Sammanfattning Luleveckan sportlovet 2012

Sådärja. Ikväll återvänder jag söderut hemöver och kan sammanfatta veckan på så sätt att vissa saker inte riktigt blev som jag tänkt mig, men att andra positiva saker övervägt. Till de positiva räknas att jag fått tillbringa kvalitetstid tillsammans med min mor, min kompis Andreas, min kusin Lina (+ hennes kompis Malin), att vädret har varit milt, att jag har adopterat några nya bra skivor till min skivfamilj och att jag på det hela taget inte har varit uttråkad utan harmonisk trots de negativa sakerna som jag inte tänker beröra här. En annan sak som kan vara värd att nämna är att jag fick läsa en del intressanta texter om Linas morfar Helge Markström (1919-2011) och morfars bror Almer Markström (född 1921) från Holmsund som var verksamma som musiker under hela 75 års tid(!) samt om deras farbror Gottfrid Markström (1902-88) som var multiinstrumentalist, tecknare, akvarellmålare och träsnidare. Det är ett fylligt och intressant material som lockar till ännu djupare forskning i framtiden.

KVALITETSTID MED LINA

PIP-LISA

Väntar på ett tåg

Ja, jag vet. Blåbloggen kallas bara upp när jag inte har något annat att göra. Jag skall i vilket fall som helst (förhoppningsvis) snart kliva på ett tåg som skall ta mig upp till gamla Luletrakter. Jag önskar bara att jag vore lite piggare då jag under en stor del av februari plågats av en förbaddad influensa. Nu är bara den långdragna rethostan kvar - en plåga jag delat med resten av familjen som också i olika omfattning dragits med influensa och rethosta. Jag sade till en kollega för några dagar sedan att jag skulle hem till sanatoriet, för det var så det kändes. Nå, nu skall det åter bära norrut vilket jag ser fram emot, då jag inte satt min fot norröver sedan juli förra året.

KORS I KAPERNAUM!

Jag har just blivit uppringd av en försäljare från Telenor som ville erbjuda snabbare bredband i hemmet än vad vi nu har - och som erkände att "vi kan nog inte erbjuda snabbare än vad du redan har med ditt nuvarande bredband" ... först nu reagerar jag på att jag förmodligen för första gången i mitt liv stött på en totalt uppriktig telefonförsäljare - hoppas han inte får sparken!

HUX FLUX DUX!

I fredags så kom jag över en tunn katalog över samtrimmade musikanläggningar av märket Dux från 1969. En anledning varför jag var nyfiken på denna katalog och betalade kring trettio spänn för den var för att jag var nyfiken på om anläggningen som fanns i mitt barndomshem skulle finnas med. Det var en kompakt stereogrammofon med radio av märket Dux och jag vet att den ursprungligen köptes av en amerikansk student i Uppsala i slutet av 60-talet/början av 70-talet och att den senare köptes begagnad av min mor när hon pluggade i Uppsala. Och ser man på, visst fanns anläggningen där med en noggrann beskrivning. Jag citerar katalogtexten:

Det här är en liten anläggning. I kompakt och sammanbyggt utförande. Lätt att få plats med. Snygg - i valfritt teak eller jakaranda. Ni kan vara säker på att den låter utomordentligt bra. Goda ljudresurser och bra prestanda hos varje enhet. Det är en anläggning som DUX tagit fram i en stor serie, för att Ni ska kunna köpa den till ett synnerligen lågt pris! Vissa fördyrande detaljer har tagits bort. Ingen Hi-Hi-beteckning finns. Men - hör och jämför! Gärna med något som är dyrare ... DUX stereoförstärkare STEREOGRAM DX 4681 har inbyggd FM-radio med Snabbväljare för 3 valfria stationer. Automatisk fininställning. Inbyggd stereoskivspelare av mycket god kvalitet för alla skivtyper. Frekvensområde enligt DIN inom 8 dB 40-18 000 Hz. Stereopick-up med diamantnål. Justerbart nåltryck. Förstärkardelen har 2 X 3 Watt Sinuseffekt och totalt 8 Watt musikeffekt. Frekvensområde ± 3 dB 20-20 000 Hz. Anslutningar för kristallpick-up (inbyggd), Hi-Fi-pickup kan anslutas via förförstärkare, bandspelare, 1 st. höger och 1 st. vänster högtalare samt antenn. Fällbart skyddslock i genomskinlig plast. DUX högtalare DX 051 är av tryckkammartyp med en volym på 5 liter. 4" X 6" högtalare. Frekvensområde 80-14 000 Hz, märkimpedans 4 ohm och gränseffekt 15 Watt - allt enligt DIN. Elegant svart ribbad front och låda i ädelträ. Lämplig bandspelare till detta set är t. ex. DUX kasettbandspelare för stereo Cassina SA 9114.

Ja, vem kan väl motstå en sådan beskrivning av en tämligen enkel men stilig grammofon / skivspelare med förstärkare och radio. Hur som helst så fick jag veta att modellen heter DX 4681, och när jag googlade lite fick jag se ett fotografi av modellen som jag sedan lade upp i Fejsbock. Bara för att visa lite vilka fånigheter som jag blir nostalgisk av. Så frågade en radiosamlare och internetbekant som kallas Errka om jag var intresserad av en sådan skivspelare i fungerande skick. Han skulle dessutom till Stockholm och Uppsala nästa dag och hade möjlighet att avlämna den. Sådana fantastiska tillfälligheter är det ju bara att haka på. Det var helt enkelt meningen att jag skulle få tag på den - trots att jag egentligen varken sökte efter den eller behöver den. Så nu står den hemma hos mig och fungerar hyggligt, men behöver nog smörjas en aning vilket jag skall göra så fort som jag fått tag på lite grafitolja (eller liknande). Jag kunde inte låta bli att göra en engelskspråkig Youtube-video i min Youtube-kanal "78rpmblog" om Duxen och de rätt så otroliga tillfälligheter som gjort att jag nu 28 år efter att min barndoms Dux gått till de sälla jaktmarkerna sitter här med en likadan skivspelare igen.

... och sällan har en bloggposts titel varit enklare att komma på: "Hux Flux Dux!"

Solliden kort före tolvslaget

Jag vill med denna bild tagen från den täta folkmassan på Solliden, Skansen önska gott nytt år!

Gamla foton från förr ...

När jag i våras åkte norrut till Luleå igen så hade jag möjlighet att gå igenom alla gamla fotoalbum och flera påsar med lösa foton som min mormor lämnat efter

sig, och

det var

väldigt intressant att tillsammans med modern titta igenom alla gamla foton. Ofta fick min mor berätta för mig vilka det var som var på bilderna men ändå kände jag oftast igen de flesta. Jag tog med mig några styck

en söderut att ha som minnen men jag ville också scanna in några - digitalisera dem så att säga, men det har inte blivit av förrän nu. Detta beror dels på brist på tid men också på att jag haft tekniska problem med scanner/skrivare. Nå, nu har jag i alla fall fört över de som

jag tog med mig och skall visa några av dem här.

Vi börjar med det äldsta fotot som jag hittade. Det är ett bröllopsfoto, mest troligt från någon gång kring året 1920-21. Det föreställer min mormors far Abel och mormors mor Hildur. De skulle få fyra barn, Vivi, Siri, Ines (min mormor) och Henry. Jag minns Abel lite vagt, då han avled så sent som 1983. Jag minns honom som en lugn gammal farbror utan så mycket hår men med en ganska kraftig näsa, och jag minns att jag sista gången träffade honom när han bodde på ålderdomshemmet Bredängshemmet i Gammelstad (därav mitt stående skämt om att jag numera bor i Bredäng och att jag inte förväntade mig att hamna på Bredängshemmet såpass tidigt). Bredängshemmet fanns kvar i mitten av 90-talet när jag spelade där med min orkester Bjarnicks ett par gånger, men jag tror det är nedlagt nu. Jag har av naturliga skäl inga minnen av Abels hustru Hildur, då hon gick bort 1970, vilket var fyra år innan min födsel.

Nästa foto föreställer min morfars morfar Isak Aron Öhrlund och min morfars mormor Maria Lifbom. Isak Aron var hemmansägare men också murare och jag tror att det är han som har murat spisen som kan ses i bakgrunden. Här sitter han och kopplar av läsandes "Sånings-mannen" (tror jag) samtidigt som Maria spinner. Jag minns att min morfar visade detta foto för mig när jag var liten och när vi var på besök hos hans gamla mor Ebba och konstaterade att han också haft en morfar och mormor en gång i tiden men att de nu var borta. Nu kan jag konstatera att nu har även min morfar och mormor lämnat jordelivet. Morfar gick bort 16 november 1996 och mormor 26 december 2010. Detta foto fanns med i en bok om Smedsbyn där min morfars släkt härstammar ifrån och jag såg ett exemplar av denna bok hemma hos min kompis Roger som har varit en nära vän ända sedan vi träffades första gången i förskolan (eller lekis som det hette då) Kristallen 1980. Då letade jag upp detta foto och visade hans föräldrar Jan-Erik och Margit och sade att paret på fotot var släktingar till mig. De höjde på ögonbrynen och så kom nästa chock. Det visade sig att en av dem (nu minns jag inte vem av dem) också var släkt med Isak Aron och Maria - med andra ord är jag på håll släkt med Roger. Detta var ju en överraskning som uppdagades för oss när vi känt varandra i nästan 20 år.

Jag nämnde nyss min morfars mor Ebba. Ebba Jakobsson (född Öhrlund) levde 1893-1986, och som är den sista 1800-talisten i min släkt så vitt jag vet. Jag träffade henne åtskilliga gånger när jag var barn och när vi var på besök i Ängesbyn. Då hörde det till att besöka henne i hennes lilla hus som låg i anslutning till de andra gårdarna. Hon var alltid vänligt leende och bjöd alltid på karameller och fika och det är från henne jag lånat uttrycket "Ta tredi bulla - he jär ingen som räken" (fonetisk tolkning, betydandes "Ta tredje bullan, det är ingen som räknar"). Hon talade bara båndmaLe (dvs nederlulemål) och för en förortsunge som i stort sett bara hörde detta sätt att tala när han var på besök hos henne, så var det inte alltid så lätt att förstå vad hon sade. Min mor undrade alltid varför jag var så tystlåten mot henne, innan hon förstod att jag inte förstod så mycket av vad som sades. Hur som helst, hon var en underbart snäll människa som trodde och ville alla gott. På fotot

som måste vara från slutet av 50-talet ser vi min gammelfarmor Ebba och min morbror Åke (född 1956). Jag minns ju naturligtvis henne som betydligt äldre, men ansiktsuttrycket och de snälla ögonen var precis likadana som jag minns dem.

Nästa foto är ett foto av min mormor med syskon och föräldrar. Övre raden från vänster: Ines (gick bort 2010), Vivi och Siri. Nedre raden från vänster: Hildur (gick bort 1970), Abel (gick bort 1983) och Henry (gick bort 2000). Fotot är förmodligen tagen någon gång i mitten av 40-talet.

Nästa foto föreställer min älskade morfar Bror Henry

Jakobsson (1926-1996) och jag vet inte om det är medvetet som han på detta gamla foto är lik Monsieur Hulot från Jacques Tatis filmkomedier, men det skulle inte förvåna mig.

Nästa foto som jag gillar väldigt mycket föreställer min mormor, och fotot är förmodligen från tiden innan min mor och morbror hade kommit till och uppenbarligen är fotot taget i juletid då det är en julgran bakom henne och hunden. Väldigt stämningsfullt foto måste jag säga.

Det finns många fler foton som jag också hade kunnat visa här, men det får bli i en framtida bloggpost.

Mobil blogg?

Tja, med tanke på att jag inte skrivit något här på länge länge så kanske det är dags för ett kort inlägg. Det var inte tänkt att det skulle bli något heller om det inte vore för att jag laddat ned en sk blogger-app till min nya mobiltelefon. Så jag passar på att önska God Jul så här på julaftonskvällen. Gul Jod!

SORG

Tack för den här tiden. Jag är glad och tacksam över att ha varit din vän men sönderslagen inombords över att du är borta. 

Ja, de små barnen ...

Det kan verka som jag inte gör något annat än springer på Vi, eftersom förra blogginlägget handlade om en upplevelse från när jag var där och detta blogginlägg utspelar sig i samma byggnad, men det är nog ändå bara en slump. Tror jag i alla fall. Denna gång så hade jag på väg hem från arbetet inhandlat diverse viktualier och stod i kassan och väntade på min tur att få betala. Före mig var en småbarnsfar med två flickor som bör ha varit tre-fyra år gamla. Jag fick ett intryck att ingen av dem bor i området och varför jag drar den slutsatsen kommer snart att uppenbaras. Det bör även tilläggas att såväl fadern och hans flickor var blonda och blåögda och såg allmänt svenska ut enligt formulär 1A. En av flickorna hade studerat omgivningen med viss förundran och man vet vad barn i den åldern gör ... de ställer frågor.

Innan jag fortsätter denna historia erinrar jag mig komikern och musikern Lennie Normans ord (som jag har på en gammal kassett i min samling): Så börjar barn tala ... .... ... VEM kom på det? (något i den stilen var det) och så fortsatte han med att konstatera att barn inte bara ställer obehagliga frågor, de gör det dessutom vid fel tillfälle. Detta var vad som hände idag i Vi-butiken i förorten där jag och min familj bor.

Den lilla rågblonda och korkskruvslockiga flickan hade som sagt var studerat omgivningen samtidigt som pappan höll på att ladda varor på bandet i kassan och göra sig redo för att betala. Så kom frågan: "Pappa, varför är det så många som inte är från Sverige här?"

Hon som förmodligen (ännu en förmodan från min sida) bodde med sin övriga familj i ett annat område, kanske till och med såpass nära som i Mälarhöjden (ÄNNU en förmodan) hade inte på något sätt låtit förtrytsam eller ens negativ när hon ställde frågan. Det var bara den oskyldiga barnets undran - hon hade uppmärksammat något som hon tyckte var konstigt och ville veta varför det var på det sättet. Pappan däremot reagerade på ett för utomstående ganska roande sätt. Han mumlade snabbt ett svar till sin dotter (som dock inte jag eller någon annan - kanske inte ens flickan kunde uppfatta) och hans ansiktsfärg hade blivit ett antal grader rödare. Det är ju så med oss nordiska gossar, med vår allmänna pigmentbrist så syns det alltid när vi blir generade - och generad var absolut vad pappan hade blivit. Han SKYNDADE sig att packa varorna i påsar och mötte inga människors blickar, innan han närmast störtade ut ur butiken med sina små flickor på släp efter sig.

Då kommer ju onekligen frågan, varför BLEV pappan så generad? Det var ju en rak och ärlig fråga som hans dotter ställde. Kanske han var rädd för att han skulle uppfattas som rasist? Kanske han innerst inne inte är bekväm med sina åsikter om invandrare vilket gjorde att han kände sig blottad i situationen som uppstått?

Som sagt var, bara spekulationer från min sida, och kanhända fullständigt ogrundade.

...

...

Men jag erkänner gärna att jag fann situationen en aning roande. Sådan är jag och det såväl står som sitter jag för.