Förra natten träffade jag min gamle vän igen. Vi pratade glada minnen från förr och konstaterade att de var alldeles för länge sedan vi träffades och hittade på något kul. När vi hade som trevligast och hade börjat diskutera framtida projekt ringde väckarklockan och jag vaknade. Då sögs jag tillbaka till nuet och verkligheten och fick konstatera att det inte kommer att bli av det hela då min gamle vän gick bort för fyra år sedan. Varför kunde man inte bara få sova och drömma vidare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nå, tack för mig!
Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...
-
Ja usch vad länge sedan det var jag skrev något här - men jag har inte haft lust eller tid. Nu är iallafall hösten här och man kan likt T...
-
På 1930- och 1940-talet gick det ett populärt radioprogram som hette ”Optimisten och Pessimisten”. Det var ett program med komikerna Ludde G...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar