Tja, visserligen är det måndag idag och jag har nyligen avslutat dagens arbete inom, 'the wonderful world of education business'. Där rullar allt på ungefär som vanligt, på gott och ont och är knappast något att blogga hem till mamma om. Nå, i söndags promenerade såväl jag som sambon hela vägen från Husby till Ikea i Barkarby. Till viss del var det för promenadens skull, men även för att jag skulle införskaffa ett par plastbackar som är specialgjorda för att passa in i min bokhylla av märket 'Expedit'. Vad som skulle placeras i dessa backar vill jag inte säga, men jag kan ju nämna att de är platta, runda och snurrar allra bäst 78 varv i minuten. Nå, hur som helst, har man hamnat på Ikea så blir man gärna där ett längre slag, särskilt med en sambo som under promenaden längs pilarna då och då utbrister: "Älskling, en sekund ...", för att sedan susa iväg mot något okänt mål och någon okänd möbel. Nå, hur som helst, så småningom lämnade vi det stora blågula huset (som dock alltid verkar mycket större på insidan), undertecknad med två ännu ej hopmonterade plastbackar under armen. Då jag tycker om att sätta ihop saker brukar jag alltid ta mig an sådana uppgifter med stor iver, men den här gången blev det oväntat krångligt. Dessutom passade grannens femåriga dotter på att titta över för att hjälpa mig med diverse förnumstiga kommentarer, samtidigt som undertecknad blev svettigare och alltmer frustrerad över de egendomliga konstruktioner plastbackarna utgjorde. Samtidigt försöker man ju vara ett föredöme inför di unga, genom att undvika att svära och bära mig åt på annat sätt än exemplariskt, men nog var det väldigt nära ett antal gånger att det undslapp mig en och annan ed. Nå, så småningom gav plastbackarna upp och slutade motsätta sig att bli hopsatta och fyllda med tunga skivor. Själv var jag nästan tröttare efter denna kamp, än vad jag varit efter långpromenaden till Barkarby och strosandet på Ikea.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nå, tack för mig!
Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...
-
Ja usch vad länge sedan det var jag skrev något här - men jag har inte haft lust eller tid. Nu är iallafall hösten här och man kan likt T...
-
På 1930- och 1940-talet gick det ett populärt radioprogram som hette ”Optimisten och Pessimisten”. Det var ett program med komikerna Ludde G...
5 kommentarer:
Jaja, men backarna är ju finfina, så blod, svett, tårar och det, av grannens femåring påtvingade, exemplariska (d v s icke-svärande :d) uppförande varit inte förgäves.:) Och med tanke på det nöje vi fått vara med igår tror jag att måndagens vedermödor är sedan länge begravda och glömda.:):):)
Pusspuss, älskling :)
Det gick ju fint det där...eller inte, kanske. Om du nyttjar starkare varor hade jag förordat en liten hutt. Då slappnar man av bättre och tycker inte att det är hela världen, och se..vips går allt vägen ! Fast bara en liten, ås. annars kan den få motsatt effekt. Och kanske inte så barntillåtet heller förstås. Nåväl, nu är det grejat så jag behöver ju inte komma med fler goda råd.
Ha en god helg och hälsa sambon ! (Undrar just om hon fick med sig nån liten möbel hem ?)
Godmorgon vännen, läser att allt e bra och att sambon din tycker lika mycket om Ikea som jag *fnissar*
Jo visst finns det mycket att titta på men kassa är aldrig lika stoor som önskan e. Men något litet mången gången om blir stort till slut...
Ha en bra dag och njut av livet vännen, lämnar morgonkramen här till dig. Kraaam Tanja
*S* Din blogg får mig osökt att tänka på Saltkråkan; "Har du inte den rätta knycken, Melker?" Kram hela dan!
Hejsan igen!
LÄnge sen sit men kikar in hos dej med jämna mellanrum bara så du vet.
Kramiz Agge
Skicka en kommentar