... hämtar mig fortfarande ...

Jag har nu efterlängtat påsklov och hämtar mig fortfarande efter ett lyckat aprilskämt. Jag skrev ihop ett informationsbrev från något som kallades något i stil med Nationella Betygsstiftelsefonden, och i det brevet (komplett med adress till hemsida, sidhuvud och sidfot) stod det att elever i klass 9 som går i friskola kan mot pengaersättning skaffa sig fler grundskolepoäng. Brevet innehöll en noggrann beskrivning hur man skulle bära sig åt och hur det hela skulle gå till. Jag lät några kollegor läsa igenom brevet i förväg för att höra om de trodde att min niondeklass skulle gå på det, och svaret blev att: "NÅGRA kan gå på det". Faktum var att ALLA gick på det. Jag har aldrig varit med om att så många på samma gång går på ett aprilskämt som jag ligger bakom - så efter det har knappt någon fått tala med undertecknad.

SNÖKAOS - jo pyttsan!

Jag befinner mig denna vecka åter i Luleå och har besökt diverse släkt och vänner i vanlig ordning, men kan konstatera att: "gudars vad stockholmare är hamiga". Det har nu bluddrats länge och väl om snökaos och rekordvinter, för att inte tala om hur all denna oväntade snö (ja herregud - snö i Sverige - vem kunde vänta sig något sån't?) påverkat trafik och samhälle. Jag åkte i lördagskväll med nattåget norrut och kom fram utan att vara ett dugg försenad. Trots att snöyran vinade och ven utanför. Hur kan det komma sig? Hur kan de här nedslitna gamla tågen klara av det som moderna X2000-tåg inte pallar med?

Jag kan dock konstatera att Luleå inte varit på något gästvänligt humör vädermässigt, förutom idag när det har varit riktigt trevligt ute. Annars har snön yrt och vinden blåst rakt igenom märg, ben och späck. Det är som om väderguden bestämt sig för att visa den förklenade stockholmare vad som EGENTLIGEN menas med vinterväder: "Jaså, du, din ämliga fjollträskare, du tror att du upplevt snö, du? Här ska du få se på perkele!" (allt sagt med en självgod tornedalsbrytning förstås). När man åker med lokalbussen, så skumpar och skakar den fram över snötäckt isbeläggning och plogvallarna är såpass höga att det känns lite som att åka i en jättelik rodelbana - dock lyckligtvis inte lika snabbt.

Så SNÖ det har vi. Förmodligen mer än någonsin. Mormor sade då att hon under sitt 80-åriga liv inte varit med om att det har varit så mycket snö tidigare. Så som sagt var ... SNÖ har vi ... men har vi snökaos?

...

Icke.

SNÖKAOS

Det har ju som bekant varit en sällsynt snöig vinter och jag har ju för det mesta njutit då jag är en snöälskare sedan barndomen. Men nu när det är totalkaos för SJ och SL börjar det bli lite komplicerat. På lördag skall jag åka med nattåget till Luleå i vanlig sportlovsordning, men det börjar kännas lite oroligt hur det ska bli med den saken. Nu har ju inte norrlandstrafiken direkt påverkats av sörlänningskaoset, men man vet ju aldrig. Nå, man ska inte kasta yxan i sjön redan - om mitt tåg skulle bli försenat så gör det inte så mycket, då jag planerar att spendera min tid i en skön förstaklasskupé. Så det ordnar sig nog.

Men idag kom ett oväntat telefonsamtal. Idag stannade jag hemma, som ersättning för den tid jag lägger ned på att rätta Nationella Prov och så ringde då telefonen. Då var det en av mina kollegor som berättade att min arbetsplats nästa dag skulle hålla stängt pga vädret och trafikkaoset. Det har jag aldrig tidigare varit med om som lärare - och jag har inget minne av att jag varit med om det som elev heller under någon av mina vargavintrar under barndomen. Nåja, inte så mycket att göra åt saken.

Björns Blåa Bredängblogg

Så håller man äntligen på att landa i den underbara vinterkylan. Senaste veckan har varit ett evigt nedpackande - en dags intensivt flyttande och ett evigt uppackande och skapande av det nya hemmet. Det har varit väldigt stimulerande och på det hela taget upplyftande att planera det nya hemmet - möblera, skaffa nya möbler, fixa och trixa lite här och lite där. Ännu är vi inte på långa vägar färdiga men det börjar onekligen kännas som ett hem. Till skillnad från när jag flyttade till Husby så kom jag till ett färdigt hushåll och även om jag på lite olika sätt gjort mitt bästa för att påverka dess utformning så känns det nu mycket bättre att vara med från början och ha kloka och dumma synpunkter om allt möjligt.

Mina kära skivor har blivit uppackade och snyggt och elegant placerade i sina hyllor och även i övrigt börjar det kännas som ett ställe jag gärna återvänder till efter en lång dag på jobbet. På lördagen (2 januari) skedde alltså flytten. Allt var nedpackat och redo för att packas in i flyttbolagets stora stora stora lastbil - så stor att den närmast fick klämma sig in på gården i Husby - lite ungefär som en sumobrottare som försöker klämma sig in i en cocktailklänning. Vi beundrade flyttgubbarnas slit (särskilt med tunga skiv- och bokkartonger) och när till slut alla kartonger och möbler var levererade till den nya adressen i området Bredäng, Skärholmen, så kände vi oss rätt slut i huvudet - trots att det inte var vi som slitit den dagen.

Två iskalla vändor till Ikea (Kungens Kurva respektive Barkarby) och ett flitigt ihopsättande av pojkarnas båda skrivbord, två Billybokhyllor och ännu en Expedithylla krävde en och en halvs dag flitigt monterande. En annan sak jag fått pålagt mig är att fixa Internet till lägenheten och som synes är det nu fixat - behöver bara införskaffa en Router så att övriga familjemedlemmar också skall få tillgång till det förlovade nätet.

Idag började jag jobba igen och terminen börjar passande med två studiedagar för att vi ska få möjlighet att planera ordentligt samt fixa ett och annat, och det kändes lite konstigt att bara åka tunnelbana i drygt fem minuter - till skillnad från femtio minuter vilket varit fallet de senaste åren. Det innebar att jag kunde stiga upp en timma senare och att jag även numera bor inom promenadavstånd och jag har lovat mig själv att försöka promenera hem så ofta som möjligt - inte av ekonomiska skäl, men av flåsförbättrande sådana.

... dessutom ... nog är det en fantastisk lyx att ha TVÅ toaletter i lägenheten. Det är faktiskt första gången i mitt 35-åriga liv som jag bor i en lägenhet med två toaletter. Lyxen är obeskrivbar!

NYTT ALBUM: REGN

Jag sa häromdagen att de sista inspelningarna för året var avklarade, men där högg jag i sten. Igår ägnade jag hela dagen åt att färdigställa ett antal låtar och göra färdigt de påbörjade inspelningarna ... och när dagen var slut hade jag nog material för en ny utgåva. Alltså LITE tidigare än väntat kommer här Treplektra Produktions senaste utgåva, "REGN" med Björn Jakobsson. LYSSEN HÄR. 

Alla texter är skrivna av Björn Jakobsson och all musik är komponerad av Björn Jakobsson utom "Idag gjorde jag nå't dumt" där melodin är traditionell.

Vad är då så särskilt med den här utgåvan? Tja, till skillnad från "Himlen är bra mycket blåare" så är sångerna skrivna under en förhållandevis kort tidsperiod (ett halvår), vilket gör att resultatet inte spretar så mycket text- och musikmässigt. Nu finns det visserligen musikaliska inslag av både pop, visa, country och rock samt lite new age-tjosan, men texterna har mera av sammanhängande teman och ett av dem är just "regn" då regnet dyker upp lite här och var i sångerna. 

Så var ännu en termin gången ...

... och jag skulle väl fara med rätt så mycket osanning om något direkt sensationellt inträffat under de senaste månaderna på jobbet. Nu har jag ju som princip att helst inte blogga om jobbet, vilket också gör att det inte blir så mycket skrivet de månader jag jobbar - eftersom jobbet slukar all tid ... men nu är det nog så att det inte har varit något särskilt intressant att skriva om ens om jag INTE hade ovan nämnda princip. Nåja - inga nyheter, goda nyheter antar jag.

Hela hösten har för övrigt varit ett evigt väntande på besked angående lägenhetsbyte och det positiva beskedet kom för ett par veckor sedan. Om ett par veckor flyttar inte bara jag och min familj till Bredäng, utan den här bloggen flyttar för andra gången. Från att första nio månaderna varit en Luleåblogg, så blev den en Kistablogg i mars 2006 och så blir gamle blåbloggen en Skärholmsblogg från och med det nya årets andra dag.

Den förestående flytten innebär att större delen av bohaget numera är nedpackad i diverse flyttkartonger. Skivsamlingen har legat där och väntat tålmodigt i över en månad nu och bara LÄNGTAR efter att bli uppackad och avspelad igen. Stackare, jag förstår hur ni känner er. Jag ser dock fram att byta miljö, att få närmare till jobbet och mer kvadratmeter att röra mig på - att helt enkelt lite långsiktigt bygga ett nytt hem.

Idag fyller jag för övrigt år (35) och har fått ta emot så många gratulationer över nätet att jag känner mig alldeles vimmelkantig. Det blir ju så när man är aktiv i diverse fora här och där och har chattkamrater och internetbekanta över hela världen. Som trevlig födelsedagspresent fick jag dels jullov från min arbetsplats men även ett gäng förmodat varma och sköna alpackasockar av min sambo. Dessutom har vintern kommit till Stockholm och fått trafiken att kaosa (vilket föranlett många och välförtjänta syrliga kommentarer utflyttade och kvarboende norrlänningar - varav jag är en). De senaste dagarnas snöväder har fått mig att med glädje minnas hur skön Luleås vinterdagar kunde vara när de var som bäst. I fredags var man inte bara glad för att det var sista arbetsdagen på två och en halv vecka utan också för att solen sken, luften var kall och klar och snön låg tjock på marken. Vinter när den är som vackrast, med andra ord. Bäst då att passa på att njuta så länge det varar - innan slasket återtar kommandot. Det skall bli intressant om det lyckas bli en vit jul här i storstaden. De senaste två jularna som jag upplevt här har varit rätt så grådaskiga även om snö fallit under nyårnatten två år på raken.

Nå i alla fall - jag håller på att varva ned så smått och ska försöka att njuta så mycket jag kan bland flyttkartonger och snödrivor. Även om skivsamlingen ligger nedpackad så finns en välfylld iPod med cirka 80 dygn musik och förströelse - så jag lär nog inte bli ALLTFÖR uttråkad i alla fall. Om inte annat finns ju ett vackert vintrigt Stockholm att strosa runt i.

Ja visst ja ... glömde att tillägga att mina borttappade mp3-filer har återfunnits och återplacerats på rätt plats vilket innebär att jag inte behöver ägna lovtid åt att göra om alla länkar i mina bloggar - TACK FÖR DET! Jag trodde att jag skulle bli tvungen att genomföra detta urtrista och tidskrävande jobb - men jag slapp!

SÅNT ÄR LIVET NÄR DET INTE ÄR ETT HELVETE ...

Återigen har jag fått problem med den site som är host för mina mp3-filer som jag länkar till i min 78-varvsblogg men även till min hemsida. På grund av tekniska problem har filerna gått förlorade - nå ... de är inte helt förlorade, eftersom de fortfarande på min dator. Men länkadresserna funkar inte längre. Detta går naturligtvis att fixa och det får jag väl göra längre fram - det är bara det att det tar tid. Tid är ju det som tyvärr jag inte kan strössla med just nu, men så snart som möjligt skall det välan bli gjort. Att 78varvsfilerna i 78varvsbloggen är borta är inte hela världen, även om det blir jobbigt att återställa alla filer och fixa alla länkar, men mer irriterande är det att mina egna låtar inte längre är tillgängliga från min egen hemsida. Nå, så blir det väl när man väljer en gratishost - men är man ekonomisk så är man.

Glad nyhet för alla Kalle Sändare-fans: Det har nyligen släppts en DVD (SISTA SÄNDNINGEN) med Kalle Sändare där han i bild sitter och ringer olika människor och dessutom själv blir uppringd av människor som tror att de ska få uppge sina åsikter om TV. Videoklippen är tagna från ett projekt med korta pausprogram för TV som spelades in 1988 men aldrig slutfördes. Nu har dock mannen bakom det hela - jazzmusikern och skivproducenten Rune Öfwerman - åter hittat de gamla filmklippen och tyckt att de förtjänar att nå en större publik ... och det tycker jag också. Jag har idag emottagit ett exemplar av DVD:n och avnjutit den en och en halv timme långa filmen i ett sträck. Det rör sig inte om några fantastiska scenerier. Blott en kostymklädd Kalle Sändare som sitter bakom en rad telefoner och pratar med en mängd olika människor (en är för övrigt Café Norrköpings vänlige programledare Ragnar Dahlberg som visserligen tidigt avslöjar Kalle, men ändå väljer att spela med). För den som lyssnat på Kalle Sändares skivor i över 20 år är det riktigt intressant att se hur han ser ut när han genomför samtalen och en gemensam nämnare som inträffar efter nästan varje samtal är hur han med ett leende glatt skakar lätt på huvudet när han lägger på luren. Mitt favoritsamtal var ett samtal med en 15-årig flicka (som idag bör vara i min ålder) som ringde Kalle för att klaga på att det inte är nog med bra ungdomsprogram i TV. En lätt road Kalle gjorde flera olika gubbar med olika röster som gång efter gång vidarekopplade flickan som blev både lätt frustrerad men också lätt road av det hela. När det hela blev alltför förvirrat utbrast den i övrigt rätt välartade men skojfriska flickan "Är du dum i huv'et?" - vilket i det fallet nog var en rätt motiverad fråga. En annan höjdare är när Kalle ringer angående en lägenhet i Skärholmen och fullständigt ignorerar att uthyraren gång på gång betonar att lägenheten redan är uthyrd. Eller varför inte när Kalle ringer angående en reklamfilminspelning för hundmat som behöver en hund som först är arg men som blir snäll när den får mat - och efter ett slag kommer Kalle på alternativet att i stället för en riktig hund använda sig av en till hund utklädd tvååring. Dessutom njuter jag av den underbart breda norrländskan som en uppringande man som ville ha mer boxning i TV kunde stoltsera med. Kort sagt var DVD:n en välkommen överraskning till alla Kalle Sändare-entusiaster - både de som är och som inte är med i Gris- och Skridskoföreningen.

Dessutom behövde man något att skratta åt efter en lång dag på jobbet och den lagom lockande framtida uppgiften att återställa alla bortkomna mp3-filer och rätta till alla felaktiga länkar.

Hå hå ja ja ...

ÄNTLIGEN ett bevis på att jag har åstadkommit något vettigt med mitt skrivande.

I våras startade jag en blogg där jag skrev om utvalda LP-skivor ur min samling och en av de mer udda plattorna jag skrev om var LP:n "Jak spelar dik matt" med Lulegruppen Fafner. Inte tänkte jag mer på det - men så har under de senaste månaderna två av medlemmarna hört av sig via kommentarer och nu idag kom följande meddelande från en tredje medlem:

"Hej du! Hörde av Niklas och Göran att du hade en blogg med Fafner-skivan. Det inspirerade oss att kika igenom garage och källare på jakt efter band...och ett tu tre..Vi producerade och fixade till 2.45 Giga byte Fafner-musik i helgen. Spread the word around! Mvh Magnus Lindmark, ex Fafner gitarrist"

Som sagt var, ÄNTLIGEN ett bevis på att man har åstadkommit något vettigt med sitt skrivande.

SPALKAL KLING I LÖVEN

Ja usch vad länge sedan det var jag skrev något här - men jag har inte haft lust eller tid. Nu är iallafall hösten här och man kan likt Tjadden Hällströms figur Ludolf (som inte kunde säga R ... det blev alltid L) "spalka kling i löven". För idag föll löven från träden och gissa om många ungar hade roligt på rasterna.

Vad händer annars? Tja, snart ska vi FÖRHOPPNINGSVIS flytta från den lilla trean i Husby till en större fyra i Bredäng. Det är bara bostadsbolagen som ska ge tummen upp först ... och det tar ju en jäkla tid.

Annars gör vi alla vårt yttersta för att hålla svininfluensan på avstånd. Själv har jag drabbats av vanlig förkylning med ovanligt svår och efterhängsen hosta. Till slut ledsnade jag och uppsökte läkare och utredning pågår. Det ser dock ut som jag drabbats av någon form av astma - eventuellt förkylningsastma. Sista ordet är dock inte sagt - och sista undersökningen är inte gjord.

RIP Les Paul.

Mannen som gav namnet till världens bästa elgitarr, som uppfann modern inspelningsteknik och som lirat bättre elgitarr än någon annan under de senaste 70 åren, Les Paul har lämnat oss för att lira med det stora bandet upp i skyn. Hans gamla spelkamrater och hans fru Mary Ford har väntat länge - för Les ville vara hos oss så länge som möjligt. Men idag gick han bort - 94 år ung och vital in i det sista. Ännu en idol borta.

Helt slut! Har skruvat hela dagen!

Igår var vi en långsväng till Ikea i Barkarby och shoppade loss en hel del. Det blev såväl badrumsgarderob, badrumsbyrå, köksbord, köksstolar och soffbord och idag var det den stora ihopskruvardagen. Jag gillar att skruva ihop möbler, då det får mig att känna mig som en riktig hantverkare ... den där typen med blåställ och valkiga nävar. Därför är det bra att Ikea finns och kan erbjuda oss lättihopsatta möbler till helt okej priser ... lättihopsatta ja. Det var väl lite si och så med den biten till och från, och ibland så ville det jävlas men till slut efter en lång dag så var allt ihopsatt och det blev dessutom vad det skulle bli. Köksbordet blev t ex INTE en garderob.

Så nu sitter jag med lite ont i högerhandsingen då jag inte nyttjat sådana latmansverktyg som elektrisk skruvdragare utan hederlig gammal skruvmejsel ... vilket inte beror på att jag ser ner på elektriska hjälpmedel utan snarare på att jag inte hade något sådant i min verktygslåda. Det är väl dock träningsvärk som lär gå över, även om det nu känns som om jag spelat gitarr utan avbrott i fyra dygn - men samtidigt blandas smärtan ut med lite stolthet över vad jag hunnit med under dagen.

... och jodå, jag är fullt medveten om att bloggrubriken skulle bli MYCKET mer spännande om jag skrivit den på engelska! De oskyldiga stackare som även om de förstår engelska inte förstår vad jag menar med det får leva vidare i sin rörande ovisshet.