onsdag, mars 23, 2016

TIO ÅR!

Idag för exakt tio år sedan satt jag på en buss på väg mot Sundsvall där jag skulle byta till tåg mot Stockholm. På kvällen var jag framme i Kista med mina väskor och sedan dess har jag varit Stockholmare. Ångrar inte en sekund. 

Det var en tidig morgon då jag släpat mig till Loets busstation med femtioelva (kändes det som) väskor och min gitarr på ryggen. Nu skulle det äntligen bära av söderut. Jag högg en av de bättre platserna på bussen och inledde resan med att skålla mig på det nybryggda kaffet som personalen serverade. Resan till Sundsvall kändes ändå lång (och det är ju en lång resa) och när jag kom fram så var det redan tidig eftermiddag. Då bussen var lite sen fick jag stressa lite för att hinna med tåget, och dessutom så hade jag som sagt var femtioelva (kändes det som) väskor med mig, men när jag äntligen kunde sjunka ned i sätet på X2000-tåget mot Stockholm så kunde man andas ut en smula. Intill mig satt en man i övre medelåldern som sade sig vara rektor och arbetade på .... ja var det en gymnasieskola i Gävle eller kan det till och med ha varit Gävle Högskola. Han tog del av min historia och visade ett genuint intresse för den unge nyutexaminerade lärarens äventyr, såväl i geografin som kärleken. Han lärde mig hur man säger "Jag älskar dig" på ryska, vilket jag naturligtvis redan visste. Han bjöd på kaffe ur sin termos och erbjöd även droppa i något starkare om jag önskade vilket jag dock vänligt avböjde.  När jag äntligen var framme hade min kära hälft gjort sig redo att möta mig på perrongen med en stor bagagekärra. Min nye rektorsbekant hivade till hennes stora förvåning flera av mina väskor på kärran, och när jag berättade efteråt vad det var för en kuf, så muttrade G.: "Skulle det där vara en rektor??". Det var det nog, vid en närmare googling har jag insett att det rörde sig om Leif Svensson som var rektor 2001-08 på Gävle Högskola och som gick bort nästan fyra år efter vårt enda möte.

En snabb taxi till Husby och snabb dusch och äntligen kunde man varva ned i sitt nya hem ... och på den vägen är det. 

Inga kommentarer:

Nå, tack för mig!

 Som någon eventuellt noterat så skriver jag inte här längre, men tänkte att bloggen får finnas kvar i väntan på bättre tider. Den här blogg...