HÄRLIG DAG I LADUVIKEN BLAND ANNAT, JULI 2019

Är åter på besök norrut och det har de senaste åren hört till att ta en tur ut till Laduviken där jag spenderade stora delar av min barndoms somrar - och även sport- och påsklov. Lina körde ut oss och min mor och jag fick en fin dag därute tillsammans med morbror Åke och hans fru Maud. Lina som alltid gillar selfies ville precis som förra sommaren ta badselfies när vi badar i Sundomsfjärden, men hon tyckte att det var lite kallt i vattnet så det blev ett kort bad för henne, men det blev åtminstone badarselfies. Nästa dag åkte jag och min mor hem till henne och vi tog även en liten tur till Gammelstan. Jag ägnade också min tid i Luleå åt att besöka min vän Andreas som hade gjort en liten klocka av en vinylsingel och jag skivshoppade också lite och tillbringade mycket tid med min kära mor. Resan hem blev precis som förra årets hemresa drabbad av långa förseningar, men nu satt jag i alla fall i min tågkupe och kunde ta det lugnt. Det var det heta sommarvädret som gjorde det lite jobbigt då det var som att sitta i en bastu och vänta på svalare tider. Nå, SJ betalade tillbaka hela biljettpriset så jag förlåter dem, men nog är det anmärkningsvärt att det nu två somrar på raken har varit sådana problem med att ta sig tillbaka hem från Luleå till Stockholm.

Vy från sommarstugan i Laduviken. Paradiset på jorden?

Badkrukan Lina i bikini. Jag utan.

Bryggselfie - badkrukan Lina på bryggan och jag i vattnet hållandes i bryggan. Blev ju bra.

Relaxar på altanen. Laduviken.

Selfie. Tittar ut från Linas bil.

Ännu en bryggselfie.

Badbjörnen. 

 Tåget som skulle genomföra den varma resan från Luleå till Stockholm.

 Svettig Björn utanför tåget innan resan och svettigare skulle det bli. Tågvärden sa åt mig att vänta med att gå ombord för det var så varmt i vagnarna att brandlarmet gått. Han överdrev inte.

 Detta tåg tog mig trots allt tillbaka till Stockholm. Även om det tog tid.

Andreas klocka nu hängandes på väggen i mitt musikrum. 

GAMLA BILDER 5 DAGAR I RAD - BILD 2

Fortsätter utmaningen att lägga ut en minst 15 år gammal bild 5 dagar i rad.

Denna bild torde vara från 1975 och visar fyra generationer Jakobsson: Sittandes i röda stolen: morfarsmor Ebba (1893-1986), ståendes bakom stolen: morfar Henry (1926-96), till höger: mamma Britt-Mari (född 1954) och i gammelfarmors knä: Björn (född 1974)

VARM SOMMARDAG I LADUVIKEN

Jag hade en heldag tillsammans med min kusin Lina och vi besökte Åke och Maud i Laduviken och hunden Troja. Vi hade en underbar dag och i den här rekordvärmen var det extra skönt i vattnet. Det här var det varmaste Lulebesöket hittills sedan jag flyttade söderut ... SMHI sa i förväg: halvmulet kring 19 grader ... SMHI hade fel. 

Gamla foton från förr ...

När jag i våras åkte norrut till Luleå igen så hade jag möjlighet att gå igenom alla gamla fotoalbum och flera påsar med lösa foton som min mormor lämnat efter

sig, och

det var

väldigt intressant att tillsammans med modern titta igenom alla gamla foton. Ofta fick min mor berätta för mig vilka det var som var på bilderna men ändå kände jag oftast igen de flesta. Jag tog med mig några styck

en söderut att ha som minnen men jag ville också scanna in några - digitalisera dem så att säga, men det har inte blivit av förrän nu. Detta beror dels på brist på tid men också på att jag haft tekniska problem med scanner/skrivare. Nå, nu har jag i alla fall fört över de som

jag tog med mig och skall visa några av dem här.

Vi börjar med det äldsta fotot som jag hittade. Det är ett bröllopsfoto, mest troligt från någon gång kring året 1920-21. Det föreställer min mormors far Abel och mormors mor Hildur. De skulle få fyra barn, Vivi, Siri, Ines (min mormor) och Henry. Jag minns Abel lite vagt, då han avled så sent som 1983. Jag minns honom som en lugn gammal farbror utan så mycket hår men med en ganska kraftig näsa, och jag minns att jag sista gången träffade honom när han bodde på ålderdomshemmet Bredängshemmet i Gammelstad (därav mitt stående skämt om att jag numera bor i Bredäng och att jag inte förväntade mig att hamna på Bredängshemmet såpass tidigt). Bredängshemmet fanns kvar i mitten av 90-talet när jag spelade där med min orkester Bjarnicks ett par gånger, men jag tror det är nedlagt nu. Jag har av naturliga skäl inga minnen av Abels hustru Hildur, då hon gick bort 1970, vilket var fyra år innan min födsel.

Nästa foto föreställer min morfars morfar Isak Aron Öhrlund och min morfars mormor Maria Lifbom. Isak Aron var hemmansägare men också murare och jag tror att det är han som har murat spisen som kan ses i bakgrunden. Här sitter han och kopplar av läsandes "Sånings-mannen" (tror jag) samtidigt som Maria spinner. Jag minns att min morfar visade detta foto för mig när jag var liten och när vi var på besök hos hans gamla mor Ebba och konstaterade att han också haft en morfar och mormor en gång i tiden men att de nu var borta. Nu kan jag konstatera att nu har även min morfar och mormor lämnat jordelivet. Morfar gick bort 16 november 1996 och mormor 26 december 2010. Detta foto fanns med i en bok om Smedsbyn där min morfars släkt härstammar ifrån och jag såg ett exemplar av denna bok hemma hos min kompis Roger som har varit en nära vän ända sedan vi träffades första gången i förskolan (eller lekis som det hette då) Kristallen 1980. Då letade jag upp detta foto och visade hans föräldrar Jan-Erik och Margit och sade att paret på fotot var släktingar till mig. De höjde på ögonbrynen och så kom nästa chock. Det visade sig att en av dem (nu minns jag inte vem av dem) också var släkt med Isak Aron och Maria - med andra ord är jag på håll släkt med Roger. Detta var ju en överraskning som uppdagades för oss när vi känt varandra i nästan 20 år.

Jag nämnde nyss min morfars mor Ebba. Ebba Jakobsson (född Öhrlund) levde 1893-1986, och som är den sista 1800-talisten i min släkt så vitt jag vet. Jag träffade henne åtskilliga gånger när jag var barn och när vi var på besök i Ängesbyn. Då hörde det till att besöka henne i hennes lilla hus som låg i anslutning till de andra gårdarna. Hon var alltid vänligt leende och bjöd alltid på karameller och fika och det är från henne jag lånat uttrycket "Ta tredi bulla - he jär ingen som räken" (fonetisk tolkning, betydandes "Ta tredje bullan, det är ingen som räknar"). Hon talade bara båndmaLe (dvs nederlulemål) och för en förortsunge som i stort sett bara hörde detta sätt att tala när han var på besök hos henne, så var det inte alltid så lätt att förstå vad hon sade. Min mor undrade alltid varför jag var så tystlåten mot henne, innan hon förstod att jag inte förstod så mycket av vad som sades. Hur som helst, hon var en underbart snäll människa som trodde och ville alla gott. På fotot

som måste vara från slutet av 50-talet ser vi min gammelfarmor Ebba och min morbror Åke (född 1956). Jag minns ju naturligtvis henne som betydligt äldre, men ansiktsuttrycket och de snälla ögonen var precis likadana som jag minns dem.

Nästa foto är ett foto av min mormor med syskon och föräldrar. Övre raden från vänster: Ines (gick bort 2010), Vivi och Siri. Nedre raden från vänster: Hildur (gick bort 1970), Abel (gick bort 1983) och Henry (gick bort 2000). Fotot är förmodligen tagen någon gång i mitten av 40-talet.

Nästa foto föreställer min älskade morfar Bror Henry

Jakobsson (1926-1996) och jag vet inte om det är medvetet som han på detta gamla foto är lik Monsieur Hulot från Jacques Tatis filmkomedier, men det skulle inte förvåna mig.

Nästa foto som jag gillar väldigt mycket föreställer min mormor, och fotot är förmodligen från tiden innan min mor och morbror hade kommit till och uppenbarligen är fotot taget i juletid då det är en julgran bakom henne och hunden. Väldigt stämningsfullt foto måste jag säga.

Det finns många fler foton som jag också hade kunnat visa här, men det får bli i en framtida bloggpost.

Skannar i Lule ...

Efter att ha tillbringat en vecka tillsammans med min kära mor i min nuvarande hemstad Stockholm, vilket innefattade besök på Skansen, Nordiska Museet, Gamla Stan och till och med en dag i Uppsala, hade jag några lugna dagar (vilka i sin tur bl a innefattade bangolf mot kära sambon) innan jag åkte upp till Luleå. Det var en väldigt lugn resa utan förseningar innan jag nådde min före detta hemstad Luleå. Efter att ha emottagits av min mor och avnjutit rökt regnbåge med potatis, creme fraiche och stenbitsrom åkte jag en sväng till Skellefteå där jag träffade fem gamla gymnasiekamrater. Vi hade en skön kväll i Stjelet innan jag återvände till Luleå dagen därefter. Jag har ränt runt lite i Luleå och gjort en del ärenden och en del fynd och idag har jag besökt min gamle vän Roger. Så var det sammanfattat.

Häromdagen tittade jag i Kjell & CO:s katalog (Luleå har ju äntligen blivit med Kjell&CO-butik – vilket fanimej var på tiden) och såg en sk negativskanner. Detta har jag länge velat ha då, nästan alla bilder från min barndom försvunnit i en flytt – samtidigt som de flesta negativen finns kvar. Så nu köpte jag skannern, installerade den och kopplade den till datorn och plötsligt hade jag tillgång till en massa gamla bilder från min barndom. Trots att en del bilder blev lite rispiga, vilket beror på att negativen under årens lopp fått en del repor, så var det en glädje att se delar av sin barndom igen. När jag idag tittar på dem slår det mig vilken glad unge jag var. Nästan alltid ser jag glad ut på bilderna … jag har visserligen för mig att det beror på att jag tyckte att blixtkuberna som hörde till min mammas Instamatic-kamera var roliga – men ändå. Jag hade för mig att jag var ganska grinig, men det verkar som om jag ändå var en glad unge. En annan sak som slår mig är att jag hade tjejer i alla möjliga åldrar runt mig hela tiden. Det vimlar av bilder där min mammas kamrater håller mig eller på något sätt poserar med mig. Dessutom finns det många bilder av mig lekandes med flickor något äldre och något yngre än mig, vilket är ett tecken på att jag inte på något sätt var rädd för tjejbaciller – vilket jag skall hedras för.

Dessutom är det roligt att se bilder där jag är med min morfar. Jag har tidigare skrivit här om mitt förhållande till min morfar och när jag nu suttit och skannat gamla bilder så har jag till min glädje hittat bilder där jag tycker att det förhållandet illustreras på ett mycket fint sätt.

Fredagskvällsreflektion (Blåbloggens tvåhundrade inlägg!)

Nog är det skönt att det åter är fredag ... och lika trött som vanligt är man. Det är egentligen inte riktigt klokt att man alltid är så himla trött när man kommer hem från jobbet på fredagen. Det är ju knappast för att fredagen skulle vara särskilt lång och jobbig. Kanske är det för att man vet att man nu har två nya lediga dagar och kan slappa ... eller ... det har ju inte varit särskilt mycket slappande de senaste två-tre helgerna utan mest ett evigt rättande av texter och författande av diverse prov att plåga skolungar med. Så blir det även denna helg ... och förmodligen också nästa, men det är ändå OK. Jag kan sitta hemma i lugn och ro, så bekvämt som det bara är möjligt och med en stor balja kaffe ... och göra det i min egen takt. Jag vet ju att om några veckor så är det över för den här gången och så kommer belöningen för slitet - sommarlovet.

Jag upplevde för övrigt något positivt på jobbet häromdagen som gjorde att jag fick nya portioner energi som förhoppningsvis kommer att räcka fram till åtminstone skolavslutningen. Ibland får man höra saker som man själv redan tror (eller till och med vet) men som man inte är säker på att andra uppfattar - och när man får det bekräftat så känns det bra ... åtminstone så länge det handlar om positiva saker. Det ger styrka. Att jag i samband med detta även fick veta min nya lön var en trevlig bonus - jag har nog gjort något bra under de tre senaste åren.

Sommarens tur till Luleå är inplanerad och till och med bekostad - det blir samma typ av lyxresa som förra gången - får man smak för lyx så får man. Vad som är ännu roligare är att modern med största sannolikhet kommer att besöka mig i början av juli. Då ska vi leka Stockholms-turister - eller jag får väl snarare vara guide. Skam vore väl annars så mycket Stockholmiana som jag tryckt i mig vid det här laget.

... och så bör det väl till slut uppmärksammas att denna gamla blåa blogg i och med detta inlägg fått sitt tvåhundrade inlägg sedan starten. Inte illa pinkat av en trähäst!

Tillbaka i Luleå ... 2

Ja så kom sommarvädret till Luleå samtidigt som den årligen återkommande marknaden startade i centrala Luleå. Jag har för mig att jag befann mig i Luleå när det var marknad i fjol också och kan konstatera att utbudet i stort sätt var samma denna gång som de tidigare gångerna, Foppa-tofflor, handväskor, dvd-filmer, kola, plånböcker, Luleå Hockey-souvenirer samt en ivrig från Kalix kommen rörtångsförsäljare. Egentligen var det med tämligen avmätt intresse jag gick mellan stånden. Det som var roligt var att se på människorna. Det var verkligen smockfullt med folk som trängdes längs de trånga ståndförsedda gågatorna. Jag erkänner att det inte var alltför många bekanta ansikten, men strunt samma.

Mitt egentliga ärende i stan var att jag skulle träffa min kusin Lina utanför den stolta gamla rivningshotade Fritz Olsson-byggnaden. Modern gjorde mig sällskap och när vi alla var samlade gingo vi till mitt gamla favoritställe i Luleå, nämligen Take Away Café - Storgatan, ganska nära Loet. Det har sedan det öppnades i början på 00-talet varit en oas av 50-talsnostalgi kombinerat med gott fika. Lokala storheter som Gunnar Wiklund, Siljabloo Nilson och Martin Ljung tittar ned från väggarna i form av inramade grammofonskivor och foton. I bakgrunden spelas populärmusik från sent 50-/tidigt 60-tal och även den utvalda inredningen känns rätt. Jag hade faktiskt inte varit där sedan hösten 2005 då jag drog med mig min nyfunna kärlek till mitt favoritställe. På tiden att blev ett återbesök med andra ord. Kan någon möjligen tipsa mig om ett liknande lokus i Stockholm? Jag känner att jag skulle behöva ett sådant tips, om inte annat för min själsfrids skull.

Fikade lite lätt och slappade innan jag följde min kusin till hennes körskola då hon råkat försova sig och skulle försöka beveka körskollärarna om en ny tid inom kort. Det gick väl sådär. Vi promenerade sedan lite lätt i centrala Luleå och beundrade bl a stadsparken som gav ett riktigt prunkande intryck - trots närvaron av ölande lokalhjon innan vi så skiljdes åt för den här gången. Jag tog bussen ut till shoppingstaden Storheden för att ta mig en titt där. Det obekväma med Luleå - särskilt Luleå i sommarskrud - är de gnidiga busstiderna vilket gör att man ständigt får räkna med att vänta på bussarna om man inte har en sjuhelsikes timing. Dessutom gjorde det varma vädret att jag inte orkade strosa så mycket jag egentligen önskade. Tog mig så småningom hem utan att ha shoppat nämnvärt och var ganska så trött. Såpass trött var jag att jag nobbade följa med modern som skulle med kompis och titta på en timring långt upp i Hottahejti - visst - osocialt av mig, men ibland orkar man bara inte.

Har nu piggnat till lite sent omsider och passar på att nyttja orken åt att klottra ned dessa alls icke varande visdomsord.

Stilla dagar i Lule ...

... var namnet på en låt av Lulebandet Rekyl, och också en beskrivning av vad jag har genomlevt den senaste veckan. Jag tog nattåget från Stockholm förra lördagen och njöt riktigt ordentligt av resan - jag hade haft tur med min platsbokning och kunde breda ut min lekamen riktigt ordentligt under resan. Efter att ha ätit matsäck, löst korsord och tittat på några avsnitt av den engelska komediserien "Yes Minister" på min bärbara dvd-spelare så var jag vips framme i Luleå. Där fanns all den snön jag förgäves letat efter den här ynkliga vintern. Det var snö från Gävle och norrut ... nog kan vädergudarna vara orättvisa mot oss utvandrade hasafötter.

Jag möttes av min mor på Luleå tågcentral och vi tog bussen hem till hennes chateau långt ute på Hertsön. Rulle blev glad att se mig ... för de som undrade. Den gamle gentlekatten har nyligen fyllt hela fjorton år och nog börjar det märkas på honom ... men alltför skröplig är han ännu inte.

Apropå ålder ... ett av Luleås mest anrika hus är det där Fritz Olssons urmakeri och guldsmedsaffär hållit till sedan tidigt 1900-tal. Jag tyckte nog i somras när jag var i Luleå att fasaden på det stolta gamla huset skulle behöva få sig en finputsning, men naturligtvis valde de som bestämmer i Luleå att åter agera kulturskändare genom att besluta att det gamla huset ska rivas. Inavlade idioter! Med en vemodig suck valde jag att ta ett foto med min mobiltelefon på den gamla husfasaden ... den kanske inte finns kvar nästa gång jag återvänder.

Jag besökte min gamle vän Roger under måndagen och vi fånade oss och larvade oss som vanligt. Det är snart 28 år sedan vi träffades - men ännu har vi inte tröttnat på varandras sällskap. Jag får nog erkänna att det är vänner som Roger som jag saknar mest i hufvudstaden - vänner där man kan vara sig själv till 110%. Jag har svårt med det annars - tyvärr. Har tyvärr inte någon vidare social begåvning.

Åkte till Råneå på tisdagen och besökte min mormor. Hon verkade någorlunda piggelin, till min stora glädje. På onsdagen besökte min kusin Malin oss och hon hade hundarna Troja och Ferdinand med sig. Hushållets kattdam Jolie visade att hon kunde hålla en busig hund i schack och att hon inte var det minsta rädd för dessa stora monster. Var Killen och Rulle befann sig under Malins och hundarnas besök är dock en annan fråga. De hade väl något viktigt för sig.

Jag hade en del ärenden i Luleå under onsdagen och det var faktiskt den enda dagen då vädret inte var tipp topp. Annars var vädret kallt, klart och vackert. På onsdagen blåste det dock ganska mycket och jag kände att min stockholmska vinterjacka inte riktigt räckte till. Nå ... jag besökte bl a Christer Pettersson och hans musikcafé Musica och inhandlade lite vinyl - men framför allt fick mig en lååååååååång givande pratstund med en sann skiventusiast.

På torsdagen fyllde modern år ... jag ska inte säga hur mycket hon fyllde - inte rakt ut i alla fall. Det var hennes trettionde tjugofemårsdag, så det var verkligen dags för ett litet jubileum. Redan på tisdagen hade hon fått en födelsedagspresent från mig som hon uppskattade mycket - en stereoanläggning med vinylspelare, CD-spelare, radio och möjlighet att spela in på USB-minne. Senare under dagen kom min kusin Lina på besök. Hon har lovat att komma och besöka mig i Stockholm i april vilket jag ser fram emot mycket mycket mycket. På torsdagskvällen återvände jag till hufvudstaden och anlände under fredagen. Hemresan var väl inte lika bekväm, men vad kan man egentligen begära?

Jag kan konstatera att jag fick ut allt jag ville få ut av resan; träffa släkt, träffa Roger, träffa katterna, titta lite på Luleå, uppleva snö, och få med mig lite skivor tillbaka till storstaden. Som det heter på engelska; well spent time.

Nu bär det av norrut ...

Under en veckas tid skall jag förgylla Luleå med min närvaro och träffa släkt, vänner och katter igen. Jag har inte varit där sedan jul- och nyårshelgen, så det börjar väl vara hög tid nu. Jag har ju inte sett Luleå utan snö sedan jag flyttade därifrån - när jag var där under lovet i höstas var det ju ett imponerande och tidigt snötäcke som täckte det mesta. Det lär ha varit en mycket varm sommar där uppe så här långt, samtidigt som vädret här har skiftat det väldigaste mellan ösregn och gassande sol. Nu har det varit lite gråväder på sistone och när jag häromdagen studerade SMHI:s hemsida verkade det som om jag skulle ta med mig gråvädret norrut - förmodligen i min stora svarta väska.

Så hej på en stund!

Tillbaka efter en vecka i Luuuule.

Tja, då var man tillbaka igen - och även om det var fint att möta släkt, vänner och katter igen så är det skönt att vara tillbaka. Med på återfärden fick några hundra LP och halva DVD-samlingen följa. Nå, en sak i taget.

Det var en dryg tågresa till Luleå, mest för att min plats på Connex-tåget var väldigt nedsutten. Det var i stort sett omöjligt att sitta behagligt - dessutom hade jag plats vid gången, så varje gång någon gick förbi fläktade det till på mig, vilket gjorde att det var svårt att koppla av helt och hållet. Nåja, tidigt på måndagsmorgonen klev jag av tåget och möttes av en kall snöig vinterdag och dessutom av min underbart fina kusin Malin och hennes mysiga hund Ferdinand. Vi åkte hem till hennes lilla lya för att (som vi tidigare bestämt) äta frukost tillsammans. Efter några om och men (inkluderat en snabb tur och returresa till Rosvik) fick vi vår frukost. Sedan åkte vi ut mot Hägnans friluftsmuseum där vi träffade modern på hennes jobb. Efter att på egen hand lite senare besökt Christer Petterssons (nej inte DEN Christer Pettersson) trevliga café/skivaffär "Musica" och pratat bort en stund - samt köpt lite trevlig vinyl, åkte jag hem till moderns lägenhet och fick träffa katterna Killen, Jolie och naturligtvis MIN Rulle. Han blev först förbluffad, men sedan blev han väldigt glad och han var som parkerad i mitt knä nästan all tid jag spenderade hemma hos modern.

Tisdagen strosade jag runt i centrala Luleå och på Storheden (där jag köpte en bagagevagn - vilket verkar varit ett bra köp - eftersom den senare gjorde att jag kunde frakta hem säkert bortåt 50-60 kg skivor till Stockholm utan några större problem). I centrala Luleå passade jag på att titta på det omåttligt fula, men nu färdigbyggda kulturhuset och jag tittade in i en av mina favoritställen sedan tio år tillbaka - Fyndhörnan ... som dock bytt ägare sedan sist.

Onsdagen ägnade jag till stor del i min gamle kompis Rogers sällskap. Jag hade verkligen saknat honom, då han är som den bror jag aldrig fick. På kvällen var det dags att träffa min andra superfina kusin Lina (Malins syster) och hennes kille Mats. Såväl Malin och Lina har flyttat hemifrån sedan jag lämnade Luleå, så det var klart att jag var nyfiken på hur de hade det. Även detta återseende blev kärt och jag gillade även Mats, som jag tidigare inte hade träffat.

Torsdagen (ingen rast och ro här inte) åkte jag till Råneå och besökte min mormor, och hon verkade efter omständigheterna må ganska bra. Att det blev ett kärt återseende är såväl onödig information - eftersom det är en självklarhet, samtidigt som det blir lite tjatigt. Visserligen pratar vi ganska ofta på telefon, men det är ju ändå inte samma sak som att mötas IRL - så att säga.

Fredagen hade jag tänkt ta det lite lugnt och det gjorde jag också, förutom att jag gjorde en ny sväng till Lina som ville att vi skulle hinna träffas igen - och det är klart att det ville jag också. Hemresan var betydligt skönare än resan till Luleå. Plats vid fönster och något skönare och inte fullt så nedsuttet säte. Fast nog var man lite öm i akterkastellet ändå - trots att man gjorde sitt bästa att gå lite svängar då och då i tåget för att inte stelna till alldeles. Dessutom hade jag möjlighet att se mer av Sverige än när jag åkte upp, eftersom det då var mörkt hela vägen. Nu kunde jag se Sverige susa förbi hela lördagsförmiddagen innan jag anlände till Stockholm just efter kl 12. Där möttes jag av Galina och det kändes som om jag kommit hem igen.

Så har min vecka varit - hur har er vecka varit då?

Slutligen en liten coda. Idag gjorde jag ett misstag som jag inte gjort på drygt 20 år sedan. Någon gång i mitten av 80-talet blev jag ombedd att spela av en skiva på band åt en kompis. Det rörde sig om Kraftwerks "Tour de France" och det var en sk maxisingel - dvs LP-storlek, men 45 rpm. Jag hade aldrig sett en sådan tidigare och utgick från att det var en LP och spelade av den i 33 1/3 rpm - och jag erkänner att jag inte lyssnade utan gjorde andra saker samtidigt. Inte helt oväntat fick jag göra om inspelningen. Och denna gång med rätt varvantal. Och idag lyssnade jag på en av LP-skivorna jag köpte på "Musica", nämligen Walter (numera Wendy) Carlos musik från filmen "Clockwork Orange", och inte tänkte jag på att den vackra moogmusiken gick i hastigaste laget. När jag började spela en annan LP (som jag lyssnat på tidigare) insåg jag att jag lyssnat på "Clockwork Orange" på 45 rpm ... ... gissa vilken fd hasafot som höll på att skratta ihjäl sig? Just det ... undertecknad.

BeJis julafton

Ibland när det faller några cm snö i södra Sverige brukar ord som 'snökaos' nämnas flitigt. Undrar just vad sörlänningarna skulle ha sagt om det väder som Norrbottenskusten bjöds på under julaftonen ... ? 'Armageddon'? Tja, inte vet jag, men det var ett sådant väder där man både blev insnöad och urblåst. Det fick jag känna av redan på julaftonsmorgonen då jag promenerade de tio minuter som krävdes för att komma till min moders hem ... dvs det BRUKAR ta tio minuter, men denna morgon tog det nästan det dubbla. Snön vräkte ned och hade tydligen vräkt ned hela natten mot julaftonen, och plogbilarna kämpade tappert hela dagen, men ändå var det lite som att ösa Titanic med en dessertsked ... och eftersom det dessutom blåste en hel del så drev de nyss upplogade vägarna igen ganska snabbt. Nå, jag tog mig fram ändå till slut, och kunde stampa och borsta av mig snön i tamburen samtidigt som jag togs emot hjärtligt av den omåttligt söta kattan Jolie och hennes hårige kattvän Killen. Sedan var det dags för den traditionella julaftonsfrukosten bestående av Skinkblöta (som denna kulinariska specialitet kallas längs Norrbottenskusten - en variant av 'dopp i grytan') och julmust att dricka ... i sällskap med modern - en gammal tradition som sträcker sig tillbaka ända till 70-talet ... 1970-talet är det kanske bäst att tillägga.

Jag passade på att ringa en viss dam i Kista för att önska henne god jul (vilket är en NY tradition) ... och även modern fick sig några ord med henne, och en stund senare (när såväl blötan som skinkan och musten sjunkit undan en smula) drog jag på mig kängorna igen, drog ned Ängesbymössan över huvudet och gav mig ut i det strålande sommarvädret igen och begav mig hem. En dryg timme senare satt jag och modern på en buss som skulle ta oss till avfarten till Ängesbyn där vi skulle fira julen tillsammans med morbror Åke, hans fru Maud, deras döttrar (och mina kusiner) Malin och Lina, Mauds föräldrar och farbror, min mormor och Malins hund Ferdinand. Det blev en mycket trevlig julafton där alla verkade vara i god form och på bästa humör. Maten smakade utmärkt och sällskapet (vars medlemmar var mellan 19 och 86 år unga - Ferdinands ålder icke inräknad) var mycket trevligt på alla sätt och vis - trots att några gruvat sig för att ge sig ut i det förfärliga vädret.

Lite illustrerande bilder:























De tre yngsta i sällskapet.




















Malin och Ferdinand (som något ovillig tomte).

























Lina.
























Åke och knähunden Ferdinand.

















Ferdinand är trött. Det är jobbigt att vänta på tomten. Eftersom han var yngst var det han som fick till uppgift att tindra med ögonen - en uppgift han klarade med glans.



















Maud med sina föräldrar Inga och Helge.
























Jag trodde att det låg ett luftgevär i detta avlånga paket som min mormor fick, men det visade sig var något helt annat ... vad var det då i paketet? Äh ... ni behöver ju inte få reda på allt!
























"Öppna paket. Åh! Alfapet! Just vad jag önska' Hopp trallallala!" - apropå nyligen citerad julvisetext. Men i detta fallet var entusiasmen betydligt mer äkta, då jag blev utmanad att delta i ett parti Alfapet - tyvärr hanns det inte med - eller det kanske var lika bra ... det hade ju varit pinsamt om jag förlorat ...

En riktigt god fortsättning till er alla!