Hur kan det komma sig att en närmast 100%-ig ateist som jag (som känner att innerst inne vore det bäst om inga religioner fanns) ändå är såpass svag för bra amerikansk gospel? Jessy Dixon, Edwin Hawkins singers, Mahalia Jackson, Brothers and Sisters, Staples Singers, Como Mamas, Golden Gate Quartet, Swan Silvertones och som i det här fallet the Dixie Hummingbirds. När jag hör dem sjunga tror jag nog att det finns en gud i alla fall .... och den guden heter ”Musik”! Hallelujsan! För övrigt firar Dixie Hummingbirds 90-årsjubileum som grupp nästa år - släng er i plurret Rulling Stens!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nå, tack för mig!
Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...
-
Ja usch vad länge sedan det var jag skrev något här - men jag har inte haft lust eller tid. Nu är iallafall hösten här och man kan likt T...
-
På 1930- och 1940-talet gick det ett populärt radioprogram som hette ”Optimisten och Pessimisten”. Det var ett program med komikerna Ludde G...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar