FÅGEL MED KRUT I

Lekte med appen "20 questions" på min iFån. Jag har alltid varit road av den gamla leken och blev imponerad över att min iFån lyckades lista ut såväl "snöflinga" som "samurajsvärd" innan den ställt 20 frågor. Desto roligare var det när den gick bet. När jag tänkte på ordet "bomb" så slängde den till slut (20:e frågan) ut en desperat och ack så felaktig gissning. Vad gissade den? Jo ... "kyckling"!

Uppdatering

Ja, det är klart att det måste bli någon form av uppdatering när jag nu inte klottrat här sedan i november. Särskilt med tanke på att det trots allt hänt en del. Det tråkigaste är att min mormor gick bort på annandag julmorgon. Det var inte så oväntat, men man är ju ändå aldrig beredd på sådana saker. I somras när jag sist träffade henne tyckte jag ändå att hon verkade lite piggare än vanligt, men samtidigt har hennes senaste höstar varit tunga och den här gången orkade hon inte längre. Jag laddade upp en liten stillsam hyllning i min youtubekanal 78rpmblog där jag spelar en av hennes favoritskivor "Ole Lukkeöye" av och med Ingrid Almqvist.

http://www.youtube.com/watch?v=hDLbNFOEx18

Tack och lov kunde jag ordna ledigt från jobbet och åka norrut i slutet av januari och deltaga vid hennes begravning 28 januari. Som av en slump är det samma dag som min far skulle ha fyllt 60 år om han varit vid liv och det är även samma dag som min gamle kompis Roger fyller år.

Min kära kusin Lina bodde hos oss två veckor i januari när hon skulle avsluta sin sminkösutbildning och det gick så bra så. Hela familjen här bara längtar efter att hon ska komma tillbaka och liva upp oss igen.

Just nu är jag gräsänkling då min kära Galina är och besöker sina systrar i Ryssland, vilket jag vet att hon längtat länge efter att få göra. Allt flyter väl ganska bra ändå, men det känns ändå lite ensamt till och från.

Idag roade jag mig med att spela in några videor med mestadels egna låtar för min andra youtube-kanal - den där jag lägger in annat material än gamla skivor från min samling. Två av videorna är med nya sånger som jag skrev i december. Eftersom jag har fått en del förfrågningar från icke svenskkunniga vad mina sånger handlar om tänkte jag försöka skriva lite på engelska igen - senaste engelskperioden var 1999-2003 då jag nästan uteslutande skrev på engelska.

http://www.youtube.com/watch?v=UGRi5Ak7q8w

http://www.youtube.com/watch?v=2wGcTxElZFU

TRÖTT

Trött i hela kroppen och själen efter "Operation tömma och ta isär gamla skrivbordet för att sedan bygga ihop den nya kombinerade skrivbord/bokhylla och sedan fylla det/den med all smörja jag hade på det gamla numera nedmonterade och utburna till soprummet-skrivbordet" ... jag blev ännu tröttare av att skriva ned namnet på hela operationen.

IBLAND MISSBEDÖMER MAN FOLK …

Jag blev häromdagen för första gången i mitt liv kallad ”Gubbjävel” … och det av en herre som är tjugo år äldre än jag.

Nå, man kanske ska ta historien från första början. Det finns en man som inte riktigt men nästan heter Schithög i efternamn – jag vill inte skriva hans riktiga namn, då jag i grunden tycker synd om honom. Denne man delar (eller åtminstone trodde jag det) mitt intresse för äldre svensk underhållningskultur och lär även vara en flitig samlare av ett idag utdött musikmedium. För drygt tjugo år sedan lyckades han med hjälp från Statens Kulturråd (dvs skattepengar) ge ut en LP med inspelningar från sin samling av annars otillgängliga inspelningar med svenska bondkomiker. Det tycker jag var mycket bra gjort, då jag är av åsikten att äldre tiders kultur och underhållare måste finnas tillgängliga i nyare medier för att de inte skall glömmas bort helt och hållet. Det är därför jag alltid gillat framlidne Uno ”Myggan” Ericssons intresse av att utbilda och berätta om äldre tiders scen- och musikkonst. Därför trodde jag inte heller att denne nyss nämde Herr Schithög skulle ta illa vid att jag lånade ett tvåminuters spår från den ovan nämnda LP:n till en video i min youtubekanal ”78rpmblog” samtidigt som jag författade en informerande text om bondkomikern som hördes på inspelningen. Inspelningen gjordes för övrigt någon gång runt 1905, vilket gör att inspelningen i sig var fri när Herr Schithög gick i blöja. Hur som helst så reagerade han mycket aggressivt och skickade ett privat meddelande till min Youtubekanal där han bl a kallade mig just ”Gubbjävel”. Jag trodde ju att Herr Schithög ville att kunskapen om äldre tiders artister skulle leva vidare och att det var det som var tanken till att han spenderade skattepengar på att ge ut en LP med dem. Nu var det tydligen inte så, eftersom Herr Schithög reagerade så aggressivt och obalanserat. I själva verket verkar det som om Herr Schithögs syfte med att använda skattepengar till att ge ut gamla fria inspelningar på LP och sedan hävda att han har copyright på inspelningarna. Eftersom han icke mig veterligt sålt särskilt mycket av den ovan nämna LPn – då den är väldigt sällsynt – och heller inte ansträngt sig för att göra den tillgänglig i nyare format, så kan min enda slutsats vara att Herr Schithög gav ut LP:n – inte för att sprida kunskap om äldre tiders artister utan att för evigt begrava dem i glömskans träsk. Jag trodde ju att Herr Schithög var en kulturbevarare, när han i själva verket bara är en girig kulturföraktare. Som sagt var, ibland missbedömer man folk.

Slutligen … Herr Schithög, om ni nu mot förmodan läser detta. Var inte orolig. Jag skall aldrig någonsin spela er LP igen – vare sig på Youtube eller någon annan stans. Jag har redan slängt ut den från min samling, eftersom det i min samling bara skall finnas skivor som är till för att spelas. Med vänlig hälsning, från en som faktiskt älskar musik och svensk underhållningshistoria – PÅ RIKTIGT.

För fem år sedan ...

... så mötte jag Galina på Loets busstation i Luleå för första gången. Jag tyckte att det var en god anledning att köpa denna bukett. OK, alla eventuella kvinnliga (och manliga också för den delen - jag har inga fördomar) läsare av denna blogg. Erkänn att ni blir avundsjuka!

Mannen i svart

Det är valtider som bekant och det har inte direkt berört mig. Jag har irriterats över våra politikers oförmåga att föra en vettig debatt och den eviga pajkastningen som hålls igång för att försöka dölja att våra politiska partier i grunden är samma skrot och korn. Hur som helst, jag var med om en rätt så lustig ... eller lustig och lustig ... intressant händelse. När jag efter jobbet promenerade bort mot tunnelbanestationen för att ta mig hemöver så stod en äldre gentleman utanför ingången till den mindre gallerian som finns i samband med tunnelbanestationen. Han representerade Vänsterpartiet uppenbarligen då det lyste ett stort rött V på hans blanketter. Han försökte gå kontakt med diverse förbipasserande individer och jag insåg plötsligt att tillströmningen av folk framför mig nu var såpass gles att han utan att tveka skulle försöka få mig att rösta på ovan nämnda parti. Men även om han någon sekund betraktade mig som en tänkbar väljare så valde han att rikta in sig på en småbarnsmamma av utländsk härkomst som sköt en vagn med diverse matvaror som hon förmodligen inhandlat i den lokala matvarubutiken. Jag gick förbi valutroparen oantastad och var väl lika glad för det. Dock kunde jag inte låta bli att undra: vad var det som gjorde att han bestämde sig för att INTE snacka in sig hos mig? Såg jag såpass trött och sur ut? Trodde han att jag redan var partimedlem? Tror knappast det. Jag tror snarare att han såg klockkedjan till mitt fickur som jag använder mig av istället för armbandsur. Eftersom jag hade min jacka öppen syntes såväl svart kavaj, svart skjorta som svarta byxor ...dvs den tråkigt strikta men samtidigt rätt så effektfulla färgen dominerade min klädsel totalt - och så var det ju klockkedjan som dinglade på skjortbröstet. Han trodde förmodligen att jag antingen var supermoderat (som har såpass gammaldags borgerliga applikationer såsom fickur) eller någon form av dunderanarkist (klädd i svart från topp till tå) ... eller så höll jag mitt ihopfällda (svarta) paraply i en vinkel som kunde tolkas som hotfull när jag närmade mig honom. Det var ju ute i den farliga förorten gubevars ... det är sällan man ser politiskt aktiva härute - förutom när det - som nu - snart åter är dags för val.

till minne av Rulle (ca 15 februari 1994 - 4 augusti 2010)

Idag kom beskedet att min kära gamla kattkompis, den evige gentlekatten Rulle har åkt till himlen för att jama för änglarna. Rulle var en snäll katt, otroligt snäll, inte den mest framfusige katt kanske, men utan tvivel en gentlekatt ... han om någon förtjänar det epitetet.

Här ovan är ett foto från sommaren 2006 när han solar på moderns balkong. En avslappnad livsnjutare och en strålande jägare med världens högsta spinn. Dessutom snackade han gärna om han tyckte att den som snackade var någorlunda vettig. Vilket skulle bevisas nedan:

Hej då kompis. Mjau på dig!

HUNDVECKA I LULE

Ja, jag har alltså tillbringat hela denna vecka i Luleå. Lämnade det dunderheta Stockholm i söndags och åkte med norrlandståget norrut - utan några koincidenter (fan, vad vitsig man kan vara). Sedan har jag varit på turné mellan släktingar, nya och gamla vänner, och det genomgående temat under veckan har varit hundar. Veckan började med att jag träffade min gamle chatt- och internet- och skivsamlar- och musikervän Falkis och gjorde honom till en IRL-vän också. Han hade tre hundar som vänligt och väluppfostrat önskade göra min bekantskap. Nästa dag träffade jag min gamle vän Roger som åter igen är hundägare efter många hundlösa år, och jag träffade även hans bror Mats som råkar vara ägare av Rogers hunds bror ... så då är vi på två dagar uppe i FEM hundar.

Nästa dag åkte jag tillsammans med modern och kusin Lina ut till morbroderns sommarstuga för att njuta av en varm och skön sommardag. Jag och Lina hade tidigare när hon besökte mig i Bredäng tummat på att vi skulle bada när jag kom norrut och vi stod för våra ord. Badkrukan Lina dock lite motvilligt då hon inte gillade att det fanns fisk i vattnet - vilket det också gjorde. Jag såg ett litet gäddyngel trycka under lite sjögräs under bryggan där jag badade. En sådan liten gädda har jag aldrig tidigare sett. Funderade på att fånga den och ta med den till moderns guppyakvarium, men det hade förmodligen lett till en stor minskning av guppybeståndet. I stugan fanns hunden Ferdinand, så nu blev det sex hundar.

Dagen som följde var faktiskt hundlös, då vi åkte och besökte mormor i Råneå, men nästa dag var ordningen återställd, då kusin Malin och hennes hund Troja kom på ett snabbt besök. SJU hundar alltså, på fem dagar - tror inte jag har varit med om en så hundtät vecka tidigare. Nu åker jag tillbaka norrut på måndagskvällen till ett Stockholm som förhoppningsvis blivit NÅGOT svalare än när jag for.

Avslutningsvis en bild på kattfröken Jolie som tycker att det där med akvarium är både intressant och närande såväl för själ som för kropp ... eller kunde vara om hon bara kunde komma på hur hon ska göra för att få sig en smakbit.

Inga kor på spåret i morgon kväll, tack!

Det är verkligen varmt nu. Men ändå klarar jag värmen bättre än vad jag har trott att jag skulle göra. Jag börjar nog bli mer uthållig för solsken och värme ju äldre jag blir - konstigt nog.

Vinkade för några dagar av min moder som varit och besökt oss i en vecka här nere i lummiga Bredäng. Vi besökte vanliga turisthål som Fjäderholmarna, Skansen, Wasamuseet, samt Spårvägs- och Leksaksmuséet. Dessutom upplevde vi Mälarens skönhet och en dag lyckades vi slita Galina från jobbet och Allan från datorn och gick till legendariska Villa Lyran och satt och fikade på den gamla anrika groggverandan och såg ut över Mälarens vatten. Med andra ord en riktigt händelserik vecka. Nu ska jag åka norrut på söndagkväll ... samma kväll som VM-finalen insåg jag snabbt, men har man gjort en tabbe så får man stå för den. Orkar iallafall inte tramsa runt och boka om.

Nattgående Norrlandståget råkade ut för smärre bekymmer häromnatten då en boskapsägare tyckte att järnvägsspåret var en lämplig plats att parkera sina telningar. Synd om korna, men tåget klarade sig väl hyfsat ... men nu går jag ut i förväg med min önskan:

Inga kor på spåret i morgon kväll, tack

Sommar och sol och bad - och besök av kusin Lina.

Så var det äntligen dags för semester igen - och det är alltid lika välkommet. I år mer än någonsin känns det som eftersom det har varit så mycket jobb att det knappast har varit något annat än jobb och sömn i vår. Jag har nästan glömt bort min gamla blogg, men har ändå inte haft särskilt mycket att skriva här - hoppas att jag kommer igång igen, eftersom jag dels tycker om min gamla kära blogg, dels tycker jag om att skriva. Ja, min gamla kära blogg, ja. Den fyllde för fem dagar sedan FEM ÅR! Jag kom inte ihåg det dagen när det hände och jag hade inte kommit på det om jag plötsligt inte nu satt mig ner att skriva här. Grattis gamle blogg! Att du skulle bli så här långlivad hade jag aldrig trott. Småsyskonen hälsar (dvs "the 78 rpm blog" och "BeJis Skivhylla"). Nåväl, min semester inleddes med att jag har varit gräsänkling under helgen då övriga familjen varit på släktkalas. Ibland är det skönt att vara själv, så jag klagar inte - dock har jag under fredagen och lördagen haft STORA problem med att varva ned. Jag har sovit dåligt och haft allmänt svårt att njuta av livet. Nå, det är ju inget nytt problem - så brukar det vara varje år och det brukar lugna ned sig ganska snabbt. Idag fick jag ett kärt besök av min kusin Lina, som ville komma och se hur vi har det i nya lägenheten (där jag nu bott i ett halvår). Hon fick tyvärr inte möta övrig familj utan fick nöja sig med sin store rödlätte kusin. Eftersom vädret varit tilltalande så gjorde vi något som JAG inte brukar göra ofta. Vi gick till stranden med lite mat och dricka och hade en liten picknick nere vid Mälarens vatten. Ibland när stora båtar åkte förbi gjorde svallvågorna att vi fick dra till oss fötterna för att inte de skulle bli våta - så nära vattnet satt vi. När solen lyste lite extra låg vi och vilade och bara njöt av lugnet och småpratade om ditten och datten.

Lina lekte med sin favoritleksak, en Iphone - får erkänna att den där mackapären väcker ett visst habegär, det har jag känt även när jag sett andras Ifånar. När jag tog av skorna och gick ut och kände på vattnet med fötterna fotade Lina mig med Iphonen och laddade upp fotot på Facebook direkt (efter att ha frågat först) och skrev att jag hade doppat mig. Då kändes själva tanken på ett riktigt dopp inte så jättelockande, men ändå ... när jag brukar irra mig ned till en strand och får nog med "privacy" så söker jag mig gärna ned i vattnet. Även om det ofta är ganska kallt så känner man sig så lätt i vattnet. Lina frågade om hon skulle fota mig när jag badade och det gick jag med på - dock utan direkt uppladdning till Facebook. Jag föredrog att sedan i efterhand välja de minst anskrämliga bilderna. Lina använde min relativt nya video/digitalkamera och visade att hon är bra på att ta bilder. Så jag tvekade inte över hennes förmåga - det var snarare motivet som kan vara lite estetiskt motsträvigt ibland. Ändå lyckades Lina på ett bra sätt fånga hur skönt det var i vattnet - särskilt när kroppen vant sig vid den något begränsade värmen. Jag var i vattnet i drygt en kvart - för mig kändes det som om tiden stod stilla så jag fick inget riktigt tidsbegrepp men kunde se det på tiden på bilderna som Lina tog. I bildfilen skrivs ju en exakt tidsangivelse när bilden tas. Jag var bara ute i vattnet och njöt och Lina satt på stranden och var avundsjuk. Hon hade vissa månatliga själ varför hon inte kunde ge sig ut i vattnet tillsammans med mig - annars hade hon också plaskat. Istället satt hon på stranden och tog sin fotografuppgift på högsta allvar. Det märkte jag sedan när jag huttrande kom i land och såg hur mycket bilder hon tagit. Nå i alla fall. Nu känns det skönt i hela kroppen och jag hoppas jag slipper en förkylning som belöning för det relativt tidiga sommardoppet ... fast jag kände när jag var i vattnet att det skulle vara värt det. Vi får se om jag tycker likadant om jag verkligen åker dit med en förkylning - men den dagen den sorgen.

Det är alltid lika roligt att få besök av släkt. Jag har inte så stor släkt så jag är särskilt förtjust i den lilla släkt jag har. Om en dryg vecka kommer för övrigt morsan på besök ned till storstaden för att se hur vi har det och då ska vi leka turister och ha det trevligt.

Sommaren har börjat - och på ett mycket bra sätt!

NU SKÄMS JAG ...

Jag har just fått anledning att skämmas och det är inte ofta jag skäms men nu är det dags. Jag har måhända ofta ANLEDNING att skämmas, men det innebär ju inte att jag skäms ... men NU gör jag det. Jag har nämligen varit sällsynt okunnig och ouppmärksam inom ett område som jag såväl borde som torde behärska.

...

Nu kommer det.

...

Nä ... jag måste andas lite först innan jag kan släppa ut det ...

...

SÅ!
För ett par månader sedan köpte jag en sk USB-skivspelare som heter Numark TTUSB som jag alltså kan koppla direkt in i datorn och föra över vinylskivor till datorn och göra trevliga mp3-filer och till och med hembrända CD-skivor av. Samtidigt som man kan koppla in skivspelaren till datorn med hjälp av USB-kabel så kan man dessutom koppla in den till en vanlig förstärkare med hjälp av sk RCA-kabel, så att man kan lyssna på skivor utan att behöva ha igång en dator. Är alla med så långt? Bra! Nu är det ju så att alla skivspelare behöver en form av pickupförstärkare eftersom signalen från en skivspelare är mycket svagare än från t ex en CD-spelare. Därför kopplade man alltid in skivspelaren i Phono-uttaget på förstärkaren (på den tid då alla hade skivspelare) - om man kopplade in den i någon annan ingång hördes inget eller väldigt lite. På senare år har phonoingångarna tagits bort från förstärkarna så man måste oftast ha en speciell lös pickupförstärkare inkopplad som gör ljudet från vinylspelaren starkare så att det går att lyssna på sina rara skivor, och en hel del skivspelare har börjat säljas med inbyggd pickupförstärkare så att man kan koppla in den varsomhelst. Detta är fallet med ovan nämnda Numark-spelare. Dock var jag länge länge inte nöjd med ljudet man fick när man kopplade in spelaren i olika förstärkare - ALLDELES för svagt och tunt. När man använde USB-ingången och spelade in på datorn blev ljudet helt okej - men den var inte rolig att använda när man bara ville lyssna på skivor.

Idag gick jag in på Numarks hemsida för att se var som eventuellt kunde göras ... och då såg jag vad som var fel. På undersidan av skivspelaren skall finnas ett reglage där man ställer in om den inbyggda förstärkaren skall användas eller inte. Om man kopplar bort den skall man sedan koppla in spelaren i en vanlig gammaldags phonoingång ... och naturligtvis stod reglaget i det läget - inte undra på att det låtit tunt länge. Jag flyttade på reglaget och Hey Presto så gick det att spela högt och ljudligt.

Jag skäms över att det gått så lång tid innan jag kommit på lösningen på problemet - för det borde jag ha sett på en gång.