SÅNT ÄR LIVET NÄR DET INTE ÄR ETT HELVETE ...

Återigen har jag fått problem med den site som är host för mina mp3-filer som jag länkar till i min 78-varvsblogg men även till min hemsida. På grund av tekniska problem har filerna gått förlorade - nå ... de är inte helt förlorade, eftersom de fortfarande på min dator. Men länkadresserna funkar inte längre. Detta går naturligtvis att fixa och det får jag väl göra längre fram - det är bara det att det tar tid. Tid är ju det som tyvärr jag inte kan strössla med just nu, men så snart som möjligt skall det välan bli gjort. Att 78varvsfilerna i 78varvsbloggen är borta är inte hela världen, även om det blir jobbigt att återställa alla filer och fixa alla länkar, men mer irriterande är det att mina egna låtar inte längre är tillgängliga från min egen hemsida. Nå, så blir det väl när man väljer en gratishost - men är man ekonomisk så är man.

Glad nyhet för alla Kalle Sändare-fans: Det har nyligen släppts en DVD (SISTA SÄNDNINGEN) med Kalle Sändare där han i bild sitter och ringer olika människor och dessutom själv blir uppringd av människor som tror att de ska få uppge sina åsikter om TV. Videoklippen är tagna från ett projekt med korta pausprogram för TV som spelades in 1988 men aldrig slutfördes. Nu har dock mannen bakom det hela - jazzmusikern och skivproducenten Rune Öfwerman - åter hittat de gamla filmklippen och tyckt att de förtjänar att nå en större publik ... och det tycker jag också. Jag har idag emottagit ett exemplar av DVD:n och avnjutit den en och en halv timme långa filmen i ett sträck. Det rör sig inte om några fantastiska scenerier. Blott en kostymklädd Kalle Sändare som sitter bakom en rad telefoner och pratar med en mängd olika människor (en är för övrigt Café Norrköpings vänlige programledare Ragnar Dahlberg som visserligen tidigt avslöjar Kalle, men ändå väljer att spela med). För den som lyssnat på Kalle Sändares skivor i över 20 år är det riktigt intressant att se hur han ser ut när han genomför samtalen och en gemensam nämnare som inträffar efter nästan varje samtal är hur han med ett leende glatt skakar lätt på huvudet när han lägger på luren. Mitt favoritsamtal var ett samtal med en 15-årig flicka (som idag bör vara i min ålder) som ringde Kalle för att klaga på att det inte är nog med bra ungdomsprogram i TV. En lätt road Kalle gjorde flera olika gubbar med olika röster som gång efter gång vidarekopplade flickan som blev både lätt frustrerad men också lätt road av det hela. När det hela blev alltför förvirrat utbrast den i övrigt rätt välartade men skojfriska flickan "Är du dum i huv'et?" - vilket i det fallet nog var en rätt motiverad fråga. En annan höjdare är när Kalle ringer angående en lägenhet i Skärholmen och fullständigt ignorerar att uthyraren gång på gång betonar att lägenheten redan är uthyrd. Eller varför inte när Kalle ringer angående en reklamfilminspelning för hundmat som behöver en hund som först är arg men som blir snäll när den får mat - och efter ett slag kommer Kalle på alternativet att i stället för en riktig hund använda sig av en till hund utklädd tvååring. Dessutom njuter jag av den underbart breda norrländskan som en uppringande man som ville ha mer boxning i TV kunde stoltsera med. Kort sagt var DVD:n en välkommen överraskning till alla Kalle Sändare-entusiaster - både de som är och som inte är med i Gris- och Skridskoföreningen.

Dessutom behövde man något att skratta åt efter en lång dag på jobbet och den lagom lockande framtida uppgiften att återställa alla bortkomna mp3-filer och rätta till alla felaktiga länkar.

Hå hå ja ja ...

Kalle Sändare död

Det känns alltid lika sorgligt när en av ens barndoms hjältar går bort, och nu har turen tyvärr kommit till Kalle Sändare, eller Carl-Axel Thernberg som han egentligen hette. Första gången jag kom i kontakt med denne milt galne mans storhet var när min bäste kompis Roger först berättade om honom och sedan när jag hemma hos nyss nämnde bästis lyssnade på några LP-skivor med Kalle Sändare. Jag minns inte exakt vilken av skivorna det var, men det kan ha varit live-LP:n "Heta Linjen" inspelad på Bacchi Vapen tillsammans med Bertil Bertilsson, eller så var det "Blåser i luren", LP:n med saxofontema - och som hade ett omslag som var en utsökt parodi på en julskiva med en annan av mina gamla idoler, nämligen saxofonisten Ingmar Nordström. Hur som helst - det är som en uppenbarelse när man får höra något ovanligt och såpass bra för första gången. Naturligtvis började jag själv leta efter egna Sändareskivor, och den första jag hittade var "Kalle Sändares julbestyr" från 1973 - komplett med baksidestext av sjuke humorns överbeskyddare i Sverige - Lasse O'Månsson.

Som den sanne komplettist har jag under årens lopp hittat den ena Sändareskivan efter den andra och har väl i stort sett alla orginalutgåvor. Alla är inte geniala - ibland trampade även Kalle Sändare vatten - men det som är bäst hör till det roligaste som har spelats in i Sverige. De egna favoriterna är albumen "Haverst och hundra bobiner" och "Det som katten gör i lådan" - den senaste hade som tema att Kalle Sändare fungerade som manager till ett punkband. Apropå det, så följer Sändares utgåvor sin tid ganska bra, eftersom många av skivorna hade ett tema som var aktuellt just då. Nyss nämnda punkskiva är ett exempel, "Finns det telefon på grisfesten" som driver med charterresor är en annan, och en av hans sista skivor "Meditationens A och O" hade New Age-tema. På 90-talet gjordes försök att kopiera Kalle Sändares koncept då Hassan-gänget gjorde mediokra försök att gå i mästarens fotspår. Det var helt enkelt inte bra - och de som tyckte att det var bra hade förmodligen aldrig hört orginalet.

Det som skiljde Kalle Sändare från Hassan var att Hassangänget oftast gick in för att förarga sina "offer", men Kalle Sändare hade en såpass försynt och stillsamt humoristisk stil så det var sällan som någon blev riktigt förbannad. Tvärtom var det nog ofta så att många insåg att någon drev med dem, men de blev inte irriterade eftersom den som drev med dem var såpass vänlig och behaglig.

Nu måste det tilläggas att det själva formatet som Kalle Sändare använde sig av inte var hans eget påhitt. Redan på 50-talet gjorde Martin Ljung liknande telefonsamtal till intet ont anande människor i sitt radioprogram "Så får det bli!". Vårt kära grannland Norge fick en egen Kalle Sändare i Rolv Wesenlund som gjorde några skivor med busringningar, och jag vet att det fanns motsvarigheter i såväl USA som England, men jag kan inte komma på vad de hette/heter just nu.

Trots detta var ändå Kalle Sändare en unik figur i underhållningssverige och det enda jag kan säga är, som en amatörbasist till en annan: Tack ska du ha!

PS. På senare år har Kalle Sändare fått mer uppmärksamhet då hans tämligen aktiva fanklubb "Gris- och skridskoföreningen" bildats. Jag har funderat på att bli medlem länge (och jag är ju inte direkt någon föreningsmänniska) men det har tyvärr ännu inte blivit av. Men föreningen finns ju kvar, liksom alla sköna skivor - även om Kalle själv är borta. DS.