Då jag ursprungligen fick en idé att skriva en blogg om en när och kärs envisa vendetta mot ett getingbo som byggts i en av springorna på balkongen där jag och en när och kär bor. Men då jag emottagit en varnande morrning angående min bloggidé så har jag fått ställa in den bloggen. Så jag kommer alltså inte att skriva om hennes försök att döda dem genom att hälla solskyddsmedel (med inbyggt insektsskydd förvisso) i springan där boet fanns, och sedan täppa till alla springorna med toalettpapper för att slutligen slå ihjäl getingarna en efter en med golvmoppen. Då hon erkände helt öppet att hon var en sadist som roade sig på ovan beskrivna sätt får jag erkänna att jag blev en aning betänksam ... men som sagt var, det var ju det jag TÄNKTE blogga om, men nu gör jag inte det.
Istället tänkte jag skriva lite om getingar. Jag har nämligen lärt mig att det bästa sättet att ta kål på dessa små raringar (som jag har intet otalt med - jag har aldrig blivit stungen en enda gång i hela mitt liv), är att sikta in sig på att döda drottningen ... alltså getingdrottningen - inte Silvia. Då tappar tydligen de övriga getingarna (nu att likna vid herrelösa ronins) all lust att leva och begår någon form av insektsmässig harakiri. Man kan ju undra varför inte getingarna protesterar mot att det tydligen skall vara på det här sättet. Vad säger egentligen getingarnas internationella fackförbund (WIU - Wasp International Union)? Man kan ana att getingarna i själva verket i mångt och mycket liknar oss svenskar - förutom färgen ... och antal ben ... och det faktum att vi varken har vingar eller gadd (förutom Eric Gadd då förstås - men han är undantaget). Men vi svenskar brukar ju sällan bråka över saker vi tycker är fel heller, vilket gör att vi är ganska lätta att hantera. Men det är klart, blir vi alltför trängda, då kan det hända att vi liksom getingen sticker ... oftast vår väg dessvärre ...
Dessutom är det en sak jag undrar. Varför säger så många att de blivit biten av en geting? En geting bits väl inte? Eller har jag missat något? Bromsar bits, liksom de i Norrbotten så hatade knotten och blinningarna, men inte getingar väl? Rätta mig om jag har fel. Vilket jag inte har. Tror jag.
Nä, nu tror jag att jag skall gå och kika hur det ser ut på slagfältet på balkongen ... om det finns några tappra soldater kvar ... kommer strax tillbaka ... ... ... ... ... ... ...
Jodå. Det är några tappra getingar kvar som undrar va fan som har hänt med deras bo. Då är förmodligen inte drottningen död ännu ... vilket innebär att kriget inte är över riktigt ännu. Detta var er krigskorrespondent Björn Jakobsson som rapporterar från en balkong i Husby.
Over and out.
Istället tänkte jag skriva lite om getingar. Jag har nämligen lärt mig att det bästa sättet att ta kål på dessa små raringar (som jag har intet otalt med - jag har aldrig blivit stungen en enda gång i hela mitt liv), är att sikta in sig på att döda drottningen ... alltså getingdrottningen - inte Silvia. Då tappar tydligen de övriga getingarna (nu att likna vid herrelösa ronins) all lust att leva och begår någon form av insektsmässig harakiri. Man kan ju undra varför inte getingarna protesterar mot att det tydligen skall vara på det här sättet. Vad säger egentligen getingarnas internationella fackförbund (WIU - Wasp International Union)? Man kan ana att getingarna i själva verket i mångt och mycket liknar oss svenskar - förutom färgen ... och antal ben ... och det faktum att vi varken har vingar eller gadd (förutom Eric Gadd då förstås - men han är undantaget). Men vi svenskar brukar ju sällan bråka över saker vi tycker är fel heller, vilket gör att vi är ganska lätta att hantera. Men det är klart, blir vi alltför trängda, då kan det hända att vi liksom getingen sticker ... oftast vår väg dessvärre ...
Dessutom är det en sak jag undrar. Varför säger så många att de blivit biten av en geting? En geting bits väl inte? Eller har jag missat något? Bromsar bits, liksom de i Norrbotten så hatade knotten och blinningarna, men inte getingar väl? Rätta mig om jag har fel. Vilket jag inte har. Tror jag.
Nä, nu tror jag att jag skall gå och kika hur det ser ut på slagfältet på balkongen ... om det finns några tappra soldater kvar ... kommer strax tillbaka ... ... ... ... ... ... ...
Jodå. Det är några tappra getingar kvar som undrar va fan som har hänt med deras bo. Då är förmodligen inte drottningen död ännu ... vilket innebär att kriget inte är över riktigt ännu. Detta var er krigskorrespondent Björn Jakobsson som rapporterar från en balkong i Husby.
Over and out.
5 kommentarer:
ja, jag undrar också ofta hur det är med mig...=) Men det mesta som pågår sker i en inåtrörelse, och den yttre ramen för mig själv är väl hyfsat intakt och stabil.
Så är jag faktiskt kär och det hjälper ju typ mot allt..=)
men tack för att du bryr dig! Allt väl med dig också?
Det där med missbrukarsjäl kände jag så väl igen att jag nästan satte mitt huvud på att även Du var en astrologisk tvilling. Men så kom jag på att ingen av mina tvillingkompisar är som jag riktigt .... hur som helst så kollade jag Din sida och såg att Du var sagittarius som jag misstänker är skytt - och då gick det upp ett ljus för mig ... jag har ascendenten där .... kanske alla skyttar är sådana där "missbrukarmänniskor" för jag känner ett par som faktiskt totalfastnar för ett intresse så det går till överdrift, så som jag nu fastnat för fotografering (dock utan att fördjupa mig) och som jag tidigare fastnat för virkning, stickning, sömnad osv osv. Det enda som nog ALDRIG går över är det här med datorn och kameran :)
Ha en fin sommar!
Britt
Getingar sticks. Jfr: Getingstungen. Senast - eller kanske sist? Isf HURRA! - jag blev getingstungen var på min 50-årsdag :(
Det ska inte finnas getingar då, ety och emedan jag är född i slutet på september. Men dagen var varm och solig, så getingrackarna kvicknade till, tog sig in genom öppet fönster - och så kunde en del av dem inte ta sig ut igen, utan låg på golvet. Jag mördade en och en, stödde mig mot golvet med höger hand - rakt på en geting. Den syntes inte på den mörka dörrmattan. Värst gick det för getingen; det blev krossad. Jag blev stungen i pekfingret. Blev totalt hysterisk. Vid getingsting när jag var 6 år (2 st samma år) hade jag reagerat häftigt. Visste inte hur det skulle bli denna gång. Inget getingsting däremellan. Med hjälp av kortison gick det bra. *pust* Utan kortison vet jag inte... har hemma utifall att...
Fy sicken 50-årspresent.
Vänligen framför mina hjärtligaste hälsningar till din käraste - hon har min fulla sympati och stöd i sitt getingeliminerande!
Kram från Pova
Aaamänn BeJi då!!!:p Kallar du detta för att "inte skriva en bloggpost om getingkriget"!?:ds Nåja, som en riktig filosof inser jag att detta med att inte kunna stiga två gånger i samma flod gäller även bloggväsen, d v s nu kan det inte hjälpas... och gud hjälpe dig senare i kväll!:D
För övrigt, man måste ju få ha sina förströelsen här i livet, och om det nu för tillfället är getingar som förgyller min tillvaro. so what?:):):) Dessutom får du nog erkänna att jag har trotsat naturlagarna och gjort dessa hjärnlösa varelser någorlunda intelligenta!:D Vem vet vad de kommer att överraska oss med inom den närmaste månaden, d v s om jag inte slår ihjäl dem (eller deras förb-de drottning) innan månadens slut...
/Krammar från en uppretad när och kär :d
P.S. jag har alltid vetat att Pova äger en stor inlevelseförmåga, tack för din förståelse!:):):)
Jag tycker att det har surrat ovanligt lite i luften i år. Nu vet jag var W.A.S.P har sin flygflottilj. Deras bränsle räcker inte för så långa flygturer som ut till Handen. Tack och lov.
Give ém hell! :-)
/Robban
Skicka en kommentar