FRÅN THORENS TD 158 TILL THORENS TD 240-2

Jaaaaa! Jag VET! Jag behövde egentligen inte någon ny skivspelare, men jag kunde inte motstå min impuls att efter många om och men införskaffa denna Thorens-spelare. Jag ångrar mig dock inte ett dugg - är mycket nöjd.

NUMARK PT-01 TOURING TURNTABLE - BÄTTRE ELLER SÄMRE ÄN DEN GAMLA NUMARK PT-01?

BACK FROM LULEÅ WITH NEW RECORDS

My Ferguson/Garrard SP25 mk IV turntable

SANYO SUPPORT KC-66

Dual P 51 with Dual 430 turntable

LEX HAS THE BLUES!

HUX FLUX DUX!

I fredags så kom jag över en tunn katalog över samtrimmade musikanläggningar av märket Dux från 1969. En anledning varför jag var nyfiken på denna katalog och betalade kring trettio spänn för den var för att jag var nyfiken på om anläggningen som fanns i mitt barndomshem skulle finnas med. Det var en kompakt stereogrammofon med radio av märket Dux och jag vet att den ursprungligen köptes av en amerikansk student i Uppsala i slutet av 60-talet/början av 70-talet och att den senare köptes begagnad av min mor när hon pluggade i Uppsala. Och ser man på, visst fanns anläggningen där med en noggrann beskrivning. Jag citerar katalogtexten:

Det här är en liten anläggning. I kompakt och sammanbyggt utförande. Lätt att få plats med. Snygg - i valfritt teak eller jakaranda. Ni kan vara säker på att den låter utomordentligt bra. Goda ljudresurser och bra prestanda hos varje enhet. Det är en anläggning som DUX tagit fram i en stor serie, för att Ni ska kunna köpa den till ett synnerligen lågt pris! Vissa fördyrande detaljer har tagits bort. Ingen Hi-Hi-beteckning finns. Men - hör och jämför! Gärna med något som är dyrare ... DUX stereoförstärkare STEREOGRAM DX 4681 har inbyggd FM-radio med Snabbväljare för 3 valfria stationer. Automatisk fininställning. Inbyggd stereoskivspelare av mycket god kvalitet för alla skivtyper. Frekvensområde enligt DIN inom 8 dB 40-18 000 Hz. Stereopick-up med diamantnål. Justerbart nåltryck. Förstärkardelen har 2 X 3 Watt Sinuseffekt och totalt 8 Watt musikeffekt. Frekvensområde ± 3 dB 20-20 000 Hz. Anslutningar för kristallpick-up (inbyggd), Hi-Fi-pickup kan anslutas via förförstärkare, bandspelare, 1 st. höger och 1 st. vänster högtalare samt antenn. Fällbart skyddslock i genomskinlig plast. DUX högtalare DX 051 är av tryckkammartyp med en volym på 5 liter. 4" X 6" högtalare. Frekvensområde 80-14 000 Hz, märkimpedans 4 ohm och gränseffekt 15 Watt - allt enligt DIN. Elegant svart ribbad front och låda i ädelträ. Lämplig bandspelare till detta set är t. ex. DUX kasettbandspelare för stereo Cassina SA 9114.

Ja, vem kan väl motstå en sådan beskrivning av en tämligen enkel men stilig grammofon / skivspelare med förstärkare och radio. Hur som helst så fick jag veta att modellen heter DX 4681, och när jag googlade lite fick jag se ett fotografi av modellen som jag sedan lade upp i Fejsbock. Bara för att visa lite vilka fånigheter som jag blir nostalgisk av. Så frågade en radiosamlare och internetbekant som kallas Errka om jag var intresserad av en sådan skivspelare i fungerande skick. Han skulle dessutom till Stockholm och Uppsala nästa dag och hade möjlighet att avlämna den. Sådana fantastiska tillfälligheter är det ju bara att haka på. Det var helt enkelt meningen att jag skulle få tag på den - trots att jag egentligen varken sökte efter den eller behöver den. Så nu står den hemma hos mig och fungerar hyggligt, men behöver nog smörjas en aning vilket jag skall göra så fort som jag fått tag på lite grafitolja (eller liknande). Jag kunde inte låta bli att göra en engelskspråkig Youtube-video i min Youtube-kanal "78rpmblog" om Duxen och de rätt så otroliga tillfälligheter som gjort att jag nu 28 år efter att min barndoms Dux gått till de sälla jaktmarkerna sitter här med en likadan skivspelare igen.

... och sällan har en bloggposts titel varit enklare att komma på: "Hux Flux Dux!"

NU SKÄMS JAG ...

Jag har just fått anledning att skämmas och det är inte ofta jag skäms men nu är det dags. Jag har måhända ofta ANLEDNING att skämmas, men det innebär ju inte att jag skäms ... men NU gör jag det. Jag har nämligen varit sällsynt okunnig och ouppmärksam inom ett område som jag såväl borde som torde behärska.

...

Nu kommer det.

...

Nä ... jag måste andas lite först innan jag kan släppa ut det ...

...

SÅ!
För ett par månader sedan köpte jag en sk USB-skivspelare som heter Numark TTUSB som jag alltså kan koppla direkt in i datorn och föra över vinylskivor till datorn och göra trevliga mp3-filer och till och med hembrända CD-skivor av. Samtidigt som man kan koppla in skivspelaren till datorn med hjälp av USB-kabel så kan man dessutom koppla in den till en vanlig förstärkare med hjälp av sk RCA-kabel, så att man kan lyssna på skivor utan att behöva ha igång en dator. Är alla med så långt? Bra! Nu är det ju så att alla skivspelare behöver en form av pickupförstärkare eftersom signalen från en skivspelare är mycket svagare än från t ex en CD-spelare. Därför kopplade man alltid in skivspelaren i Phono-uttaget på förstärkaren (på den tid då alla hade skivspelare) - om man kopplade in den i någon annan ingång hördes inget eller väldigt lite. På senare år har phonoingångarna tagits bort från förstärkarna så man måste oftast ha en speciell lös pickupförstärkare inkopplad som gör ljudet från vinylspelaren starkare så att det går att lyssna på sina rara skivor, och en hel del skivspelare har börjat säljas med inbyggd pickupförstärkare så att man kan koppla in den varsomhelst. Detta är fallet med ovan nämnda Numark-spelare. Dock var jag länge länge inte nöjd med ljudet man fick när man kopplade in spelaren i olika förstärkare - ALLDELES för svagt och tunt. När man använde USB-ingången och spelade in på datorn blev ljudet helt okej - men den var inte rolig att använda när man bara ville lyssna på skivor.

Idag gick jag in på Numarks hemsida för att se var som eventuellt kunde göras ... och då såg jag vad som var fel. På undersidan av skivspelaren skall finnas ett reglage där man ställer in om den inbyggda förstärkaren skall användas eller inte. Om man kopplar bort den skall man sedan koppla in spelaren i en vanlig gammaldags phonoingång ... och naturligtvis stod reglaget i det läget - inte undra på att det låtit tunt länge. Jag flyttade på reglaget och Hey Presto så gick det att spela högt och ljudligt.

Jag skäms över att det gått så lång tid innan jag kommit på lösningen på problemet - för det borde jag ha sett på en gång.

Sönder

Saker och ting går sönder runt omkring mig. Datormusen till min stationära dator har utvecklat en ful ovana att plötsligt slockna och vägra reagera när man rör på den. Den lilla vita pilen på skärmen vägrar röra sig. Det enda som då funkar är att starta om datorn och sedan funkar musen igen ... ett tag ... till slut ledsnar man på att ständigt spara sitt arbete och sedan starta om datorlåddan. Just nu finns det heller inte pengar till att skaffa en ny rodent vars svans man ska sticka in i datorn, så jag får vänta på nästa löning för att byta ut den. Förr i tiden - på den gamla goda tiden - på den tiden datorerna hade en liten kula - var det lätt att skruva isär musen och rengöra den, för att sedan skruva ihop den igen - och VOILA! Allt funkar igen! Men när mössen numera är digitala och lyser mystiskt vet jag inte "hvad" det är som ska fixas till för att den lille digitala gnagaren ska må bra igen.

Idag lyckades jag också ha sönder en skivspelarnål. När jag skulle damma av min lilla Numark-spelare lyckades jag klanta mig och förstöra nålen. Fråga mig inte hur det gick till! Under mina 33 år har jag aldrig lyckats med det tidigare ... aldrig, aldrig, aldrig. Men idag hände det. Det bör dock inte vara några problem att ordna en ny nål - tack och lov. Jag brukar vara förberedd på att sådana saker skall hända - trots att det aldrig händer ... förrän nu.

Jodå Pova jag är tillbaka ...

... fast det har varit lite dåligt med tid för bloggande på sistone. Fast när jag häromkvällen kände mig bloggskrivarsugen var det något fel på Blogger och allting bara krånglade - fast nu verkar allt fungera igen. Som synes har jag bytt design - då min hemmagjorda skylt längst upp inte längre laddades upp - vilket gjorde att nya besökare inte kunde veta vad min blogg heter - Vojne vojne.

Jag spenderade jul- och nyårshelg i Luleå - och fick uppleva snö (kors i taket - jo, den kom ungefär samtidigt som när jag lämnade hemmet i Kista, sent på kvällen före julafton) och samvaro med släkt och katter. Men det jag gjorde mest under mitt jullov var att sova. Jag sov ... och sov ... och sooooov. Jag gick en och annan kort promenad och någon liten shoppingrunda, men jag hade inte ens någon energi för skivletande - och då är en annan ganska trött. Tröttast var jag på nyårsafton, men efter hand piggnade jag till och när jag sedan återvände till Kista tidig trettondagsmorgon var jag åter mitt gamla jag. Visst var det trevligt att se Luleå och alla som bor där igen, men det var ju inte så länge sedan jag var där - jag gjorde ju en sväng dit under höstlovet. Nu var situationen rätt så rejält annorlunda. Den här gången lämnade jag mitt hem fyllt av harmoni och kärlek och jag förstod att min saknad efter min käraste sambo (ja, efter pojkarna också) skulle bli stor - och det blev den. Men desto finare kändes det när jag kom hem till Tomtebolyckan (adult version) igen.

Jag lyckades baxa med mig en hel del plattor även denna gång, samt min gamla älskade Lenco-skivspelare. Jag har ännu inte packat upp den. Det får vänta tills jag ordnat någonstans att ställa den. Dessutom hade jag med mig en hel del katthår i mina kläder som en trevlig souvenir från norr. Det är ju så förutsägbart med lappmössor, myggholkar och varningsskyltar med älgar på.

Plötsligt har jag börjat känna mig bloggarsugen igen, så det blir förhoppningsvis lite mer skrivet här från och med nu - om tiden räcker till ... lusten finns där redan garanterat.

Vad jobbet gäller, så flyter det på som vanligt ... ofta otroligt energikrävande, ibland väldigt rörigt, men ändå ganska trevligt emellanåt.

Jag blev förresten via mail tillfrågad om att lägga in en reklamlänk för damunderkläder i min blogg, men tycker nog att en sådan länk skulle passa illa med bloggen i övrigt. Dessutom tyckte jag att gentjänsten, en trisslott, var lite i klenaste laget - särskilt för mig som ALDRIG vinner på lotterier. För övrigt tycker jag att damunderkläder ändå är trevligast när de är avtagna. Sådan är jag, det står jag för.

Mitt liv i tjugo skivspelare ...

Jodå, jag lever … om än knappt. Jag skriver ingenting om jobbet, eftersom det ändå är sekretess på nästan allt. Dessutom gillar jag inte att ta med mig arbetet in i bloggen, på samma sätt som jag inte gillar att ta med mig arbetet hem.

För ett par veckor sedan löste jag ett av mina största problem sedan jag kom till Stockholm – nämligen bristen på vinylspelare och vinylskivor. Jag tror inte att några människor (förutom de som är vinylgalningar liksom undertecknad) kan förstå hur det känns att INTE spela vinylskivor under flera månaders tid. Ett sådant uppehåll har jag aldrig tidigare haft – kanske några veckor på sin höjd, då någon rar skivspelare varit trasig och jag inte haft tid eller råd att fixa den eller köpa en ny. Så det har känts MYCKET konstigt och onaturligt. Efterhand har jag ju tänkt forsla över åtminstone delar av vinylsamlingen till Stockholm, men det är en fråga om utrymme … och jag har dragit mig för att frakta ned någon av mina älskade vinylsvarvar från Luleå, då de är ganska ömtåliga. MEN … för några veckor sedan hittade jag av en slump en hemsida för försäljning av DJ-utrustning, och där fanns en liten skivspelare från det inom DJ-kretsar respekterade märket ’Numark’. Den var inte dyr och har ett fullt acceptabelt ljud, så nu har jag införskaffat lite trevlig vinyl från affärer i Stockholm med omnejder – bl a i Solna finns en härlig vinylaffär som heter ”Rainbow Music” som drivs sedan drygt 20 år tillbaka av Fredrik Hallberg. Att pyssla med vinylskivor är som att andas frisk luft och att inte göra det är som att sitta i fängelse. Det känns skönt att tagit på sig sina väl ingångna vinylnördsgaloscher igen.

Undrar vilken skivspelare i ordningen detta är för mig?

Nu får jag fundera lite … och jag bör väl räkna med alla sorters skivspelare i så fall – då jag ju även pysslat med gamla vevgrammofoner och CD-spelare. Få se nu …

1) Moderns Dux-skivspelare, beskriven i mitt sommarprogram. Den var inte stor, men den hade två högtalare, inbyggd radio och man var tvungen att ta av locket om man ville skriva LP-skivor. Den hade en sådan där enkel vändbar nål som fanns i många av Philips och Dux skivspelare under 60-talet. 1974-84***

2) Moderns och min morbrors batterigrammofon av märket Luxor – grå plast och högtalare i locket. Morfar hittade den undanstoppad i förrådet när jag var kanske fem-sex år gammal, kollade att den fungerade och gav den till mig, tillsammans med en ganska rejäl bunt gamla singlar och EP-skivor med allt möjligt på, bl a Thore Skogman, Cacka Israelsson och Hep Stars. Men mest gillade jag ”Fågelskådaren” med Stig Grybe. Ca 1980-84***

3) En otroligt liten batterigrammofon av märket Philips. Jag minns att skivtallriken var MINDRE än en singelskiva. Jag fick den av en väninna till min mamma, men tyvärr fungerade inte högtalaren, så jag behöll den inte särskilt länge. Ca 1981*

4) När Duxen gick sönder i början av 80-talet lånade vi först en gammal stereo (även den av märket Dux) av en granne, men tyvärr hade den något fel på tonarmen – eller om det var motvikten som var borta … jag minns inte riktigt, men den gick inte att använda. 1984*

5) Då fick vi morfars och mormors gamla Skantic-stereo, eftersom de köpt en ny Fischer-anläggning. Jag gillade den mycket, men tyvärr hade den något glapp i elförsörjningen, så ofta gick den inte att få igång … men när den fungerade var den mycket trevlig och bra. 1984***

6) Men nu var det dags att lägga ned pengar på något nytt … och 1984 köpte vi en stereoanläggning av märket Fischer – samma modell som morfar och mormor köpt kort före. Den skivspelaren jobbade hårt under några års tid och fungerade fint. Men när 90-talet började närma sig var det också uppenbart att en ny teknik var på väg … 1984-90****

7) … så 1990 köpte jag en ny stereoanläggning av märket Fischer, som även inkluderade en CD-spelare. Dessvärre var det ingen höjdaranläggning. Skivspelaren kändes billig och lyckades inte locka fram något skönljud under mina vinylskivor – fast jag spelade nästan ändå bara CD under det tidiga 90-talet. Men det var ingen höjdarkvalitet och bara några år senare var anläggningen slut. 1990-94**

8) Jag köpte en s k CD-limpa av märket Sony 1993, alltså bärbar anläggning med CD-spelare och kassettbandspelare, men jag hade ingen vettig vinylspelare… 1993-ca 2002***

9) … förrän jag beslöt mig för att välja bort stereoanläggningspaketen som jag dittills nöjt mig med och så köpte jag en Sony receiver och en Sony skivspelare vid årsskiftet 1993-94. Receivern hänger fortfarande med och skivspelaren fanns kvar ända fram till min flytt till Stockholm, även om den varit undanställd (pga att motorn var sliten) under många års tid. Men trots allt var det en skivspelare som hade ett bra ljud - trots att den var väldigt billig. Den var extremt bra på att spåra skivor som var buckliga och skeva. 1993-2006****

10) Jag köpte en CD-växlare av märket Sony (det var väldigt mycket Sony under dessa år) 1995, men den bara krånglade och fick mig att i fortsättningen undvika växlare. 1995-97**

11) 1997 hade jag ledsnat på krånglet och satsade lite extra pengar på en CD-spelare av märket Pioneer, och den har fungerat utmärkt sedan dess – vilket visar att det ibland lönar sig att betala lite mer för grejorna. 1997-*****

12) Senare samma år beslöt jag mig för att satsa lite pengar på en bättre vinylspelare också och köpte en engelsk spelare av märket Rega och gav mig själv i födelsedagspresent. Den finns fortfarande kvar i Luleå och fungerar utmärkt fint. Ett mycket bra köp. 1997-*****

13) På en loppmarknad i Luleå köpte jag hösten 1998 en batterigrammofon av märket Philips från slutet av 60-talet i orange plast och med högtalare i locket. Den skulle jag ha att spela 78-varvsskivor på, och det gjorde jag. Det var väl inget höjdarljud direkt, men den funkade i alla fall ända tills jag skulle hitta ett bättre alternativ. 1998-2004**

14) 2001 fick jag min mormors gamla resegrammofon från 30-talet (skulle jag tro). Det var en enkel modell med schweizisk Thorens-motor och amerikansk Victor-ljuddosa. Kul att plocka fram då och då och veva igång – men ljudet är väl inget att skriva hem till mamma om … men å andra sidan – vid totalt strömavbrott så är den mer användbar än de flesta moderna musikmaskiner. 2001-**

15) Mitt sämsta köp gjorde jag när jag sensommaren 2001 satsade en större summa när jag köpte en stationär CD-brännare av märket Philips och denna maskin var mer inlämnad på service än ståendes hemma hos mig. Fy fasen. 2001-03*

16) Samma år gjorde jag ett betydligt bättre köp när jag för en struntsumma köpte en radiogrammofon från ca 1954-55 av märket Stella Radio. Denna vackra pjäs har jag tidigare lovordat i min blogg och det var med viss sorg i hjärtat jag skiljdes från den när jag flyttade söderut. Så vacker den var och vilket varmt och organiskt ljud den kunde locka fram ur 78-varvarna – mums filibabba! 2001-06****

17) Jag tyckte att jag behövde en bärbar CD och köpte en billig modell (Aistar) från Clas Ohlson. Den dög att lyssna på, men den var knappast av någon högre kvalitet – men jag tyckte att den fick duga tills jag fick råd med något bättre. 2004-06**

18) Mitt livs bästa köp var nog när jag köpte min skivspelare av märket Lenco hösten 2004. Den var ursprungligen inköpt 1971 och var som i skick som ny. Vacker och elegant med schweizisk urverksprecision. Härlig känsla i tonarmen och kunde få fram underbart ljud ur såväl vinylskivor som 78-varvare. Jag har verkligen saknat den sedan jag for till Stockholm, men har varit rädd för att frakta ned den. För det första är den ömtålig, men den är dessutom väldigt tung. Men oj oj oj … jag minns att jag inte kunde somna av lycka efter att ha köpt den. En sådan känsla har jag nog aldrig känt tidigare för en skivspelare. 2004-*****

19) I Stockholm köpte jag ganska nyligen en ny bärbar CD-spelare av märket Panasonic som man dessutom kan spela mp3-skivor på. Den fungerar utmärkt så här långt. 2006-****

20) … och ser man på … min nya Numark-skivspelare är alltså min tjugonde skivspelare (DVD-spelare och CD-spelare i datorer oräknade). Lite av ett jubileum alltså … men nog lät det väldigt mycket med TJUGO skivspelare … men … är man en skivfetischist sedan födseln så är man …