Valborgsmässoaftontankar

Jacques Loussier och hans eminenta trio leker med Bach i mina Koss-pluggar, och till vänster om datorns tangentbord ser jag hur cd:n snurrar vildsint i den bärbara cd-spelaren. Till höger om den (mellan tangentbordet och skärmen) ligger min kramboll - inköpt för att förstärka musklerna i min vänsterhand, cd-omslaget som skvallrar om att jag i denna sekund lyssnar på Loussiers version av Allegrot ur Johann Sebastian Bachs konsert i F-moll, och till höger om detta ligger min mobiltelefon tyst och stilla (med Sousas "Liberty Bell" - dvs Monty Pythons signaturmelodi som ringsignal).

Det är ju Valborgsmässoafton. En av årets mest högoktaniga helger.

Jag sitter och funderar på en kortare dialog som utspelade sig i morse vid frukosterandet ... försök till konstlad rekonstruktion:

- Vi kanske kan gå och titta på elden vid Husby gård senare i kväll ...

- ... och titta på alla fyllon ... fast det kanske inte finns så mycket sådant i de här trakterna?

- Jag har då ALDRIG begripit vari nöjet ligger i att supa sig redlöst berusad. Jag bara fattar det inte ...

- Glädjen över att våren är i antågandet, och vi kanske inte kan visa våra glädjekänslor utan att först hälla i oss en hel del ... vad vet jag?

- Jag har då aldrig firat Valborg. Men det kan ju förstås bero på att jag aldrig firat tillsammans med svenskar ...

- Tyvärr är det så att svenskar inte kan hantera alkohol helt enkelt. Hur kan man annars tolka allt helgfylleri?

- Jaa ... Då skall jag ju inte säga något om ryssar!

- Nej, jag har fått höra det från flera olika 'källor' vid det här laget, så det verkar ligga något i det.

Ungefär lät det när jag och en mig mycket när och kär person satt och drack arabiskt kaffe och smaskade på pitabröd, skogaholmslimpa med alla möjliga mer eller mindre bisarra pålägg: gurka, tomat, morot, ädelost på tub, kalkonmortadella och ... håll i er ... jordnötssmör (eller amerikanskt tapetklister som jag brukar kalla det).

Jag är ju själv ingen IOGT-are och heller ingen nykterist, eftersom jag gärna dricker vin eller martini eller kanske till och med en whisky i glada vänners lag, men jag skulle aldrig vilja dricka mig apfull. Visst har det hänt några gånger att det har hänt, men då har det varit nödvändigt - och inte särskilt lustfyllt överhuvudtaget. Men jag kan aldrig förstå människor som har som mål med sitt festande att gå ut och supa skallen av sig, och jag är inte ens i närheten av att kunna förstå varför de dessutom verkar vara stolta över det. Jag förstår inte den mentaliteten, har aldrig gjort det och kommer nog heller aldrig att göra det. Under några år slutade jag gå på fest bara för att jag tyckte att jag blev betraktad med misstänksamhet bara för att jag inte ville supa skallen av mig ... och jag blev bara så himla less på att behöva motivera varför jag inte ville ("Nej, jag är varken nykter alkoholist eller strikt religiös eller godtemplare.."). JAG bad minsann inte dem motivera varför de ville supa bort en massa pengar för att sedan vakna med kopparslagare och ångest morgonen (eller eventuellt dagen) därpå, fast jag tycker att en sådan fråga hade varit mer befogad. Nej, som sagt var, jag begriper det inte.

Nu när Jacques Loussier och hans trio spelar Bachs Passacaglia i C-moll önskar jag er alla en trevlig Valborgsmässoafton och en trevlig första maj. Men ta det easy i kväll, så att ni orkar demonstrera i morgon.

och ja visst ja ... grattis knugen!

Stockholmsbetraktelser

Efter att nu bott ett antal veckor i närheten av Fjollträsk och därmed haft stora möjligheter att bilda mig en uppfattning om storstaden genom diverse ärenden och utflykter så kanske det är dags att komma med en eller annan betraktelse ... eller ?

---

Nähä, slipp då!

---



---

HA! Som om jag skulle bry mig om vad publiken tycker (ironisk grimas insättes HÄR)! För nästan en vecka sedan stod jag mitt i natten på Rågsveds t-banestation och betraktade det hästskoformade Rågsveds centrum lite från ovan - vilket man gör på Rågsveds t-banestation - och samtidigt lyssnade jag på en minidisc med norrbottnisk folkmusik (J. P. Nyströms för att vara mer precis), och jag undrade om Svante Lindqvist och hans spelkompisar någonsin spelat i Rågsved. Jag tvivlade, men tänkte att NU har de gjort det, även om det bara skedde i mina hörlurar. Anledningen att jag var i Rågsved mitt i natten var att en kusin till mig besökt mig och hela 'familjen', och att jag lotsat den t-baneängsliga kusinen till Rågsved där hennes pojkväns syster har sitt bo. När jag hör "Rågsved" tänker jag på en kuplett som Sonya Hedenbratt (och även Gunwer Bergkvist sjöng i en Svenska Ord-produktion - Konstgjorda Pompe?) som hette just "Rågsved". Den handlade om det sköna i att ha det lite allmänt trist och melodin var samma schlager som Tiny Tim odödliggjorde (hrmm nåja) några år senare, "Tip toe through the tulips".
---

Påsken var på väg att bli en riktig trist historia (pojkarna bortresta, Galina jobbade och jag förkyld med stämband som metkrokar), men på påskdagen fylldes lägenheten av glada kurder och då blev det genast lite roligare. Jag skall lära mig kurdiska ... eftersom jag numera räknas som kurd så är det nog bäst att lära sig det intressanta språket också.

---

Idag åkte jag på en lång utflykt till Skärholmen. Dels för att jag ville titta på några affärer där och för att jag var på jakt efter en vår-/sommarjacka. Jag hittade en sådan på Dressman (fanns säkert likadana i Kista centrum, men va fan) och gjorde sedan en Myrorna-turné (raid?) a la bloggarvännen Jenny. Jag började i Skärholmen (hittade två gamla Grönköping böcker a 10 kr/st), det fanns också många intressanta skivor, men då jag är utan vinylspelare än så länge ligger jag lågt med sådana inköp. Tittade sedan in på Emmaus (OK, har ju inget med Myrorna att göra - men ändå) som låg i närheten av Slussen och Stadsmuséet (där skall jag också ta mig en titt vid tillfälle) och betade sedan två Myrorna i centrala Stockholm, men gjorde inga fler inköp än mitt bokinförskaffande i Skärholmen.


---

Jag gillar att åka tunnelbana, även i rusningstrafiken, och jag kan inte påstå att jag känner av någon stress ... jag är rädd att jag alltid haft Stockholmstempo i kroppen ... Nu har jag provat på inte bara blåa linjen utan nu är hela spektrat avsmakat. Blåa linjen som är nyast tycker jag har mest personliga t-banestationer, å andra sidan ser man väldigt mycket av omgivningarna när man åker gröna linjen men när jag i dag provade på röda linjen tyckte jag att jag bara såg en massa kakelväggar. Det bör tilläggas att jag ännu inte sett ALLA stationer, men den estetiska favoriten är Solna centrum ... men den mest spännande är utan tvivel spökstationen i Kymlinge ... där bara de döda kliver av ... muohahahahahaaaaaaaa!!!!!!

Någonstans under det röda krysset ...

... bor jag. Kan vara bra att veta, om du skulle vara ute på din dagliga helikoptertur och plötsligt känner att du är kaffesugen.

Våren är här och jag har utan sorg i hjärtat ställt undan vinterkängorna (som är så obehagliga att använda på barmark) och plockat fram mina välputsade loafers ... det blir säkert snöstorm i morgon bara för detta djärva beslut.

När jag skriver detta lyfter ett plan från Kallax flygplats utanför Luleå med min kusin med tillhörande pojkvän ombord. Pojkvännen skall göra någon form av bilaffär och besöka systern i Rågsved, men kusinen tycker att det är ett bra tillfälle att se vad det är för ställe hennes vrickade kusin slagit sig ned på och det får man ju vara glad för.

Påsken närmar sig med allt vad godis, ägg och påskkärringar heter och i går fick jag testa min gamla skoltyska på grannens kompis som kommit på besök från Düsseldorf - detta var inte det lättaste ... som att starta en dieseldriven Peugeot 504 (-75) med urladdat batteri .... men på något egendomligt sätt lyckades jag göra mig förstådd i alla fall ... eller så var grannens tyskspråkige kamrat väldigt artig. Never mind. Vad har då han med påsken att göra? Tja, han hade med sig en stor kasse med allehanda tyska godsaker i chokladform till grannens ungar - och så mycket mer behövs inte för att bli populär i det lägret.

Björns Blåa Blogg för en tystare tillvaro nuförtiden, och det beror till viss del på att jag inte tycker att det finns så mycket att skriva om där längre. Det är visserligen alltid bra att ha något ställe där man kan uttrycka sina innersta tankar och funderingar, men skall sanningen fram har denna blogg aldrig varit ett sådant ställe - utan snarare ett litet plottrigt ställe för rätt så ytliga betraktelser av olika slag. Det ligger absolut inget fel i det, men just nu känner jag att jag inte direkt är i behov av ett sådant ställe.

Trött BeJi

I brist på annat ...

Jag har verkligen inte något att skriva om och följaktligen borde veta bättre än att skriva här. Men mina fingrar är uttråkade ... och G pysslar med annat och är inte tillgänglig för mina fingrar just nu ... så därför blir det en bloggpost här i alla fall.

Jag såg en taggning hos Munin (som sett den hos någon annan, som i sin tur sett den ... ja ni fattar ...), och eftersom jag ändå inte har något att skriva om (harklar mig) ... :

1: Ta närmsta bok, och slå upp sidan 18, rad 4- vad står där?
"lägga på studioeffekter och exotiska instrument samt utforska krångliga rytmer"

2: Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
dörrhandtaget till dörren som leder till köket

3: Vad var det senaste du såg på TV?
början på Våra Bästa År

4: Utan att se efter, gissa vad klockan är
Halv elva

5: Borsett från datorn, vad hör du just nu?
G:s CD med Morrisey och G:s pysslande i köket

6: När var du senast utomhus, och vad gjorde du?
Höll på att bli överkörd vid ett gångställe

7: Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Läste blogg hos Robban

8: Vad har du på dig?
svarta manchesterbyxor, svarta strumpor, svarta kalsonger, svart t-shirt, mörkblåa stickade favorittröjan, brun skinnväst, glasögon

9: Drömde du någonting i natt? I så fall - vad?
Nej, sov inte särskilt mycket

10: När skrattade du senast?
I går när G:s väninna I. dansade balett i köket tillsammans med grannens lilla flicka N.

11: Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Bland annat några planscher med fredsbudskap från John Lennon och Yoko Ono, en torkad ros, en tavla med blommor, ett väggur

12: Har du sett något konstigt på sistone?
Allt är konstigt i Fjollträsk ... men intressant

13: Vad tycker du om den här utmaningen?
Åjovars

14: Vilken var den senaste film du såg?
Minns ej, men det var säkert någon DVD jag såg före flytten

15: Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Jag skulle inte hinna köpa något, då jag dött av chocken

16: Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Alla vet allt om BeJi

17: Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta
hänsyn till politik och skuldkänslor
Jag skulle utplåna Wallmans salonger

18: Tycker du om att dansa?
Nej

19: George Bush
Tycker han om att dansa?

20: Föreställ dig att ditt förstfödda barn är flicka... Vad får
hon heta?
Inga Idéer

21: Om ditt första barn var pojke, vad skulle han heta?
Inge Naning

22: Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Spelar ingen roll var man ställer sina skor

23: Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till Pärle-
porten?
Är det verkligen dags att komma nu?!?

24:Vilka 4 personer vill du ska svara på dessa frågorna?
Doktor Snuggles, Göran Persson, James Onedin och Göingeflickorna (så det blir sammanlagt sex personer).

THE BEATLES OCH BERT KARLSSON (Finns verkligen ett samband? Jajamen!)

tillägg 2 april: Denna nedan avbildade skiva och hela historien om Bert Karlsson är naturligtvis rena rama första-april-bluffen. Skivan existerar inte utan är tillverkad med hjälp av en scanner, ett Beatles-foto, en gammal singel med dansbandet Jigs och ett bildredigeringsprogram.

Jag har inte skrivit särskilt mycket (om ens något) om the Beatles i min blogg eller någon annanstans, men det beror mest på att det skrivs alldeles för mycket om dem redan. Det verkar som om varje människa som skakat hand med någon av Beatlarna sedan skriver en bok om det. Jag som månatligen köper de utmärkta magasinen ’Uncut’ och ’Record Collector’ kan konstatera att det inte går en månad utan att en ny bok som belyser fenomenet Beatles i något nytt eller nött ljus. Därför har jag inte brytt mig så mycket om att skriva om dem, trots att jag har ganska god kännedom om the Beatles och deras musik. I en lista över de 100 mest efterfrågade samlarobjekten för skivsamlare fanns åtskilliga sällsynta utgåvor med den legendariska Liverpool-gruppen, t ex den mest efterfrågade skivan är den lackskivan (som finns i ETT exemplar – i Paul McCartneys ägo) med gruppen The Quarrymen (som så småningom skulle bli The Beatles).
…
Men på den listan fanns inte en mycket sällsynt vinylsingel som jag har i min ägo, och det beror säkerligen på att den inte bara är oerhört sällsynt – den är dessutom tämligen okänd. Som synes på bilden ovan rör det sig om en singel med the Beatles stora hit från 1963, ”She Loves You” med ”I’ll get you” på baksidan. Det som är egendomligt med denna utgåva är att den är utgiven ca 1973 på skivbolaget ’Mariann’ – alltså Bert Karlssons skivbolag! Hur kan Bert Karlsson haft tillåtelse att ge ut en skiva med tio år gammalt material med världsgruppen the Beatles? Svaret var naturligtvis: HAN HADE INTE TILLÅTELSE … eller rättare sagt: HAN BRYDDE SIG INTE OM ATT BE OM TILLÅTELSE!
…
Bert Karlsson bildade sitt skivbolag Mariann Records 1973 och han fick genast framgångar med de skivor med dansbanden Jigs och Schytts som han gav ut. Karlsson tyckte dock att han ville satsa på några säkra kort för att få in snabba pengar och han lyckades komma över gamla pressmatriser med de ovan nämnda Beatlesinspelningarna. Hur det gick till är osäkert än i denna dag, men då multiinternationella skivbolaget EMI skötte distributionen åt Bert Karlssons skivbolag, och samma EMI även gav ut the Beatles skivor när det begav sig, så det är tänkbart att det finns någon form av koppling där (Obs! EGEN hypotes!).
…
Då Bert Karlsson redan som tämligen färsk skivbolagsdirektör var en driftig herre villig att ta risker lät han trycka upp ett antal exemplar av den ovan avbildade singelskivan. Det är oklart hur många exemplar som trycktes då uppgifterna går isär, men fler exemplar än 1500 bör det inte ha varit. Men alldeles före Karlsson skulle skicka ut skivorna till affärerna gjorde han en orutinerad tabbe. Han lät EMI sköta distributionen, och de reagerade naturligtvis med stor förvåning över den oväntade Beatlesutgåvan, kontaktade genast advokat Allen Klein som skötte alla Beatles affärer vid den här tiden – då knappt någon av medlemmarna i den forna storgruppen ville ha med varandra att göra. Allen Klein hade rykte av att vara en hårding när det gäller legala affärer och kontaktade den unge orutinerade Bert Karlsson, som förmodligen tämligen förskräckt drog in hela upplagan och makulerade den omedelbart. Några skivor överlevde dock och har dykt upp på diverse auktionssajter då och då. Tradera sålde ett exemplar som var i dåligt skick för det förhållandevis låga (för att vara en såpass ovanlig skiva) priset 750 kr för några månader sedan och ett annat exemplar såldes (enligt uppgift) på eBay för hela $400 – vilket säkerligen gör den till Bert Karlssons mest internationellt eftertraktade utgåva. Mitt exemplar införskaffades för en blygsam summa (ca 30 spänn, har jag för mig) på en trevlig loppmarknad i Bygdsiljum (av alla ställen) för drygt tio år sedan.
…
Om andra ovanliga och intressanta Beatlesskivor och Beatlessaker kan man läsa här:
http://www.rarebeatles.com/nbeatles.htm
…
Annars kan jag säga likt många andra som fascinerats av och läst mycket om the Beatles, att den bästa boken är den alltför tidigt bortgångne Ian McDonalds ”En revolution i huvudet”, eftersom den handlar om den delen av fenomenet the Beatles som det skrivs minst om, men som är mest intressant – nämligen MUSIKEN. Och den bästa Beatles-LP:n är ”Revolver” – bara så ni vet! Såväl ”En revolution i huvudet” (som dessutom finns som billig pocket) som ”Revolver” (lyssna på Paul McCartneys BINDGALNA gitarrsolo i det första spåret ”Taxman”!!!!!) rekommenderas helhjärtat.
…
That’s it for now!

Kärleksblixtar bl a

Hur ser kärleken ut?

Oftast brukar kärleken symboliseras av ett hjärta - kanske för att hjärtat är nödvändigt för att vi skall kunna genomföra våra dagliga rutiner, springa till våra bussar, äta vår müsli etc, men å andra sidan är ju hjärnan minst lika viktig för dessa saker. Och eftersom alla våra centra sitter i hjärnan borde ju även kärlekens dito göra det ... men aldrig att man när man passerar ett gammal träd ser en hjärna (genomborrad av en pil) inristad i barken (hjärnbarken - hehehe ... hrrmm...).

Sedan sena oktober har min egen fysiska bild av kärleken tagit form (nu är det inte målet för mina känslor jag syftar på utan själva känslan). En gång i tiden fanns det en blogg som hette "Ad Urbe .... tjoflöjtsan ..." eller något liknande, och där förklarades kärleken vara intet annat än en proteinsyntes och det må vara hänt - men nu vet jag också hur kärleken ser ut.

Den ser ut som en rad blixtar framför ögonen ... inga stora åsknedslagsblixtar med efterföljande "Ka-Booooom!!!!" utan snarare som små försynta kamerablixtar tagna med en gammal Instamatickamera med nästan uttjänt blixtkub. Dessa blixtar märks oftast och mest i mörker då de lättare utskiljer sig från bakgrunden - om man säger så. Blixtarna framträder också bara när målet för kärleken är så nära som det bara är möjligt ... alltså måste det vara kärleksblixtar? Elementärt min gode Watson!

---

På måndagen var jag på anställningsintervju och jag tycker själv att det gick bra - även om jag får vänta ett antal veckor innan jag får veta hur bra det egentligen gick. Dessutom är jag så belåten över att jag lyckades hitta till adressen i centrala Stockholm där anställningsintervjun ägde rum - eftersom jag (vilket de som läst här tidigare säkerligen vet) har världens sämsta lokalsinne och skulle kunna gå vilse i min egen axelremsväska. Därför var jag naturligtvis också väl förberedd ... inte så mycket vad själva intervjun beträffade - prata för mig själv är inga problem ... men för att vara säker på att hitta rätt hade jag tagit hjälp av SL:s reseplanerare på Internet (Mutta Herra Jumala!) och en fickkarta över Stockholm med vägen jag skulle gå nogsamt markerad. Dessutom tackar jag för att tunnelbanestationerna är i stort sett idiotsäkra, vilket bevisades när jag utan några bekymmer lyckades hitta rätt spår hyfsat snabbt. Det var riktigt spännande att gå och strosa runt i Stockholm - det finns ju en del att se. Gårdagens utflykt gav mersmak. Tips emottages tacksamt!

---

Jag har inte plockat fram någon kamera ännu, så än så länge finns inget som visar hur jag ser ut efter att ha gjort ett besök hos frisören Pedro i Hertsö centrum för ett par veckor sedan - men det kommer väl så småningom. Det är dock inga märkvärdigheter det rör sig om. Kort och bakåtstruket - som jag nästan alltid haft det (innan jag hade min hippieperiod våren 05 - två veckor sedan. Ingen ny färg ... fortfarande samma färg som oputsad mässing.

Nu har jag snart skrivit färdigt ... NU har jag skrivit färdigt!

I går såg jag en koltrast ...

När jag i går promenixerade bort till Kista Centrum för att ordna diverse postala och bankliga ärenden som jag inte hunnit med i Luleå såg jag en svart fågel som spankulerade runt en buske som var planterad vid kortsidan på ett av de betonghus som ligger närmast mitt nya hem i Husby. Det var först när jag tittade närmare på fågeln som jag såg att det var en koltrast och då insåg jag också att det var första gången som jag såg en sådan i verkligheten. Visst har jag sett många koltrastar på bild och TV och även hört dem besjungas av Paul McCartney ("Blackbird" - Beatles vita dubbelalbum), men i övrigt har jag aldrig upplevt denna svarta eleganta lilla fågel.

...

... och ja, jag är framme i huvudstaden. Torsdagens långa färd från Luleå Busstation på morgonen avslutades med att jag kom fram till Stockholms central på kvällen - med femtioelva kg bagage och vääääääääldigt långa armar.

Men hur kändes det då att lämna Luleå? Ja, hur skall ni veta det? Jag tyckte nog att det framför allt kändes konstigt, men inte alltför vemodigt - förutom under sista veckan då jag genomförde några nogsamt planerade besök hos diverse vänner och släktingar som jag förstod att jag nu inte skulle träffa på ett bra tag. Det var lite som att vara på en avskedsturné ... och det kändes egendomligt - inte tu tal om annat.

Under lägenhetstömmandet ledsnade jag på att ha håret hängande ned i ansiktet, så nu är den bohemiske långhårige hippien ett minne blott. Nu är jag lika prydlig som en civilekonom frisyrmässigt, men huvudsaken är att jag inte är som en civilekonom även känslomässigt och mentalt :-P

Nå, det var en kort liten rapport från mig. Jag skall försöka hinna med lite besök hos er lite senare ... jag har säkert missat en hel del. :-)

Ha en fortsatt fin helg allihopa.

Sista dagen online ... på ett tag.

Ja govänner, datorn är tillbaka och fixad ... inte alltför många filförluster - förutom ett par dygns musik.

Jag vandrar mellan min gamla numera väldigt tomma lägenhet (knappast möjligt att se som 'hem' längre) och mitt tillfälliga läger i moderns lägenhet och städar ur och tömmer bort gammalt skräp. I dag kommer moderns kompis att hjälpa till med överflyttandet av de få kvarvarande tyngre sakerna (däribland säng, och diverse astunga överfulla flyttkartonger) och sedan är jag offline fram till och med flytten - då modern inte har något internetabbonemang.

Som synes har bloggen redan flyttat till Kista och snart kommer jag efter.

Rulle har redan övergivit mig vid det här laget - har inte delat min säng sedan jag tillfälligt flyttade över mitt nattläger till moderns lilla lägenhet ... men det beror förmodligen på att min hopfällbara tältsäng inte är bred nog för Rulles smak.

Tillbaka till kånkande och urstädande ...

Vi synes i cybern!

ofrivilligt offline :-(

Hejsan. Nu är det så att jag råkat bli ofrivilligt offline en dryg vecka tidigare än vad som var tänkt, då min dator har varit i olag ända sedan den slogs ut i samband med ett strömavbrott i söndags. Annars hade jag ju tänkt vara online ända in i det sista före flytten. Men så blidde det inte. :-(

Nå, morbror Åke som tidigare ryckt in och gjort underverk skall ta sig en titt på vraket i slutet av denna vecka och förmodligen installera om rubbet - just nu funkar det helt enkelt inte (detta är skrivet på en lånad dator på Hertsö Bibliotek).

Annars går flytten bra. Det är inte mycket kvar i lägenheten och jag har ordnat med hjälp med att flytta säng och andra saker som jag inte gärna bär för hand - apropå bära för hand: jag har nu kånkat så många tunga saker under de senaste veckorna att jag till min häpenhet upptäckte antydan till muskler på överarmarna ... undrar just var de kommit i från?

En annan glädjande nyhet är att jag har varit i kontakt med två tänkbara arbetsgivare i kungliga huvudstaden ... verkar lovande. :-)

Nå, som sagt var, jag kanske tittar in någon gång till innan flytten, men skulle vi inte höras/ses före dess önskar jag er alla allt gott.

Var rädda om er.

/Bj.

INSPIRERAD AV ROBBANS BLOGG ....

Robban som i sin trevliga blogg lade in ett trettio år gammalt klassfoto och kåserade kring detta, det faktum att tiden flytt och funderade kring vilka människoöden som mött de oskyldiga ansiktena från det gamla klassfotot, fick mig att minnas ett gammalt klassfoto med klass 2A, Borgmästarskolan i Luleå, taget hösten 1982. Jag rotade fram fotot (eftersom jag ännu inte hunnit packa undan mina gamla foton och fotoalbum - sicken tur) och konstaterade att jag trots allt känner till några av de människoöden som mött de unga och ännu oförstörda skitungarna.

Jag ser mig själv iklädd brun plyschtröja och blåa jeanssnickarbyxor blicka allvarligt och misstänksamt rakt in i kameran, mittraden, andra från vänster. Min första tanke när jag såg mig själv var att jag förmodligen tyckte att fotografen betedde sig larvigt mot oss ungar för att få oss att skratta ... redan då hade jag svårt för vuxna som 'sänkte sig' för att hamna på 'samma nivå' som barn. Men nu har jag kommit på att fotot måste vara taget bara någon månad eller så efter min pappas död ... nu när jag tittar närmare så ser jag en viss svärta i ögonen - det gör jag faktiskt.

Nå, jag är ju inte ensam på fotot. Många av mina klasskamraters öden har jag enbart hört rykten om, men några känner jag till lite närmare. En av pojkarna i min klass miste livet i en ohygglig trafikolycka, då han med sin motorcykel frontalkrockade med en buss. En annan av pojkarna hade stora framgångar som medlem i rockbandet "Breach" i mitten av 90-talet. En annan av de små rara gossarna hamnade snett och hamnade visst långt senare bakom lås och bom, och en annan övertog sin faders företag. Min gamle kompis Roger som idag hjälpt mig flytta en hel del grejor syns tvåa från höger i översta raden (röd polotröja och snickarbyxor). Några började arbeta på SSAB (bor man i Luleå så gör man) och några flyttade till Stockholm för att finna lyckan där ... vet inte om de fann den, men hoppas det.

Nu kommer jag ihåg att min första 'girl friend' faktiskt också finns med på fotot, men detta korta förhållande skulle inte äga rum förrän tre år senare - i femte klass. Det var på en klassfest som hon frågade chans på mig (när vi dansade till Steve Wonders "I just called to say I love you" ... blluuueööörkkk, jag vet!), och jag blev så överrumplad att jag bara svarade: "Ja visst!". Sedan efter klassfesten tänkte jag att: "Det där var nog allt bra förhastat!" (eftersom jag inte var det minsta kär i henne ... tjejbaciller, bluöäh!)... så gjorde jag slut också dagen därpå :-S ... all vår början bliver svår, men jag hoppas att jag är förlåten vid det här laget. Jag bör tillägga att jag har bättrat mig när det gäller min inställning till tjejbaciller vid det här laget. :-)

Denna skolklass lämnade grundskoleväsendet 1990 och när det tio år senare skulle anordnas en återförening var det ett ringa intresse från alla håll ... ett tecken på att sammanhållningen varit väldigt dålig i klassen. Jag kunde själv inte deltaga i någon återförening av olika skäl som jag inte minns nu, men jag hörde senare att endast två personer från gamla klassen hade träffats. Lite annorlunda var det när min gymnasieklass hade en återförening bara TVÅ år efter utbildningens slut - då var det uppslutning vill jag säga, ända från Söderhamn i söder har jag för mig, men när jag gick min gymnasieutbildning märkte jag att det fanns klasser med sammanhållning också.

Tja, nog om detta.

Jag hade ju inte tänkt blogga mer detta veckoslut, men vad skall man göra när Robban väcker ens minnen och ens associationsbanor?

---

PS. Litet bloggtips HÄR. DS.