Gamla foton från förr ...

När jag i våras åkte norrut till Luleå igen så hade jag möjlighet att gå igenom alla gamla fotoalbum och flera påsar med lösa foton som min mormor lämnat efter

sig, och

det var

väldigt intressant att tillsammans med modern titta igenom alla gamla foton. Ofta fick min mor berätta för mig vilka det var som var på bilderna men ändå kände jag oftast igen de flesta. Jag tog med mig några styck

en söderut att ha som minnen men jag ville också scanna in några - digitalisera dem så att säga, men det har inte blivit av förrän nu. Detta beror dels på brist på tid men också på att jag haft tekniska problem med scanner/skrivare. Nå, nu har jag i alla fall fört över de som

jag tog med mig och skall visa några av dem här.

Vi börjar med det äldsta fotot som jag hittade. Det är ett bröllopsfoto, mest troligt från någon gång kring året 1920-21. Det föreställer min mormors far Abel och mormors mor Hildur. De skulle få fyra barn, Vivi, Siri, Ines (min mormor) och Henry. Jag minns Abel lite vagt, då han avled så sent som 1983. Jag minns honom som en lugn gammal farbror utan så mycket hår men med en ganska kraftig näsa, och jag minns att jag sista gången träffade honom när han bodde på ålderdomshemmet Bredängshemmet i Gammelstad (därav mitt stående skämt om att jag numera bor i Bredäng och att jag inte förväntade mig att hamna på Bredängshemmet såpass tidigt). Bredängshemmet fanns kvar i mitten av 90-talet när jag spelade där med min orkester Bjarnicks ett par gånger, men jag tror det är nedlagt nu. Jag har av naturliga skäl inga minnen av Abels hustru Hildur, då hon gick bort 1970, vilket var fyra år innan min födsel.

Nästa foto föreställer min morfars morfar Isak Aron Öhrlund och min morfars mormor Maria Lifbom. Isak Aron var hemmansägare men också murare och jag tror att det är han som har murat spisen som kan ses i bakgrunden. Här sitter han och kopplar av läsandes "Sånings-mannen" (tror jag) samtidigt som Maria spinner. Jag minns att min morfar visade detta foto för mig när jag var liten och när vi var på besök hos hans gamla mor Ebba och konstaterade att han också haft en morfar och mormor en gång i tiden men att de nu var borta. Nu kan jag konstatera att nu har även min morfar och mormor lämnat jordelivet. Morfar gick bort 16 november 1996 och mormor 26 december 2010. Detta foto fanns med i en bok om Smedsbyn där min morfars släkt härstammar ifrån och jag såg ett exemplar av denna bok hemma hos min kompis Roger som har varit en nära vän ända sedan vi träffades första gången i förskolan (eller lekis som det hette då) Kristallen 1980. Då letade jag upp detta foto och visade hans föräldrar Jan-Erik och Margit och sade att paret på fotot var släktingar till mig. De höjde på ögonbrynen och så kom nästa chock. Det visade sig att en av dem (nu minns jag inte vem av dem) också var släkt med Isak Aron och Maria - med andra ord är jag på håll släkt med Roger. Detta var ju en överraskning som uppdagades för oss när vi känt varandra i nästan 20 år.

Jag nämnde nyss min morfars mor Ebba. Ebba Jakobsson (född Öhrlund) levde 1893-1986, och som är den sista 1800-talisten i min släkt så vitt jag vet. Jag träffade henne åtskilliga gånger när jag var barn och när vi var på besök i Ängesbyn. Då hörde det till att besöka henne i hennes lilla hus som låg i anslutning till de andra gårdarna. Hon var alltid vänligt leende och bjöd alltid på karameller och fika och det är från henne jag lånat uttrycket "Ta tredi bulla - he jär ingen som räken" (fonetisk tolkning, betydandes "Ta tredje bullan, det är ingen som räknar"). Hon talade bara båndmaLe (dvs nederlulemål) och för en förortsunge som i stort sett bara hörde detta sätt att tala när han var på besök hos henne, så var det inte alltid så lätt att förstå vad hon sade. Min mor undrade alltid varför jag var så tystlåten mot henne, innan hon förstod att jag inte förstod så mycket av vad som sades. Hur som helst, hon var en underbart snäll människa som trodde och ville alla gott. På fotot

som måste vara från slutet av 50-talet ser vi min gammelfarmor Ebba och min morbror Åke (född 1956). Jag minns ju naturligtvis henne som betydligt äldre, men ansiktsuttrycket och de snälla ögonen var precis likadana som jag minns dem.

Nästa foto är ett foto av min mormor med syskon och föräldrar. Övre raden från vänster: Ines (gick bort 2010), Vivi och Siri. Nedre raden från vänster: Hildur (gick bort 1970), Abel (gick bort 1983) och Henry (gick bort 2000). Fotot är förmodligen tagen någon gång i mitten av 40-talet.

Nästa foto föreställer min älskade morfar Bror Henry

Jakobsson (1926-1996) och jag vet inte om det är medvetet som han på detta gamla foto är lik Monsieur Hulot från Jacques Tatis filmkomedier, men det skulle inte förvåna mig.

Nästa foto som jag gillar väldigt mycket föreställer min mormor, och fotot är förmodligen från tiden innan min mor och morbror hade kommit till och uppenbarligen är fotot taget i juletid då det är en julgran bakom henne och hunden. Väldigt stämningsfullt foto måste jag säga.

Det finns många fler foton som jag också hade kunnat visa här, men det får bli i en framtida bloggpost.

Mobil blogg?

Tja, med tanke på att jag inte skrivit något här på länge länge så kanske det är dags för ett kort inlägg. Det var inte tänkt att det skulle bli något heller om det inte vore för att jag laddat ned en sk blogger-app till min nya mobiltelefon. Så jag passar på att önska God Jul så här på julaftonskvällen. Gul Jod!

SORG

Tack för den här tiden. Jag är glad och tacksam över att ha varit din vän men sönderslagen inombords över att du är borta. 

Ja, de små barnen ...

Det kan verka som jag inte gör något annat än springer på Vi, eftersom förra blogginlägget handlade om en upplevelse från när jag var där och detta blogginlägg utspelar sig i samma byggnad, men det är nog ändå bara en slump. Tror jag i alla fall. Denna gång så hade jag på väg hem från arbetet inhandlat diverse viktualier och stod i kassan och väntade på min tur att få betala. Före mig var en småbarnsfar med två flickor som bör ha varit tre-fyra år gamla. Jag fick ett intryck att ingen av dem bor i området och varför jag drar den slutsatsen kommer snart att uppenbaras. Det bör även tilläggas att såväl fadern och hans flickor var blonda och blåögda och såg allmänt svenska ut enligt formulär 1A. En av flickorna hade studerat omgivningen med viss förundran och man vet vad barn i den åldern gör ... de ställer frågor.

Innan jag fortsätter denna historia erinrar jag mig komikern och musikern Lennie Normans ord (som jag har på en gammal kassett i min samling): Så börjar barn tala ... .... ... VEM kom på det? (något i den stilen var det) och så fortsatte han med att konstatera att barn inte bara ställer obehagliga frågor, de gör det dessutom vid fel tillfälle. Detta var vad som hände idag i Vi-butiken i förorten där jag och min familj bor.

Den lilla rågblonda och korkskruvslockiga flickan hade som sagt var studerat omgivningen samtidigt som pappan höll på att ladda varor på bandet i kassan och göra sig redo för att betala. Så kom frågan: "Pappa, varför är det så många som inte är från Sverige här?"

Hon som förmodligen (ännu en förmodan från min sida) bodde med sin övriga familj i ett annat område, kanske till och med såpass nära som i Mälarhöjden (ÄNNU en förmodan) hade inte på något sätt låtit förtrytsam eller ens negativ när hon ställde frågan. Det var bara den oskyldiga barnets undran - hon hade uppmärksammat något som hon tyckte var konstigt och ville veta varför det var på det sättet. Pappan däremot reagerade på ett för utomstående ganska roande sätt. Han mumlade snabbt ett svar till sin dotter (som dock inte jag eller någon annan - kanske inte ens flickan kunde uppfatta) och hans ansiktsfärg hade blivit ett antal grader rödare. Det är ju så med oss nordiska gossar, med vår allmänna pigmentbrist så syns det alltid när vi blir generade - och generad var absolut vad pappan hade blivit. Han SKYNDADE sig att packa varorna i påsar och mötte inga människors blickar, innan han närmast störtade ut ur butiken med sina små flickor på släp efter sig.

Då kommer ju onekligen frågan, varför BLEV pappan så generad? Det var ju en rak och ärlig fråga som hans dotter ställde. Kanske han var rädd för att han skulle uppfattas som rasist? Kanske han innerst inne inte är bekväm med sina åsikter om invandrare vilket gjorde att han kände sig blottad i situationen som uppstått?

Som sagt var, bara spekulationer från min sida, och kanhända fullständigt ogrundade.

...

...

Men jag erkänner gärna att jag fann situationen en aning roande. Sådan är jag och det såväl står som sitter jag för.

Gör någon glad genom att se glad ut ... eller le mot hela världen och hela världen ler mot dig.

Idag efter jobbet så hände en lustig sak som gjorde att jag kunde ta till de orden som jag använt i detta blogginläggs rubrik. Det är intensiva veckor på jobbet och jag längtar (likt alla kollegor) efter påsklov. I år åker jag norrut under påsklovet, till skillnad från de senaste åren då jag tagit en tur norrut under sportlovet. Då jag åkte en snabbsväng upp redan i slutet av januari för att närvara vid mormors begravning så kände jag att jag det blev lite nära i tiden att åka norrut igen i slutet av februari. Nå, nog om detta.

Efter en lång arbetsdag så såg jag att jag fått en avi för att lösa ut ett paket från lokala Vi-butikens postavdelning och det var inte oväntat, då jag visste vad paketet innehöll. Jag har varit lite aktiv på auktionssajten Tradera igen efter att ha varit totalt inaktiv där sedan jag flyttade söderut för fem år sedan (just det, sedan jag skrev här senast har jag hunnit fylla fem år som stockholmare), och nu hade jag vunnit en auktion och väntade ett paket innehållandes tre udda LP-skivor med danske komikern och pianisten Victor Borge. Så, det var som sagt var ingen överraskning att jag hade ett paket att hämta på Vi-posten.

Jag gick dit och erkände att jag kände mig lite upprymd eftersom det så uppenbart är vår i luften och ljust ute trots att det är sen eftermiddag. Jag hade min iPod inkopplad i öronen och hade den inställd på random, så att den själv valde vilka av alla tusentals spår som skulle spelas. När jag promenerade från hemmet till Bredäng centrum där jag skulle hämta paketet så spelades Ingmar Nordströms tolkning av Charlie Chaplins schlager "Smile" med kongenial sång av deras vokalist Steine Lindberg. Jag har alltid annars varit lite tveksam om jag tycker att texten till "Smile" är förtröstansfull eller förljugen - men nu lutade jag iallafall åt det förra.

Jag kom fram till Vi-butiken, gick till post- och paketuthämtningen, lämnade avin åt killen som jobbade där, som i sin tur gick till rätt hylla och lyfte ned paketet (som alltså innehöll 3 LP-skivor, så det är inte så svårt att föreställa formen på paketet) och hajade till lite när han såg det, vilket jag tyckte verkade lite konstigt. När han lämnade paketet åt mig så förstod jag hans reaktion. Säljaren som postat paketet hade nämligen använt sig av gamla två- och fyrakronors frimärken från mitten av 80talet till portot. Eftersom det kostar en del att skicka vinylskivor med posten så innebar det att en hel del av dessa frimärken hade klistrats på paketet. Det var nämare bestämt 28 frimärken i små valörer och frimärkena täckte fyra femtedelar av paketets ena sida. Jag måste ha reagerat med uppenbar munterhet när jag såg paketet - även om jag inte själv tänkte på det då. Jag gick runt lite i butiken och såg mig om innan jag skulle börja dra mig därifrån, men då satt det en kvinna på ett fordon (vet inte riktigt vad det kallas, men det var som en korsning mellan rullstol och en mindre fyrhjulad scooter) och sökte ögonkontakt med mig. Jag trodde hon ville fråga något så jag pluggade ur kosslurarna som jag hade inproppade i öronen och hon log och sade något i stil med att hon hade blivit så glad när hon sett mitt ansiktsutryck när jag hämtade ut paketet och tänkt att hon också skulle vilja få ett paket sänt till sig som skänker sådan lycka. Hon hade med andra ord misstolkat mitt ansiktsuttryck som ett tecken på total lycka, när det snarare var road munterhet. Det jag gjorde då var att jag visade paketet som var överlusat med frimärken och förklarade att jag snarare varit road av detta. Sedan i efterhand kände jag att det var nog bra onödigt att förklara. Nog hade hon gärna fått tro att hon avläst mitt ansikte på ett korrekt sätt ... och inte behöver man förklara sig för att man ser glad ut?

FÅGEL MED KRUT I

Lekte med appen "20 questions" på min iFån. Jag har alltid varit road av den gamla leken och blev imponerad över att min iFån lyckades lista ut såväl "snöflinga" som "samurajsvärd" innan den ställt 20 frågor. Desto roligare var det när den gick bet. När jag tänkte på ordet "bomb" så slängde den till slut (20:e frågan) ut en desperat och ack så felaktig gissning. Vad gissade den? Jo ... "kyckling"!

Uppdatering

Ja, det är klart att det måste bli någon form av uppdatering när jag nu inte klottrat här sedan i november. Särskilt med tanke på att det trots allt hänt en del. Det tråkigaste är att min mormor gick bort på annandag julmorgon. Det var inte så oväntat, men man är ju ändå aldrig beredd på sådana saker. I somras när jag sist träffade henne tyckte jag ändå att hon verkade lite piggare än vanligt, men samtidigt har hennes senaste höstar varit tunga och den här gången orkade hon inte längre. Jag laddade upp en liten stillsam hyllning i min youtubekanal 78rpmblog där jag spelar en av hennes favoritskivor "Ole Lukkeöye" av och med Ingrid Almqvist.

http://www.youtube.com/watch?v=hDLbNFOEx18

Tack och lov kunde jag ordna ledigt från jobbet och åka norrut i slutet av januari och deltaga vid hennes begravning 28 januari. Som av en slump är det samma dag som min far skulle ha fyllt 60 år om han varit vid liv och det är även samma dag som min gamle kompis Roger fyller år.

Min kära kusin Lina bodde hos oss två veckor i januari när hon skulle avsluta sin sminkösutbildning och det gick så bra så. Hela familjen här bara längtar efter att hon ska komma tillbaka och liva upp oss igen.

Just nu är jag gräsänkling då min kära Galina är och besöker sina systrar i Ryssland, vilket jag vet att hon längtat länge efter att få göra. Allt flyter väl ganska bra ändå, men det känns ändå lite ensamt till och från.

Idag roade jag mig med att spela in några videor med mestadels egna låtar för min andra youtube-kanal - den där jag lägger in annat material än gamla skivor från min samling. Två av videorna är med nya sånger som jag skrev i december. Eftersom jag har fått en del förfrågningar från icke svenskkunniga vad mina sånger handlar om tänkte jag försöka skriva lite på engelska igen - senaste engelskperioden var 1999-2003 då jag nästan uteslutande skrev på engelska.

http://www.youtube.com/watch?v=UGRi5Ak7q8w

http://www.youtube.com/watch?v=2wGcTxElZFU

TRÖTT

Trött i hela kroppen och själen efter "Operation tömma och ta isär gamla skrivbordet för att sedan bygga ihop den nya kombinerade skrivbord/bokhylla och sedan fylla det/den med all smörja jag hade på det gamla numera nedmonterade och utburna till soprummet-skrivbordet" ... jag blev ännu tröttare av att skriva ned namnet på hela operationen.