Ja ... förra bloggposten kunde ha blivit den allra allra sista från undertecknad.
...
Sent i går kväll var jag med om något som kunde ha slutat MYCKET illa.
...
Jag tänkte ägna gårdagskvällen åt att tömma ur en lagerbokhylla där jag bl a har delar av vinylsamlingen - däribland fem hyllplan LP-skivor (vägandes uppskattningsvis 225-250 kg - hyllplan och gavlars vikt icke inräknad) ...
När jag endast hade kvar att plocka ur LP-skivorna insåg jag att jag gjort en stor blunder. Jag trodde att hyllorna med vinylen hade ett krysstag som stabiliserade bokhyllan, vilket hyllsektionen intill hade ... när jag plockade bort den sista hyllan från den hyllsektionen började LP-sektionen att svaja. Jag insåg mitt misstag och försökte illa kvickt sätta tillbaka hyllan som givit helheten den stabilitet som krävdes - men, alas (som engelsmännen säger), de järnkrokar som håller hyllorna på plats ramlade av ... :-S
Resultat: jag står plötsligt och gör mitt yttersta för att undvika att en hyllsektion med 225-250 kg vinylskivor skall rasa över mig ... och förmodligen göra mig till - om inte mos, så tämligen illa tilltygad. Rätt många tankar hinner snurra i huvudet när man inser vilken penibel situation man befinner sig i. Jag började iaf i första hand tänka ut olika tänkbara lösningar hur man skall komma ur situationen med hälsan i behåll. Min första taktik var att försöka tömma hyllorna bit för bit - plocka ur LP-skivor med en hand (samtidigt som andra handen krampaktigt försöker undvika att hyllorna rasar), lägga dem på golvet och på så sätt göra hyllorna lättare ... men fem hyllplan LP-skivor låter sig inte så lätt nedplockas på det sättet - och jag förstod att jag inte skulle orka med denna gymnastik, så jag gav upp denna taktik efter några minuter - då jag lyckats plocka ned en kvarts hyllplans skivor.
Sedan insåg jag att TV, DVD, Lenco och (värst av allt) min kära gitarr stod väldigt dumt till om allt skulle rasa - även om jag skulle lyckas kasta mig undan. Så samtidigt som jag höll upp hyllorna med händerna började fösa undan TV-bänk, stereobänk och gitarr med fötterna så att de skulle stå på någorlunda säkert avstånd ... och vad hände då? Jag fick kramp i båda fötterna av de egendomliga fotrörelserna ... det gjorde ont som ... tja, det vet väl de flesta hur sådant känns ... men jag insåg att det inte var läge att känna efter alltför mycket ... det gick turligt nog över när jag vickat lite på fötterna och tagit några improviserade danssteg ... måste ha sett ut som om jag övat pardans a la tryckare med skivhyllan som partner.
Så stod jag väl där och funderade på hur jag skulle göra ... men jag insåg att jag var i en fullständigt låst position - fanns INGENTING jag kunde göra på egen hand - annat än att stå där och hålla upp hyllorna ända tills jag inte längre orkar och måste låta allt rasa över mig ... ingen vidare situation med andra ord. Vid sådana här tillfällen är man bra glad över att man har en trådlös telefon - som dessutom låg inom räckhåll (nästan ... fick sträcka på benen för att joxa telefonen åt mitt håll - tack och lov för att vår herre utrustat mig med långa armar, långa ben och därmed också bra räckvidd). Men det var nära att allt rasade när jag plockade upp telefonen, eftersom jag var tvungen att släppa taget om hyllorna med ena handen. Jag ringde efter hjälp och sedan var det bara att stå blickstilla och vänta. Jag började känna att om jag rörde mig det minsta skulle jag inte orka hålla mot längre ... tack och lov stod TV på så jag hade något att fördriva tiden med medans jag väntade ... kunde inte se skärmen, men kunde åtminstone höra på hur damkronorna förlorade på ett snyggt sätt mot Kanada.
Rulle som håller sig undan när jag kånkar på saker hit och dit kom nu fram och såg olyckligt på mig ... han insåg att något var fel och jamade mycket oroligt och ängsligt. Det var bara att svara: "Det är lugnt, Rulle, det ordnar sig" och försöka se till att han höll sig undan. Fast jag började känna att jag av kroppsansträngningen och den statiska ställningen började få tendenser till kramp och att jag dessutom började bli lite yr i huvudet ... men kort därefter kom hjälpen, som kunde sätta tillbaka järnkrokarna och sätta fast ett par hyllor som gjorde att hela hyllsektionen fick tillbaka sin stabilitet.
Äh-PUH!
...
Det var först efteråt som jag började räkna ut den ungefärliga vikten av det jag stått och hållit uppe ... JÖSSES ... tur att jag inte gjorde det när jag stod där ... då hade jag nog kommit till slutsatsen att: men inte orkar jag hålla uppe detta!?!?! Och då hade nog allt rasat över mig. Å andra sidan är det imponerande vad man orkar när man det gäller livet. Jag har ju läst många historier om mödrar som lyft omänskliga tyngder för att rädda sina barn som hamnat under bilar och dylikt, så de historierna är säkert sanna - de är i alla fall fullt möjliga.
Sedan såg jag också att webbkameran varit riktad mot platsen där händelsen ägt rum, men tack och lov var den inte påslagen ... det hade nog varit en ganska förbryllande syn - men när åskådaren förstått vad som pågått, hade det nog varit ganska obehagligt att titta på. Nu börjar min morbida sida titta fram: vilket sätt att sluta sitt liv - att inför en webbkamera bli begravd under en kollapsande lagerbokhylla med skivor. Bli begraven under ett berg av vinylskivor - vore det inte den ideala döden för en skivsamlare? ... njae ... kanske inte ... :-S
Nåja ... allt gick ju bra i alla fall ... men jag var alltför uppjagad av händelsen för att sova under natten och idag känns det i kroppen som om jag blivit överkörd av en ångvält - stel och öm överallt ... en RACKARNS träningsvärk kan man säga. :-)
Så idag tar jag ledigt från flyttbestyren.
...
Sent i går kväll var jag med om något som kunde ha slutat MYCKET illa.
...
Jag tänkte ägna gårdagskvällen åt att tömma ur en lagerbokhylla där jag bl a har delar av vinylsamlingen - däribland fem hyllplan LP-skivor (vägandes uppskattningsvis 225-250 kg - hyllplan och gavlars vikt icke inräknad) ...
När jag endast hade kvar att plocka ur LP-skivorna insåg jag att jag gjort en stor blunder. Jag trodde att hyllorna med vinylen hade ett krysstag som stabiliserade bokhyllan, vilket hyllsektionen intill hade ... när jag plockade bort den sista hyllan från den hyllsektionen började LP-sektionen att svaja. Jag insåg mitt misstag och försökte illa kvickt sätta tillbaka hyllan som givit helheten den stabilitet som krävdes - men, alas (som engelsmännen säger), de järnkrokar som håller hyllorna på plats ramlade av ... :-S
Resultat: jag står plötsligt och gör mitt yttersta för att undvika att en hyllsektion med 225-250 kg vinylskivor skall rasa över mig ... och förmodligen göra mig till - om inte mos, så tämligen illa tilltygad. Rätt många tankar hinner snurra i huvudet när man inser vilken penibel situation man befinner sig i. Jag började iaf i första hand tänka ut olika tänkbara lösningar hur man skall komma ur situationen med hälsan i behåll. Min första taktik var att försöka tömma hyllorna bit för bit - plocka ur LP-skivor med en hand (samtidigt som andra handen krampaktigt försöker undvika att hyllorna rasar), lägga dem på golvet och på så sätt göra hyllorna lättare ... men fem hyllplan LP-skivor låter sig inte så lätt nedplockas på det sättet - och jag förstod att jag inte skulle orka med denna gymnastik, så jag gav upp denna taktik efter några minuter - då jag lyckats plocka ned en kvarts hyllplans skivor.
Sedan insåg jag att TV, DVD, Lenco och (värst av allt) min kära gitarr stod väldigt dumt till om allt skulle rasa - även om jag skulle lyckas kasta mig undan. Så samtidigt som jag höll upp hyllorna med händerna började fösa undan TV-bänk, stereobänk och gitarr med fötterna så att de skulle stå på någorlunda säkert avstånd ... och vad hände då? Jag fick kramp i båda fötterna av de egendomliga fotrörelserna ... det gjorde ont som ... tja, det vet väl de flesta hur sådant känns ... men jag insåg att det inte var läge att känna efter alltför mycket ... det gick turligt nog över när jag vickat lite på fötterna och tagit några improviserade danssteg ... måste ha sett ut som om jag övat pardans a la tryckare med skivhyllan som partner.
Så stod jag väl där och funderade på hur jag skulle göra ... men jag insåg att jag var i en fullständigt låst position - fanns INGENTING jag kunde göra på egen hand - annat än att stå där och hålla upp hyllorna ända tills jag inte längre orkar och måste låta allt rasa över mig ... ingen vidare situation med andra ord. Vid sådana här tillfällen är man bra glad över att man har en trådlös telefon - som dessutom låg inom räckhåll (nästan ... fick sträcka på benen för att joxa telefonen åt mitt håll - tack och lov för att vår herre utrustat mig med långa armar, långa ben och därmed också bra räckvidd). Men det var nära att allt rasade när jag plockade upp telefonen, eftersom jag var tvungen att släppa taget om hyllorna med ena handen. Jag ringde efter hjälp och sedan var det bara att stå blickstilla och vänta. Jag började känna att om jag rörde mig det minsta skulle jag inte orka hålla mot längre ... tack och lov stod TV på så jag hade något att fördriva tiden med medans jag väntade ... kunde inte se skärmen, men kunde åtminstone höra på hur damkronorna förlorade på ett snyggt sätt mot Kanada.
Rulle som håller sig undan när jag kånkar på saker hit och dit kom nu fram och såg olyckligt på mig ... han insåg att något var fel och jamade mycket oroligt och ängsligt. Det var bara att svara: "Det är lugnt, Rulle, det ordnar sig" och försöka se till att han höll sig undan. Fast jag började känna att jag av kroppsansträngningen och den statiska ställningen började få tendenser till kramp och att jag dessutom började bli lite yr i huvudet ... men kort därefter kom hjälpen, som kunde sätta tillbaka järnkrokarna och sätta fast ett par hyllor som gjorde att hela hyllsektionen fick tillbaka sin stabilitet.
Äh-PUH!
...
Det var först efteråt som jag började räkna ut den ungefärliga vikten av det jag stått och hållit uppe ... JÖSSES ... tur att jag inte gjorde det när jag stod där ... då hade jag nog kommit till slutsatsen att: men inte orkar jag hålla uppe detta!?!?! Och då hade nog allt rasat över mig. Å andra sidan är det imponerande vad man orkar när man det gäller livet. Jag har ju läst många historier om mödrar som lyft omänskliga tyngder för att rädda sina barn som hamnat under bilar och dylikt, så de historierna är säkert sanna - de är i alla fall fullt möjliga.
Sedan såg jag också att webbkameran varit riktad mot platsen där händelsen ägt rum, men tack och lov var den inte påslagen ... det hade nog varit en ganska förbryllande syn - men när åskådaren förstått vad som pågått, hade det nog varit ganska obehagligt att titta på. Nu börjar min morbida sida titta fram: vilket sätt att sluta sitt liv - att inför en webbkamera bli begravd under en kollapsande lagerbokhylla med skivor. Bli begraven under ett berg av vinylskivor - vore det inte den ideala döden för en skivsamlare? ... njae ... kanske inte ... :-S
Nåja ... allt gick ju bra i alla fall ... men jag var alltför uppjagad av händelsen för att sova under natten och idag känns det i kroppen som om jag blivit överkörd av en ångvält - stel och öm överallt ... en RACKARNS träningsvärk kan man säga. :-)
Så idag tar jag ledigt från flyttbestyren.
7 kommentarer:
Usch vilken historia! Det sägs att de flesta olyckor sker i hemmen, speciellt med barn och gamla. Själv får jag speta upp på stegar på högsta "pinnen" och visst är jag lite rädd men " sådant får man inte hjälp med", som väl är lider jag inte av yrsel (tack vare gymnastik och dans) Den känslan du fick i går kväll kommer säkert att sitta i länge.
Var rädd om dig säger
bigga
Men käre Björnen ... vilken makaber situation ... tur att du höll ut. Det är precis sådana situationer som "olyckskorpar" jämt råkar ut för. På jobb undrade jag för i tiden varför det alltid var samma människor som råkade illa ut ... tills jag blev varse att det har med stress att göra. Vissa är ju stressade jämt ... och en flytt är kämpig om än kortvarig. Minnet trubbas av och man "ska bara" ta den också ... pang så smäller det. Tur att du är cooool för det mesta ;-)
Glad att du och Rulle inte skadade Er om än existentiella frågor borrar sig in i djupet av Er själ. Kanske kan detta bli ett bra titelspår på nästa album ... "Björn under hyllan" eller "Björn i hyllkamp" ... för den bästa medicinen är att göra något kreativt av sina dåliga erfarenheter.
Skönt att se dig på cyberhyllan igen ... har tittat in då och då för att se när du slog upp portarna till det nya "himmet".
C U around,
Kram
Anna-Lys
Oj, oj! *ryser* En massakrerad Björn och ev. Rulle - *urrk* tanken på det är alldels för otäck.
Skönt att du är lång som du säger, fast om du inte vore det kanske du skulle ha kollat lite mer... Små svaga människor gör nog det oftare, jag talar liksom för egen räkning nu.
Visst kan man få onormal kraft när det är fråga om livet.
Jag fick ett getingstick på min 50-årsdag (sicken present, alltså!). 1:a ggn sedan jag var 6 år, och då reagerade jag på ett allergiskt sätt. Har varit livrädd för getingar sedan dess. Alltså sprang jag efter hjälp - och som jag sprang! Jisses, jag flög fram tills jag nått den som hade medicin mot det (vistades på ett rehabcenter när det hände).
Allt gick väl bara jag fick medicinen i mig. Men nu är det så att jag inte KAN springa. Klarar det inte. Omöjligt. Fast då kunde jag... Ingen träningsvärk heller!
Denna x-tra resurs vi har räddar säkert många liv. Koppla av ordentligt nu, bli inte upphetsad av OS heller. Du borde få sova i natt.
Rulle lugnade väl ner sig också?
Jag ser enbart på konståkningen, ingen annan OS-sport. Missade isdansen i går, men damernas är kvar. Uppvisningen brukar vara kul, då törs de spexa lite.
Ta hand om dig nu. Det är inte enbart Galina och din mamma som är rädda om dig.
Kram från Pova
Björn jag flyttade på din kommentar till bloggen inunder eftersom jag ville ha kvar kommentaren men inte en tom blogg.
Det var väl fiffigt.Tur att alllt gick bra!!!
Kram, kram
Nu har oxå jag drillat dit ... hi hi ... cybern är kittlande ;-))
Nice WeekEnd,
AnnA
PS Povel Ramel på dumburken kanal 4 just nu DS
Tjena, BeJi!
Du skulle sannerligen ha behövt en truck den där dagen. Vilket drama du fick gå igenom. Jag blir kallsvettig bara av att läsa om det. Men du har rätt i att vi har "dolda" krafter som kan sättas in i krissituationer. Jag såg på TV en man som blev grön över hela kroppen när han hamnade i situationer liknande den du var med om. David Banner hette han *hulk*.
Jag är glad att det gick bra, BeJi.
Jag är nu tillbaka på MSN Spaces och den här gången stannar jag.
Jag tänkte öppna en "riktig" hemsida men jag hittade ingen gratisvariant som föll mig i smaken.
Hoppas att du mår bra.
Cheers (in orange juice)!
Ha,ha,ha...hrmpf...sorry!
Fy för...skulle inte vilja va i dina kläder...i just det ögonbicket!
Däremot hade säkert media gnuggat händerna om de kommit över eventuellt web-cams material...(därav mitt ha,ha,ha!)
Underbart beskrivet av dig iaf! :-)
Ha de´
//:~CY
Skicka en kommentar