SNÖKAOS - jo pyttsan!

Jag befinner mig denna vecka åter i Luleå och har besökt diverse släkt och vänner i vanlig ordning, men kan konstatera att: "gudars vad stockholmare är hamiga". Det har nu bluddrats länge och väl om snökaos och rekordvinter, för att inte tala om hur all denna oväntade snö (ja herregud - snö i Sverige - vem kunde vänta sig något sån't?) påverkat trafik och samhälle. Jag åkte i lördagskväll med nattåget norrut och kom fram utan att vara ett dugg försenad. Trots att snöyran vinade och ven utanför. Hur kan det komma sig? Hur kan de här nedslitna gamla tågen klara av det som moderna X2000-tåg inte pallar med?

Jag kan dock konstatera att Luleå inte varit på något gästvänligt humör vädermässigt, förutom idag när det har varit riktigt trevligt ute. Annars har snön yrt och vinden blåst rakt igenom märg, ben och späck. Det är som om väderguden bestämt sig för att visa den förklenade stockholmare vad som EGENTLIGEN menas med vinterväder: "Jaså, du, din ämliga fjollträskare, du tror att du upplevt snö, du? Här ska du få se på perkele!" (allt sagt med en självgod tornedalsbrytning förstås). När man åker med lokalbussen, så skumpar och skakar den fram över snötäckt isbeläggning och plogvallarna är såpass höga att det känns lite som att åka i en jättelik rodelbana - dock lyckligtvis inte lika snabbt.

Så SNÖ det har vi. Förmodligen mer än någonsin. Mormor sade då att hon under sitt 80-åriga liv inte varit med om att det har varit så mycket snö tidigare. Så som sagt var ... SNÖ har vi ... men har vi snökaos?

...

Icke.