Det var värst vad det hatas nuförtiden. Jag tycker mig märka att ordet "hat" används mer och mer för varje år, och det har till och med blivit så att hatet tas för givet. Alla ska hata något och det anses konstigt om man inte hatar. Den inställningen märks åtminstone bland de yngre - ett slarvigt begrepp som jag använder när jag beskriver de som är yngre än jag. För några år sedan diskuterade några av mina elever vad de "hatar" och så frågade de, naturligt och okonstlat vad jag hatar och när jag svarade att jag inte hatar blev de förvånade. Jag fick ju lära mig att "hat" var ett starkt ord som man inte skulle använda om man absolut inte menade det. Att ogilla, eller irriteras över, eller att inte känna sympati för, är ju icke detsamma som att hata. Att hata är en aktiv handling som enbart drabbar en själv, för ska vi verkligen vara så blåögda att vi tror att den vi hatar verkligen bryr sig ett dugg? Det går bara en massa onödig energi som skulle kunna användas till något vettigare.
Om vi sedan talar om hatbrott och att hata vissa människogrupper så är det ju bara ordet "hat" som används felaktigt igen. De som i de fallen säger sig hata är i själva verket bara rädda men har inte nog med ryggrad att erkänna det. Istället för att hata kan man ju försöka bli vuxen istället - oavsett biologisk ålder.
