I går såg jag en koltrast ...

När jag i går promenixerade bort till Kista Centrum för att ordna diverse postala och bankliga ärenden som jag inte hunnit med i Luleå såg jag en svart fågel som spankulerade runt en buske som var planterad vid kortsidan på ett av de betonghus som ligger närmast mitt nya hem i Husby. Det var först när jag tittade närmare på fågeln som jag såg att det var en koltrast och då insåg jag också att det var första gången som jag såg en sådan i verkligheten. Visst har jag sett många koltrastar på bild och TV och även hört dem besjungas av Paul McCartney ("Blackbird" - Beatles vita dubbelalbum), men i övrigt har jag aldrig upplevt denna svarta eleganta lilla fågel.

...

... och ja, jag är framme i huvudstaden. Torsdagens långa färd från Luleå Busstation på morgonen avslutades med att jag kom fram till Stockholms central på kvällen - med femtioelva kg bagage och vääääääääldigt långa armar.

Men hur kändes det då att lämna Luleå? Ja, hur skall ni veta det? Jag tyckte nog att det framför allt kändes konstigt, men inte alltför vemodigt - förutom under sista veckan då jag genomförde några nogsamt planerade besök hos diverse vänner och släktingar som jag förstod att jag nu inte skulle träffa på ett bra tag. Det var lite som att vara på en avskedsturné ... och det kändes egendomligt - inte tu tal om annat.

Under lägenhetstömmandet ledsnade jag på att ha håret hängande ned i ansiktet, så nu är den bohemiske långhårige hippien ett minne blott. Nu är jag lika prydlig som en civilekonom frisyrmässigt, men huvudsaken är att jag inte är som en civilekonom även känslomässigt och mentalt :-P

Nå, det var en kort liten rapport från mig. Jag skall försöka hinna med lite besök hos er lite senare ... jag har säkert missat en hel del. :-)

Ha en fortsatt fin helg allihopa.

BeJis irrfärder i Kista ... eller 'vem tusan har flyttat på Systembolaget?'

Sådärja. Har anlänt huvudstaden och är fortfarande i 'ta-storögt-in-alla-möjliga-intryck-stadiet'. Jag har under dagen utforskat Kistas berömda galleria (nog stor utflykt för förvirrad hasafot) och sett mig omkring ... eller snarare irrat runt utan att fatta någonting.

Nu är det nämligen på det sättet att jag är utforskad med ett sällsynt dålig rumsuppfattning ... eller enklare uttryckt: jag hittar inte! Jag kan en riktigt dålig dag gå vilse i mitt lilla förråd på en dryg kvadratmeter. Å andra sidan, när man irrar planlöst runt och försöker hitta så hittar man ofta en massa intressanta ställen som man aldrig trodde fanns. Problemet är bara att det oftast slutar med att man är totalt och hundraprocentigt vilse. Så idag när jag gjorde min entré i Kistagallerian skaffade jag mig snabbt en hållpunkt att utgå från, eftersom jag utifrån den visste hyfsat hur man hittade även utanför gallerian ... och ännu bättre hur man hittade tillbaka 'hem'. Alltså ... första bästa affär jag ser när jag kommer in i Kistagallerian ... Ah! Systembolaget! Det bör bli lätt att komma ihåg! Vandrar runt och tittar lite i olika affärer ... kunde naturligtvis inte låta bli att köpa några stycken CD i två olika skivaffärer ... SMISK! Jaja (suck) gjort är gjort!

Nå! Dags att återvända. Börjar vandra runt för att hitta Systembolaget. På så sätt får jag se ganska mycket av den berömda gallerian, fast nu vill jag inte se så mycket annat än Systembolaget. Irrar vilset och börjar bli irriterad ... har någon varit så gemen att han flyttat på Systembolaget bara för att jäklas med norrländska turister? Ser samma strumpstånd för femtielfte gången. Börjar titta på de utplacerade orienteringstavlorna (ett tecken på att man har förlorat) och börjar följa deras anvisningar ... innan jag upptäcker att dessa orienteringstavlor inte är riktigt är sanningsenliga vad beträffar den röda 'du är här'-pricken. När jag insett detta och istället börjar orientera mig efter vilka affärer som finns runt mig och var de finns på orienteringstavlan börjar det gå bättre. Jag hittar äntligen Systembolaget ... men ... men ... har jag inte redan varit här? Jo, det har jag, men då fanns här inget Systembolag! Saken är klar, någon driver med mig ... undrar just vem? 'Det är makterna' kanske Strindberg skulle skriva, men jag tror snarare att det är utsända rekryterare till Husby Vilseklubb som har fått höra underrättelser om min ankomst.