döda kliver av ... muohahahahahaaaaaaaa!!!!!!

Någonstans under det röda krysset ...

... bor jag. Kan vara bra att veta, om du skulle vara ute på din dagliga helikoptertur och plötsligt känner att du är kaffesugen.

Våren är här och jag har utan sorg i hjärtat ställt undan vinterkängorna (som är så obehagliga att använda på barmark) och plockat fram mina välputsade loafers ... det blir säkert snöstorm i morgon bara för detta djärva beslut.

När jag skriver detta lyfter ett plan från Kallax flygplats utanför Luleå med min kusin med tillhörande pojkvän ombord. Pojkvännen skall göra någon form av bilaffär och besöka systern i Rågsved, men kusinen tycker att det är ett bra tillfälle att se vad det är för ställe hennes vrickade kusin slagit sig ned på och det får man ju vara glad för.

Påsken närmar sig med allt vad godis, ägg och påskkärringar heter och i går fick jag testa min gamla skoltyska på grannens kompis som kommit på besök från Düsseldorf - detta var inte det lättaste ... som att starta en dieseldriven Peugeot 504 (-75) med urladdat batteri .... men på något egendomligt sätt lyckades jag göra mig förstådd i alla fall ... eller så var grannens tyskspråkige kamrat väldigt artig. Never mind. Vad har då han med påsken att göra? Tja, han hade med sig en stor kasse med allehanda tyska godsaker i chokladform till grannens ungar - och så mycket mer behövs inte för att bli populär i det lägret.

Björns Blåa Blogg för en tystare tillvaro nuförtiden, och det beror till viss del på att jag inte tycker att det finns så mycket att skriva om där längre. Det är visserligen alltid bra att ha något ställe där man kan uttrycka sina innersta tankar och funderingar, men skall sanningen fram har denna blogg aldrig varit ett sådant ställe - utan snarare ett litet plottrigt ställe för rätt så ytliga betraktelser av olika slag. Det ligger absolut inget fel i det, men just nu känner jag att jag inte direkt är i behov av ett sådant ställe.

Trött BeJi

I brist på annat ...

Jag har verkligen inte något att skriva om och följaktligen borde veta bättre än att skriva här. Men mina fingrar är uttråkade ... och G pysslar med annat och är inte tillgänglig för mina fingrar just nu ... så därför blir det en bloggpost här i alla fall.

Jag såg en taggning hos Munin (som sett den hos någon annan, som i sin tur sett den ... ja ni fattar ...), och eftersom jag ändå inte har något att skriva om (harklar mig) ... :

1: Ta närmsta bok, och slå upp sidan 18, rad 4- vad står där?
"lägga på studioeffekter och exotiska instrument samt utforska krångliga rytmer"

2: Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
dörrhandtaget till dörren som leder till köket

3: Vad var det senaste du såg på TV?
början på Våra Bästa År

4: Utan att se efter, gissa vad klockan är
Halv elva

5: Borsett från datorn, vad hör du just nu?
G:s CD med Morrisey och G:s pysslande i köket

6: När var du senast utomhus, och vad gjorde du?
Höll på att bli överkörd vid ett gångställe

7: Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Läste blogg hos Robban

8: Vad har du på dig?
svarta manchesterbyxor, svarta strumpor, svarta kalsonger, svart t-shirt, mörkblåa stickade favorittröjan, brun skinnväst, glasögon

9: Drömde du någonting i natt? I så fall - vad?
Nej, sov inte särskilt mycket

10: När skrattade du senast?
I går när G:s väninna I. dansade balett i köket tillsammans med grannens lilla flicka N.

11: Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Bland annat några planscher med fredsbudskap från John Lennon och Yoko Ono, en torkad ros, en tavla med blommor, ett väggur

12: Har du sett något konstigt på sistone?
Allt är konstigt i Fjollträsk ... men intressant

13: Vad tycker du om den här utmaningen?
Åjovars

14: Vilken var den senaste film du såg?
Minns ej, men det var säkert någon DVD jag såg före flytten

15: Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Jag skulle inte hinna köpa något, då jag dött av chocken

16: Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Alla vet allt om BeJi

17: Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta
hänsyn till politik och skuldkänslor
Jag skulle utplåna Wallmans salonger

18: Tycker du om att dansa?
Nej

19: George Bush
Tycker han om att dansa?

20: Föreställ dig att ditt förstfödda barn är flicka... Vad får
hon heta?
Inga Idéer

21: Om ditt första barn var pojke, vad skulle han heta?
Inge Naning

22: Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Spelar ingen roll var man ställer sina skor

23: Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till Pärle-
porten?
Är det verkligen dags att komma nu?!?

24:Vilka 4 personer vill du ska svara på dessa frågorna?
Doktor Snuggles, Göran Persson, James Onedin och Göingeflickorna (så det blir sammanlagt sex personer).

THE BEATLES OCH BERT KARLSSON (Finns verkligen ett samband? Jajamen!)

tillägg 2 april: Denna nedan avbildade skiva och hela historien om Bert Karlsson är naturligtvis rena rama första-april-bluffen. Skivan existerar inte utan är tillverkad med hjälp av en scanner, ett Beatles-foto, en gammal singel med dansbandet Jigs och ett bildredigeringsprogram.

Jag har inte skrivit särskilt mycket (om ens något) om the Beatles i min blogg eller någon annanstans, men det beror mest på att det skrivs alldeles för mycket om dem redan. Det verkar som om varje människa som skakat hand med någon av Beatlarna sedan skriver en bok om det. Jag som månatligen köper de utmärkta magasinen ’Uncut’ och ’Record Collector’ kan konstatera att det inte går en månad utan att en ny bok som belyser fenomenet Beatles i något nytt eller nött ljus. Därför har jag inte brytt mig så mycket om att skriva om dem, trots att jag har ganska god kännedom om the Beatles och deras musik. I en lista över de 100 mest efterfrågade samlarobjekten för skivsamlare fanns åtskilliga sällsynta utgåvor med den legendariska Liverpool-gruppen, t ex den mest efterfrågade skivan är den lackskivan (som finns i ETT exemplar – i Paul McCartneys ägo) med gruppen The Quarrymen (som så småningom skulle bli The Beatles).
…
Men på den listan fanns inte en mycket sällsynt vinylsingel som jag har i min ägo, och det beror säkerligen på att den inte bara är oerhört sällsynt – den är dessutom tämligen okänd. Som synes på bilden ovan rör det sig om en singel med the Beatles stora hit från 1963, ”She Loves You” med ”I’ll get you” på baksidan. Det som är egendomligt med denna utgåva är att den är utgiven ca 1973 på skivbolaget ’Mariann’ – alltså Bert Karlssons skivbolag! Hur kan Bert Karlsson haft tillåtelse att ge ut en skiva med tio år gammalt material med världsgruppen the Beatles? Svaret var naturligtvis: HAN HADE INTE TILLÅTELSE … eller rättare sagt: HAN BRYDDE SIG INTE OM ATT BE OM TILLÅTELSE!
…
Bert Karlsson bildade sitt skivbolag Mariann Records 1973 och han fick genast framgångar med de skivor med dansbanden Jigs och Schytts som han gav ut. Karlsson tyckte dock att han ville satsa på några säkra kort för att få in snabba pengar och han lyckades komma över gamla pressmatriser med de ovan nämnda Beatlesinspelningarna. Hur det gick till är osäkert än i denna dag, men då multiinternationella skivbolaget EMI skötte distributionen åt Bert Karlssons skivbolag, och samma EMI även gav ut the Beatles skivor när det begav sig, så det är tänkbart att det finns någon form av koppling där (Obs! EGEN hypotes!).
…
Då Bert Karlsson redan som tämligen färsk skivbolagsdirektör var en driftig herre villig att ta risker lät han trycka upp ett antal exemplar av den ovan avbildade singelskivan. Det är oklart hur många exemplar som trycktes då uppgifterna går isär, men fler exemplar än 1500 bör det inte ha varit. Men alldeles före Karlsson skulle skicka ut skivorna till affärerna gjorde han en orutinerad tabbe. Han lät EMI sköta distributionen, och de reagerade naturligtvis med stor förvåning över den oväntade Beatlesutgåvan, kontaktade genast advokat Allen Klein som skötte alla Beatles affärer vid den här tiden – då knappt någon av medlemmarna i den forna storgruppen ville ha med varandra att göra. Allen Klein hade rykte av att vara en hårding när det gäller legala affärer och kontaktade den unge orutinerade Bert Karlsson, som förmodligen tämligen förskräckt drog in hela upplagan och makulerade den omedelbart. Några skivor överlevde dock och har dykt upp på diverse auktionssajter då och då. Tradera sålde ett exemplar som var i dåligt skick för det förhållandevis låga (för att vara en såpass ovanlig skiva) priset 750 kr för några månader sedan och ett annat exemplar såldes (enligt uppgift) på eBay för hela $400 – vilket säkerligen gör den till Bert Karlssons mest internationellt eftertraktade utgåva. Mitt exemplar införskaffades för en blygsam summa (ca 30 spänn, har jag för mig) på en trevlig loppmarknad i Bygdsiljum (av alla ställen) för drygt tio år sedan.
…
Om andra ovanliga och intressanta Beatlesskivor och Beatlessaker kan man läsa här:
http://www.rarebeatles.com/nbeatles.htm
…
Annars kan jag säga likt många andra som fascinerats av och läst mycket om the Beatles, att den bästa boken är den alltför tidigt bortgångne Ian McDonalds ”En revolution i huvudet”, eftersom den handlar om den delen av fenomenet the Beatles som det skrivs minst om, men som är mest intressant – nämligen MUSIKEN. Och den bästa Beatles-LP:n är ”Revolver” – bara så ni vet! Såväl ”En revolution i huvudet” (som dessutom finns som billig pocket) som ”Revolver” (lyssna på Paul McCartneys BINDGALNA gitarrsolo i det första spåret ”Taxman”!!!!!) rekommenderas helhjärtat.
…
That’s it for now!