LULEBILDER JULI 2018

Lulebilder juli 2018

KASTANJEN PÅ HELGEANDSHOLMEN

Lilla Värtan 2017

Kastanjen på Helgeandsholmen 2017

Lilla Värtan 2017

Jag och modern under kastanjen 2017 

under kastanjen för elva år sedan 2006

samma kastanj för elva år sedan 2006

För elva år sedan så besökte jag och modern Medeltidsmuseet på Helgeandsholmen och nu tyckte hon att vi borde återse det, så sagt och gjort, bara att uppsöka och beundra. Museet är alldeles utmärkt men bäst tyckte jag redan då att den fantastiska kastanjen var där den stod utanför Museets entré och bjöd en fin skugga att sitta i samtidigt som man kunde låta ögonen beundra Lilla Värtan. 

BESÖK AV MODERN

Vi har inte setts "in person" på ett år, men min kära mor gästar mig nu en vecka och sedan kort därefter kommer jag att åka en sväng upp till Luleå i sedvanlig ordning. 

HUNDVECKA I LULE

Ja, jag har alltså tillbringat hela denna vecka i Luleå. Lämnade det dunderheta Stockholm i söndags och åkte med norrlandståget norrut - utan några koincidenter (fan, vad vitsig man kan vara). Sedan har jag varit på turné mellan släktingar, nya och gamla vänner, och det genomgående temat under veckan har varit hundar. Veckan började med att jag träffade min gamle chatt- och internet- och skivsamlar- och musikervän Falkis och gjorde honom till en IRL-vän också. Han hade tre hundar som vänligt och väluppfostrat önskade göra min bekantskap. Nästa dag träffade jag min gamle vän Roger som åter igen är hundägare efter många hundlösa år, och jag träffade även hans bror Mats som råkar vara ägare av Rogers hunds bror ... så då är vi på två dagar uppe i FEM hundar.

Nästa dag åkte jag tillsammans med modern och kusin Lina ut till morbroderns sommarstuga för att njuta av en varm och skön sommardag. Jag och Lina hade tidigare när hon besökte mig i Bredäng tummat på att vi skulle bada när jag kom norrut och vi stod för våra ord. Badkrukan Lina dock lite motvilligt då hon inte gillade att det fanns fisk i vattnet - vilket det också gjorde. Jag såg ett litet gäddyngel trycka under lite sjögräs under bryggan där jag badade. En sådan liten gädda har jag aldrig tidigare sett. Funderade på att fånga den och ta med den till moderns guppyakvarium, men det hade förmodligen lett till en stor minskning av guppybeståndet. I stugan fanns hunden Ferdinand, så nu blev det sex hundar.

Dagen som följde var faktiskt hundlös, då vi åkte och besökte mormor i Råneå, men nästa dag var ordningen återställd, då kusin Malin och hennes hund Troja kom på ett snabbt besök. SJU hundar alltså, på fem dagar - tror inte jag har varit med om en så hundtät vecka tidigare. Nu åker jag tillbaka norrut på måndagskvällen till ett Stockholm som förhoppningsvis blivit NÅGOT svalare än när jag for.

Avslutningsvis en bild på kattfröken Jolie som tycker att det där med akvarium är både intressant och närande såväl för själ som för kropp ... eller kunde vara om hon bara kunde komma på hur hon ska göra för att få sig en smakbit.

Inga kor på spåret i morgon kväll, tack!

Det är verkligen varmt nu. Men ändå klarar jag värmen bättre än vad jag har trott att jag skulle göra. Jag börjar nog bli mer uthållig för solsken och värme ju äldre jag blir - konstigt nog.

Vinkade för några dagar av min moder som varit och besökt oss i en vecka här nere i lummiga Bredäng. Vi besökte vanliga turisthål som Fjäderholmarna, Skansen, Wasamuseet, samt Spårvägs- och Leksaksmuséet. Dessutom upplevde vi Mälarens skönhet och en dag lyckades vi slita Galina från jobbet och Allan från datorn och gick till legendariska Villa Lyran och satt och fikade på den gamla anrika groggverandan och såg ut över Mälarens vatten. Med andra ord en riktigt händelserik vecka. Nu ska jag åka norrut på söndagkväll ... samma kväll som VM-finalen insåg jag snabbt, men har man gjort en tabbe så får man stå för den. Orkar iallafall inte tramsa runt och boka om.

Nattgående Norrlandståget råkade ut för smärre bekymmer häromnatten då en boskapsägare tyckte att järnvägsspåret var en lämplig plats att parkera sina telningar. Synd om korna, men tåget klarade sig väl hyfsat ... men nu går jag ut i förväg med min önskan:

Inga kor på spåret i morgon kväll, tack

Sommar och sol och bad - och besök av kusin Lina.

Så var det äntligen dags för semester igen - och det är alltid lika välkommet. I år mer än någonsin känns det som eftersom det har varit så mycket jobb att det knappast har varit något annat än jobb och sömn i vår. Jag har nästan glömt bort min gamla blogg, men har ändå inte haft särskilt mycket att skriva här - hoppas att jag kommer igång igen, eftersom jag dels tycker om min gamla kära blogg, dels tycker jag om att skriva. Ja, min gamla kära blogg, ja. Den fyllde för fem dagar sedan FEM ÅR! Jag kom inte ihåg det dagen när det hände och jag hade inte kommit på det om jag plötsligt inte nu satt mig ner att skriva här. Grattis gamle blogg! Att du skulle bli så här långlivad hade jag aldrig trott. Småsyskonen hälsar (dvs "the 78 rpm blog" och "BeJis Skivhylla"). Nåväl, min semester inleddes med att jag har varit gräsänkling under helgen då övriga familjen varit på släktkalas. Ibland är det skönt att vara själv, så jag klagar inte - dock har jag under fredagen och lördagen haft STORA problem med att varva ned. Jag har sovit dåligt och haft allmänt svårt att njuta av livet. Nå, det är ju inget nytt problem - så brukar det vara varje år och det brukar lugna ned sig ganska snabbt. Idag fick jag ett kärt besök av min kusin Lina, som ville komma och se hur vi har det i nya lägenheten (där jag nu bott i ett halvår). Hon fick tyvärr inte möta övrig familj utan fick nöja sig med sin store rödlätte kusin. Eftersom vädret varit tilltalande så gjorde vi något som JAG inte brukar göra ofta. Vi gick till stranden med lite mat och dricka och hade en liten picknick nere vid Mälarens vatten. Ibland när stora båtar åkte förbi gjorde svallvågorna att vi fick dra till oss fötterna för att inte de skulle bli våta - så nära vattnet satt vi. När solen lyste lite extra låg vi och vilade och bara njöt av lugnet och småpratade om ditten och datten.

Lina lekte med sin favoritleksak, en Iphone - får erkänna att den där mackapären väcker ett visst habegär, det har jag känt även när jag sett andras Ifånar. När jag tog av skorna och gick ut och kände på vattnet med fötterna fotade Lina mig med Iphonen och laddade upp fotot på Facebook direkt (efter att ha frågat först) och skrev att jag hade doppat mig. Då kändes själva tanken på ett riktigt dopp inte så jättelockande, men ändå ... när jag brukar irra mig ned till en strand och får nog med "privacy" så söker jag mig gärna ned i vattnet. Även om det ofta är ganska kallt så känner man sig så lätt i vattnet. Lina frågade om hon skulle fota mig när jag badade och det gick jag med på - dock utan direkt uppladdning till Facebook. Jag föredrog att sedan i efterhand välja de minst anskrämliga bilderna. Lina använde min relativt nya video/digitalkamera och visade att hon är bra på att ta bilder. Så jag tvekade inte över hennes förmåga - det var snarare motivet som kan vara lite estetiskt motsträvigt ibland. Ändå lyckades Lina på ett bra sätt fånga hur skönt det var i vattnet - särskilt när kroppen vant sig vid den något begränsade värmen. Jag var i vattnet i drygt en kvart - för mig kändes det som om tiden stod stilla så jag fick inget riktigt tidsbegrepp men kunde se det på tiden på bilderna som Lina tog. I bildfilen skrivs ju en exakt tidsangivelse när bilden tas. Jag var bara ute i vattnet och njöt och Lina satt på stranden och var avundsjuk. Hon hade vissa månatliga själ varför hon inte kunde ge sig ut i vattnet tillsammans med mig - annars hade hon också plaskat. Istället satt hon på stranden och tog sin fotografuppgift på högsta allvar. Det märkte jag sedan när jag huttrande kom i land och såg hur mycket bilder hon tagit. Nå i alla fall. Nu känns det skönt i hela kroppen och jag hoppas jag slipper en förkylning som belöning för det relativt tidiga sommardoppet ... fast jag kände när jag var i vattnet att det skulle vara värt det. Vi får se om jag tycker likadant om jag verkligen åker dit med en förkylning - men den dagen den sorgen.

Det är alltid lika roligt att få besök av släkt. Jag har inte så stor släkt så jag är särskilt förtjust i den lilla släkt jag har. Om en dryg vecka kommer för övrigt morsan på besök ned till storstaden för att se hur vi har det och då ska vi leka turister och ha det trevligt.

Sommaren har börjat - och på ett mycket bra sätt!

Blandat strunt ...

Nu börjar den där jäkla värmen komma ... tur att man har sin gitarr och en kopp kaffe.

Som vanligt konstaterar jag att jag inte direkt bloggar ihjäl mig nuförtiden ... men det måste ju få finnas andra saker att göra här i livet. Jag har nu semester sedan nästan en vecka tillbaka och befinner mig fortfarande i varva-ned-stadiet. Det är inte så mycket nytt att berätta, förutom att jag tagit mig lite tid att jobba med lite ny musik men hittills har det inte givit annat resultat än att jag har två ... eventuellt tre nya låtar färdiga.

Till helgen kommer min kära mor ned till Stockholm och skall vara en vecka hos oss. Vi ska turista och göra Stockholm osäkert och det ser jag verkligen fram emot. Det har gått bra för henne på sistone vilket naturligtvis gläder mig och hon har sagt att hon verkligen ser fram emot en vecka i storstaden.

Den 15 juni fyllde min blogg fyra år. Tro inte att jag hade glömt det, men jag var själv inte i någon bloggarform den dagen så därför struntade jag i att notera det här. Grattis i efterskott, blåbloggen lille.

Annars var det inte så mycket nytt att förtälja ... förutom att man aldrig riktigt förstår hur bra det är att ha en tvättmaskin förrän den är trasig ... eller så var det något om att sakna kon först när båset är tomt.

I morgon är det 28 februari ...

... om nu någon skulle undra. Och känner jag media rätt kommer det att snackas rätt så mycket Palme-mord, då det är på dagen (eller rättare sagt: på kvällen) tjugo år sedan Sverige miste sin oskuld. Jag minns själv natten mot lördagen den 1 mars 1986 och när jag första gången hörde att Palme skjutits ihjäl. På den tiden hade jag alltid i gång nattradion, då jag inte kunde sova utan att det småspelade lite i bakgrunden. Så vaknade jag till just när nyheterna kl 2.00 började läsas, och lite halvsovande hörde jag den fasansfulla nyheten ... men jag reagerade inte nämnvärt, då jag utgick från att jag drömde, då det hela var så osannolikt. Men när nyhetsutsändningen var över var jag såpass vaken att jag beslöt mig för att stiga upp och stänga av radion, då jag naturligt nog inte tyckte att den typen av nyheter var nog sövande ... :-S. Sedan vaknade jag till tidigt på morgonen och hämtade morgontidningen och fick bekräftat att jag trots allt inte drömt. Klockan 8 skulle morgonprogrammet "Go'Morron Sverige" med Fredrik Belfrage börja (det var ju endast på lördagar som det var morgon-tv på den tiden), som jag alltid tittade på (var otroligt morgonpigg som barn :-S). I stället sändes en kortfattad och mörkögd nyhetssändning om nattens händelser (med en märkbart berörd Ewonne Winblad i nyhetsankarstolen) - "Go'Morron Sverige" var inställt ... och på radion spelades det sorgemusik hela dagen. Jag kommer mycket väl ihåg det eftersom jag och min mor åkte ut till morföräldrarnas sommarstuga i Laduviken för att fika, ha det trevligt, inspektera den nybyggda vedbastun som morfar hade byggt, samt njuta av en vacker vårvinterdag ... men det var ändå en ganska dämpad stämning. Nå nog om Palme och Palmemordet nu ... det kommer att pladdras alldeles tillräckligt om den händelsen ändå i morgon.

Istället tänker jag berätta den egentliga orsaken varför vi åkte ut till sommarstugan trots att snön fortfarande låg djup ... min älskade mor fyllde nämligen år dagen före ... dvs 28 februari. Så för mig har 28 februari i stället alltid varit en dag att fira - även om hon själv inte firar särskilt mycket numera. Jag skall inte säga hur mycket hon fyller, men hon brukar alltid påstå att hon fyller 25 (och blir sååå belåten när folk tror på henne - och måste naturligtvis alltid påpeka just detta för sin härdade son). Jag kunde dock kontra häromveckan då en (troligen ganska skumögd) chatbekant tyckte att jag såg ut som om jag var 22 år gammal. Nåja, webbkameror har ju ingen vidare upplösning :-S. Nå, sk-t samma, modern brukar alltid påstå att hon fyller 25 år, och i år stämmer det nästan ... siffrorna är rätt, men ordningen på siffrorna är lite eljest ... tänker alltså inte avslöja hennes ålder, då man inte talar högt om sådana saker. Men, men, men ... känner man sig som 25 så är man välan för böfvelen 25!

Det är naturligtvis omöjligt att med korta ord beskriva vad modern betytt under alla dessa år, men hon är en fighter som jag beundrar och respekterar på alla möjliga sätt. Det har nog inte alltid varit så lätt ... under mina tidiga uppväxtår fick hon lära sig att uppfostra en son helt på egen hand utan ens en antydan till hjälp från min smitare till far - ofrid över hans minne, eller hans inskränkta släkt. Hon fick stå ut med en son som hittade på både ett och annat under några ganska tuffa år, men å andra sidan har de senaste 20 åren varit tämligen harmoniska. Eftersom hon var ung när jag föddes har vi aldrig egentligen haft det där vanliga moder/son-förhållandet, utan vi är snarare världens bästa kompisar. Hon har alltid ställt upp i alla väder och jag litar hundraprocentigt på henne och vi kan föra en fullständigt uppriktig och öppenhjärtig dialog om alla möjliga ämnen - vilket tyvärr inte alla kan göra med sina mödrar - jag blir ofta förskräckt över hur spända förhållanden mellan vuxna och deras föräldrar kan vara. Men så är inte fallet mellan oss ... inte på något sätt.

Snart flyttar jag in tillfälligt hos henne då jag tömt lägenheten och skall hålla på med den trevliga sysselsättningen "städa ur" - innan det är dags att åka vidare i livet till sydligare breddgrader. Jag har också fått lov att förvara skivsamlingen (och lite andra grejor) hos henne, innan det blir möjligt att i portioner skicka även den söderut. Hon klagar inte. Hon har däremot tidigare klagat på att JAG har alla bra skivor i familjen, så nu får hon vara barnvakt åt dem ett tag. Dessutom flyttar ju Rulle till henne när jag reser söderut och det är en mycket bra lösning, då Rulle var 'hennes' katt ('min' katt var Alban) innan jag flyttade till Hedenäset för att gå utbildning där och jag flyttade till min nuvarande adress. Hennes katter Killen och Jolie (i knät på modern på fotot) lär reagera annorlunda inledningsvis: Killen = "Oj, va skoj! Farbror Rulle är här!" och Jolie = "MORR! Ännu en kattherre man inte har någon nytta av!". Men efterhand lär även Jolie smälta för gentlekatten Rulle, ty det gjorde hon när han bodde hos dem när jag var i Kista.

Nä ... nu får jag sluta blogga för i kväll! Och jag passar på att i förväg utropa ett femfaldigt 'lefve' till världens bästa morsa! Hon lefve ... HURRA HURRA HURRA HURRA HURRA!!!!!

Grattis!

BeJis julafton

Ibland när det faller några cm snö i södra Sverige brukar ord som 'snökaos' nämnas flitigt. Undrar just vad sörlänningarna skulle ha sagt om det väder som Norrbottenskusten bjöds på under julaftonen ... ? 'Armageddon'? Tja, inte vet jag, men det var ett sådant väder där man både blev insnöad och urblåst. Det fick jag känna av redan på julaftonsmorgonen då jag promenerade de tio minuter som krävdes för att komma till min moders hem ... dvs det BRUKAR ta tio minuter, men denna morgon tog det nästan det dubbla. Snön vräkte ned och hade tydligen vräkt ned hela natten mot julaftonen, och plogbilarna kämpade tappert hela dagen, men ändå var det lite som att ösa Titanic med en dessertsked ... och eftersom det dessutom blåste en hel del så drev de nyss upplogade vägarna igen ganska snabbt. Nå, jag tog mig fram ändå till slut, och kunde stampa och borsta av mig snön i tamburen samtidigt som jag togs emot hjärtligt av den omåttligt söta kattan Jolie och hennes hårige kattvän Killen. Sedan var det dags för den traditionella julaftonsfrukosten bestående av Skinkblöta (som denna kulinariska specialitet kallas längs Norrbottenskusten - en variant av 'dopp i grytan') och julmust att dricka ... i sällskap med modern - en gammal tradition som sträcker sig tillbaka ända till 70-talet ... 1970-talet är det kanske bäst att tillägga.

Jag passade på att ringa en viss dam i Kista för att önska henne god jul (vilket är en NY tradition) ... och även modern fick sig några ord med henne, och en stund senare (när såväl blötan som skinkan och musten sjunkit undan en smula) drog jag på mig kängorna igen, drog ned Ängesbymössan över huvudet och gav mig ut i det strålande sommarvädret igen och begav mig hem. En dryg timme senare satt jag och modern på en buss som skulle ta oss till avfarten till Ängesbyn där vi skulle fira julen tillsammans med morbror Åke, hans fru Maud, deras döttrar (och mina kusiner) Malin och Lina, Mauds föräldrar och farbror, min mormor och Malins hund Ferdinand. Det blev en mycket trevlig julafton där alla verkade vara i god form och på bästa humör. Maten smakade utmärkt och sällskapet (vars medlemmar var mellan 19 och 86 år unga - Ferdinands ålder icke inräknad) var mycket trevligt på alla sätt och vis - trots att några gruvat sig för att ge sig ut i det förfärliga vädret.

Lite illustrerande bilder:























De tre yngsta i sällskapet.




















Malin och Ferdinand (som något ovillig tomte).

























Lina.
























Åke och knähunden Ferdinand.

















Ferdinand är trött. Det är jobbigt att vänta på tomten. Eftersom han var yngst var det han som fick till uppgift att tindra med ögonen - en uppgift han klarade med glans.



















Maud med sina föräldrar Inga och Helge.
























Jag trodde att det låg ett luftgevär i detta avlånga paket som min mormor fick, men det visade sig var något helt annat ... vad var det då i paketet? Äh ... ni behöver ju inte få reda på allt!
























"Öppna paket. Åh! Alfapet! Just vad jag önska' Hopp trallallala!" - apropå nyligen citerad julvisetext. Men i detta fallet var entusiasmen betydligt mer äkta, då jag blev utmanad att delta i ett parti Alfapet - tyvärr hanns det inte med - eller det kanske var lika bra ... det hade ju varit pinsamt om jag förlorat ...

En riktigt god fortsättning till er alla!