SNÖKAOS - jo pyttsan!

Jag befinner mig denna vecka åter i Luleå och har besökt diverse släkt och vänner i vanlig ordning, men kan konstatera att: "gudars vad stockholmare är hamiga". Det har nu bluddrats länge och väl om snökaos och rekordvinter, för att inte tala om hur all denna oväntade snö (ja herregud - snö i Sverige - vem kunde vänta sig något sån't?) påverkat trafik och samhälle. Jag åkte i lördagskväll med nattåget norrut och kom fram utan att vara ett dugg försenad. Trots att snöyran vinade och ven utanför. Hur kan det komma sig? Hur kan de här nedslitna gamla tågen klara av det som moderna X2000-tåg inte pallar med?

Jag kan dock konstatera att Luleå inte varit på något gästvänligt humör vädermässigt, förutom idag när det har varit riktigt trevligt ute. Annars har snön yrt och vinden blåst rakt igenom märg, ben och späck. Det är som om väderguden bestämt sig för att visa den förklenade stockholmare vad som EGENTLIGEN menas med vinterväder: "Jaså, du, din ämliga fjollträskare, du tror att du upplevt snö, du? Här ska du få se på perkele!" (allt sagt med en självgod tornedalsbrytning förstås). När man åker med lokalbussen, så skumpar och skakar den fram över snötäckt isbeläggning och plogvallarna är såpass höga att det känns lite som att åka i en jättelik rodelbana - dock lyckligtvis inte lika snabbt.

Så SNÖ det har vi. Förmodligen mer än någonsin. Mormor sade då att hon under sitt 80-åriga liv inte varit med om att det har varit så mycket snö tidigare. Så som sagt var ... SNÖ har vi ... men har vi snökaos?

...

Icke.

SNÖKAOS

Det har ju som bekant varit en sällsynt snöig vinter och jag har ju för det mesta njutit då jag är en snöälskare sedan barndomen. Men nu när det är totalkaos för SJ och SL börjar det bli lite komplicerat. På lördag skall jag åka med nattåget till Luleå i vanlig sportlovsordning, men det börjar kännas lite oroligt hur det ska bli med den saken. Nu har ju inte norrlandstrafiken direkt påverkats av sörlänningskaoset, men man vet ju aldrig. Nå, man ska inte kasta yxan i sjön redan - om mitt tåg skulle bli försenat så gör det inte så mycket, då jag planerar att spendera min tid i en skön förstaklasskupé. Så det ordnar sig nog.

Men idag kom ett oväntat telefonsamtal. Idag stannade jag hemma, som ersättning för den tid jag lägger ned på att rätta Nationella Prov och så ringde då telefonen. Då var det en av mina kollegor som berättade att min arbetsplats nästa dag skulle hålla stängt pga vädret och trafikkaoset. Det har jag aldrig tidigare varit med om som lärare - och jag har inget minne av att jag varit med om det som elev heller under någon av mina vargavintrar under barndomen. Nåja, inte så mycket att göra åt saken.

Urblåst och insnöad i Luleå

Efter en rekordskön tågresa till Luleå är jag nu där och har prövat på att avnjuta Luleå när det är som snöigast och blåsigast. När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret föll snön ... eller inte riktigt föll ... snöflingorna färdades snarare i vågrät riktning - blåsigt med andra ord. Jag passade på att möta min farmor och hjälpa henne på Sunderbyns sjukhus. Detta sjukhus är onekligen ett av de mest välplanerade och modernaste sjukhus jag har sett. Då har jag trots allt kunnat jämföra med t ex Karolinska sjukhuset, vilket var rent kaosartad i sin organisation och service. Efter att ha skiljts åt tog jag bussen mot centrala Luleå och höll på att blåsa bort när jag skulle besöka modern i den ekologiska mataffären där hon jobbar. Det fortsatte sedan blåsa och snöa när jag sneddade genom stadsparken på väg till bussen - och då tog jag fotot ovan, med domkyrkan från 1893 till höger och en massa snöflingor i förgrunden.

Ja usch ja ...

... väldigt var man har varit slö i sin blogg å sistone - inte för att tiden inte räckt till - tvärtutemot kan jag gärna säga. Min semester började den 19 juni och jag har medvetet tagit det lugnt och varvat ned ... fast jag har ingen ursäkt varför jag slöat till så med bloggandet. Jag ber min blåa blogg om ursäkt och önskar i efterhand grattis på 3-årsdagen. Den 15 juni 2005 blev jag en blåbloggare - som en del kanske minns - och det ledde ju till en hel del trevliga saker.

Min käresta jobbar och jobbar och jobbar och jag pysslar med allt möjligt för att hålla mig sysselsatt men också för att det är roligt att pyssla med allt möjligt. Jag tog mig en tur till Tekniska Muséet (äntligen - har tänkt göra det länge) och Riksidrottsmuséet och tittade på utställningen om VM 1958 bl a. Lika bra att få det gjort innan busschaufförerna går i strejk resonerade jag - och sagt och gjort.

Idag tänkte jag göra lite ärenden på stan, men togs verkligen på sängen av ett av de mest imponerande regnväder jag upplevt sedan jag kom till kungliga hufudstaden. Jag hade underskattat regnmolnen och hade på mig mina nyinköpta och supersköna Foppatofflor - äntligen har jag lärt mig se bortom det estetiska. Men hur bekväma de än är så klarade de inte skyfallet och särskilt inte när jag försökte korsa ett övergångsställe där regnvatten verkligen forsade fram - jo forsade ... ingen överdrift alls. Avbröt mina planer således och återvände hem med första bästa tunnelbana och fick slänga såväl genomblöta strumpor som jeans i tvätten.

Det var inte tänkt att jag skulle göra någon utflykt helt enkelt - och eftersom det lovas hettsomfasiken-väder närmaste dagarna får jag ser om jag vågar sticka ut nunan för att göra något nytt ärende/ny utflykt.

På torsdag tänker jag för övrigt ta en ny tur norrut till Luleå. Norrlandstågen har visst förändrats en del nu i vår och jag tänker denna gång ta liggvagn - annars har jag ju av ekonomiska skäl plågat mig med vanliga sittvagnar - men tänkte vara lite mer bekväm den här gången. Jag har en del inplanerade sysslor att göra under den dryga veckan jag tänker vara där, och har också blivit inbjuden till en av mina kollegor som är från Boden och som dessutom tillbringar sommaren i denna metropol och undertecknads födelsestad. Jag har inte lovat något, och får se om jag hinner. Jag åker inte upp för att rulla tummarna som sagt var.

Nå, det kan till och med hända att jag författar någon bloggpost från Luleå (i så fall den första bloggposten skriven i Luleå sedan mars 2006) eftersom min mor efter många om och men blivit med internet - och eftersom jag dessutom planerar att ta med min laptop på resan upp för att skryta med den ... och för att den kan bli användbar i de olika projekt jag planerar genomföra när jag är där. Nåväl, vi får välan se.

Mina övriga egna sommarplaner inkluderar att försöka göra färdigt mitt musikprojekt (som väl är klart till två tredjedelar ungefär), pyssla lite mer med min engelska 78-varvarblogg (inget hindrar - har gjort mp3-filer av en rejäl mängd 78-varvare och även fotograferat en del av dem ... brukar nämligen alltid avbilda dem i bloggen för alla etikettfetischister) och spela lite mer överhuvudtaget - innan musikern inom mig fullständigt torkar ut. Fick lite blodad tand när jag på skolavslutningen hjälpte till med musiken genom att spela elbas. Tog med gammelbasen som jag köpte hösten 1991 till skolan och alla ungar tyckte att det var ett sällsynt häftigt intrument ... sorgligt nog får jag intrycket att dessa ungar inte har någon musik alls i sitt liv, vilket jag tycker är förbannat sorgligt. När jag en dag tog med min kära mandolin väckte den dock ingen beundran bland ungarna som tyckte att det var en löjlig liten gitarr ... nej en stor svart elbas imponerar mer tydligen. I och för sig var jag kanske likadan i samma ålder - jag minns inte riktigt - men jag hade aldrig trott att det rört sig om en liten gitarr. Så pass musikalisk var man i alla fall. Har jag i alla fall för mig ...

Hade en fin helg ...

Efter en lång men inte alltför betungande dag på jobbet inser jag att det banne mig torde vara dags för en ny bloggpost. Helgen som tog slut igår var synnerligen lyckad, och det började extra lyckat redan före helgen hade startat, då min skolklass, min mentorskollega och undertecknad i stället för att genomföra en rad träliga och träiga lektioner tog oss ut till Tattby naturreservat och fick oss en skön dag i den friska luften. Olyckskorparna på SMHI hade kraxat om regn, men regndropparna lyste med sin frånvaro hela dagen. Lördagen tillbringades i sällskap med såväl goda vänner som utmärkt god middag - när var något min älskade INTE utmärkt gott? Söndagen gav sig min älskade och jag ut på en skön långpromenad till Barkarby (där vi hamnade - vilket hänt många gånger tidigare och som jag många gånger tidigare vittnat om, så jag behöver inte skriva mer om det - på Ikea). Mycket skönt och mycket trevligt. Avslutningen på helgen blev också mycket fin, men den är jag alltför finkänslig för att beskriva här ... lite får ni väl tänka själva.

LÄNGE LEVE KUNGEN!

Ja idag är det ju trettio år sedan Kungen dog. Skall nog försöka hinna lyssna på några plattor med honom i kväll. Länge Leve Kungen!

Min blogg har ju varit heldöd ganska länge nu, men jag har helt enkelt inte haft lust att blogga ... tid har jag ju haft - men inte lust. Nu är jag dock tillbaka på jobbet. Ungarna ansluter på måndag, och jag måste känna att det känns tämligen lovande - till skillnad från i fjol då allt mest kändes nytt och förvirrande. För första gången sedan jag började arbeta som lärare kommer jag inte att arbeta övertid ... fast det kan nog hinna ändras, så jag skall nog inte ropa hej än.

Vad tycker ni om vädret på sistone? I Stockholm har det varit så fuktigt att det nästan inte gått att andas ett längre tag - det har varit rätt hopplöst att hänga tvätt på tork och det har till och med bildats fuktfläckar på tapeterna - DÅ är det fuktigt i luften. Jag som avskyr hett väder - tycker ännu mindre om vädret då det dessutom är fuktigt - så sista veckan före jobbet ägnade jag mig åt att mest försöka undvika att drunkna i svett. Nu är det till och från lite bättre - men nog längtar man ibland efter en riktig hederlig snödriva ... eller en rejäl hagelskur!

En annan gammal hjälte dog förresten för några dagar sedan, nämligen Lee Hazlewood. Jag är uppvuxen med hans LP "Cowboy in Sweden" och tycker nog att gamle Lee tillsammans med Johnny Cash var de tuffaste av alla tuffa. När jag för ett stort antal år sedan anlade mustasch - en ansiktsprydnad(?) som skulle stanna kvar på överläppen till och från under åtta års tid - så var min motivering att Lee Hazlewood hade mustasch, samtidigt för att jag brukar motivera varför jag nästan alltid går klädd i svart med att Johnny Cash minsann alltid gick klädd i svart. Nå, åter till Lee. Jag insåg till min förfäran att de Lee-skivor som den Jakobssonska samlingen innehöll fanns kvar i Luleå och att "Cowboy in Sweden" numera stod bland mammas skivor - den var ju faktiskt hennes. Jag har lite halvhjärtat hållit utkik efter "Cowboy in Sweden" - jag tycker annars att man ser den ganska ofta - men ännu har jag inte hittat den. Nå, det lär nog inte dröja.

Nåja, då hastar jag väl vidare - dagen till ära till tonerna av ... Jo Äint Naffin Batt ö Haund Dågg!

Nu bär det av norrut ...

Under en veckas tid skall jag förgylla Luleå med min närvaro och träffa släkt, vänner och katter igen. Jag har inte varit där sedan jul- och nyårshelgen, så det börjar väl vara hög tid nu. Jag har ju inte sett Luleå utan snö sedan jag flyttade därifrån - när jag var där under lovet i höstas var det ju ett imponerande och tidigt snötäcke som täckte det mesta. Det lär ha varit en mycket varm sommar där uppe så här långt, samtidigt som vädret här har skiftat det väldigaste mellan ösregn och gassande sol. Nu har det varit lite gråväder på sistone och när jag häromdagen studerade SMHI:s hemsida verkade det som om jag skulle ta med mig gråvädret norrut - förmodligen i min stora svarta väska.

Så hej på en stund!

Pissväder - alldeles utmärkt!

Det är nog många som har varit irriterade över det myckna regnandet över Stockholm idag, men jag som hade häcken full med arbetsrelaterade uppgifter att pyssla med framför datorn tog pissvädret med ro. Annars har det visst regnat hela dagen. Jag vaknade i morse av att min käresta steg ur sängen för att stänga sovrumsfönstret och då hörde jag också hur det öste ned. Med tanke på vilket helvetiskt varmt sommarväder vi har haft ett tag så tycker jag bara att det är bra. Trogna läsare vet (och otrogna läsare får veta nu) att jag avskyr värme och jag har dessutom plågats av allergiska problem pga höga halter av gräspollen. Dessa problem brukar inte börja (i den mån de börjar över huvud taget) förrän efter midsommar - och vid det laget brukar jag dessutom ha medicinerat mig med antihistamin några veckor i förväg - men så inte den här gången. Pollenhalterna tog mig på sängen med brallorna nere, vilket gjort att det har nysts och snorat en hel del senaste veckan.

Hur som helst, jag har suttit med skolarbete i helgen för att vara fri från allt sådant när jag går ut på mitt livs första betalda semester på onsdag. Vad gör man egentligen när man har semester? Före jag började studera var jag s.a.s. min egen, och då brukar det inte finnas utrymme för semester, och under alla mina studieår ägnade jag somrarna åt att arbeta inom äldrevården för att klara ekonomin. Ifjol ägnade jag en stor del av våren och sommaren åt att söka arbete, och när jag så småningom hade blivit anställd så hade jag ändå inga pengar att röra mig med innan det var dags att börja jobba. Det skall i vilket fall som helst bli intressant att ha semester och kunna göra lite som man vill. Tyvärr har inte mitt livs stora lycka och kärlek inte någon semester då hon fortfarande studerar och dessutom jobbar under sommaren för att få in lite extra pengar. Men vi har räknat ut att det förmodligen blir någon sommar här framöver då vi båda två kan försöka samköra våra semestrar - åtminstone på den här sidan millennieskiftet.

Ungarna lämnade ju min arbetsplats i onsdags när de hade skolavslutning, och en tradition som tydligen förekommer på skolan där jag arbetar är att eleverna delar ut blommor och presenter till lärare de antagligen anser förtjänar det. Jag fick en krukväxt (har nu glömt bort vad den hette), diverse styckblommor, en ask tryffel och en ljusstake i glas. Mycket trevlig tradition ... men inte hade jag någonsin ens kommit på tanken att ge någon av mina grundskolelärare någon present ... eventuellt en känga i akterkastellet, men absolut inga blommor eller choklad. Nåja, blommor står och pryder kökets fönsterbräda och tryffeln smakade alldeles utmärkt (tillsammans med lite Amaretto inköpt på Ålandsbåten) och ljusstaken ger mitt skrivbord lite extra nimbus.

PS.

Jag har öppnat upp en till adress för denna blogg: här. Innehållet är dock i stort sett detsamma som i denna blogg. Jag tycker att jag kunde behöva några till läsare att skrämma bort.

DS.

Nej se det snöar!

Det var väl roligt!

Hursa?

...

Nå, i alla fall. Det är riktigt intressant att se hur Stockholmarna beter sig när de drabbas av vad som här tydligen kallas 'snökaos' men som i min förra hemstad kallas 'lättare snöfall'. Traskade iväg med knarrande vinterkängor till närmaste ICA-affär för att införskaffa såpass spännande varor såsom frimärken och tavelkrokar. Konstaterade att de flesta verkade ta det hyfsat myckna snöandet med visst jämnmod. Det vill säga, de yngre generationerna verkade ha riktigt roligt i snön - inklusive detta hushålls barnavdelning - även om deras moder (tillika min stora kärlek) hade väldigt många åsikter om deras plaskvåta kläder efter diverse snöbollskrig och snöbadande.

Till min förvåning hade flera Stockholmare på eget bevåg (förmodligen efter att ha givit upp hoppet om någon fungerande snösväng) tagit fram diverse skovlar och skottade hejvilt. Där ser man, det trodde jag inte att de hade i sig. Bravo!

BLIXTAR OCH DUNDER

Det snurrar åskvädersmoln över delar av Sverige, bl a över Stockholm. Igår tog dessa åskvädersmoln undertecknad rejält på sängen. Jag har under veckan snabbpromenerat som en galning för att om möjligt vara i lite bättre form när det är dags att plåga kroppen med arbete, och många av mina promenixturer har gått Husby - Kista - Barkarby - Husby. I går hade jag glädjen att åtföljas av min käraste älskarinna och livskamrat då hon skulle arbeta ett eftermiddags- och kvällspass i Barkarby. När vi bepussat varandra till avsked så vände jag åter fören mot Husby. När jag hade några kilometer kvar till viadukten som leder stegen mot Akalla bröt ett våldsamt åskväder loss. När jag var där det var som mest öppet slog blixten ner väldigt nära mig. Det smällde utav bara helvete och ögonen bländades, en het pust blåste mot mitt ansikte och mina armar domnade bort under en kortare stund. Man kan lugnt säga att jag fick ganska bråttom mot viadukten där jag trots allt skulle kunna skynda mig mot det piskande regnet. Jag hastade ca 1 km bland blixtar och dunder innan jag kunde ta skydd. Efter denna urladdande upplevelse har jag haft huvudvärk till och från - och i dag känns det som om man blivit överkörd av en ångvält. Nå, det är inte första gången jag varit i närkontakt med åskan - men det är första gången jag haft så långt till närmaste ställe att ta skydd. Senare på kvällen gick ett våldsamt åskväder över Husby och idag har det också dundrat till och från. Inte mig emot.


Nå, det var väl allt jag hade att säga, förutom att jag (om tekniken och nätet tillåter) lägger ut mitt sommarprogram för nedladdning här på denna sida 1 augusti. Om de efterlängtade bloggarsommarprogrammen kan man också läsa i denna bloggpost på Millrolls sida.

Vad är att vänta annars den närmaste tiden? Tja, nästa lördag får jag besök av min älskade moder som skall stanna en dryg vecka fram till dess det är dags för mig att börja jobba. Vi ska titta på Stockholm tillsammans och leka turister. Det ser jag verkligen fram emot. Särskilt som min sambo, som jag älskar mer än något eller någon annan, trots att hon är det underbaraste som finns, är tråkig eftersom hon arbetar/studerar hela tiden.

Jag har för övrigt konstaterat att min gamla blogg snart håller på att somna in. Jag skriver här sällan, helt enkelt för att jag inte tycker att jag har något att skriva om längre och när jag börjar arbeta kommer jag inte att ha tid att skriva här. Men jag kör väl vidare ett par veckor till - i mån av tid och lust, och sedan får jag väl se hur jag gör.

2005 - de ruckade principernas år

en liten bildillustration - nyårsnatten - liiiiiite simmig

Jag har funderat lite på vad det är som har gjort att detta år har blivit så otroligt annorlunda än mina tidigare år - framför allt om man jämför med de tidigare åren efter millennieskiftet (tillkrånglat sätt att säga 2000-2004!). De är inte bara det att jag börjat leva på riktigt efter att ha fungerat som en studerande zombie under många års tid ... det är naturligtvis en del av förklaringen, men långt ifrån hela. Under 2000-2004 hände nästan ingenting vid sidan av studierna, men i år när jag närmat mig slutet på min akademiska bana har jag på något sätt slappnat av och börjat titta ovanför skolböcker och poäng och andra akademiska fjanterier - och så har saker och ting hänt som jag aldrig trodde skulle hända. När jag för ganska exakt ett år sedan bestämde mig för att läsa vidare till gymnasielärare tänkte jag att: 'det här är nog ett förbannat dumt beslut, med tanke på hur less jag är på att studera'. Nu blev det ändå en lyckad vårtermin som var riktigt stimulerande, men det var helt och hållet tack vare min dåvarande studiekamrat Maria (numera i Edinburgh och trivs där). Tidig vårvinter började jag bli lite cybersocial efter att ha använt mitt Internetabbonnemang främst till att söka information om olika saker, och under senvåren öppnade jag min hemsida och på sommaren började jag blogga.

Nu inser jag att 2005 kommer att i mitt inre alltid vara 'de ruckade principernas år' - ett år som var nödvändigt för att genomföra vad som förmodligen blir 'den stora nystartens år' - dvs 2006. Att skriva om mig själv och låta andra få ta del av mina personliga tankar var för ett år sedan helt emot mina principer. Att skriva blogg var helt emot mina principer. Att lägga ut bilder på mig själv som andra för mig helt okända människor kunde se hur lätt som helst var emot mina principer. Att jag skulle visa bilder från mitt hem via en sk webbkamera .... ojojojoj GLÖM DET ... man kan nästan inte komma längre bort från mina principer ... ... ...

Men ... ändå har jag gjort alla dessa saker ... när jag öppnade min hemsida i våras hade jag inte tänkt skriva om något annat än mina skivor, men nu upptar samlingen en ganska liten del av hemsidan och min musik, mina texter och mina bloggar står helt i fokus ... så var det inte tänkt ... mot mina principer, you see ... jag tror att jag har ruckat på många av mina principer, helt enkelt för att jag märker att det är riktigt roligt ... och framför allt för att detta ruckande har givit mig många nya vänner i cybern och IRL. Det har till och med gått så långt att jag sedan fyra månader tillbaka är 'långsiktig' som det så puttenuttigt heter i MSNs profiler. Under mina mest intensiva studieår lade jag alla tankar på förhållanden åt sidan ... eftersom jag tvingade fram ett tunnelseende som enbart var fokuserat på studierna - och jag skall inte säga att jag ångrar något, eftersom det trots allt ledde till ett bra studieresultat.

Ändå är jag fortfarande en väldigt principfast tjurskalle som hellre äter gift än låter mig övertalas att göra något som jag absolut inte vill göra - men nog har många av mina gamla principer ruckats i år och nog har den gamle überführern fått sig ett antal törnar i år ... Bra ... det kan han gott ha!

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!
Björn.

PS. Jag hittade en hemsida där man kan ordna en väderfigur som presenterar det lokala vädret i ens blogg eller på ens hemsida, genom att figurens bakgrund får illustrera det lokala vädret och figurens kläder ändras beroende på vädret. Väderuppgifterna kommer från flygplatser runt om i världen och min väderfigur hämtar alltså sina uppgifter från Kallax flygplats. Man kunde välja hur väderfiguren skulle se ut, och jag tänkte först lägga in en figur som såg ut som mig, men ingen av figurerna var särskilt lika mig (är man estetiskt unik så är man) - så istället fick det bli en tjej - en söt brunett. DS.

...

...

...

Ja, just det! (harklar mig) ... ÅTTA DAGAR KVAR!

Minus Tjugofem!

Minus 25 grader ute. Nu börjar det likna nåt! OK då! Nu är det bara futtiga minus 16 – rena rama blidvädret med andra ord. Dock tvingade jag mig ut i vintervädret eftersom jag hade diverse ärenden att utföra i centrala Luleå – och det är sådana här dagar man förbannar att man är slätrakad i ansiktet. Under min mustaschera var det aldrig några frusna överläppar, men nu var det nästan så jag behövde en värmedyna i ansiktet när jag kom hem.

Ett av mina ärenden i centrala Luleå var att betala min julklapp till mig själv – tågbiljetter till den soliga och tropiska södern en vecka in på det nya året … eller tropiska kanske var att ta i, men idag känns det som om alla temperaturer varmare än minus 10 är tropiska. Under eftermiddagen kopplade jag in min nya enkla webbkamera och lyckades till och med hitta en webbplats för den – så nu finns det en webbplats för alla BeJi-voyeurer runt om i världen. Den är inte alltid i gång, eftersom den får min dator att bli väldigt slö när den är online – men ändå: Här är den.

Har ni riktigt otur kanske ni kan se mig sitta vid datorn och se missmodig ut – ett vanligt ansiktsuttryck när jag sitter vid den förplånkade skräpburken. Kanske jag riktar in den mot andra mer intressanta motiv så småningom, men webbkamerans möjligheter är begränsade … pga kort sladd.

Nu har resfebern börjat gnaga ordentligt inombords … men det är ju skönt att ha något underbart att se fram emot en veckas tid – innan man återvänder till den trista och gråa vardagen.

BeJis julafton

Ibland när det faller några cm snö i södra Sverige brukar ord som 'snökaos' nämnas flitigt. Undrar just vad sörlänningarna skulle ha sagt om det väder som Norrbottenskusten bjöds på under julaftonen ... ? 'Armageddon'? Tja, inte vet jag, men det var ett sådant väder där man både blev insnöad och urblåst. Det fick jag känna av redan på julaftonsmorgonen då jag promenerade de tio minuter som krävdes för att komma till min moders hem ... dvs det BRUKAR ta tio minuter, men denna morgon tog det nästan det dubbla. Snön vräkte ned och hade tydligen vräkt ned hela natten mot julaftonen, och plogbilarna kämpade tappert hela dagen, men ändå var det lite som att ösa Titanic med en dessertsked ... och eftersom det dessutom blåste en hel del så drev de nyss upplogade vägarna igen ganska snabbt. Nå, jag tog mig fram ändå till slut, och kunde stampa och borsta av mig snön i tamburen samtidigt som jag togs emot hjärtligt av den omåttligt söta kattan Jolie och hennes hårige kattvän Killen. Sedan var det dags för den traditionella julaftonsfrukosten bestående av Skinkblöta (som denna kulinariska specialitet kallas längs Norrbottenskusten - en variant av 'dopp i grytan') och julmust att dricka ... i sällskap med modern - en gammal tradition som sträcker sig tillbaka ända till 70-talet ... 1970-talet är det kanske bäst att tillägga.

Jag passade på att ringa en viss dam i Kista för att önska henne god jul (vilket är en NY tradition) ... och även modern fick sig några ord med henne, och en stund senare (när såväl blötan som skinkan och musten sjunkit undan en smula) drog jag på mig kängorna igen, drog ned Ängesbymössan över huvudet och gav mig ut i det strålande sommarvädret igen och begav mig hem. En dryg timme senare satt jag och modern på en buss som skulle ta oss till avfarten till Ängesbyn där vi skulle fira julen tillsammans med morbror Åke, hans fru Maud, deras döttrar (och mina kusiner) Malin och Lina, Mauds föräldrar och farbror, min mormor och Malins hund Ferdinand. Det blev en mycket trevlig julafton där alla verkade vara i god form och på bästa humör. Maten smakade utmärkt och sällskapet (vars medlemmar var mellan 19 och 86 år unga - Ferdinands ålder icke inräknad) var mycket trevligt på alla sätt och vis - trots att några gruvat sig för att ge sig ut i det förfärliga vädret.

Lite illustrerande bilder:























De tre yngsta i sällskapet.




















Malin och Ferdinand (som något ovillig tomte).

























Lina.
























Åke och knähunden Ferdinand.

















Ferdinand är trött. Det är jobbigt att vänta på tomten. Eftersom han var yngst var det han som fick till uppgift att tindra med ögonen - en uppgift han klarade med glans.



















Maud med sina föräldrar Inga och Helge.
























Jag trodde att det låg ett luftgevär i detta avlånga paket som min mormor fick, men det visade sig var något helt annat ... vad var det då i paketet? Äh ... ni behöver ju inte få reda på allt!
























"Öppna paket. Åh! Alfapet! Just vad jag önska' Hopp trallallala!" - apropå nyligen citerad julvisetext. Men i detta fallet var entusiasmen betydligt mer äkta, då jag blev utmanad att delta i ett parti Alfapet - tyvärr hanns det inte med - eller det kanske var lika bra ... det hade ju varit pinsamt om jag förlorat ...

En riktigt god fortsättning till er alla!