Linus (1982-95)
Den vitgule Kallaxkatten Linus var en snäll och charmig katt på många olika sätt – dock inte särskilt intelligent – något av katternas svar på Wodehouses litterära figur Bertie Wooster. Han gick omkring och myste och verkade allmänt tillfreds med tillvaron. Det var få gånger han blev riktigt arg. Detta skedde bara när lillasyrran Lillan (som var betydligt mer intelligent och beräknande) retade honom riktigt ordentligt. Han hade en egenhet dock. Han älskade att hoppa upp på ryggen på människor som höll på att ta på sig ytterkläderna i hallen. Om man försökte göra det svårare för honom genom att kliva åt sidan var han naturligtvis tvungen att klättra och använda klorna istället. Detta gjorde han med alla som kom på besök – även sådana som aldrig varit där tidigare. När man visste om det höll man sig i stillhet när han skulle hoppa, men de som inte var beredda brukade ibland få sig några klösningar eftersom de inte hade vett att stå still. Han var som lyckligast när han fick vara i sommarstugan i Laduviken. Fotot av honom är taget 1993, vilket var den sista sommaren han fick vara där.
Linus brunvita lillasyster (samma mor – senare kull) blev hela femton år gammal, men behöll sitt babyface hela livet ut. Hon hade runt ansikte och små öron, vilket gjorde att hon såg ut som en kattunge i ansiktet även som vuxen katt. Dessutom var hon ganska liten och gjorde skäl för sitt namn. Hon var tyvärr lite folkskygg och räddhågsen och litade på ytterst få människor. Hon var betydligt smartare än sin naive storebror och roade sig med att jäklas med Linus (genom att bl a bita honom i bakbenet) tills han tände till och gav tillbaka – varvid Lillan tjöt som om någon höll på att köra över henne med en ångvält – ja se fruntimmer! Även om hon inte var så förtjust i vuxna människor tyckte hon om barn (moderskänslorna väcktes antar jag) och kattungar. Hon vaktade och skämde bort lille Alban något fruktansvärt när han var kattunge. Tyvärr gillade Lillan inte att vara ute i naturen, eftersom hon var för nervöst lagd.
MIN Alban. Alban den förskräcklige. Alban den svarta faran. Alban tidernas myskatt. Han var en av bostadsområdets största kändisar. Han var känd och omtyckt bland områdets alla barn som visste vad han hette (jag var väl mest känd som ”han som Alban bor hos”). Alban var den typen av katt som älskade alla människor och som trodde att alla människor älskade honom – vilket gjorde honom lite naiv. Till skillnad från Linus var Alban dock en otroligt intelligent katt. Det var många kugghjul som snurrade i huvudet på den katten. Dessutom var han en språkbegåvning, eftersom han alltid uttryckte sig muntligt på ett mycket varierat och lättförståeligt sätt och flera gånger visade han kusliga tecken på att förstå exakt vad man sade i varje givet ögonblick. Alban var en krävande katt och kunde stundtals vara ganska jobbig, eftersom han hittade på allehanda fanskap om han inte fick nog uppmärksamhet. Det finns dock ingen katt som jag har sörjt så mycket efter hans bortgång våren 2003. Jag trodde heller aldrig att jag skulle sörja ’en katt’ så mycket som jag gjorde. Han var expressiv på alla möjliga sätt och ville alltid stå i centrum, vilket gjorde att hans kompis Rulle stundtals hamnade lite i skymundan. Jag har så många historier om denne katt så att det skulle räcka till en tjock bok.
Rulle (född 1994)
Gentlekatten Rulle. Den sanne diplomaten och älskvärde herremannen. Han föddes i lägenheten ovanför min och bodde första tiden hos min granne mittemot. Redan från första början började lille Rulle knata över till oss för att leka med den fullvuxne Alban. Först var vi lite oroliga över att Alban (som var så stor och stark) skulle skada lille kattungen Rulle av misstag, men det behövde vi inte vara, eftersom Alban var intelligent nog att leka försiktigt. Sedan flyttade Rulle med sin familj till Göteborg och bodde där ett tag. Så flyttade familjen tillbaka till Luleå, men dottern hade blivit allergisk mot katter och familjen frågade om jag kunde och ville ta över Rulle – och det ville jag, eftersom jag visste att han var en så pass bra kompis till Alban. Sedan fick Rulle spela andrafiol till Alban utan att protestera alltför mycket. Rulle är en oerhört mysig och lättskött katt. Dessutom är han utrustad med det högsta och mest ihållande spinn jag varit med om och det räcker med att säga hans namn åt honom så börjar han att spinna. Han är dessutom en oerhört stilig kattherre trots sina elva år – utan några som helst överflödiga hekton och är fortfarande otroligt mjuk i kroppen.
KOMMENTARER:
Oj!!!! Nu skriver du ju massor, och du skriver bra. Själv har jag bara varit förtjust i ett fåtal katter, den bästa var en halv- norsk-skogskatt med gula ögon och svart lång päls, Amee. Hon var också pratig.Jag var kattvakt åt två katter vars ägare sa att han gav dem p-piller, men inte gjorde det egentligen. Vilket resulterade i att de fick massor av ungar och hela lägenheten kändes full med katter. Sex månader senare fick killen tillbaka sin (numera) kattflock, och jag fick andas ut....(Han gillade inte sina katter så mycket som han borde tror jag, kallade dem K1 och K2.)( Katt ett och katt två.) / Natricia 30 juni 20:38
Ja, vi blir nog en pratig kärntrupp i Korpboet/Fjollträsk... till sist. / Natricia 30 juni 20:41
Ha ha ha, ja men katter är för sköna alltså. Klart det bästa husdjuret egentligen eftersom de är så "personliga". Enda nackdelen är kattlådan, den har jag aldrig kommit särdeles bra överens med....och inte den med mig heller! Den liksom vägrar dofta rätt hur man än gör :)Några katter har passerat min familj också under åren, antagligen har jag bloggat om det redan. Men så mycket som jag tjattrar så kommer jag inte ihåg det he he...Josefin Af Silverbäcken ( den första 1968)GottvidMulleNutteSesselina ( min första "egna" katt, hon hade en intelligen som slår det mesta tror jag och pratade)Skorpan ( satte sig alltid på huvudet på mitt dåvarande marsvin Stålmannen, när han gafflade efter morot)Sambo ( kom efter separationen he he)Bärsen ( kom och gick, han var så full med mask kraken när vi tog hand om han så det gick inte...)sist men inte minst våra tre underbaraste goaste:Red Rubin Hood ( Robban *fniss*, vägde 13 kg, rö och vit kung här hemma)Zymbolie ( Zimba 8 kg, prins rödluva)Lottie ( den underliga minidamen)Dessa tre fick flytta till landet när barnbarnet gjorde entre. Nu finns bara Svenne och min akvariefiskar! Men katter är sköna djur helt klart! Kram från pladdermaja :) / Munin 1 juli 11:19
Söta kattsingar!!! / Fatou 1 juli 16:41
Ja vad vore livet utan katter!? Dom är underbara och sänker blodtrycket :) Finns inget bättre än att få burra in anisktet i en varm fluffig kattmage :DKram! / Jenny 1 juli 17:02
Det här har jag redan läst på din hemsida, men läser det igen med största nöje, trots att jag egentligen inte är någon kattentusiast. Du skriver så medryckande om dina "ungar" (:d), med sådan ömhet och kärlek att jag bara storler hela vägen.:) Det kanske är så att katter har fyllt en lucka, du har väl inga syskon? Eeeh, jag tror att jag utvecklar den här tanken i ett privat brev senare, om det OK för dig?Kram!P.S. jag skulle vilja få se en bild på dig där du kramas med en katt.:):):) / Galina 26 augusti 16:58
ja, så var juni slut...:)Du har rätt, jag började blogga en dag efter dig, fast av mina bloggar, skrivna i juni, finns bara två stycken kvar. Okunnig som jag är lyckades jag radera några stycken - fråga mig inte hur, jag vet inte själv!:ds Jag sörjer inte dem, för om sanningen skall fram, så var ju hela bloggrejen tänkt som en sorts "sommarflört": jag hade plötsligt massor med tid efter det att skolan var slut, kände mig ensam och, som du kanske lagt märke till, bestämde mig för att sluta skriva brev.:dsMen du har varit noggrann, och det gillar jag! Jag gillar ordentliga människor helt enkelt, även om jag ibland får dåligt samvete för att jag inte är en av dem.:d Och som sagt, det är ett sådant nöje att följa hur du utvecklas i din nya identitet, som bloggare alltså.:)Nu tar jag en haltimmes paus, fixar potatisgratäng åt kidsen, och sedan är jag tillbaka och fortsätter med juli!:):):) / Galina 26 augusti 17:05
