lördag, maj 14, 2016

SÄNGEN ÄR HUVUDSAKEN

Jag har i dagarna blivit med säng, eller skall sanningen fram så ägs väl sängen till stora delar av ett avbetalningsbolag vilket ju så ofta blir fallet när man köper något som kostar lite extra. För första gången så får jag lägga min rådbråkade kropp i en lyxig säng med ställbar huvud- och fotända, vilket är till stor glädje då jag med åren sovit allt bättre i halvsittande ställning. Det är i och för sig inget nytt, en period i början av 00-talet så sov jag nästan varje natt i min gamla nedsuttna skinnfåtölj istället för i min säng, och då var väl den främsta anledningen att min dåvarande sängmadrass började sjunga på sista versen. Det är ju det de brukar göra så småningom, men jag hoppas att den nya dröjer ett bra långt tag innan det är färdigsjunget. Kanske man ska fundera igenom de sängar man haft under åren? Eller kanske inte? Jo, jag gör nog det iallafall: 

Jag skall ha haft en spjälsäng med vita spjälor under de tidigaste åren men den har jag få (till och med inga alls) minnen av, men jag har dock sett fotobevis på att jag haft en sådan säng. Kort därefter hade jag en röd säng med låga röda spjälor, dvs av den sorten som man kunde klättra över utan problem, men då vi barn har en ful ovana att växa så var den snart urvuxen. Nästa säng var en spånplattehistoria i med enkel madrass på och den (om jag nu inte missat någon säng vilket är fullt möjligt) ersattes under de tidiga tonåren av en bäddsoffa som jag ännu minns med viss ömhet. Den ömheten blev lite mer påtaglig när jag blev för lång för den och sparkade i sömnen i soffans armstöd. Då ersattes den av en enkel spiralmadrass på en metallställning. Den var betydligt bredare än bäddsoffan och det gjorde att jag tappade lite grepp om hur bred min sängplats var vilket ledde till att jag andra natten jag sov i min nya säng vaknade av att jag hängde i luften vid sidan av sängen likt en parodi på Gråben. Sedan drasade jag ned i golvet med en smäll och jag kunde skatta mig lycklig att jag inte lämnat någonting på golvet nedanför sängen då minsta lilla kvarglömd attiralj nog gjort ganska ont att landa på. Jag hade helt enkelt för (vad jag kan minnas) första och hittills enda gången ramlat/rullat ur sängen. 

Nåväl, spiralmadrassen följde med tills den var såpass utnött att jag började föredra den tidigare nämnda nedsuttna skinnfåtöljen, så då byttes madrassen ut mot en likadan fast ny, och den lades på samma ställning som tidigare. Sedan jag blev Stockholmare för tio år sedan har jag sovit på samma madrass, en madrass som var ganska gammal redan då och som sista året varit utsliten - de brukar ju endast hålla kring tio år och denna hade säkert varit med 16-17 år. Så kom den nya sängen för några dagar sedan. Jag var så ivrig att sova i den att jag inte kunde sova, då det är svårt att sova när man är ivrig, men nu har såväl kropp och själ börjat vänja sig vid att för kanske första gången sova i en lyxvara .... en lyxvara som borde vara standard för oss alla, då det ju icke finns någon möbel vi använder större del av vårt liv än just sängen - sängen ÄR huvudsaken. 

torsdag, april 21, 2016

AVDELNINGEN: SKAFFA ETT LIV

Christer Björkman om Terry Wogan:
"Han gjorde detta i 28 år och det fanns alltid en hånfull sida av hans kommentarer. Han lärde upp en hel generation i Storbritannien att tro att detta bara är en rolig show som saknar betydelse. Det förstörde verkligen Eurovision. På grund av det Terry Wogan gjorde gör UK inte sitt bästa i tävlingen"
....
Snälla lilla Christer Björkman .... det ÄR bara en rolig show som saknar betydelse.

tisdag, april 12, 2016

VYER FRÅN VÅRBERGSTOPPEN




Idag var det idrottsdag med orientering och när jag lunkade runt i skogen (dock utan att råka på någon Olle att säga "Mors, lilla Olle!" till) så tog jag mig upp till Vårbergstoppen, denna höga utkikspunkt som är ett 90 meter högt konstgjort berg gjort av schaktmassor från tunnelbanebygget. Jag passade på att lite på måfå fotografera utsikten med min mobilkamera, och resultat blev fullt godkänt. 

Nå, tack för mig!

 Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...