För fem år sedan ...

... så mötte jag Galina på Loets busstation i Luleå för första gången. Jag tyckte att det var en god anledning att köpa denna bukett. OK, alla eventuella kvinnliga (och manliga också för den delen - jag har inga fördomar) läsare av denna blogg. Erkänn att ni blir avundsjuka!

Mannen i svart

Det är valtider som bekant och det har inte direkt berört mig. Jag har irriterats över våra politikers oförmåga att föra en vettig debatt och den eviga pajkastningen som hålls igång för att försöka dölja att våra politiska partier i grunden är samma skrot och korn. Hur som helst, jag var med om en rätt så lustig ... eller lustig och lustig ... intressant händelse. När jag efter jobbet promenerade bort mot tunnelbanestationen för att ta mig hemöver så stod en äldre gentleman utanför ingången till den mindre gallerian som finns i samband med tunnelbanestationen. Han representerade Vänsterpartiet uppenbarligen då det lyste ett stort rött V på hans blanketter. Han försökte gå kontakt med diverse förbipasserande individer och jag insåg plötsligt att tillströmningen av folk framför mig nu var såpass gles att han utan att tveka skulle försöka få mig att rösta på ovan nämnda parti. Men även om han någon sekund betraktade mig som en tänkbar väljare så valde han att rikta in sig på en småbarnsmamma av utländsk härkomst som sköt en vagn med diverse matvaror som hon förmodligen inhandlat i den lokala matvarubutiken. Jag gick förbi valutroparen oantastad och var väl lika glad för det. Dock kunde jag inte låta bli att undra: vad var det som gjorde att han bestämde sig för att INTE snacka in sig hos mig? Såg jag såpass trött och sur ut? Trodde han att jag redan var partimedlem? Tror knappast det. Jag tror snarare att han såg klockkedjan till mitt fickur som jag använder mig av istället för armbandsur. Eftersom jag hade min jacka öppen syntes såväl svart kavaj, svart skjorta som svarta byxor ...dvs den tråkigt strikta men samtidigt rätt så effektfulla färgen dominerade min klädsel totalt - och så var det ju klockkedjan som dinglade på skjortbröstet. Han trodde förmodligen att jag antingen var supermoderat (som har såpass gammaldags borgerliga applikationer såsom fickur) eller någon form av dunderanarkist (klädd i svart från topp till tå) ... eller så höll jag mitt ihopfällda (svarta) paraply i en vinkel som kunde tolkas som hotfull när jag närmade mig honom. Det var ju ute i den farliga förorten gubevars ... det är sällan man ser politiskt aktiva härute - förutom när det - som nu - snart åter är dags för val.

till minne av Rulle (ca 15 februari 1994 - 4 augusti 2010)

Idag kom beskedet att min kära gamla kattkompis, den evige gentlekatten Rulle har åkt till himlen för att jama för änglarna. Rulle var en snäll katt, otroligt snäll, inte den mest framfusige katt kanske, men utan tvivel en gentlekatt ... han om någon förtjänar det epitetet.

Här ovan är ett foto från sommaren 2006 när han solar på moderns balkong. En avslappnad livsnjutare och en strålande jägare med världens högsta spinn. Dessutom snackade han gärna om han tyckte att den som snackade var någorlunda vettig. Vilket skulle bevisas nedan:

Hej då kompis. Mjau på dig!

HUNDVECKA I LULE

Ja, jag har alltså tillbringat hela denna vecka i Luleå. Lämnade det dunderheta Stockholm i söndags och åkte med norrlandståget norrut - utan några koincidenter (fan, vad vitsig man kan vara). Sedan har jag varit på turné mellan släktingar, nya och gamla vänner, och det genomgående temat under veckan har varit hundar. Veckan började med att jag träffade min gamle chatt- och internet- och skivsamlar- och musikervän Falkis och gjorde honom till en IRL-vän också. Han hade tre hundar som vänligt och väluppfostrat önskade göra min bekantskap. Nästa dag träffade jag min gamle vän Roger som åter igen är hundägare efter många hundlösa år, och jag träffade även hans bror Mats som råkar vara ägare av Rogers hunds bror ... så då är vi på två dagar uppe i FEM hundar.

Nästa dag åkte jag tillsammans med modern och kusin Lina ut till morbroderns sommarstuga för att njuta av en varm och skön sommardag. Jag och Lina hade tidigare när hon besökte mig i Bredäng tummat på att vi skulle bada när jag kom norrut och vi stod för våra ord. Badkrukan Lina dock lite motvilligt då hon inte gillade att det fanns fisk i vattnet - vilket det också gjorde. Jag såg ett litet gäddyngel trycka under lite sjögräs under bryggan där jag badade. En sådan liten gädda har jag aldrig tidigare sett. Funderade på att fånga den och ta med den till moderns guppyakvarium, men det hade förmodligen lett till en stor minskning av guppybeståndet. I stugan fanns hunden Ferdinand, så nu blev det sex hundar.

Dagen som följde var faktiskt hundlös, då vi åkte och besökte mormor i Råneå, men nästa dag var ordningen återställd, då kusin Malin och hennes hund Troja kom på ett snabbt besök. SJU hundar alltså, på fem dagar - tror inte jag har varit med om en så hundtät vecka tidigare. Nu åker jag tillbaka norrut på måndagskvällen till ett Stockholm som förhoppningsvis blivit NÅGOT svalare än när jag for.

Avslutningsvis en bild på kattfröken Jolie som tycker att det där med akvarium är både intressant och närande såväl för själ som för kropp ... eller kunde vara om hon bara kunde komma på hur hon ska göra för att få sig en smakbit.

Inga kor på spåret i morgon kväll, tack!

Det är verkligen varmt nu. Men ändå klarar jag värmen bättre än vad jag har trott att jag skulle göra. Jag börjar nog bli mer uthållig för solsken och värme ju äldre jag blir - konstigt nog.

Vinkade för några dagar av min moder som varit och besökt oss i en vecka här nere i lummiga Bredäng. Vi besökte vanliga turisthål som Fjäderholmarna, Skansen, Wasamuseet, samt Spårvägs- och Leksaksmuséet. Dessutom upplevde vi Mälarens skönhet och en dag lyckades vi slita Galina från jobbet och Allan från datorn och gick till legendariska Villa Lyran och satt och fikade på den gamla anrika groggverandan och såg ut över Mälarens vatten. Med andra ord en riktigt händelserik vecka. Nu ska jag åka norrut på söndagkväll ... samma kväll som VM-finalen insåg jag snabbt, men har man gjort en tabbe så får man stå för den. Orkar iallafall inte tramsa runt och boka om.

Nattgående Norrlandståget råkade ut för smärre bekymmer häromnatten då en boskapsägare tyckte att järnvägsspåret var en lämplig plats att parkera sina telningar. Synd om korna, men tåget klarade sig väl hyfsat ... men nu går jag ut i förväg med min önskan:

Inga kor på spåret i morgon kväll, tack

Sommar och sol och bad - och besök av kusin Lina.

Så var det äntligen dags för semester igen - och det är alltid lika välkommet. I år mer än någonsin känns det som eftersom det har varit så mycket jobb att det knappast har varit något annat än jobb och sömn i vår. Jag har nästan glömt bort min gamla blogg, men har ändå inte haft särskilt mycket att skriva här - hoppas att jag kommer igång igen, eftersom jag dels tycker om min gamla kära blogg, dels tycker jag om att skriva. Ja, min gamla kära blogg, ja. Den fyllde för fem dagar sedan FEM ÅR! Jag kom inte ihåg det dagen när det hände och jag hade inte kommit på det om jag plötsligt inte nu satt mig ner att skriva här. Grattis gamle blogg! Att du skulle bli så här långlivad hade jag aldrig trott. Småsyskonen hälsar (dvs "the 78 rpm blog" och "BeJis Skivhylla"). Nåväl, min semester inleddes med att jag har varit gräsänkling under helgen då övriga familjen varit på släktkalas. Ibland är det skönt att vara själv, så jag klagar inte - dock har jag under fredagen och lördagen haft STORA problem med att varva ned. Jag har sovit dåligt och haft allmänt svårt att njuta av livet. Nå, det är ju inget nytt problem - så brukar det vara varje år och det brukar lugna ned sig ganska snabbt. Idag fick jag ett kärt besök av min kusin Lina, som ville komma och se hur vi har det i nya lägenheten (där jag nu bott i ett halvår). Hon fick tyvärr inte möta övrig familj utan fick nöja sig med sin store rödlätte kusin. Eftersom vädret varit tilltalande så gjorde vi något som JAG inte brukar göra ofta. Vi gick till stranden med lite mat och dricka och hade en liten picknick nere vid Mälarens vatten. Ibland när stora båtar åkte förbi gjorde svallvågorna att vi fick dra till oss fötterna för att inte de skulle bli våta - så nära vattnet satt vi. När solen lyste lite extra låg vi och vilade och bara njöt av lugnet och småpratade om ditten och datten.

Lina lekte med sin favoritleksak, en Iphone - får erkänna att den där mackapären väcker ett visst habegär, det har jag känt även när jag sett andras Ifånar. När jag tog av skorna och gick ut och kände på vattnet med fötterna fotade Lina mig med Iphonen och laddade upp fotot på Facebook direkt (efter att ha frågat först) och skrev att jag hade doppat mig. Då kändes själva tanken på ett riktigt dopp inte så jättelockande, men ändå ... när jag brukar irra mig ned till en strand och får nog med "privacy" så söker jag mig gärna ned i vattnet. Även om det ofta är ganska kallt så känner man sig så lätt i vattnet. Lina frågade om hon skulle fota mig när jag badade och det gick jag med på - dock utan direkt uppladdning till Facebook. Jag föredrog att sedan i efterhand välja de minst anskrämliga bilderna. Lina använde min relativt nya video/digitalkamera och visade att hon är bra på att ta bilder. Så jag tvekade inte över hennes förmåga - det var snarare motivet som kan vara lite estetiskt motsträvigt ibland. Ändå lyckades Lina på ett bra sätt fånga hur skönt det var i vattnet - särskilt när kroppen vant sig vid den något begränsade värmen. Jag var i vattnet i drygt en kvart - för mig kändes det som om tiden stod stilla så jag fick inget riktigt tidsbegrepp men kunde se det på tiden på bilderna som Lina tog. I bildfilen skrivs ju en exakt tidsangivelse när bilden tas. Jag var bara ute i vattnet och njöt och Lina satt på stranden och var avundsjuk. Hon hade vissa månatliga själ varför hon inte kunde ge sig ut i vattnet tillsammans med mig - annars hade hon också plaskat. Istället satt hon på stranden och tog sin fotografuppgift på högsta allvar. Det märkte jag sedan när jag huttrande kom i land och såg hur mycket bilder hon tagit. Nå i alla fall. Nu känns det skönt i hela kroppen och jag hoppas jag slipper en förkylning som belöning för det relativt tidiga sommardoppet ... fast jag kände när jag var i vattnet att det skulle vara värt det. Vi får se om jag tycker likadant om jag verkligen åker dit med en förkylning - men den dagen den sorgen.

Det är alltid lika roligt att få besök av släkt. Jag har inte så stor släkt så jag är särskilt förtjust i den lilla släkt jag har. Om en dryg vecka kommer för övrigt morsan på besök ned till storstaden för att se hur vi har det och då ska vi leka turister och ha det trevligt.

Sommaren har börjat - och på ett mycket bra sätt!

NU SKÄMS JAG ...

Jag har just fått anledning att skämmas och det är inte ofta jag skäms men nu är det dags. Jag har måhända ofta ANLEDNING att skämmas, men det innebär ju inte att jag skäms ... men NU gör jag det. Jag har nämligen varit sällsynt okunnig och ouppmärksam inom ett område som jag såväl borde som torde behärska.

...

Nu kommer det.

...

Nä ... jag måste andas lite först innan jag kan släppa ut det ...

...

SÅ!
För ett par månader sedan köpte jag en sk USB-skivspelare som heter Numark TTUSB som jag alltså kan koppla direkt in i datorn och föra över vinylskivor till datorn och göra trevliga mp3-filer och till och med hembrända CD-skivor av. Samtidigt som man kan koppla in skivspelaren till datorn med hjälp av USB-kabel så kan man dessutom koppla in den till en vanlig förstärkare med hjälp av sk RCA-kabel, så att man kan lyssna på skivor utan att behöva ha igång en dator. Är alla med så långt? Bra! Nu är det ju så att alla skivspelare behöver en form av pickupförstärkare eftersom signalen från en skivspelare är mycket svagare än från t ex en CD-spelare. Därför kopplade man alltid in skivspelaren i Phono-uttaget på förstärkaren (på den tid då alla hade skivspelare) - om man kopplade in den i någon annan ingång hördes inget eller väldigt lite. På senare år har phonoingångarna tagits bort från förstärkarna så man måste oftast ha en speciell lös pickupförstärkare inkopplad som gör ljudet från vinylspelaren starkare så att det går att lyssna på sina rara skivor, och en hel del skivspelare har börjat säljas med inbyggd pickupförstärkare så att man kan koppla in den varsomhelst. Detta är fallet med ovan nämnda Numark-spelare. Dock var jag länge länge inte nöjd med ljudet man fick när man kopplade in spelaren i olika förstärkare - ALLDELES för svagt och tunt. När man använde USB-ingången och spelade in på datorn blev ljudet helt okej - men den var inte rolig att använda när man bara ville lyssna på skivor.

Idag gick jag in på Numarks hemsida för att se var som eventuellt kunde göras ... och då såg jag vad som var fel. På undersidan av skivspelaren skall finnas ett reglage där man ställer in om den inbyggda förstärkaren skall användas eller inte. Om man kopplar bort den skall man sedan koppla in spelaren i en vanlig gammaldags phonoingång ... och naturligtvis stod reglaget i det läget - inte undra på att det låtit tunt länge. Jag flyttade på reglaget och Hey Presto så gick det att spela högt och ljudligt.

Jag skäms över att det gått så lång tid innan jag kommit på lösningen på problemet - för det borde jag ha sett på en gång.

... hämtar mig fortfarande ...

Jag har nu efterlängtat påsklov och hämtar mig fortfarande efter ett lyckat aprilskämt. Jag skrev ihop ett informationsbrev från något som kallades något i stil med Nationella Betygsstiftelsefonden, och i det brevet (komplett med adress till hemsida, sidhuvud och sidfot) stod det att elever i klass 9 som går i friskola kan mot pengaersättning skaffa sig fler grundskolepoäng. Brevet innehöll en noggrann beskrivning hur man skulle bära sig åt och hur det hela skulle gå till. Jag lät några kollegor läsa igenom brevet i förväg för att höra om de trodde att min niondeklass skulle gå på det, och svaret blev att: "NÅGRA kan gå på det". Faktum var att ALLA gick på det. Jag har aldrig varit med om att så många på samma gång går på ett aprilskämt som jag ligger bakom - så efter det har knappt någon fått tala med undertecknad.

SNÖKAOS - jo pyttsan!

Jag befinner mig denna vecka åter i Luleå och har besökt diverse släkt och vänner i vanlig ordning, men kan konstatera att: "gudars vad stockholmare är hamiga". Det har nu bluddrats länge och väl om snökaos och rekordvinter, för att inte tala om hur all denna oväntade snö (ja herregud - snö i Sverige - vem kunde vänta sig något sån't?) påverkat trafik och samhälle. Jag åkte i lördagskväll med nattåget norrut och kom fram utan att vara ett dugg försenad. Trots att snöyran vinade och ven utanför. Hur kan det komma sig? Hur kan de här nedslitna gamla tågen klara av det som moderna X2000-tåg inte pallar med?

Jag kan dock konstatera att Luleå inte varit på något gästvänligt humör vädermässigt, förutom idag när det har varit riktigt trevligt ute. Annars har snön yrt och vinden blåst rakt igenom märg, ben och späck. Det är som om väderguden bestämt sig för att visa den förklenade stockholmare vad som EGENTLIGEN menas med vinterväder: "Jaså, du, din ämliga fjollträskare, du tror att du upplevt snö, du? Här ska du få se på perkele!" (allt sagt med en självgod tornedalsbrytning förstås). När man åker med lokalbussen, så skumpar och skakar den fram över snötäckt isbeläggning och plogvallarna är såpass höga att det känns lite som att åka i en jättelik rodelbana - dock lyckligtvis inte lika snabbt.

Så SNÖ det har vi. Förmodligen mer än någonsin. Mormor sade då att hon under sitt 80-åriga liv inte varit med om att det har varit så mycket snö tidigare. Så som sagt var ... SNÖ har vi ... men har vi snökaos?

...

Icke.

SNÖKAOS

Det har ju som bekant varit en sällsynt snöig vinter och jag har ju för det mesta njutit då jag är en snöälskare sedan barndomen. Men nu när det är totalkaos för SJ och SL börjar det bli lite komplicerat. På lördag skall jag åka med nattåget till Luleå i vanlig sportlovsordning, men det börjar kännas lite oroligt hur det ska bli med den saken. Nu har ju inte norrlandstrafiken direkt påverkats av sörlänningskaoset, men man vet ju aldrig. Nå, man ska inte kasta yxan i sjön redan - om mitt tåg skulle bli försenat så gör det inte så mycket, då jag planerar att spendera min tid i en skön förstaklasskupé. Så det ordnar sig nog.

Men idag kom ett oväntat telefonsamtal. Idag stannade jag hemma, som ersättning för den tid jag lägger ned på att rätta Nationella Prov och så ringde då telefonen. Då var det en av mina kollegor som berättade att min arbetsplats nästa dag skulle hålla stängt pga vädret och trafikkaoset. Det har jag aldrig tidigare varit med om som lärare - och jag har inget minne av att jag varit med om det som elev heller under någon av mina vargavintrar under barndomen. Nåja, inte så mycket att göra åt saken.

Björns Blåa Bredängblogg

Så håller man äntligen på att landa i den underbara vinterkylan. Senaste veckan har varit ett evigt nedpackande - en dags intensivt flyttande och ett evigt uppackande och skapande av det nya hemmet. Det har varit väldigt stimulerande och på det hela taget upplyftande att planera det nya hemmet - möblera, skaffa nya möbler, fixa och trixa lite här och lite där. Ännu är vi inte på långa vägar färdiga men det börjar onekligen kännas som ett hem. Till skillnad från när jag flyttade till Husby så kom jag till ett färdigt hushåll och även om jag på lite olika sätt gjort mitt bästa för att påverka dess utformning så känns det nu mycket bättre att vara med från början och ha kloka och dumma synpunkter om allt möjligt.

Mina kära skivor har blivit uppackade och snyggt och elegant placerade i sina hyllor och även i övrigt börjar det kännas som ett ställe jag gärna återvänder till efter en lång dag på jobbet. På lördagen (2 januari) skedde alltså flytten. Allt var nedpackat och redo för att packas in i flyttbolagets stora stora stora lastbil - så stor att den närmast fick klämma sig in på gården i Husby - lite ungefär som en sumobrottare som försöker klämma sig in i en cocktailklänning. Vi beundrade flyttgubbarnas slit (särskilt med tunga skiv- och bokkartonger) och när till slut alla kartonger och möbler var levererade till den nya adressen i området Bredäng, Skärholmen, så kände vi oss rätt slut i huvudet - trots att det inte var vi som slitit den dagen.

Två iskalla vändor till Ikea (Kungens Kurva respektive Barkarby) och ett flitigt ihopsättande av pojkarnas båda skrivbord, två Billybokhyllor och ännu en Expedithylla krävde en och en halvs dag flitigt monterande. En annan sak jag fått pålagt mig är att fixa Internet till lägenheten och som synes är det nu fixat - behöver bara införskaffa en Router så att övriga familjemedlemmar också skall få tillgång till det förlovade nätet.

Idag började jag jobba igen och terminen börjar passande med två studiedagar för att vi ska få möjlighet att planera ordentligt samt fixa ett och annat, och det kändes lite konstigt att bara åka tunnelbana i drygt fem minuter - till skillnad från femtio minuter vilket varit fallet de senaste åren. Det innebar att jag kunde stiga upp en timma senare och att jag även numera bor inom promenadavstånd och jag har lovat mig själv att försöka promenera hem så ofta som möjligt - inte av ekonomiska skäl, men av flåsförbättrande sådana.

... dessutom ... nog är det en fantastisk lyx att ha TVÅ toaletter i lägenheten. Det är faktiskt första gången i mitt 35-åriga liv som jag bor i en lägenhet med två toaletter. Lyxen är obeskrivbar!