Kärleksblixtar bl a

Hur ser kärleken ut?

Oftast brukar kärleken symboliseras av ett hjärta - kanske för att hjärtat är nödvändigt för att vi skall kunna genomföra våra dagliga rutiner, springa till våra bussar, äta vår müsli etc, men å andra sidan är ju hjärnan minst lika viktig för dessa saker. Och eftersom alla våra centra sitter i hjärnan borde ju även kärlekens dito göra det ... men aldrig att man när man passerar ett gammal träd ser en hjärna (genomborrad av en pil) inristad i barken (hjärnbarken - hehehe ... hrrmm...).

Sedan sena oktober har min egen fysiska bild av kärleken tagit form (nu är det inte målet för mina känslor jag syftar på utan själva känslan). En gång i tiden fanns det en blogg som hette "Ad Urbe .... tjoflöjtsan ..." eller något liknande, och där förklarades kärleken vara intet annat än en proteinsyntes och det må vara hänt - men nu vet jag också hur kärleken ser ut.

Den ser ut som en rad blixtar framför ögonen ... inga stora åsknedslagsblixtar med efterföljande "Ka-Booooom!!!!" utan snarare som små försynta kamerablixtar tagna med en gammal Instamatickamera med nästan uttjänt blixtkub. Dessa blixtar märks oftast och mest i mörker då de lättare utskiljer sig från bakgrunden - om man säger så. Blixtarna framträder också bara när målet för kärleken är så nära som det bara är möjligt ... alltså måste det vara kärleksblixtar? Elementärt min gode Watson!

---

På måndagen var jag på anställningsintervju och jag tycker själv att det gick bra - även om jag får vänta ett antal veckor innan jag får veta hur bra det egentligen gick. Dessutom är jag så belåten över att jag lyckades hitta till adressen i centrala Stockholm där anställningsintervjun ägde rum - eftersom jag (vilket de som läst här tidigare säkerligen vet) har världens sämsta lokalsinne och skulle kunna gå vilse i min egen axelremsväska. Därför var jag naturligtvis också väl förberedd ... inte så mycket vad själva intervjun beträffade - prata för mig själv är inga problem ... men för att vara säker på att hitta rätt hade jag tagit hjälp av SL:s reseplanerare på Internet (Mutta Herra Jumala!) och en fickkarta över Stockholm med vägen jag skulle gå nogsamt markerad. Dessutom tackar jag för att tunnelbanestationerna är i stort sett idiotsäkra, vilket bevisades när jag utan några bekymmer lyckades hitta rätt spår hyfsat snabbt. Det var riktigt spännande att gå och strosa runt i Stockholm - det finns ju en del att se. Gårdagens utflykt gav mersmak. Tips emottages tacksamt!

---

Jag har inte plockat fram någon kamera ännu, så än så länge finns inget som visar hur jag ser ut efter att ha gjort ett besök hos frisören Pedro i Hertsö centrum för ett par veckor sedan - men det kommer väl så småningom. Det är dock inga märkvärdigheter det rör sig om. Kort och bakåtstruket - som jag nästan alltid haft det (innan jag hade min hippieperiod våren 05 - två veckor sedan. Ingen ny färg ... fortfarande samma färg som oputsad mässing.

Nu har jag snart skrivit färdigt ... NU har jag skrivit färdigt!

I går såg jag en koltrast ...

När jag i går promenixerade bort till Kista Centrum för att ordna diverse postala och bankliga ärenden som jag inte hunnit med i Luleå såg jag en svart fågel som spankulerade runt en buske som var planterad vid kortsidan på ett av de betonghus som ligger närmast mitt nya hem i Husby. Det var först när jag tittade närmare på fågeln som jag såg att det var en koltrast och då insåg jag också att det var första gången som jag såg en sådan i verkligheten. Visst har jag sett många koltrastar på bild och TV och även hört dem besjungas av Paul McCartney ("Blackbird" - Beatles vita dubbelalbum), men i övrigt har jag aldrig upplevt denna svarta eleganta lilla fågel.

...

... och ja, jag är framme i huvudstaden. Torsdagens långa färd från Luleå Busstation på morgonen avslutades med att jag kom fram till Stockholms central på kvällen - med femtioelva kg bagage och vääääääääldigt långa armar.

Men hur kändes det då att lämna Luleå? Ja, hur skall ni veta det? Jag tyckte nog att det framför allt kändes konstigt, men inte alltför vemodigt - förutom under sista veckan då jag genomförde några nogsamt planerade besök hos diverse vänner och släktingar som jag förstod att jag nu inte skulle träffa på ett bra tag. Det var lite som att vara på en avskedsturné ... och det kändes egendomligt - inte tu tal om annat.

Under lägenhetstömmandet ledsnade jag på att ha håret hängande ned i ansiktet, så nu är den bohemiske långhårige hippien ett minne blott. Nu är jag lika prydlig som en civilekonom frisyrmässigt, men huvudsaken är att jag inte är som en civilekonom även känslomässigt och mentalt :-P

Nå, det var en kort liten rapport från mig. Jag skall försöka hinna med lite besök hos er lite senare ... jag har säkert missat en hel del. :-)

Ha en fortsatt fin helg allihopa.

Sista dagen online ... på ett tag.

Ja govänner, datorn är tillbaka och fixad ... inte alltför många filförluster - förutom ett par dygns musik.

Jag vandrar mellan min gamla numera väldigt tomma lägenhet (knappast möjligt att se som 'hem' längre) och mitt tillfälliga läger i moderns lägenhet och städar ur och tömmer bort gammalt skräp. I dag kommer moderns kompis att hjälpa till med överflyttandet av de få kvarvarande tyngre sakerna (däribland säng, och diverse astunga överfulla flyttkartonger) och sedan är jag offline fram till och med flytten - då modern inte har något internetabbonemang.

Som synes har bloggen redan flyttat till Kista och snart kommer jag efter.

Rulle har redan övergivit mig vid det här laget - har inte delat min säng sedan jag tillfälligt flyttade över mitt nattläger till moderns lilla lägenhet ... men det beror förmodligen på att min hopfällbara tältsäng inte är bred nog för Rulles smak.

Tillbaka till kånkande och urstädande ...

Vi synes i cybern!

ofrivilligt offline :-(

Hejsan. Nu är det så att jag råkat bli ofrivilligt offline en dryg vecka tidigare än vad som var tänkt, då min dator har varit i olag ända sedan den slogs ut i samband med ett strömavbrott i söndags. Annars hade jag ju tänkt vara online ända in i det sista före flytten. Men så blidde det inte. :-(

Nå, morbror Åke som tidigare ryckt in och gjort underverk skall ta sig en titt på vraket i slutet av denna vecka och förmodligen installera om rubbet - just nu funkar det helt enkelt inte (detta är skrivet på en lånad dator på Hertsö Bibliotek).

Annars går flytten bra. Det är inte mycket kvar i lägenheten och jag har ordnat med hjälp med att flytta säng och andra saker som jag inte gärna bär för hand - apropå bära för hand: jag har nu kånkat så många tunga saker under de senaste veckorna att jag till min häpenhet upptäckte antydan till muskler på överarmarna ... undrar just var de kommit i från?

En annan glädjande nyhet är att jag har varit i kontakt med två tänkbara arbetsgivare i kungliga huvudstaden ... verkar lovande. :-)

Nå, som sagt var, jag kanske tittar in någon gång till innan flytten, men skulle vi inte höras/ses före dess önskar jag er alla allt gott.

Var rädda om er.

/Bj.

INSPIRERAD AV ROBBANS BLOGG ....

Robban som i sin trevliga blogg lade in ett trettio år gammalt klassfoto och kåserade kring detta, det faktum att tiden flytt och funderade kring vilka människoöden som mött de oskyldiga ansiktena från det gamla klassfotot, fick mig att minnas ett gammalt klassfoto med klass 2A, Borgmästarskolan i Luleå, taget hösten 1982. Jag rotade fram fotot (eftersom jag ännu inte hunnit packa undan mina gamla foton och fotoalbum - sicken tur) och konstaterade att jag trots allt känner till några av de människoöden som mött de unga och ännu oförstörda skitungarna.

Jag ser mig själv iklädd brun plyschtröja och blåa jeanssnickarbyxor blicka allvarligt och misstänksamt rakt in i kameran, mittraden, andra från vänster. Min första tanke när jag såg mig själv var att jag förmodligen tyckte att fotografen betedde sig larvigt mot oss ungar för att få oss att skratta ... redan då hade jag svårt för vuxna som 'sänkte sig' för att hamna på 'samma nivå' som barn. Men nu har jag kommit på att fotot måste vara taget bara någon månad eller så efter min pappas död ... nu när jag tittar närmare så ser jag en viss svärta i ögonen - det gör jag faktiskt.

Nå, jag är ju inte ensam på fotot. Många av mina klasskamraters öden har jag enbart hört rykten om, men några känner jag till lite närmare. En av pojkarna i min klass miste livet i en ohygglig trafikolycka, då han med sin motorcykel frontalkrockade med en buss. En annan av pojkarna hade stora framgångar som medlem i rockbandet "Breach" i mitten av 90-talet. En annan av de små rara gossarna hamnade snett och hamnade visst långt senare bakom lås och bom, och en annan övertog sin faders företag. Min gamle kompis Roger som idag hjälpt mig flytta en hel del grejor syns tvåa från höger i översta raden (röd polotröja och snickarbyxor). Några började arbeta på SSAB (bor man i Luleå så gör man) och några flyttade till Stockholm för att finna lyckan där ... vet inte om de fann den, men hoppas det.

Nu kommer jag ihåg att min första 'girl friend' faktiskt också finns med på fotot, men detta korta förhållande skulle inte äga rum förrän tre år senare - i femte klass. Det var på en klassfest som hon frågade chans på mig (när vi dansade till Steve Wonders "I just called to say I love you" ... blluuueööörkkk, jag vet!), och jag blev så överrumplad att jag bara svarade: "Ja visst!". Sedan efter klassfesten tänkte jag att: "Det där var nog allt bra förhastat!" (eftersom jag inte var det minsta kär i henne ... tjejbaciller, bluöäh!)... så gjorde jag slut också dagen därpå :-S ... all vår början bliver svår, men jag hoppas att jag är förlåten vid det här laget. Jag bör tillägga att jag har bättrat mig när det gäller min inställning till tjejbaciller vid det här laget. :-)

Denna skolklass lämnade grundskoleväsendet 1990 och när det tio år senare skulle anordnas en återförening var det ett ringa intresse från alla håll ... ett tecken på att sammanhållningen varit väldigt dålig i klassen. Jag kunde själv inte deltaga i någon återförening av olika skäl som jag inte minns nu, men jag hörde senare att endast två personer från gamla klassen hade träffats. Lite annorlunda var det när min gymnasieklass hade en återförening bara TVÅ år efter utbildningens slut - då var det uppslutning vill jag säga, ända från Söderhamn i söder har jag för mig, men när jag gick min gymnasieutbildning märkte jag att det fanns klasser med sammanhållning också.

Tja, nog om detta.

Jag hade ju inte tänkt blogga mer detta veckoslut, men vad skall man göra när Robban väcker ens minnen och ens associationsbanor?

---

PS. Litet bloggtips HÄR. DS.

LITE MORGONMUSIK

2) NATTFRIERI: VEM TROR DU ATT DU ÄR? (demo)

NÄR JAG VAKNADE EN MORGON HADE SOLEN NY FÄRG
NÅGOT HADE UPPENBARLIGEN SKETT
NÅGON VETTVILLING HADE MÅLAT HIMLEN GREDELIN
ELLER VAR DET JAG SOM MIST MITT VETT?
NÅGOT BUBBLAR INOM MIG
KONSTIG KOLSYRA DET HÄR
OCH DET BÖRJADE NÄR JAG FICK KONTAKT MED DIG
MEN VEM TROR DU ATT DU ÄR?
MEN VEM TROR DU ATT DU ÄR?
ÄLSKLING, I MINA KVARTER VET VI VILKA VI ÄR
MEN VI VET INTE VART VI ÄR PÅ VÄG
JAG KAN VÄNDA UPP OCH NED PÅ REGNBÅGEN
MEN JAG ÄR INGEN SLUG STRATEG
VÄNSTER BLINKERS ÄR NU PÅ
VEM VET VARTHÄN DET BÄR
SÅ JAG VÄNDER PÅ FRÅGAN OCH FRÅGAR SOM SÅ:
SÄG, VEM TROR DU ATT JAG ÄR?
SÄG, VEM TROR DU ATT JAG ÄR?
EN FÖRVIRRAD VANDRING BLAND LATINSKA CITAT
SOM ÄR DOPPADE I VIT CHOKLAD
LITE CHILI FÖR EN SJÄL SOM ÄR VAN VID FALUKORV
SOM ETT UPPFRISKANDE SYRABAD
VÄCK MED ONÖDIG HUD
SOM BARA ÄR TILL BESVÄR
OCH JAG FRÅGAR MIG SJÄLV OCH MIN INNERSTA GUD:
SÄG, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?
SÄG, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?
JA, VEM TROR JAG ATT DU ÄR?

---

3) NATTFRIERI: FATTAR INGENTING (demo)

DET BÖRJADE SOM EN VÄNSKAPLIG FLIRT
MELLAN TVÅ FISKAR SOM FASTNAT I SAMMA INTER-NÄT
BÅDA SÖKTE STIMULANSER OCH INTRYCK
OCH KANSKE EN OSKYLDIG CYBER-TÊTE-À-TÊTE
SÅ BLEV DE UPPTAGNA PÅ LAND
DE SPRATTLADE OCH KIPPADE EFTER LUFT
DET GICK SÅ FORT ATT DE INTE HANN UNDAN
FÅNGNA MELLAN FÖRNUFT OCH OFÖRNUFT
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG
DÄR LÅG DE OCH VÄNTADE OCH UNDRADE
VAD SOM EGENTLIGEN HÄNT
EN PIRRANDE LYCKA BÖRJADE VAKNA
EN ANING OM ATT LIVET HADE VÄNT
EFTER ATT HA ÅKT SAMMA TRISTA FÄRD
LÄNGS SAMMA TRISTA JÄRNVÄGSSPÅR
SPÅRADE TÅGET UR OCH RÅKADE I SKEN
FASTÄN HÖSTEN KOMMIT VAR DET VÅR
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG
AMANTES SUNT AMENTES
ALIQUANDO ET INSANIRE IUCUNDUM EST
AMOR VINCIT OMNIA
DUM SPIRO, SPERO
DET ÄR INTE KLOKT
FATTAR INGENTING
JAG ÄLSKAR DIG

---

Vad är nu detta? Jo, eftersom jag nu packar ned min gamla ('gamla' är verkligen ordet, sa Bull - 'uråldriga' är ännu mer precist) inspelningsutrustning på obestämd tid (monterar ned 'Perch Alley Studio' som jag lite ironiskt kallat min lägenhet så fort det varit musikinspelningar på gång) så har jag snabbinspelat två demoinspelningar på två sånger som så småningom kommer att ingå i den sångcykel jag en gång för miljoner år sedan (eller ÅTMINSTONE 6-7 år sedan) bestämde mig för att en gång i livet skriva. "NATTFRIERI" som är sångcykelns arbetsnamn är verkligen ett långsiktigt projekt och jag är glad och nöjd bara den blir färdig före världens undergång. Men, som sagt var, eftersom jag nu knappast kommer att ha mycket tid och lust över till musikskapande och musikinspelande den närmaste tiden beslöt jag mig för att spela in de två sångerna i sångcykeln som var 100% klara. Jag erkänner att de är lite hafsigt inspelade rakt av (med lite halvtaskigt ljud) och det märks att jag inte övat in dem nog mycket, men strunt samma, det är ju ändå bara demoinspelningar.

---

Hur har veckan varit i övrigt då? Jo tack, inga attentat från kollapsande skivhyllor denna vecka ... iofs är det bara lördag idag och mycket kan ännu hända ... men det är knappast troligt. Nu börjar det blir tomt på stora möbler i min lägenhet. Idag skall jag få ny hjälp av kompisen Roger (nykär i en vacker japanska vid namn Toyota Corolla) med att frakta bort diverse kartonger, lådor och annat filijox. Mycket småplock är ännu kvar, men bland de 'riksviktiga' större sakerna som ännu finns kvar kan nämnas, sängen, datorn och televisionsapparaten ... och en minidisc med tillhörande skivor att lyssna på samtidigt som man plockar och stuvar undan, slänger och bär sig åt ... men snart skall även dessa saker försvinna från lägenheten ... så snart är jag inte 'online' längre. Det är nämligen så att modern inte har något internetsabbonemang, så när jag tillfälligt flyttat över till henne blir det inget mer bloggande förrän jag är på plats i den kungliga hufvudstaden om ... låt se nu ... MINDRE ÄN TRE VECKOR ... .... ... ... vad sitter jag här för? Dags att fortsätta med flyttbestyren!

Trevlig helg ... och gör som jag på söndagsmorgonen: åk INTE Vasaloppet, utan ligg till sängs med en stor kopp kaffe och njut av att se tusentals galningar med brädlappar på fötterna plåga livet ur sig.