VINYL SINGLE BOX SETS

SÄNGEN ÄR HUVUDSAKEN

Jag har i dagarna blivit med säng, eller skall sanningen fram så ägs väl sängen till stora delar av ett avbetalningsbolag vilket ju så ofta blir fallet när man köper något som kostar lite extra. För första gången så får jag lägga min rådbråkade kropp i en lyxig säng med ställbar huvud- och fotända, vilket är till stor glädje då jag med åren sovit allt bättre i halvsittande ställning. Det är i och för sig inget nytt, en period i början av 00-talet så sov jag nästan varje natt i min gamla nedsuttna skinnfåtölj istället för i min säng, och då var väl den främsta anledningen att min dåvarande sängmadrass började sjunga på sista versen. Det är ju det de brukar göra så småningom, men jag hoppas att den nya dröjer ett bra långt tag innan det är färdigsjunget. Kanske man ska fundera igenom de sängar man haft under åren? Eller kanske inte? Jo, jag gör nog det iallafall: 

Jag skall ha haft en spjälsäng med vita spjälor under de tidigaste åren men den har jag få (till och med inga alls) minnen av, men jag har dock sett fotobevis på att jag haft en sådan säng. Kort därefter hade jag en röd säng med låga röda spjälor, dvs av den sorten som man kunde klättra över utan problem, men då vi barn har en ful ovana att växa så var den snart urvuxen. Nästa säng var en spånplattehistoria i med enkel madrass på och den (om jag nu inte missat någon säng vilket är fullt möjligt) ersattes under de tidiga tonåren av en bäddsoffa som jag ännu minns med viss ömhet. Den ömheten blev lite mer påtaglig när jag blev för lång för den och sparkade i sömnen i soffans armstöd. Då ersattes den av en enkel spiralmadrass på en metallställning. Den var betydligt bredare än bäddsoffan och det gjorde att jag tappade lite grepp om hur bred min sängplats var vilket ledde till att jag andra natten jag sov i min nya säng vaknade av att jag hängde i luften vid sidan av sängen likt en parodi på Gråben. Sedan drasade jag ned i golvet med en smäll och jag kunde skatta mig lycklig att jag inte lämnat någonting på golvet nedanför sängen då minsta lilla kvarglömd attiralj nog gjort ganska ont att landa på. Jag hade helt enkelt för (vad jag kan minnas) första och hittills enda gången ramlat/rullat ur sängen. 

Nåväl, spiralmadrassen följde med tills den var såpass utnött att jag började föredra den tidigare nämnda nedsuttna skinnfåtöljen, så då byttes madrassen ut mot en likadan fast ny, och den lades på samma ställning som tidigare. Sedan jag blev Stockholmare för tio år sedan har jag sovit på samma madrass, en madrass som var ganska gammal redan då och som sista året varit utsliten - de brukar ju endast hålla kring tio år och denna hade säkert varit med 16-17 år. Så kom den nya sängen för några dagar sedan. Jag var så ivrig att sova i den att jag inte kunde sova, då det är svårt att sova när man är ivrig, men nu har såväl kropp och själ börjat vänja sig vid att för kanske första gången sova i en lyxvara .... en lyxvara som borde vara standard för oss alla, då det ju icke finns någon möbel vi använder större del av vårt liv än just sängen - sängen ÄR huvudsaken. 

MORE RECORD STORE DAY 2016 STUFF

SOME HEARTLAND ROCK ALBUMS

CASSETTE COMMUNITY VOL 2

AVDELNINGEN: SKAFFA ETT LIV

Christer Björkman om Terry Wogan:

"Han gjorde detta i 28 år och det fanns alltid en hånfull sida av hans kommentarer. Han lärde upp en hel generation i Storbritannien att tro att detta bara är en rolig show som saknar betydelse. Det förstörde verkligen Eurovision. På grund av det Terry Wogan gjorde gör UK inte sitt bästa i tävlingen"

....

Snälla lilla Christer Björkman .... det ÄR bara en rolig show som saknar betydelse.

RECORD STORE DAY, APRIL 16, 2016

FALKIS: MIN SKÖNA CAROLINA

Min gode vän Falkis har gjort en cover på en av mina låtar. Stolt är man.


https://soundcloud.com/falkis1984/min-skona-carolina-beji-cover

VYER FRÅN VÅRBERGSTOPPEN

Idag var det idrottsdag med orientering och när jag lunkade runt i skogen (dock utan att råka på någon Olle att säga "Mors, lilla Olle!" till) så tog jag mig upp till Vårbergstoppen, denna höga utkikspunkt som är ett 90 meter högt konstgjort berg gjort av schaktmassor från tunnelbanebygget. Jag passade på att lite på måfå fotografera utsikten med min mobilkamera, och resultat blev fullt godkänt. 

20 SWEDISH CHILDREN RECORDS

TIO ÅR!

Idag för exakt tio år sedan satt jag på en buss på väg mot Sundsvall där jag skulle byta till tåg mot Stockholm. På kvällen var jag framme i Kista med mina väskor och sedan dess har jag varit Stockholmare. Ångrar inte en sekund. 

Det var en tidig morgon då jag släpat mig till Loets busstation med femtioelva (kändes det som) väskor och min gitarr på ryggen. Nu skulle det äntligen bära av söderut. Jag högg en av de bättre platserna på bussen och inledde resan med att skålla mig på det nybryggda kaffet som personalen serverade. Resan till Sundsvall kändes ändå lång (och det är ju en lång resa) och när jag kom fram så var det redan tidig eftermiddag. Då bussen var lite sen fick jag stressa lite för att hinna med tåget, och dessutom så hade jag som sagt var femtioelva (kändes det som) väskor med mig, men när jag äntligen kunde sjunka ned i sätet på X2000-tåget mot Stockholm så kunde man andas ut en smula. Intill mig satt en man i övre medelåldern som sade sig vara rektor och arbetade på .... ja var det en gymnasieskola i Gävle eller kan det till och med ha varit Gävle Högskola. Han tog del av min historia och visade ett genuint intresse för den unge nyutexaminerade lärarens äventyr, såväl i geografin som kärleken. Han lärde mig hur man säger "Jag älskar dig" på ryska, vilket jag naturligtvis redan visste. Han bjöd på kaffe ur sin termos och erbjöd även droppa i något starkare om jag önskade vilket jag dock vänligt avböjde.  När jag äntligen var framme hade min kära hälft gjort sig redo att möta mig på perrongen med en stor bagagekärra. Min nye rektorsbekant hivade till hennes stora förvåning flera av mina väskor på kärran, och när jag berättade efteråt vad det var för en kuf, så muttrade G.: "Skulle det där vara en rektor??". Det var det nog, vid en närmare googling har jag insett att det rörde sig om Leif Svensson som var rektor 2001-08 på Gävle Högskola och som gick bort nästan fyra år efter vårt enda möte.

En snabb taxi till Husby och snabb dusch och äntligen kunde man varva ned i sitt nya hem ... och på den vägen är det.