HAPPY XMAS part 2 - MINA FEM SVENSKA FAVORITJULSKIVOR BLAND ANNAT.

JULG(ITAR)RAN

MIN JULG(ITAR)RAN

HAPPY XMAS part 1 - MINA FEM FAVORIT JULSKIVOR FRÅN USA OCH ENGLANDDS

GOD JUL

God Jul med allt som hör därtill. 

Mums :)

JUL I NORR

Jag sitter just nu på nattåget som rullat ut från Stockholms Centralstation för en stund sedan och bör snart vara i Uppsala. Det är dock inte målet med resan utan det är till Luleå jag ska. Ja, surprise, surprise, det är ju bara dit jag brukar åka. Det är dock länge sedan jag åkte i juletid, senaste gången var faktiskt 2006, samma år jag flyttat till Stockholm. Då beställde jag resan redan innan höstlovet, men med facit i hand så kanske jag skulle ha stannat hemma. Jag blev i vilket fall som helst inget trevligt sällskap då jag ägnade i stort sett två veckor åt att sova. Efter mitt första alltför köriga halvår så var jag helt enkelt utmattad. Därför har jag sedan dess hållit mig hemma och vilat över julhelgen sedan dess, men i år tänkte jag att det var dags att uppleva julen norröver igen. Jag är trött den här gången också men inte lika utmattad till kropp och själ. Tvärtom har det varit en bra och stimulerande höst och jag har trivits bra med mitt jobb och då gör det mindre att det ibland blir tröttsamt i höstmörkret. 

Jag fyllde 40 för några dagar sedan och det är ju i sanning en pseudohändelse men det var ändå en dag jag kommer att minnas länge, så jag blev ordentligt firad av elever och kollegor. Då jag och min kollega ordnat ett juluppträdande med fyra årskurser och då uppträdandet ägde rum den sk högtidsdagen så genomförde min kollega en kupp och lät alla elever på skolan och all personal sjunga "Ja må han leva" samtidigt som jag stod kvar på scenen och försökte undvika att dels flyga in i bakre scenväggen av draget och samtidigt undvika att fälla en rörelsens tår. Mäktigt var det i alla fall. 

Känner jag mig gammal då? Nja, det kan man väl inte påstå. Jag känner mig inte ung, men det har jag väl aldrig gjort, men jag känner mig inte redo för graven heller. 

Juletid

Vi närmar oss årets julande med stormsteg och i år märks det verkligen. Inte nog med att snön gjort sitt årliga bästa att få hopplösa Stockholmare att tappa huvud i trafik och andra sammanhang, sambon har dessutom tagit igen flera års sparsmakat julpyntade och gått "all the way"  Glitter, gran, julgardiner, julbadrumsmatta, julduschförhänge, juldasspapper, julmat etc. Själv har jag försiktigt dragit fram första julskivan vilket blev en gammal kär LP ned Mahalia Jackson som spelats nästan varje jul sedan jag fick tag på den för ca 20 år sedan. Dessutom har en kitschig USB-julgran till datorn plockats fram. Kanske det blir lussekatter också så småningom när julledigheten snart är här. Bara tre och en halv dag kvar.

Jag fyller 38 år på onsdag och kan åter konstatera att tiden rusar iväg, men jag har för att glömma detta faktum med att unna mig den nya vinylskiveboxen med Beatles. Det funkar, åtminstone tills man inser att de två kvarvarande Beatlarna nu passerat 70 år.

Det hjälper iaf att vi har gott om snö. Jag har aldrig förstått de som klagar på snö i december. Månaden är ju olidlig utan snö som lyser upp. Att man blir irriterad över snöfall i april är en annan sak, men det skall snöa i december.

Hur som helst, denna statusuppdatering är bara en samling osorterade tankar samtidigt som TV:n visar hur Tina Maze dominerar storslalomen i Courchevel. 

Mobil blogg?

Tja, med tanke på att jag inte skrivit något här på länge länge så kanske det är dags för ett kort inlägg. Det var inte tänkt att det skulle bli något heller om det inte vore för att jag laddat ned en sk blogger-app till min nya mobiltelefon. Så jag passar på att önska God Jul så här på julaftonskvällen. Gul Jod!

Mellandagsrapport

Ja nu var det ju ett tag sedan jag skrev här senast, men jag tycker väl att jag inte haft så mycket nytt att tillföra. Jag jobbade fram till min födelsedag den 19 december (tackar för alla gratulationer och beklaganden) och har medvetet hållit en låg profil under julhelgen. Julfirandet har varit stillsamt – för att inte säga stillastående – men inte mig emot. Med åren har jag blivit alltmer ointresserad av ”Tippetippetippetipptapp” och allt annat som hör julen till. Min kära sambo har fått ta hand om julpyntandet, även om hon en månad före jul, irriterad över all tidig julreklam fräste att i år blir det minsann inget julpynt överhuvudtaget. Nå … någon vecka före jul kom dock julgardinerna upp och lite glitter här och där … samt duschförhänge och badrumsmatta med jultema … och … nu kommer det … toalettpapper med snögubbar på. Jag köpte själv en sådan här löjlig liten plastgran som man kan plugga in i USB-ingången på datorn och så tindrar den i alla möjliga färger. Även om den är löjlig och smaklös så är den ganska fin … jag har nog en viss fäbless för det löjliga och smaklösa trots allt – kanske för att jag själv är ganska löjlig och smaklös.

Häromdagen bytte jag ut min gamla mobiltelefon av märket Sony Ericsson som hängt med mig under ett antal år och blivit fruktansvärt gammalmodig … mina elever fattar inte att man kan ha en så pass gammal mobiltelefon … herre jestanes – TRE år gammal! Fast jag tycker att den har varit bra och användbar och det är bara på sistone då knapparna krånglat på ett irriterande sätt som jag funderat på att byta ut den (fasen, det känns ju som om det var i går jag skrev en bloggpost om när jag köpte den). När Sony Ericsson själv skickade reklammail där de undrade om det inte var dags att byta mobil snart, så surnade jag till och konstaterade att det i så fall INTE skulle bli någon ny Sony Ericsson – höjden av fräckhet … Det blev istället en Nokia med mer finesser än vad gamle Bell själv kunnat fundera ut. Nya leksaken har en 5 megapixlars kamera, vilket är ganska bra för att vara en mobil, och dessutom GPS. Eftersom jag lätt går vilse … eller rättare sagt är förtjust i att planlöst irra runt … har jag länge funderat på någon typ av GPS. När jag nu igår promenerade runt i vår vackra men något kalla stad roade jag mig med att testa såväl kamera som GPS många gånger – och jo, det fungerade. Promenaden blev extralång eftersom jag hade ett par nyinköpta rejäla vinterskor som behöver gås in – och så gillar jag ju att strosa runt. Då blev nästan promenaden igår i längsta laget och jag känner mig faktiskt lite ledbruten så här dagen efter. Strunt samma, man behövde komma igång och röra lite på sig. Jag har varit alldeles för slö med sådana saker i höst och ser det som ett inofficiellt nyårslöfte att bli bättre i det avseendet.

Så … avslutar med några bilder från gårdagens promenad. Fler bilder kan ses här.

Järntorget, Gamla Stan













Riddarholmen, sedd från en utkikspunkt på Monteliusvägen, Södermalm

På väg ned från Skinnarviksberget i riktning mot Zinkensdamm och Hornstull - man skymtar topparna på Högalidskyrkans "tvillingtorn" bakom ett av husen.

Gott nytt år om vi inte hörs igen innan dess!

PS. Hörde idag att en av mina favoritkompositörer, Lars Hollmer (känd för sin medverkan i gruppen Samla Mammas Manna och för sin komposition "Boeves Psalm") har gått bort. Mycket sorgligt. DS.

Gifttungan

Det är dags att erkänna det ... jag har egentligen än alltför giftig tunga för att vara lärare, men tack och lov har jag än så länge en tämligen god kontroll på den. Då min giftiga tunga är kombinerad med en snabbhet som inte har sin motsvarighet i någon annan del av undertecknad - t ex är min beslutsamhet långt ifrån lika kvick. Mina arbetskamrater känner nog till att jag kanske inte är den som pratar mest, men som kan komma med de kvickaste och ibland mest dräpande kommentarerna. Detta är något som jag tror är allmänt uppskattat, men man bör akta sig väldigt för att släppa loss gifttungan i full frihet i alla sammanhang - särskilt när man som lärare har vissa argumentationer med vissa elever. Hela tiden skickar hjärnan ut meddelanden om vad den tycker att jag ska säga till eleven, men samtidigt drar en annan del av hjärnan i bromsen då den inser så ytterst olämpligt det vore att säga det.

Detta gäller naturligtvis inte bara i min yrkesutövning, utan även i mitt privatliv. Ofta har jag tvingat mig att närmast slå knut på min gifttunga innan den spottar ut något träffande, men kanske alltför elakt. Än så länge har jag inte utsatt mina närmaste för sådana giftattacker, utan betydligt mildare varianter - tack och lov har min kära sambo lätt för att uppskatta syrliga kommentarer om andra och kan även ta snällaka kommentarer om sig själv.

Men när det gäller människor som jag inte känner och som jag irriterar mig på (och jag erkänner att jag dessvärre har en låg - alltför låg - irritationströskel) så hör jag min hjärna formulera de mest dräpande och ondskefulla elakheter - som dock oftast är så elaka att de förmodligen är ganska skrattretande - så länge man inte själv blir utsatta för dem. Tänk om jag högt uttalat alla de nedriga elakheter min hjärna formulerat under alla dessa år - vad stryk jag skulle ha fått!

När jag idag ännu en gång irriterat mig på alltför många juluppstressade Stockholmare - vad i allsin dar är de så stressade för?!? - sprang framför fötterna på mig som suicidala lämlar som bara ber om att jag ska trampa på dem. När jag för femtioelfte gången tvärbromsat för att inte med min lekamen tackla en stressad varelse in i evigheten - hörde jag min hjärna önska sig en eldkastare i julklapp - för att göra framkomligheten lite enklare för en vanlig hederlig medborgare som är lite mer julsansad än större delar av sin omgivning.

Tänk att man ska behöva odla sådana blodtörstiga tankar för att bevara sitt Andante ...

Jodå Pova jag är tillbaka ...

... fast det har varit lite dåligt med tid för bloggande på sistone. Fast när jag häromkvällen kände mig bloggskrivarsugen var det något fel på Blogger och allting bara krånglade - fast nu verkar allt fungera igen. Som synes har jag bytt design - då min hemmagjorda skylt längst upp inte längre laddades upp - vilket gjorde att nya besökare inte kunde veta vad min blogg heter - Vojne vojne.

Jag spenderade jul- och nyårshelg i Luleå - och fick uppleva snö (kors i taket - jo, den kom ungefär samtidigt som när jag lämnade hemmet i Kista, sent på kvällen före julafton) och samvaro med släkt och katter. Men det jag gjorde mest under mitt jullov var att sova. Jag sov ... och sov ... och sooooov. Jag gick en och annan kort promenad och någon liten shoppingrunda, men jag hade inte ens någon energi för skivletande - och då är en annan ganska trött. Tröttast var jag på nyårsafton, men efter hand piggnade jag till och när jag sedan återvände till Kista tidig trettondagsmorgon var jag åter mitt gamla jag. Visst var det trevligt att se Luleå och alla som bor där igen, men det var ju inte så länge sedan jag var där - jag gjorde ju en sväng dit under höstlovet. Nu var situationen rätt så rejält annorlunda. Den här gången lämnade jag mitt hem fyllt av harmoni och kärlek och jag förstod att min saknad efter min käraste sambo (ja, efter pojkarna också) skulle bli stor - och det blev den. Men desto finare kändes det när jag kom hem till Tomtebolyckan (adult version) igen.

Jag lyckades baxa med mig en hel del plattor även denna gång, samt min gamla älskade Lenco-skivspelare. Jag har ännu inte packat upp den. Det får vänta tills jag ordnat någonstans att ställa den. Dessutom hade jag med mig en hel del katthår i mina kläder som en trevlig souvenir från norr. Det är ju så förutsägbart med lappmössor, myggholkar och varningsskyltar med älgar på.

Plötsligt har jag börjat känna mig bloggarsugen igen, så det blir förhoppningsvis lite mer skrivet här från och med nu - om tiden räcker till ... lusten finns där redan garanterat.

Vad jobbet gäller, så flyter det på som vanligt ... ofta otroligt energikrävande, ibland väldigt rörigt, men ändå ganska trevligt emellanåt.

Jag blev förresten via mail tillfrågad om att lägga in en reklamlänk för damunderkläder i min blogg, men tycker nog att en sådan länk skulle passa illa med bloggen i övrigt. Dessutom tyckte jag att gentjänsten, en trisslott, var lite i klenaste laget - särskilt för mig som ALDRIG vinner på lotterier. För övrigt tycker jag att damunderkläder ändå är trevligast när de är avtagna. Sådan är jag, det står jag för.

Tittar in för att säga Gul Jod ... eller nåt ...

... jag har varit en dålig bloggare på sistone, men IRL har fått gå före URL på sistone (vilket jag antar är ganska hälsosamt) ... Den här veckan har varit väldigt turbulent ... vill inte gärna säga mycket mer, men jag kan säga att det rör sig om jobbet (hemma råder Tomtebolyckan - fast kanske inte fullt så oskyldig :-P) ... hur som helst löste sig alltihop och jag fick ett gott bevis på att jag har väldigt fina arbetskamrater. Jag har just avslutat min första termin som lärare med många många nya erfarenheter, några nya ärr men framför allt många varma känslor för såväl arbetskamrater som elever. Jag har fått flera hempysslade julkort från många av mina söta och fina elever ... och till och med en julklapp. Då blir den strängaste lärare stum av rörelse och glädje. I morgon kväll bär kosan av till Luleå, där jag skall spendera jul- och nyårshelg för att återvända strax före trettonhelgen. Tyvärr utan min stora kärlek - men man kan ju inte få allt ... och Stockholm (i mitt hjärta) finns ju kvar ... men när är det tänkt att det skall bli vinter på det här stället?

Well whatever ... god jul och gott nytt år - everyhopa!

Å GALINAS VÄGNAR ...

Galina har skickat en rysk julhälsning riktad till alla vänner i cybern och bett mig publicera den i min blogg ... okey dokey!: "Alla mina och BeJis fina cybervänner, jag önskar er en riktigt God Jul: må alla era önskningar slå in (ju, Soulway - ALLA!:D). Kramar till er, ni är - i ryska termer uttryckt - salt på mitt livs bord.:)"

Ja, varför inte? Ännu är det ju inte tjugondag Knut, så än behöver väl inte julen dansas ut.

Det har varit en lång dag fylld med pappersexcersis och diverse ärenden, och just nu sitter jag (nyvaknad efter att ha somnat till 'Färdknäpp' - vilket visar att jag var trött, eftersom jag gillar farser) och räknar kallt med att kommande natt kommer att bli en tämligen sömnlös sådan. Jag räknar med att ligga och vrida mig och vara full av diverse tankar hela natten - många nätter har varit på det sättet de senaste månaderna, men det gör inget eftersom det är så glada tankar som snurrar runt - så passa på att sitta förtrollade och studera världen genom det tittöga som min webbkamera utgör i kväll, i natt och i morgon - för sedan blir det av naturliga skäl en paus i webbkamerandet ... och det beror inte enbart på att Galina är rädd för att jag kommer att bli tvungen att ändra inställningarna i min webbkamera till 'adult', utan snarare på att hennes dator nog skulle få ett slaganfall om jag försökte använda det systemkrävande webbkameraprogrammet på den - dessutom saknas den fordrade usb-ingången. Ajaj. Men så här såg jag ut i går när jag pratade med G. på telefon - naturligtvis med Rulle vid min sida.


Webbkameran lyckades fånga in ganska mycket harmoni och lycka tycker jag nog ...

Jag känner mig lite ensam eftersom den gode Rulle har åkt till modern och hennes katter Killen och Jolie, men den ensamheten är ju tämligen tillfällig. När jag läste Galinas 'anonyma' kommentar till förra bloggposten insåg jag på nytt vilken sanslöst fantastisk kvinna jag har träffat och vilken otrolig tur jag har haft - och om bara ett och ett halvt dygn får jag åter träffa henne. Denna gång känns det inte lika nervöst som förra gången, utan denna gången är jag redan nu helt säker på att det blir en fantastisk vecka - och det kommer ganska lägligt. Resan blir lång, men jag är säker på att den inte kommer att kännas lång, eftersom jag vet vad som väntar. Eller hur, producenten? :-).

Inget egentligt 'schema' över vad som kommer att hända kommande vecka finns (åtminstone vad jag vet - jag vet inte vad G. har tänkt - I'll just go by the flow...) men visst vore det roligt att träffa någon eller några av er IRL, och om någon kommer har något ett konkret förslag om datum, tid och plats eller dylikt så går det bra att vända sig till mailadressen som finns på min 'egentliga' hemsida. Alltid skall väl något gå att ordna - skam vore väl annars.

Nu avslutar jag denna bloggposten med att säga att det KANSKE blir någon bloggpost skriven i storstaden - det beror till viss del på hur mycket tålamod jag orkar ha med värdinnans gamla dator, men också naturligtvis på att jag förmodligen kommer att ha en del annat att pyssla med. ;-)

Anyway ... vi synes så småningom igen i cybern ... IRL också?

BeJis julafton

Ibland när det faller några cm snö i södra Sverige brukar ord som 'snökaos' nämnas flitigt. Undrar just vad sörlänningarna skulle ha sagt om det väder som Norrbottenskusten bjöds på under julaftonen ... ? 'Armageddon'? Tja, inte vet jag, men det var ett sådant väder där man både blev insnöad och urblåst. Det fick jag känna av redan på julaftonsmorgonen då jag promenerade de tio minuter som krävdes för att komma till min moders hem ... dvs det BRUKAR ta tio minuter, men denna morgon tog det nästan det dubbla. Snön vräkte ned och hade tydligen vräkt ned hela natten mot julaftonen, och plogbilarna kämpade tappert hela dagen, men ändå var det lite som att ösa Titanic med en dessertsked ... och eftersom det dessutom blåste en hel del så drev de nyss upplogade vägarna igen ganska snabbt. Nå, jag tog mig fram ändå till slut, och kunde stampa och borsta av mig snön i tamburen samtidigt som jag togs emot hjärtligt av den omåttligt söta kattan Jolie och hennes hårige kattvän Killen. Sedan var det dags för den traditionella julaftonsfrukosten bestående av Skinkblöta (som denna kulinariska specialitet kallas längs Norrbottenskusten - en variant av 'dopp i grytan') och julmust att dricka ... i sällskap med modern - en gammal tradition som sträcker sig tillbaka ända till 70-talet ... 1970-talet är det kanske bäst att tillägga.

Jag passade på att ringa en viss dam i Kista för att önska henne god jul (vilket är en NY tradition) ... och även modern fick sig några ord med henne, och en stund senare (när såväl blötan som skinkan och musten sjunkit undan en smula) drog jag på mig kängorna igen, drog ned Ängesbymössan över huvudet och gav mig ut i det strålande sommarvädret igen och begav mig hem. En dryg timme senare satt jag och modern på en buss som skulle ta oss till avfarten till Ängesbyn där vi skulle fira julen tillsammans med morbror Åke, hans fru Maud, deras döttrar (och mina kusiner) Malin och Lina, Mauds föräldrar och farbror, min mormor och Malins hund Ferdinand. Det blev en mycket trevlig julafton där alla verkade vara i god form och på bästa humör. Maten smakade utmärkt och sällskapet (vars medlemmar var mellan 19 och 86 år unga - Ferdinands ålder icke inräknad) var mycket trevligt på alla sätt och vis - trots att några gruvat sig för att ge sig ut i det förfärliga vädret.

Lite illustrerande bilder:























De tre yngsta i sällskapet.




















Malin och Ferdinand (som något ovillig tomte).

























Lina.
























Åke och knähunden Ferdinand.

















Ferdinand är trött. Det är jobbigt att vänta på tomten. Eftersom han var yngst var det han som fick till uppgift att tindra med ögonen - en uppgift han klarade med glans.



















Maud med sina föräldrar Inga och Helge.
























Jag trodde att det låg ett luftgevär i detta avlånga paket som min mormor fick, men det visade sig var något helt annat ... vad var det då i paketet? Äh ... ni behöver ju inte få reda på allt!
























"Öppna paket. Åh! Alfapet! Just vad jag önska' Hopp trallallala!" - apropå nyligen citerad julvisetext. Men i detta fallet var entusiasmen betydligt mer äkta, då jag blev utmanad att delta i ett parti Alfapet - tyvärr hanns det inte med - eller det kanske var lika bra ... det hade ju varit pinsamt om jag förlorat ...

En riktigt god fortsättning till er alla!

En julrimsmissbrukares bekännelser

Ja … jag erkänner … jag är en versmissbrukare. Jag kan inte låta bli att tycka att det är roligt med olika versformer och versmeter ända sedan jag som liten pilt hittade ”Verskonstens ABC” av Alf Henriksson i moderns bokhylla. Jag tycker att det är barnsligt kul med sonetter, villanellor, en och annan pantoum eller sestina – men det känns ibland som om jag är ganska ensam om denna förtjusning.

Vid sidan av egna studier av versmeter har jag dessutom en pervers böjning för grötrim av allra nödigaste slag – vilket säkert då och då märkts i mina sångtexter. I dessa dagar börjar många gruva sig över det årliga julrimmandet, men i min släkt har denna verksamhet aldrig förekommit så vitt jag vet och minns – vilket är synd, eftersom jag tycker att det årliga julrimmandet är ett av de få tillfällen då vi alla med mer eller mindre framgång kan locka fram den förtryckte poeten inom oss.

Då är det tur att den kuvade rimmaren kan njuta av de årliga rimstugorna i de lokala radiokanalerna. Jag har själv sett fram till och lyssnat på Radio Norrbottens rimstugor ända sedan det glada 80-talet, och i slutet av 90-talet började jag dessutom att banda dem – och det är nog tur, för att lyssna på gångna rimstugor några veckor in i december verkar numera vara det enda sättet för mig att locka fram lite positiv julstämning – till skillnad från den negativa varianten med allt tillhörande stress och irritation. År 2002 var Radio Norrbottens rimstuga inställd av ekonomiska skäl, och detta var långt före jag hade Internet och på datorn kunde lyssna på andra lokala rimstugor – och det blev också en ganska trist jul vad jag kan minnas.

Jag vet inte hur det står till med övriga landets radiorimstugor, men den norrbottniska håller hög klass, förr i tiden med namn som skådespelaren Jalle Lindblad, spelmannen Svante Lindqvist, radiomannen Henry Johansson och den störste stjärnan av dem alla språkläraren och författaren Sven Nyberg. De qvinnliga stjärnorna Christina Schröder och Eivor Bryngelsson har deltagit även på senare år. Men de nyss nämnda männen har på senare år ersatts av bl a läraren Anna Berg-Wedin, frilansjournalisten Hans-Olov ”Hantis” Ohlson, regissören Niklas Pajala, revyräven Sandor Berglund och Norrbottens dansbandskung Tomas Deutgen. Även vissa av de hågade rimönskarna har blivit legendarer (visserligen i de lilla formatet – men ändå så pass stora att andra rimönskare har frågat efter dem), t ex Ingvar Boström i Jävre som förgäves försökte sticka en luva till sin hustru och Vega Rantatalo i Kiruna som gav sin stackars make ett pussel i julklapp. Problemet var bara att maken inte fick lägga pusslet, utan det skulle några besökande vänner från Kalix-Nyborg göra några månader senare. Invecklat? Tja, vissa inslag bör man nästan höra för att tro på …

Nu har det ryktats om att även årets lokala rimstuga skulle vara inställd, men idag har jag sett att så inte är fallet. Bra! Julen är räddad.

På fredag (den 23:e) skall jag ut och trängas med folk och köpa julklappar … i vanlig ordning … handla i julklappar i god tid är inget för mig. Den bästa julklappen har jag dock redan köpt åt mig själv och den kommer kanske så småningom att innefatta en ny nedräkning i denna blogg. Då kanske några kan gissa vad jag ger mig själv i julklapp … men säg det inte högt … det är tänkt att jag skall bli överraskad!

PS. Idag stängde jag mitt MSN space ... ingenting har dock gått förlorat - allt finns i arkivet - men nog drog jag lite efter andan innan jag 'drog ur pluggen'. DS