fredag, september 14, 2007

Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!

...
...
...
-Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!
...
-?!?
Jag vaknade yrvaket av att mobiltelefonen (som jag även använder som väckarklocka och därmed förvarar nära sängen) gav ifrån sig en tonkaskad som påminner ganska mycket om rubrikens försök till onomatopoetisk tolkning. Den svensk-japanska mobilen brukar låta ungefär på samma sätt när jag får ett sms - och min första tanke var just att jag fått ett sådant - mitt i natten ... vilket inte är särskilt vanligt, men det har dock hänt ett par gånger. Men inget sms hade jag fått - och klockan visade tiden "1:12" ... verkligen ingen tid att sitta och sms:a - särskilt inte till den som surmulet måste masa sig upp halv sex för att hinna vakna nog mycket för att hitta till tunnelbanestationen strax före sju för att SL ska kunna föra mig till min arbetsplats så att jag är framme strax före åtta. Som sagt var, inget sms hade jag fått och heller ingen förklaring på varför min mobil hade sagt: "Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!". Min kärlek hade inte märkt något utan sov lugnt vidare på min högra sida. Kanske jag bara hade drömt det där ljudet ...
...
...
...
...
...
...
...
...
...
-Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!!!
Jag satte mig yrvaket upp i sängen och konstaterade att klockan visade 2:12! Och inget sms så långt ögonen nådde ... detta började bli irriterande. Jag vill inte vakna en gång i timmen för att mobiltelefonen känner för att påminna om sin blotta existens, med sitt påstridiga: "Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff"! Men jag vågade inte heller stänga av ljudet - eller för den delen mobiltelefonen eftersom jag kände på mig att om jag så gjorde utan tvivel skulle försova mig ... särskilt när jag inte fått sova ut ordentligt eftersom mobilen en gång i timmen känner för att säga: "Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff". Ändå var jag för trött för att tänka klart eller göra något åt saken. Jag bara rullade in mig i täcket stängde ögonen och lyssnade en stund på min kärleks andetag innan jag ramlade in i samma trall ...
...
...
...
...
-Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff!!!
Ämmen vaffaaan!!!! Jag blir inte lätt förbannad, men akta sig den som stör min dyrbara sömn!!! Den här gången lät inte mobiltelefonen bara påstridig utan även vädjande. Dessutom gjorde den något som jag inte visste att den kunde göra (och jag har ändå haft den sedan februari 2006) ... den blinkade i rött! Den ville utan tvivel tala om något för mig ... och DÅ (inte förr märk väl) såg jag på batterimätaren att den stackars mobilen bara var några sekunder från att ha helt laddat ur batteriet. Det var alltså DET som fattades! Lite ström! Jag brukar alltid ladda den regelbundet så den har inte laddat ut tidigare, ej heller har jag fått veta hur den beter sig när batteriet nästan är urladdat - men NU fick jag veta!
Hade detta skett under dagen hade jag förhoppningsvis inte varit lika trögfattad utan omedelbart insett att här krävdes krafttillskott i form av lite 200 volts ström. Men nu var det natt och min hjärna inte bara sov utan låg till och med i koma ... och jag klarade, mitt hyfsade språksinne till trots inte av att tolka: "Plinge-dinge-plicke-placke-plocke-tjicke-tjuff".

Inga kommentarer:

Nå, tack för mig!

 Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...