Nu har min lärarbana äntligen startat. Rörigt. Men trevligt. Virrigt. Men spännande. Nog om detta just nu.
...
Förra veckan gick jag förbi nr 24 på Västerlånggatan - shoppingstråket i Gamla Stan. Varje gång jag har vägarna förbi brukar jag hälsa på herr Måns som poserar elegant ovanför porten. Denna mytomspunna katt finns beskriven av självaste August Strindberg i "Gamla Stockholm" från 1882.
Där berättas om ett svenskt skepp på väg hem till Sverige som råkade ut för stiltje. Styrmannen på skeppet offrade en slant i havet och då öppnade sig havet och en skön dam steg upp ur det blå och frågade efter befälet. Styrmannen steg fram och hälsade och fick ett brev av den sköna damen. Hon krävde att styrmannen skulle lämna brevet till Herr Måns som bor i hus n:o 24 vid Västerlånggatan, men styrmannen var tvungen att göra det DIREKT han gick i land.
Styrmannen lovade och vinden återvände och skeppet kunde segla vidare till Stockholm. Styrmannen dröjde dock med att överlämna brevet då han hade andra sysslor att utföra.
På Västerlånggatan 24 hade en katt stigit på en dag till tjänsteflickornas förvåning. Katten var väldigt tillgiven och fick stanna - och kallades Måns av tjänsteflickorna. Så en dag steg styrmannen på och frågade efter herr Måns. Tjänsteflickorna skrattade och sade att den ende Måns de kände var katten. Styrmannen berättade om sina upplevelser och den sköna damen som givit honom brevet. Då kom katten fram och sade med människoröst: "Tag hit brevet!"
Katten läste brevet och började gråta. Sedan spärrade han ögonen i styrmannen och sade: "Bättre hade varit för dig och mig, om du hållit ditt löfte och kommit genast!". Sedan rusade katten upp på styrmannen och klöste ihjäl honom för att sedan hoppa ut genom fönstret. Han stannade dock på blecket ovanför porten och blev förvandlad till sten. Vad stod det i brevet? Ja, säg det. Det var skrivet på ett obegripligt språk (Linnell: Stockholms Spökhus).
Därför tyckte jag att det var på sin plats att gå förbi och morsa på den mytomspunne stenkatten. Visserligen påstår Stockholmsexperter att stenreliefen ovanför porten föreställer en mård och att den skulle ha kommit till på 1700-talet som en sorts skylt för den skinnhandlare som då höll till i huset. Men det är ju inte lika roligt.
Förra veckan gick jag förbi nr 24 på Västerlånggatan - shoppingstråket i Gamla Stan. Varje gång jag har vägarna förbi brukar jag hälsa på herr Måns som poserar elegant ovanför porten. Denna mytomspunna katt finns beskriven av självaste August Strindberg i "Gamla Stockholm" från 1882.
Där berättas om ett svenskt skepp på väg hem till Sverige som råkade ut för stiltje. Styrmannen på skeppet offrade en slant i havet och då öppnade sig havet och en skön dam steg upp ur det blå och frågade efter befälet. Styrmannen steg fram och hälsade och fick ett brev av den sköna damen. Hon krävde att styrmannen skulle lämna brevet till Herr Måns som bor i hus n:o 24 vid Västerlånggatan, men styrmannen var tvungen att göra det DIREKT han gick i land.
Styrmannen lovade och vinden återvände och skeppet kunde segla vidare till Stockholm. Styrmannen dröjde dock med att överlämna brevet då han hade andra sysslor att utföra.
På Västerlånggatan 24 hade en katt stigit på en dag till tjänsteflickornas förvåning. Katten var väldigt tillgiven och fick stanna - och kallades Måns av tjänsteflickorna. Så en dag steg styrmannen på och frågade efter herr Måns. Tjänsteflickorna skrattade och sade att den ende Måns de kände var katten. Styrmannen berättade om sina upplevelser och den sköna damen som givit honom brevet. Då kom katten fram och sade med människoröst: "Tag hit brevet!"
Katten läste brevet och började gråta. Sedan spärrade han ögonen i styrmannen och sade: "Bättre hade varit för dig och mig, om du hållit ditt löfte och kommit genast!". Sedan rusade katten upp på styrmannen och klöste ihjäl honom för att sedan hoppa ut genom fönstret. Han stannade dock på blecket ovanför porten och blev förvandlad till sten. Vad stod det i brevet? Ja, säg det. Det var skrivet på ett obegripligt språk (Linnell: Stockholms Spökhus).
Därför tyckte jag att det var på sin plats att gå förbi och morsa på den mytomspunne stenkatten. Visserligen påstår Stockholmsexperter att stenreliefen ovanför porten föreställer en mård och att den skulle ha kommit till på 1700-talet som en sorts skylt för den skinnhandlare som då höll till i huset. Men det är ju inte lika roligt.
1 kommentar:
Kul hade ingen aningen om det. Ha de gott. Agge
Skicka en kommentar