FEM DAGAR KVAR ... (vänta lite ... har jag inte redan skrivit en bloggpost med det namnet en gång i tiden?)

I mörkret skymtar en Björn på mage och en Rulle som trängs om soffutrymmet.

Ja, för alla som ännu inte räknat ut det, så kan jag tala om att jag under natten mellan lördag och söndag (eller kanske rättare sagt: när det ännu inte riktigt är morgon ... varför skulle annars Himlens Ljus muttra?) anländer jag till Stockholms Central efter en lång resa som inleds med bussfärd mellan Luleå och Sundsvall, och sedan blir det tågande från Sundsvall till Stockholm. Tågresan ser jag fram emot, eftersom jag alltid tyckt om att åka tåg (och dessutom inte gjort det särskilt ofta), men bussresa på åtta timmar är ingenting som jag drömmer om ... (jag minns med lätt fasa en inte särskilt skön bussresa mellan Luleå och Härnösand för drygt tio år sedan) ... men med tanke vad som väntar vid ankomsten ... med tanke på guldet som väntar vid regnbågens slut så lär nog denna resa bli trevligare. Frågan är vad jag skall ta mig för under bussresan. Tyvärr är min älskade minidisc inlämnad på service, så den kan jag inte använda ... sova borde jag väl göra, men jag känner på mig att jag kommer att vara alldeles för uppspelt för att kunna sova ... och dessutom sover jag alltid dåligt på resor. Läsa kanske? Tja, då får det nog vara något lättare i så fall ... Krapotkins 'En Anarkists Minnen' som länge stått och stirrat uppfordrande på mig från bokhyllan får nog stå kvar även denna gång ... ... ... undrar om jag inte kommer att sitta och skriva, för DET är något som jag kan göra även om jag sitter på en lite skakig buss ... och med skriva menar jag FÖR HAND ... inget laptoppande här inte ... jag har några idéer som jag kanske skulle passa på att skriva ned. Eller kanske jag bara njuter av utsikten ... problemet är att utsikten ända fram till Umeå är så otroooooligt tråkig, och när jag kommer till underbart vackra Höga Kusten har det nog redan blivit mörkt. Tja ... det löser sig nog. Men visst har jag resfeber ... jag är ingen berest människa (har aldrig ens varit utanför Skandinavien/Norden) och senaste gången jag befann mig söder om Norrland (som nota bene tar upp två tredjedelar av Sveriges yta) tror jag var 1992 då jag under några dagar befann mig i pittoreska Horred. I Stockholm har jag inte satt min fot sedan 1990, och stannat längre än en dag i Hufvudstaden har jag inte gjort sedan 1985 ... så då är det väl dags nu. Jag har i dagarna kommit att tänka på att jag aldrig varit i södra Sverige vintertid ... så det skall bli intressant. Nå, nog om detta.

Det här med webbkameror är egentligen inte riktigt klokt. Jag skaffade min webbkamera för en halv vecka sedan och sedan jag lade in en sk besöksräknare på min webbkamerasida (besök bara ... era fluktisar ;-P) sent igår kväll har jag fått över 750 (!!!!!!) besök till sidan ... och med tanke på vad lite som händer på sidan (jag sitter och jobbar vid datorn, jag pratar telefon, jag tittar på tv, jag sover, jag gosar med Rulle etc) så är det ganska häpnadsväckande ... dessutom såg jag idag att det fanns en gästbok på webbkamerasidan. Det hade jag inte sett tidigare, och jag såg att såväl Soulway som Aniara och dessutom en fransman och en amerikan varit inne och kommenterat mina inte särskilt intressanta (eller fotogeniska) sysslor. Jag som alltid månat om mitt privatliv har nu blivit en riktig webblinslus ... varthän skall det bära? Numera verkar jag göra allt för att få uppmärksamhet ... rena rama Linda Rosing ... :-S ... Tja, jag antar väl att jag ledsnar så småningom ...

Slutligen några kommentarer till några av mina älskade bloggarvänner. Först och främst: JAG ÄLSKAR ER! (Galinas vana att skriva 'I love you' till höger och vänster har smittat av sig tror jag). Utan er vore jag bara en uttråkad och halvdöd torrboll.

Och så några kommentarer till kommentarer (jag hinner inte och orkar inte svara i respektive bloggar just nu i alla fall, så då tar jag det här istället):

Soulway önskar sig ett utvik, och verkade hoppa till i datorstolen i sin skrivarlya när det skymtade lite bröstbehåring mellan skjortsnibbarna på mitt dimmiga nyårsfoto. Jag får erkänna att det är ganska fint för egot att bli lite betraktad som köttstycke då och då. Visst, visst, visst blir jag glad när någon tycker att jag skriver bra och så, men det har jag redan papper på att jag kan, och visst blir jag glad när någon tycker om min musik, men det är något alldeles extra med kommentarer om utseendet - kanske för att jag definitivt inte är van vid att få dem ... fast av någon anledning har jag börjat vänja mig så smått. Underbara Soulway har ingen skam i kroppen (och det är precis så det skall vara) och har kommit med lite skamliga förslag under månadernas gång (bl a förslag om att byta sängplats med Rulle - detta var FÖRE Galinas och min kärlek var 'officiell'). Efter att ha läst Soulways utviksförhoppning föreslog Galina när hon och jag pratade i telefon att jag skulle skicka ett nakenfoto till Soulway ... och jag kan ju inte gärna säga något annat än att hon vid det här laget sannerligen har gjort sig förtjänt av ett sådant ... jag skall fundera lite närmare på saken ... fram tills dess får hon väl kika på min webbkamerasida när den är 'online' ... det kanske snabbt skymtar förbi några kvadratcentimeter naken hud då och då på de blurriga videobilderna ... men sitt inte klistrad framför datorn HELA tiden och flukta. Ut och njut av den underbara naturen, gärna medelst brädlappar på fötterna (sk skidor).

Jenny! Visst vet jag att en viss bloggiblogg bor i Stockholm - till och med ungefär VAR i Stockholm, och det vore faktiskt enormt roligt med ett IRL-möte också - man kan lugnt säga att jag haft väldigt goda erfarenheter av att möta bloggare IRL (visserligen har jag bara träffat EN - men som jag träffade ... :-O). Jag får erkänna att jag kännt mig LITE isolerad som bloggare här uppe i norr, eftersom jag bara kommit i cyberkontakt med TVÅ andra bloggare i Norrbotten under den här tiden, men i 'Knapsujänkää' verkar bloggare växa på trän. Nå, för att återgå till Jenny (som var en av de första som regelbundet skrev kommentarer i min blogg) så kan jag bara återgälda komplimangerna: Du är en sällsamt trevlig tjej, som alltid har något fint att skriva både i din bloggiblogg och i kommentarer. Du verkar alltid vara glad och entusiastisk och lika glad som jag blir av dina kommentarer i min blogg, lika glad blir jag av att besöka din blogg. Jenny har också varit en av de som gladast applåderat när jag lagt in något nytt foto av mig själv (vad var det jag sa om denna medicin för egot?) och jag kan bara säga att jag applåderar lika glatt (men lite tystare, för jag är dock fortfarande en ganska blyg person - tro't eller ej!) när Jenny numera tämligen lägger in en bild av sig själv i sin blogg - för hon är en mycket grann tjej! Jag tackar för första 2006-kramen och bugar för de fina orden, och nog tusan borde det väl kunna ordnas att några bloggare i Stockholmstrakten kunde mötas. Galina och jag har redan för några månader sedan småpratat om att träffa bloggare IRL när jag kommer till Stockholm - och när Galina blir sugen på IRL-möten, då brukar de äga rum också. Fråga t ex Mattlo.

Naturligtvis kunde jag ha menat Munin när jag valde en söt brunett som väderflicka, men om sanningen skall fram var mitt val väl mer inspirerat av en annan söt brunett (som inte kan kallas fd Lulebo, men dock fd Älvsbybo - alltid något). Jag skulle kunna skriva lika mycket glatt om Munin som jag gjort om Jenny och Soulway - Munin och jag - we go waaaaaaaay back - ända till februari 2005 - eller vi kanske till och med sprang ihop på området Tuna i Luuule någon gång för fruktansvärt länge sedan. "Snyggaste och bästaste Lulebon" .... ÄSCH! Jag törs ju inte käfta emot när Munin kommer med komplimanger för då slutar det med att man får en hård cyberkänga i nacken (tro mig, jag har gjort misstaget en gång i tiden - före bloggareran). Det var alltså Munin som lärde mig att ta emot komplimanger - något jag var dålig på tidigare (pga ovana), även om jag aldrig haft svårt för att GE komplimanger. Så ... Munin ... så här i efterhand ... tack för den cyberkänga du gav mig för ungefär åtta-nio månader sedan - jag behövde den! Och nog vore det väl skam om inte ett IRL-möte skulle gå att ordna här också så småningom!

Det finns många andra som förtjänar att få ta emot mitt utrop: JAG ÄLSKAR ER! Men nu är det så sent och jag skulle ha lagt mig för läääääääääääääääääääääääääääääääääääääääänge sedan. Dessutom har datorn krånglat något guförbannat och varit trögare än en Kalixbo i en tunna sirap under tiden jag skrivit denna bloggpost ... jag misstänker att datorn fått oönskat besök ... nej, inte Jehovas vittnen, men eventuellt något virus. Men nu är jag tröttare än en Göteborgsvits och håller på att ramla ihop av matthet. Så därför slutar jag här och kryper till kojs ... skall upp tidigt i morgon bitti för det är mycket som skall göras.

Som sagt var ... fem dagar kvar!