NYTT ALBUM: REGN

Jag sa häromdagen att de sista inspelningarna för året var avklarade, men där högg jag i sten. Igår ägnade jag hela dagen åt att färdigställa ett antal låtar och göra färdigt de påbörjade inspelningarna ... och när dagen var slut hade jag nog material för en ny utgåva. Alltså LITE tidigare än väntat kommer här Treplektra Produktions senaste utgåva, "REGN" med Björn Jakobsson. LYSSEN HÄR. 

Alla texter är skrivna av Björn Jakobsson och all musik är komponerad av Björn Jakobsson utom "Idag gjorde jag nå't dumt" där melodin är traditionell.

Vad är då så särskilt med den här utgåvan? Tja, till skillnad från "Himlen är bra mycket blåare" så är sångerna skrivna under en förhållandevis kort tidsperiod (ett halvår), vilket gör att resultatet inte spretar så mycket text- och musikmässigt. Nu finns det visserligen musikaliska inslag av både pop, visa, country och rock samt lite new age-tjosan, men texterna har mera av sammanhängande teman och ett av dem är just "regn" då regnet dyker upp lite här och var i sångerna. 

Så var ännu en termin gången ...

... och jag skulle väl fara med rätt så mycket osanning om något direkt sensationellt inträffat under de senaste månaderna på jobbet. Nu har jag ju som princip att helst inte blogga om jobbet, vilket också gör att det inte blir så mycket skrivet de månader jag jobbar - eftersom jobbet slukar all tid ... men nu är det nog så att det inte har varit något särskilt intressant att skriva om ens om jag INTE hade ovan nämnda princip. Nåja - inga nyheter, goda nyheter antar jag.

Hela hösten har för övrigt varit ett evigt väntande på besked angående lägenhetsbyte och det positiva beskedet kom för ett par veckor sedan. Om ett par veckor flyttar inte bara jag och min familj till Bredäng, utan den här bloggen flyttar för andra gången. Från att första nio månaderna varit en Luleåblogg, så blev den en Kistablogg i mars 2006 och så blir gamle blåbloggen en Skärholmsblogg från och med det nya årets andra dag.

Den förestående flytten innebär att större delen av bohaget numera är nedpackad i diverse flyttkartonger. Skivsamlingen har legat där och väntat tålmodigt i över en månad nu och bara LÄNGTAR efter att bli uppackad och avspelad igen. Stackare, jag förstår hur ni känner er. Jag ser dock fram att byta miljö, att få närmare till jobbet och mer kvadratmeter att röra mig på - att helt enkelt lite långsiktigt bygga ett nytt hem.

Idag fyller jag för övrigt år (35) och har fått ta emot så många gratulationer över nätet att jag känner mig alldeles vimmelkantig. Det blir ju så när man är aktiv i diverse fora här och där och har chattkamrater och internetbekanta över hela världen. Som trevlig födelsedagspresent fick jag dels jullov från min arbetsplats men även ett gäng förmodat varma och sköna alpackasockar av min sambo. Dessutom har vintern kommit till Stockholm och fått trafiken att kaosa (vilket föranlett många och välförtjänta syrliga kommentarer utflyttade och kvarboende norrlänningar - varav jag är en). De senaste dagarnas snöväder har fått mig att med glädje minnas hur skön Luleås vinterdagar kunde vara när de var som bäst. I fredags var man inte bara glad för att det var sista arbetsdagen på två och en halv vecka utan också för att solen sken, luften var kall och klar och snön låg tjock på marken. Vinter när den är som vackrast, med andra ord. Bäst då att passa på att njuta så länge det varar - innan slasket återtar kommandot. Det skall bli intressant om det lyckas bli en vit jul här i storstaden. De senaste två jularna som jag upplevt här har varit rätt så grådaskiga även om snö fallit under nyårnatten två år på raken.

Nå i alla fall - jag håller på att varva ned så smått och ska försöka att njuta så mycket jag kan bland flyttkartonger och snödrivor. Även om skivsamlingen ligger nedpackad så finns en välfylld iPod med cirka 80 dygn musik och förströelse - så jag lär nog inte bli ALLTFÖR uttråkad i alla fall. Om inte annat finns ju ett vackert vintrigt Stockholm att strosa runt i.

Ja visst ja ... glömde att tillägga att mina borttappade mp3-filer har återfunnits och återplacerats på rätt plats vilket innebär att jag inte behöver ägna lovtid åt att göra om alla länkar i mina bloggar - TACK FÖR DET! Jag trodde att jag skulle bli tvungen att genomföra detta urtrista och tidskrävande jobb - men jag slapp!

SÅNT ÄR LIVET NÄR DET INTE ÄR ETT HELVETE ...

Återigen har jag fått problem med den site som är host för mina mp3-filer som jag länkar till i min 78-varvsblogg men även till min hemsida. På grund av tekniska problem har filerna gått förlorade - nå ... de är inte helt förlorade, eftersom de fortfarande på min dator. Men länkadresserna funkar inte längre. Detta går naturligtvis att fixa och det får jag väl göra längre fram - det är bara det att det tar tid. Tid är ju det som tyvärr jag inte kan strössla med just nu, men så snart som möjligt skall det välan bli gjort. Att 78varvsfilerna i 78varvsbloggen är borta är inte hela världen, även om det blir jobbigt att återställa alla filer och fixa alla länkar, men mer irriterande är det att mina egna låtar inte längre är tillgängliga från min egen hemsida. Nå, så blir det väl när man väljer en gratishost - men är man ekonomisk så är man.

Glad nyhet för alla Kalle Sändare-fans: Det har nyligen släppts en DVD (SISTA SÄNDNINGEN) med Kalle Sändare där han i bild sitter och ringer olika människor och dessutom själv blir uppringd av människor som tror att de ska få uppge sina åsikter om TV. Videoklippen är tagna från ett projekt med korta pausprogram för TV som spelades in 1988 men aldrig slutfördes. Nu har dock mannen bakom det hela - jazzmusikern och skivproducenten Rune Öfwerman - åter hittat de gamla filmklippen och tyckt att de förtjänar att nå en större publik ... och det tycker jag också. Jag har idag emottagit ett exemplar av DVD:n och avnjutit den en och en halv timme långa filmen i ett sträck. Det rör sig inte om några fantastiska scenerier. Blott en kostymklädd Kalle Sändare som sitter bakom en rad telefoner och pratar med en mängd olika människor (en är för övrigt Café Norrköpings vänlige programledare Ragnar Dahlberg som visserligen tidigt avslöjar Kalle, men ändå väljer att spela med). För den som lyssnat på Kalle Sändares skivor i över 20 år är det riktigt intressant att se hur han ser ut när han genomför samtalen och en gemensam nämnare som inträffar efter nästan varje samtal är hur han med ett leende glatt skakar lätt på huvudet när han lägger på luren. Mitt favoritsamtal var ett samtal med en 15-årig flicka (som idag bör vara i min ålder) som ringde Kalle för att klaga på att det inte är nog med bra ungdomsprogram i TV. En lätt road Kalle gjorde flera olika gubbar med olika röster som gång efter gång vidarekopplade flickan som blev både lätt frustrerad men också lätt road av det hela. När det hela blev alltför förvirrat utbrast den i övrigt rätt välartade men skojfriska flickan "Är du dum i huv'et?" - vilket i det fallet nog var en rätt motiverad fråga. En annan höjdare är när Kalle ringer angående en lägenhet i Skärholmen och fullständigt ignorerar att uthyraren gång på gång betonar att lägenheten redan är uthyrd. Eller varför inte när Kalle ringer angående en reklamfilminspelning för hundmat som behöver en hund som först är arg men som blir snäll när den får mat - och efter ett slag kommer Kalle på alternativet att i stället för en riktig hund använda sig av en till hund utklädd tvååring. Dessutom njuter jag av den underbart breda norrländskan som en uppringande man som ville ha mer boxning i TV kunde stoltsera med. Kort sagt var DVD:n en välkommen överraskning till alla Kalle Sändare-entusiaster - både de som är och som inte är med i Gris- och Skridskoföreningen.

Dessutom behövde man något att skratta åt efter en lång dag på jobbet och den lagom lockande framtida uppgiften att återställa alla bortkomna mp3-filer och rätta till alla felaktiga länkar.

Hå hå ja ja ...

ÄNTLIGEN ett bevis på att jag har åstadkommit något vettigt med mitt skrivande.

I våras startade jag en blogg där jag skrev om utvalda LP-skivor ur min samling och en av de mer udda plattorna jag skrev om var LP:n "Jak spelar dik matt" med Lulegruppen Fafner. Inte tänkte jag mer på det - men så har under de senaste månaderna två av medlemmarna hört av sig via kommentarer och nu idag kom följande meddelande från en tredje medlem:

"Hej du! Hörde av Niklas och Göran att du hade en blogg med Fafner-skivan. Det inspirerade oss att kika igenom garage och källare på jakt efter band...och ett tu tre..Vi producerade och fixade till 2.45 Giga byte Fafner-musik i helgen. Spread the word around! Mvh Magnus Lindmark, ex Fafner gitarrist"

Som sagt var, ÄNTLIGEN ett bevis på att man har åstadkommit något vettigt med sitt skrivande.

SPALKAL KLING I LÖVEN

Ja usch vad länge sedan det var jag skrev något här - men jag har inte haft lust eller tid. Nu är iallafall hösten här och man kan likt Tjadden Hällströms figur Ludolf (som inte kunde säga R ... det blev alltid L) "spalka kling i löven". För idag föll löven från träden och gissa om många ungar hade roligt på rasterna.

Vad händer annars? Tja, snart ska vi FÖRHOPPNINGSVIS flytta från den lilla trean i Husby till en större fyra i Bredäng. Det är bara bostadsbolagen som ska ge tummen upp först ... och det tar ju en jäkla tid.

Annars gör vi alla vårt yttersta för att hålla svininfluensan på avstånd. Själv har jag drabbats av vanlig förkylning med ovanligt svår och efterhängsen hosta. Till slut ledsnade jag och uppsökte läkare och utredning pågår. Det ser dock ut som jag drabbats av någon form av astma - eventuellt förkylningsastma. Sista ordet är dock inte sagt - och sista undersökningen är inte gjord.

RIP Les Paul.

Mannen som gav namnet till världens bästa elgitarr, som uppfann modern inspelningsteknik och som lirat bättre elgitarr än någon annan under de senaste 70 åren, Les Paul har lämnat oss för att lira med det stora bandet upp i skyn. Hans gamla spelkamrater och hans fru Mary Ford har väntat länge - för Les ville vara hos oss så länge som möjligt. Men idag gick han bort - 94 år ung och vital in i det sista. Ännu en idol borta.

Helt slut! Har skruvat hela dagen!

Igår var vi en långsväng till Ikea i Barkarby och shoppade loss en hel del. Det blev såväl badrumsgarderob, badrumsbyrå, köksbord, köksstolar och soffbord och idag var det den stora ihopskruvardagen. Jag gillar att skruva ihop möbler, då det får mig att känna mig som en riktig hantverkare ... den där typen med blåställ och valkiga nävar. Därför är det bra att Ikea finns och kan erbjuda oss lättihopsatta möbler till helt okej priser ... lättihopsatta ja. Det var väl lite si och så med den biten till och från, och ibland så ville det jävlas men till slut efter en lång dag så var allt ihopsatt och det blev dessutom vad det skulle bli. Köksbordet blev t ex INTE en garderob.

Så nu sitter jag med lite ont i högerhandsingen då jag inte nyttjat sådana latmansverktyg som elektrisk skruvdragare utan hederlig gammal skruvmejsel ... vilket inte beror på att jag ser ner på elektriska hjälpmedel utan snarare på att jag inte hade något sådant i min verktygslåda. Det är väl dock träningsvärk som lär gå över, även om det nu känns som om jag spelat gitarr utan avbrott i fyra dygn - men samtidigt blandas smärtan ut med lite stolthet över vad jag hunnit med under dagen.

... och jodå, jag är fullt medveten om att bloggrubriken skulle bli MYCKET mer spännande om jag skrivit den på engelska! De oskyldiga stackare som även om de förstår engelska inte förstår vad jag menar med det får leva vidare i sin rörande ovisshet.

Jahaja. Fyra veckor tog det.

Då avtalet med bolaget som försåg oss med en hel massa tv-kanaler gick ut bestämde vi att vi i fortsättningen skulle klara oss på det "fria" utbudet, och då tänkte jag för mig själv: "Undrar hur länge det kommer att räcka?" Det visade sig inte vara mer än fyra veckor innan tal om skaffande av digitallådda till TV:n började. Ett begränsat erbjudande med tio fasta kanaler och åtta valfria verkar mest lockande, och i sann demokratisk anda har varje medlem i hushållet fått välja två kanaler var. Efter en smula funderande blev mina val "BBC Entertainment" och "ESPN America" vilket jag tycker bäst sammanfattar mitt ofta tämligen halvhjärtade tv-intresse. Brittisk underhållning och amerikansk idrott ligger mig varmast om hjärtat ... att sedan en annan familjemedlem vill ha "Nickelodeon" kan man ju sucka tungt åt, men ändå acceptera - av demokratiska skäl.

Det har varit en hel del möbelflyttande och åkandes till Ikea på sistone, då tid och energi plötsligt finns till att göra hemmet trevligare. Inte mig emot. Jag gillar att skruva ihop möbler och hyllor då det får mig att känna mig mer praktisk och "manlig" än vad jag i själva verket är.

Jag har hela sommaren jagat en banjolele, men har nu fått ge upp - åtminstone för den här sommaren, då jag helt enkelt inte kan hitta någon affär som verkar alltför villig att köpa in dylika instrument. Det finns visserligen vissa affärer som säljer via nätet, men musikinstrument vill jag inte köpa över nätet, eftersom jag då inte i förväg kan prova instrumentet och känna mig för om det är ett bra köp eller inte. Däremot har jag också haft planer på att ersätta min ifjol inköpta nybörjarbanjo med en gitarrbanjo. En gitarrbanjo har banjokropp och gitarrhals och gitarrsträngar, stäms som en gitarr och spelas av gitarrister när de vill få lite banjosound. När jag åkte runt mellan affärerna hittade jag en prisvärd gitarrbanjo i Gottfrid Johanssons musikaffär som finns i gallerian vid Hötorget. Någon hade fäst en kartongbit vid gitarrbanjon där det stod "Cheatin' Neil Young" och när jag frågade om detta svarade försäljaren att Neil Young brukade spela gitarrbanjo ibland - istället för vanlig banjo - gitarrist som han är. Då konstaterade jag att det brukar Lasse Åberg också göra. Det är alltså lite av fuskbanjo, och jag vet att de ortodoxa banjoälskarna ser ned på gitarrbanjor som något orent och förkastligt. Men det korset får man väl bära. Jag gillar den och tycker att det är roligt att spela på den - vilket jag inte tyckte om min "riktiga" banjo.

Roligt att ha något att pilla på.

Skannar i Lule ...

Efter att ha tillbringat en vecka tillsammans med min kära mor i min nuvarande hemstad Stockholm, vilket innefattade besök på Skansen, Nordiska Museet, Gamla Stan och till och med en dag i Uppsala, hade jag några lugna dagar (vilka i sin tur bl a innefattade bangolf mot kära sambon) innan jag åkte upp till Luleå. Det var en väldigt lugn resa utan förseningar innan jag nådde min före detta hemstad Luleå. Efter att ha emottagits av min mor och avnjutit rökt regnbåge med potatis, creme fraiche och stenbitsrom åkte jag en sväng till Skellefteå där jag träffade fem gamla gymnasiekamrater. Vi hade en skön kväll i Stjelet innan jag återvände till Luleå dagen därefter. Jag har ränt runt lite i Luleå och gjort en del ärenden och en del fynd och idag har jag besökt min gamle vän Roger. Så var det sammanfattat.

Häromdagen tittade jag i Kjell & CO:s katalog (Luleå har ju äntligen blivit med Kjell&CO-butik – vilket fanimej var på tiden) och såg en sk negativskanner. Detta har jag länge velat ha då, nästan alla bilder från min barndom försvunnit i en flytt – samtidigt som de flesta negativen finns kvar. Så nu köpte jag skannern, installerade den och kopplade den till datorn och plötsligt hade jag tillgång till en massa gamla bilder från min barndom. Trots att en del bilder blev lite rispiga, vilket beror på att negativen under årens lopp fått en del repor, så var det en glädje att se delar av sin barndom igen. När jag idag tittar på dem slår det mig vilken glad unge jag var. Nästan alltid ser jag glad ut på bilderna … jag har visserligen för mig att det beror på att jag tyckte att blixtkuberna som hörde till min mammas Instamatic-kamera var roliga – men ändå. Jag hade för mig att jag var ganska grinig, men det verkar som om jag ändå var en glad unge. En annan sak som slår mig är att jag hade tjejer i alla möjliga åldrar runt mig hela tiden. Det vimlar av bilder där min mammas kamrater håller mig eller på något sätt poserar med mig. Dessutom finns det många bilder av mig lekandes med flickor något äldre och något yngre än mig, vilket är ett tecken på att jag inte på något sätt var rädd för tjejbaciller – vilket jag skall hedras för.

Dessutom är det roligt att se bilder där jag är med min morfar. Jag har tidigare skrivit här om mitt förhållande till min morfar och när jag nu suttit och skannat gamla bilder så har jag till min glädje hittat bilder där jag tycker att det förhållandet illustreras på ett mycket fint sätt.

Blandat strunt ...

Nu börjar den där jäkla värmen komma ... tur att man har sin gitarr och en kopp kaffe.

Som vanligt konstaterar jag att jag inte direkt bloggar ihjäl mig nuförtiden ... men det måste ju få finnas andra saker att göra här i livet. Jag har nu semester sedan nästan en vecka tillbaka och befinner mig fortfarande i varva-ned-stadiet. Det är inte så mycket nytt att berätta, förutom att jag tagit mig lite tid att jobba med lite ny musik men hittills har det inte givit annat resultat än att jag har två ... eventuellt tre nya låtar färdiga.

Till helgen kommer min kära mor ned till Stockholm och skall vara en vecka hos oss. Vi ska turista och göra Stockholm osäkert och det ser jag verkligen fram emot. Det har gått bra för henne på sistone vilket naturligtvis gläder mig och hon har sagt att hon verkligen ser fram emot en vecka i storstaden.

Den 15 juni fyllde min blogg fyra år. Tro inte att jag hade glömt det, men jag var själv inte i någon bloggarform den dagen så därför struntade jag i att notera det här. Grattis i efterskott, blåbloggen lille.

Annars var det inte så mycket nytt att förtälja ... förutom att man aldrig riktigt förstår hur bra det är att ha en tvättmaskin förrän den är trasig ... eller så var det något om att sakna kon först när båset är tomt.

Fredagskvällsreflektion (Blåbloggens tvåhundrade inlägg!)

Nog är det skönt att det åter är fredag ... och lika trött som vanligt är man. Det är egentligen inte riktigt klokt att man alltid är så himla trött när man kommer hem från jobbet på fredagen. Det är ju knappast för att fredagen skulle vara särskilt lång och jobbig. Kanske är det för att man vet att man nu har två nya lediga dagar och kan slappa ... eller ... det har ju inte varit särskilt mycket slappande de senaste två-tre helgerna utan mest ett evigt rättande av texter och författande av diverse prov att plåga skolungar med. Så blir det även denna helg ... och förmodligen också nästa, men det är ändå OK. Jag kan sitta hemma i lugn och ro, så bekvämt som det bara är möjligt och med en stor balja kaffe ... och göra det i min egen takt. Jag vet ju att om några veckor så är det över för den här gången och så kommer belöningen för slitet - sommarlovet.

Jag upplevde för övrigt något positivt på jobbet häromdagen som gjorde att jag fick nya portioner energi som förhoppningsvis kommer att räcka fram till åtminstone skolavslutningen. Ibland får man höra saker som man själv redan tror (eller till och med vet) men som man inte är säker på att andra uppfattar - och när man får det bekräftat så känns det bra ... åtminstone så länge det handlar om positiva saker. Det ger styrka. Att jag i samband med detta även fick veta min nya lön var en trevlig bonus - jag har nog gjort något bra under de tre senaste åren.

Sommarens tur till Luleå är inplanerad och till och med bekostad - det blir samma typ av lyxresa som förra gången - får man smak för lyx så får man. Vad som är ännu roligare är att modern med största sannolikhet kommer att besöka mig i början av juli. Då ska vi leka Stockholms-turister - eller jag får väl snarare vara guide. Skam vore väl annars så mycket Stockholmiana som jag tryckt i mig vid det här laget.

... och så bör det väl till slut uppmärksammas att denna gamla blåa blogg i och med detta inlägg fått sitt tvåhundrade inlägg sedan starten. Inte illa pinkat av en trähäst!

Nedklottrat annandag påsk 2009

Jag tar en liten paus i mitt osedvanligt trista arbete med att sammanställa material inför de årliga utvecklingssamtalen - och inser att det vore på sin plats att skriva något i den alltför negligerade blåa bloggen. Det var ju ett tag sedan ... så att säga. Så vad är nytt? Tja, glasögonen på min nästipp är nya. Jag har inte bytt glasögon sedan 1998 så det var verkligen på tiden. Jag beställde två för en och det par jag oftast bär är en modell som är väldigt "inne" nu. Tjocka svarta plastbågar vilka gör att jag ser ut som en inte alltför reaktionär kulturredaktör för Svenska Dagbladet anno 1970. Men å andra sidan, det skadade ju inte att få ett nytt utseende, och jag trivs ganska bra i mina nya brillor. Det andra paret påminner mer om mina gamla, fast skalmarna är lite mer fjädrande, vilket gör att modellen känns en aning sportig.

Nåja, nåja, nåja. Annars händer det väl inte alltför mycket. Jag har ägnat mitt sköna påsklov åt att ge mig ut på utflykter i mitt kära vårliga Stockholm. Jag har hittat intressanta stadsvandringar på nätet som jag sedan genomfört i praktiken. Jag har passat på att besöka museum jag länge velat besöka. Jag har med andra ord tagit hand om såväl min själ som min kropp. Jag har åtminstone inte direkt misskött mig. Alltid något.

Glad påsk ... så här på annandagen. Jag har tidigare under veckan försökt förklara vad som menas med alla dessa "annandagar" för en colombiansk skypevän i USA, och ju mer man förklarar desto bisarrare blir det ... "First we got Easter, and then we got ANOTHER Easter...". Men man är ju ledig ... även om det till stor del handlar om att göra hemarbete idag. Måndagar brukar nämligen till stor del vara min planeringsdag numro ett. Annandag eller inte annandag.

SONG FOR A TOWN

Jag skrev år 2000 en sång som handlade om min dåvarande hemstad Luleå och med åren har det slagit mig att texten blir bara sannare och sannare för varje år. Luleå är en underbar stad, men om man vill ha en framtid är det bäst att söka sig därifrån. Det lönar sig inte att älska Luleå då Luleå inte vill älska tillbaka. När jag var i Luleå fick jag idén att göra ett bildspel med bilder från Luleå med omnejd och att denna sång som jag spelade in 2001 skulle passa bra som tillhörande musikillustration.

så här lyder texten:

ANOTHER GREY REMOVAL VAN PREPARES TO LEAVE THE TOWN

THE MAN PUTS ON HIS RAINCOAT, KICKS THE TIRES WITH A FROWN

IT’S TIME TO LEAVE THE HOME TOWN – HIS HOME FOR ALL THESE YEARS

HE BITES HIS LIPS AND BLOWS HIS NOSE, BUT STILL CAN’T FIGHT THE TEARS

THERE’S NO WORK, THERE’S NO FUTURE, THERE’S NO OTHER WAY TO GO

HE HASN’T GOT A CHOICE, THAT’S WHY HE’S FEELING LOW

THERE WILL BE MANY HOURS DRIVING UNTIL HE FINALLY WILL ARRIVE

HIS DEAR HOME TOWN IS DYING, BUT HE, HE MUST SURVIVE

HOME SWEET HOME, I DON’T CARE HOW SWEET YOU ARE

SOME DAY YOU MUST SHOW THAT YOU REALLY CARE

WHY SHOULD WE CARE FOR YOU IF YOU DON’T CARE FOR US

CONSIDERATION IS SOMETHING THAT YOU SHARE

I THINK THAT IDEA IS PRETTY FAIR

HE’S LOOKING ON HIS WRIST WATCH, IT’S TIME TO TODDLE ON

HIS FRIENDS HAVE LEFT SOME YEARS AGO, HIS ENEMIES TOO ARE GONE

THE NEW PLACE IN THE NEW TOWN WILL PROBABLY BE ALL RIGHT

BUT THE HOME IS STILL THE HOME, AND THE MEMORIES ARE BRIGHT

IT’S SAD TO SEE A TOWN DIE, ESPECIALLY BY ITS OWN HAND

IT’S SAD TO SEE THE DIAMOND STARS REDUCED TO SHABBY SAND

BUT THE STRONG SURVIVE AND THE WEAK WILL DIE, THAT’S THE SCENERY TODAY

SO HE ENTERED THE VAN, CLOSED THE DOOR, AND THEN HE DROVE AWAY

HOME SWEET HOME, I DON’T CARE HOW SWEET YOU ARE

SOME DAY YOU MUST SHOW THAT YOU REALLY CARE

WHY SHOULD WE CARE FOR YOU IF YOU DON’T CARE FOR US

CONSIDERATION IS SOMETHING THAT YOU SHARE

I THINK THAT IDEA IS PRETTY FAIR

Urblåst och insnöad i Luleå

Efter en rekordskön tågresa till Luleå är jag nu där och har prövat på att avnjuta Luleå när det är som snöigast och blåsigast. När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret föll snön ... eller inte riktigt föll ... snöflingorna färdades snarare i vågrät riktning - blåsigt med andra ord. Jag passade på att möta min farmor och hjälpa henne på Sunderbyns sjukhus. Detta sjukhus är onekligen ett av de mest välplanerade och modernaste sjukhus jag har sett. Då har jag trots allt kunnat jämföra med t ex Karolinska sjukhuset, vilket var rent kaosartad i sin organisation och service. Efter att ha skiljts åt tog jag bussen mot centrala Luleå och höll på att blåsa bort när jag skulle besöka modern i den ekologiska mataffären där hon jobbar. Det fortsatte sedan blåsa och snöa när jag sneddade genom stadsparken på väg till bussen - och då tog jag fotot ovan, med domkyrkan från 1893 till höger och en massa snöflingor i förgrunden.

Skolan ... en livsfarlig miljö ...

... var ungefär vad jag tänkte igår när det såg ut som om jag höll på att ta kål på en av mina elever.

Eftersom det var sista dagen före sportlovet (som börjat idag - om några timmar sitter jag på ett tåg på väg till Luleå) och det som skulle vara färdiggjort var färdiggjort tänkte jag göra sista dagen lite lättsam för mina elever ... dock utan att ge avkall på mina pedagogiska plikter ... ähum. När jag skulle ha svensklektion med den karismatiska klass 9, lät jag dem genomföra ett allitterationsrally. För den som inte vet vad allitterationer är så kan jag förklara att det är när flera ord efter varandra har samma begynnelsebokstav, typ "Volvos värde varar" ... för att nu ta ett i dessa dagar sällsynt illa funnet exempel. Hur som helst, mina elever delade in sig i lag och fick under några minuter skriva så långa allitterationer som möjligt till de bokstäver som jag gav dem. Naturligtvis använde jag mig av de vanligaste bokstäverna som S, R, A osv, även om jag vid ett tillfälle sa Q bara för att se hur de reagerade. Som ni förstår ställer jag inget krav på att allitterationsmeningarna skall vara logiska. Däremot ville jag att de skulle vara grammatiskt och språkligt korrekta. En av flickorna i klassen blev så full i skratt när hon såg vad hennes lag åstadkom för allitterationer, att hon inte kunde sluta skratta. Hon skrattade och skrattade och blev rödare och rödare i ansiktet. När hon började få en lätt violett ton i ansiktet började jag bli lite orolig och tänkte för mig själv: "Hur förklarar man för elevens föräldrar att eleven har skrattat ihjäl sig?". Som sagt var, skolan kan vara en livsfarlig miljö ...

Lyxresa beställd och betald.

Nu hör jag till detta jordklots minst beresta personer och det är inget som jag känner mig alltför ledsen över ... faktum är att jag saknar det där suget att resa runt hela jordklotet för att skaffa nya intryck och "vidga mina vyer". Jag är helt enkelt ingen resemänniska ... jag vet att det nästan är politiskt inkorrekt och socialt oacceptabelt att erkänna det, men jag är för gammal för att bry mig om vad som förväntas av folk. Inte för att jag direkt har något emot att resa - jag känner bara inget större sug efter att göra det. Skall jag dessutom resa någonstans så vill jag resa på ett bekvämt sätt med åtminstone hyfsad komfort - tågluffning är för mig ett fullständigt obegripligt koncept.

Jag har dessutom ännu inte blivit uttråkad av att utforska Stockholm. Men nu har jag i alla fall beställt och (halleluja) betalat en lyxresa som jag skall genomföra under mitt sportlov i slutet av februari. Resan går (i vanlig ordning) norrut till min forna hemby Luleå, men till skillnad från tidigare resor så har jag kostat på mig lite komfort. Jag åker tåg som vanligt, eftersom jag dels hatar att flyga och dels älskar att åka tåg - även om det tar betydligt längre tid. Men denna gång åker jag förstaklass ... jajamen ... här har kostats på. Jag har ledsnat lite på att åka i sittvagn och försöka sitta någorlunda bekvämt under 13-14 timmar. Senaste gången i somras valde jag att åka liggvagn men tyckte mest att den resan var än mindre bekväm. För trångt och för hårda britsar och för många idioter att dela kupé med. Därför valde jag att betala några kopek extra ... så nu har jag egen kupé med dusch och toalett och hela midivitten på resan norrut. På resan tillbaka söderut har jag en egen kupé också - visserligen med tre sängplatser - men de är mina allihop - så jag kan skifta om jag skulle bli uttråkad. Då jag aldrig åkt förstaklass tidigare så är jag riktigt nyfiken på hur det kommer att vara - och hur kupeerna kommer att se ut ... och ... det ska villigt erkännas ... jag är nyfiken på hur det känns att vara en förstaklasspassagerare ... alltså "känslan". Som sagt var kostade resan några riksdaler mer än vad jag brukar lägga ut, men vad fasen, jag har ett någorlunda hyfsat betalt jobb och förtjänar lite komfort när det är så dags att resa - det sker ju inte direkt varje dag.

PS. Grattis till min gamle vapendragare och kamrat Roger som dag fyller år. När jag ringde honom tidigare ikväll konstaterade vi att han är halvvägs till 70 ... det gick undan. DS.

... och årets Nobelpris i kategorin "löpsedelsrubriker" går till ...

... eh ... Aftonbladet! Gissa om rubriksättaren kände sig belåten!