För bara tre och ett halvt år sedan skaffade jag nya glasögon och tänkte mig att dessa skulle räcka lika länge som mina tidigare glasögon. Mitt första par skaffade jag 1986, nästa kom 1990, sedan var det dags att byta 1998 och dessa glajjor fick räcka till och med 2009, innan det var dags för nya glasögon igen 2015. Dock började jag märka för drygt ett år sedan att jag tyckte att det var svårt att fokusera när jag läste, framför allt när jag satt vid datorn men också så märkte jag att jag blev mer känslig för rätt ljus när jag läste. Läsa i halvmörker som aldrig var ett problem tidigare funkade inte längre. Då jag är en oförbätterlig prokrastinator vilket säkert kommer att straffa sig åtskilliga gånger i detta liv så fick jag inte tummen ur och gick till optikern förrän i början på denna månad. Optikern sade att jag behövde progressiva glasögon och då var det väl så. Nu sitter de på min näsa och de ser väl okej ut, men jag skall erkänna att jag ännu inte är vän med dem och att jag inte har vant mig. Min mor sade åt mig att det dröjer innan man vänjer sig. Det är väl så att man får vänja sig vid att inte längre har en knivskarp syn och att man nu utan återvändo vandrat in i medelåldern. Så blev man proggig åtminstone när det gäller glasögonen ....
