En liten tanke.

Fälldin är borta, den siste sanne centerpartisten. Då är bara frågan, vad i allsin dar fyller Centerpartiet för funktion idag när de likt alla andra politiska partier skiter i landsbygden?

Hertsön Hertsön Hertsön Hertsön Hertsön

Hmmm jag undrar vart bussen går...

LULEÅ SOMMARSVÄNG 2016

AMINA ANNABI - I STILL LOVE YOU!

Tänka sig att det har gått 25 år sedan jag såg den fransk-tunisiska sångerskan Amina Annabi sjunga "C'est le dernier qui a parle" för Frankrike i Eurovision Song Contest. Jag var 16 år ung och förmodligen ganska lättpåverkad, men hon gjorde ett djup intryck på mig med sin vackra röst - och en typ av sångstil som jag aldrig tidigare hört - och så var hon enorm vacker också, framför allt mörka ögon man kunde drunkna i. För drygt tio år sedan gjorde jag en låt där jag hade med frasen "hon hade ögon som en tunisisk natt" och där var jag nog inspirerad av Amina Annabi. Jag letade som fan för att hitta hennes skiva men det var inte det lättaste i redan då kulturellt utarmade Luleå. Jag hittade en samlings-CD med Eurovision-låtarna sjungna av originalartisterna .... förutom det franska bidraget som sjöngs av en falskt galande sångerska vid namn "Anisa" - hm vad är falsk marknadföring för något? Några månader senare hittade jag äntligen singeln, och något år senare CD:n. Hon gjorde ett album något år senare "Wa di ye" som var ännu bättre, men sedan tappade jag lite fokus på Amina Annabi och hennes fortsatta musikaliska äventyr. Hon gav ut ytterligare ett album i slutet av 90-talet som gick mig förbi, och så läste jag många år senare sedan jag flyttat till den kungliga hufvudstaden på ett välkänt och ökänt internetforum att hon flyttat till Kiruna av alla jäkla ställen. Nå, hur som helst, när jag nu besökt Lule igen så läste jag förstrött igenom vilka artister som skulle uppträda under hamnfestivalen, och så såg jag: Amina Annabi. Saken var biff, biffen var klar, naturligtvis skulle jag gå på konserten och det gjorde jag också. Det var en timmes konsert där himlen först såg lite hotfull ut, men lagom till konsertens start hade regnmolnen skingrats. Amina och hennes medmusikanter hade lite bekymmer med krånglande mikrofoner och musikinstrument men medan de fixades  improviserade Amina nya sånger till höres uppkomna i stunden. Ju längre konserten pågick desto närmare uppmanade Amina sin publik att komma scenen och i slutet när jag tog fotona stod jag rakt framför en av högtalarna. Det visslade lite "i pallet" men det var en skön smärta och förmodligen sommarens bästa upplevelse. Min kärlek till Amina och hennes musik är oförminskad så här 25 år senare. 

BJÖRN JAKOBSSON: I DON'T MISS YOU AT ALL (official video)

RECORD COLLECTION UPDATE JULY 5 2016

"BANAN PÅ GUL BOTTEN" (minimalistisk konst)

THE FOOTBALL AND DANSBAND CONNECTION

VINYL SINGLE BOX SETS

SÄNGEN ÄR HUVUDSAKEN

Jag har i dagarna blivit med säng, eller skall sanningen fram så ägs väl sängen till stora delar av ett avbetalningsbolag vilket ju så ofta blir fallet när man köper något som kostar lite extra. För första gången så får jag lägga min rådbråkade kropp i en lyxig säng med ställbar huvud- och fotända, vilket är till stor glädje då jag med åren sovit allt bättre i halvsittande ställning. Det är i och för sig inget nytt, en period i början av 00-talet så sov jag nästan varje natt i min gamla nedsuttna skinnfåtölj istället för i min säng, och då var väl den främsta anledningen att min dåvarande sängmadrass började sjunga på sista versen. Det är ju det de brukar göra så småningom, men jag hoppas att den nya dröjer ett bra långt tag innan det är färdigsjunget. Kanske man ska fundera igenom de sängar man haft under åren? Eller kanske inte? Jo, jag gör nog det iallafall: 

Jag skall ha haft en spjälsäng med vita spjälor under de tidigaste åren men den har jag få (till och med inga alls) minnen av, men jag har dock sett fotobevis på att jag haft en sådan säng. Kort därefter hade jag en röd säng med låga röda spjälor, dvs av den sorten som man kunde klättra över utan problem, men då vi barn har en ful ovana att växa så var den snart urvuxen. Nästa säng var en spånplattehistoria i med enkel madrass på och den (om jag nu inte missat någon säng vilket är fullt möjligt) ersattes under de tidiga tonåren av en bäddsoffa som jag ännu minns med viss ömhet. Den ömheten blev lite mer påtaglig när jag blev för lång för den och sparkade i sömnen i soffans armstöd. Då ersattes den av en enkel spiralmadrass på en metallställning. Den var betydligt bredare än bäddsoffan och det gjorde att jag tappade lite grepp om hur bred min sängplats var vilket ledde till att jag andra natten jag sov i min nya säng vaknade av att jag hängde i luften vid sidan av sängen likt en parodi på Gråben. Sedan drasade jag ned i golvet med en smäll och jag kunde skatta mig lycklig att jag inte lämnat någonting på golvet nedanför sängen då minsta lilla kvarglömd attiralj nog gjort ganska ont att landa på. Jag hade helt enkelt för (vad jag kan minnas) första och hittills enda gången ramlat/rullat ur sängen. 

Nåväl, spiralmadrassen följde med tills den var såpass utnött att jag började föredra den tidigare nämnda nedsuttna skinnfåtöljen, så då byttes madrassen ut mot en likadan fast ny, och den lades på samma ställning som tidigare. Sedan jag blev Stockholmare för tio år sedan har jag sovit på samma madrass, en madrass som var ganska gammal redan då och som sista året varit utsliten - de brukar ju endast hålla kring tio år och denna hade säkert varit med 16-17 år. Så kom den nya sängen för några dagar sedan. Jag var så ivrig att sova i den att jag inte kunde sova, då det är svårt att sova när man är ivrig, men nu har såväl kropp och själ börjat vänja sig vid att för kanske första gången sova i en lyxvara .... en lyxvara som borde vara standard för oss alla, då det ju icke finns någon möbel vi använder större del av vårt liv än just sängen - sängen ÄR huvudsaken. 

MORE RECORD STORE DAY 2016 STUFF