MOZART OCH JAG

Det vore väl själva hundan om jag inte skrev något om dagens födelsedagsbarn ...

... men först en hälsorapport:

Jag är skithes. Jag låter värre än någonsin. MEN jag mår bättre än på mycket länge. Mindre host, mindre hack och mindre yrsel i knoppen. Jag håller på att bli frisk - halleluja! Men som sagt var: jag är hes som en korp, men det är för att jag inte kunde låta bli att sjunga några nykomponerade låtar i går kväll. Om inte annat var det så roligt att höra den speciella sångröst jag har - som en korsning mellan Totta Näslund och Vysotskij ... och jag som alltid tyckt att jag haft alldeles för snäll röst - men nu har viruset gjort mig till en rocker. Naturligtvis borde jag vila rösten, eftersom jag vet att den kan ta allvarligt skada av att ansträngas när den är i detta skicket, men det var ändå kul att sjunga lite. Jag känner mig utsliten i halsen efter allt detta hostande under snart två veckors tid. Kände mig dock lite glad i går och: "Är du glad skall du sjunga" (Janne Loffe Carlsson). Jag lär nog vara ganska återhämtad nästa vecka när det är ett ABSOLUT måste att jag är någorlunda pigg - med tanke på så många saker jag MÅSTE göra.

----

Annars tror jag på musikens helande kraft och eftersom såväl SVT som SR (P2) bjuder på Mozart under hela dagen, så lär jag nog må bra vid dagens slut. Dessutom sänder SVT en konsert med en av favoriterkompositörerna Philip Glass kl 16.20. Goda förhoppningar till ytterligare bättring finnes alltså.

NÅ!

Mozart, Mozart, Mozart, Mozart ... vart börjar jag? Well, för det första: mannen var ett geni - nästan från första början. Betänk att han bara blev 35 år gammal och hann med att skriva så mycket odödlig musik. Helt otroligt! Kan inte låta bli att citera en annan av favoriterna Tom Lehrer: "Det är dystert att tänka sig att när Mozart var lika gammal som jag är nu ... så hade han varit död i två år!".

Mitt första möte med Mozart skedde naturligtvis bland moderns skivor, närmare bestämt en LP utgiven av bokförlaget Bra Böckers tämligen kortvariga skivbolag "Bra Musik". När jag nu rotat fram plattan och tittar närmare på titlarna (spelade av English Chamber Orchestra och dirigerade av Daniel Barenboim - by the way), så märker jag att det är de mest kända titlarna man bjudes på: "Eine Kleine Nachtmusik", "Pianokonsert nr 21 i C-dur" (komplett med "Elvira Madigan"-temat). Vacker musik som även en ...

...

...

...

...

Ursäkta dröjsmålet. Jag har just suttit och chattat med min kusin Malin och äntligen har jag fått webbkameran att fungera tillsammans med Messenger - det var på tiden! Och KUL var det!

...

Var var jag någonstans?

Ja, just det! Vacker musik som även en liten snorunge som hellre vill höra på Trazan och Banarne kan uppskatta. När jag var nio år såg jag filmen 'Amadeus' och den gjorde stort intryck på mig - till viss del pga skådespelaren Tom Hulces gnäggande skratt, men även pga den mörka stämningen som Mozarts (i filmen) fiende Salieri skapade. När jag har sett filmen på senare år har jag kunnat uppskatta den på ett lite djupare plan, men jag är samtidigt lite förvånad att jag som nioåring gillade 'Amadeus' - i vanliga fall föredrog jag nog hellre Jönssonligan på den tiden.

Nåväl, så många har redan skrivit om Mozarts storhet (och särskilt mycket har det nog blivit skrivet idag kan jag tänka mig) så det blir väl bara tjatigt om jag gör det också. Mozart var ett strålande geni, men han var enligt min åsikt inte den främste kompositören - den platsen är vikt åt Johann Sebastian Bach. Mozart rörde sig som fisken i vattnet när det gäller att komponera inom alla möjliga genrer, men jag tycker inte att han var särskilt nyskapande - till skillnad från Bach. Dessutom ... Mozarts musik är strålande vacker och välkomponerad, men den svänger inte - därför har heller inte särskilt många försök att jazza upp Mozarts musik genomförts - även här till skillnad från Bach och hans svängiga musik.

Likafullt!

Leve Mozart!

Jodå, än lever gubben.

Så här långt en vecka med mediciner, biverkningar och tack och lov även lite verkningar. Dagsformen varierar något gräsligt från morgon till kväll, från förmiddag till eftermiddag, från natt till dag. Jag vågar inte skriva att det känns bättre ... just nu känns det i och för sig så, men så har jag känt många gånger tidigare denna vecka - bara för att må sämre en stund senare ... jag mådde t ex mycket bättre kring torsdag-fredag förra veckan bara för att bli riktigt dålig på lördagen ... men vissa goda tecken börjar skönjas vid horisonten. Jag har börjat återfå aptiten (som har varit puts väck) och jag har börjat få sova kortare stunder på nätterna när jag känner att jag har genomfört dagens hostningspass. Det känns som om medicineringen börjar få effekt - tack och lov ... ni kan inte ana vad less jag är på att vara sjuk - och jag skulle ljuga om jag påstod att jag hade tid att vara sjuk. Om jag är frisk (vilket jag verkligen hoppas) i början på nästa vecka kommer jag att få en jäkla massa viktiga ärenden att genomföra i början av veckan - ärenden som skulle ha gjorts denna och förra veckan ...

Ibland har jag haft igång webbkameran bara för att jag inte skulle känna mig alldeles ensam ... i och för sig är jag helst ensam när jag är sjuk. Jag har pratat med Galina flera gånger om de olika människotyper som finns, de som vill ha uppmärksamhet när de är sjuka och de som vill vara ifred vid sjukdom - anledningen till det samtalsämnet är Galinas två söners olikhet på denna punkt. Den ene sköter sig själv och den andre vill bli ompysslad. Jag hör nog, webbkameran till trots, till den gruppen av sjuklingar som helst vill vara i fred. Ho-hum!

Nej, nu är det dags att sluta prata sjukdomar. Jag minns en skön gammal gubbe på ett äldreboende som vägrade lämna sitt rum under dagarna. Han ville inte träffa några av de andra gamlingarna som bodde där. Anledningen var: "Ääääsch! Di där gamlingarna pratar bara om sina jäävla sjukdomar!". Som sagt var: skön gubbe ... tyvärr död idag.

----

Jag har börjat så smått samla idéer, skriva lite och klura lite kring ett nytt musikaliskt projekt. Jag fick idén sent i höstas och började utforma en struktur kort före nyår. Än är det för tidigt att säga alltför mycket om projektet, men jag tror nog att det blir mitt sista musikprojekt - men jag kan säga så mycket att det rör sig om en sångcykel (har alltid velat skriva en sådan) med arbetsnamnet "Nattfrieri".

----

"SUPERNAKEN"

Jag älskar ju nya ord och lägger alltid nyskapelser på minnet, och jag kan inte låta bli att bjuda på denna ovan citerade nyskapelse som en liten oemotståndlig fyraårig flicka som heter Nilgun lanserade under min vecka i Husby. Jag och Galina kunde sedan inte låta bli att använda ordet då och då i olika sammanhang - så är det med bra ord!

----

Jag ser nu fram emot en lugn veckoavslutning med avkoppling, krafthämtning och tillfrisknande. Kanske spela någon skiva, se någon film, chatta lite, blogga lite och eventuellt göra något nyttigt också ... äsch, 'nyttigt' är ju inte lika nödvändigt, när jag nu tänker efter :-). En sak jag måste göra är att rengöra datormusen (NU IGEN?! Gjorde jag inte det bara för några månader sedan?!), eftersom den fungerar irriterande dåligt just nu.

Några febriga ord om en entertainer ...

Jodå, jag lever fortfarande, men i morgon blir det läkarbesök ... som tidigare bestämt.

---- Jag sitter här och lyssnar på LP-skivan "Jag bor vid ett rastställe. Dikter av Hjalmar Gullberg" med Östen Warnerbring. Nu finns den gode Östen inte längre och det tycker jag är mycket tråkigt eftersom han var en av Sveriges främsta entertainers .... entertainer, ett ord som nästan inte används längre ... kanske för att det inte direkt finns några. Jag har ivrigt spanat efter den utdöende arten, men har bara sett dansande servitörer från Wallmans salonger (skottpengar!). Enligt Eva Rydberg, kunde Östen allting, förutom att dansa - vilket är ännu en (visserligen inte särskilt viktig) orsak varför jag respekterar Östen med rösten och sörjer hans bortgång. Men Eva Rydberg har nog rätt. Östen kunde allt. Han var en strålande skicklig musiker (träblåsare) och sångare, men han var ingen dagslända. Han arbetade sig sakta men säkert in i branschen som sångare, musiker och entertainer under årtiondenas lopp. På bilden ovan som föreställer mina Östen-skivor kan en stenkaka skönjas. Det var en ung Östen som sjöng in en svensk version av Dean Martins "Mambo Italiano". Den gode Östen hade turen att baksidan på skivan innehöll en dunderhit, nämligen "Den ena röd, den andra vit" med trumpetaren Ernie Englund.

Under 60-talet slog han igenom som en populär schlagersångare och deltog även i ett antal schlagerfestivaler. Debut-LP:n "En gång i livet" kom 1965 och syns i förgrunden på bilden. Han tolkade tidigt Edvard Persson på skiva och började mer och mer övergå till sitt skånska idiom när han sjöng - till skillnad från sin rikssvenska med amerikanska R. Östen Warnerbring turnerade med Cornelis Vreeswijk och Ernst-Hugo Järegård och denna trio (en trio bestående av tre sanna Björn-favoriter) gjorde några legendariska shower på Hamburger Börs innan detta nöjestempel revs. 1970-talet var enligt min åsikt Östens bästa årtionde, eftersom han började tonsätta många av våra mest populära skalders texter. Han tonsatte Gustaf Fröding för Sven-Ingvars räkning (kanske inte alltför känt), han tolkade Fritiof Nilson Piraten på LP:n "Skåne" (tyvärr än så länge frånvarande i min samling) och ovan nämnde Hjalmar Gullberg på LP:n "Jag bor vid ett rastställe" - vilket är en toppenplatta inspelad i Köpenhamn 1978.

Östen var inte bara en utmärkt sångare, musiker och kompositör, utan även en klurig och bra textförfattare. Hans texter var ofta tänkvärda och vackra men ännu oftare roliga och väldigt ögonglimtiga, t ex texten till Ingmar Nordströms "Gösta Gigolo". Östen Warnerbring inledde de ovan nämnda Börsshowerna med att sjunga denna egna text till Cole Porters "I've got you under my skin" och beskriver hur en entertainer blir just en entertainer:

Jag har er under mitt skinn
Ja, ni finns där, hur det nu har gått till
Förmodligen kom ni en dag genom mitt öra in
och nu så är ni under mitt skinn
Ni finns där mest varje dag
Ni retas ibland men jag kan inte va utan er
Ibland så kliar ni skönt. Åh, gud var jag älskar er
Ibland så river ni sår som aldrig blir bra
Ja, jag tror att jag minns hur ni kom i mitt liv
-51 eller -52
Jag stod på en scen i en park på en midsommarfest
och jag sjöng väl en låt eller två
Plötsligt hördes ett ljud jag aldrig hört förr ...
Någon som klappade! Jag fattningen tappade! (tappade fattningen)
Jag gick hem lite trött, lite rädd, lite glad denna första midsommardag
då jag kröp in under ert skinn

Östen Warnerbring försökte många gånger dra sig tillbaka av olika skäl (bl a dålig hälsa på 1980-talet), men en riktig entertainer kan aldrig lämna scenen, och att han fick sluta sin långa karriär och sitt inte alltför långa liv (71 år) under en turné var väl egentligen helt i sin ordning.

Vila i frid! Hälsa Piraten!

Kramdagen!

Lång och tung natt utan sömn, vilket berodde på att jag fick rethosta när jag befann mig i liggande ställning. F-rbannat trött idag alltså. Jag skall försöka sova halvsittande kommande natt - vilket jag gjort många gånger. När jag led av bronkit i en hel månad för lite drygt två år sedan ägnade jag nätterna åt att sova sittandes - så det skall nog funka bra den här gången. Bara jag får upp lite mer av slemmet i luftrören kommer det nog att kännas lättare och bättre. Men så här kan det inte fortsätta ...

Så natten som var låg jag och vred mig fram och tillbaka och lade mig senare i soffan utan någon sömnframgång. Till slut (klockan halv fem tror jag) gav jag f-n i alltihop och steg upp och fixade frukost - ovanligt morgonpiggt för att vara en lördagsmorgon. Tydligen låg och och snurrade så mycket i min säng framför webbkameran att en okänd figur (med en hotmailadress som inkluderade orden 'cam' och 'sex' - hrrrrmm) i Italien ville chatta med mig :-S. Jag kan inte påstå att jag mitt i natten var på humör att chatta med okända.

Nå, sk-t samma!

För några dagar sedan fick jag detta ryska vykort från Galina:
Texten lyder (enligt Galinas översättning):
"Älskling, med dig är det varmt och ljust, och jag inser vilken tur jag haft..."

Samtidigt berättade Galina att det enligt ryska traditioner är den internationella kramdagen idag den 21 januari. Utmärkt! Det finns få saker som är så fina och trevliga som att kramas. Pekka och Bibbi Langer var kramandets apostlar under många år, men jag tycker inte att några direkt har axlat deras mantlar. Lite synd tycker jag, för det kramas alldeles för lite rent generellt. Det är därför jag har spammat många bloggar med mina cyberkramar idag. Jag tyckte att det var på sin plats en dag som denna ... så kan vi fortsätta vårt närhetsfattiga vanliga liv i morgon.

----

Nu har jag bestämt mig. Om ingen väldigt stor förbättring inträder före måndagen kommer jag att uppsöka närmaste vårdcentral och få mig någon medicin så jag blir av med den här sk-ten. Jag har inte uppsökt någon läkare sedan 1997 - och brukar helst vara halvdöd innan jag uppsöker en läkare. Men nu har jag inte tid att vara sjuk, och det 'vanliga' tillfrisknandet borde ha skett vid det här laget. Urk!

Lite självbelåten idag ...

Rulle är gosesjuk - tidig torsdagskväll ...

Visst! Jag erkänner! Jag är en aningens självbelåten idag och det efter att ha löst ett tekniskt problem med datorproblem, och eftersom jag inte har något sinne för tekniska frågor i samband med datorer har jag all rätt (enligt mina egna strikta regler) att vara en aning självbelåten. I går kväll, strax före jag och Galina satte oss ned och tittade på T2 tillsammans (vilket gick alldeles utmärkt trots att det är 921 km mellan våra soffor - vi pratades vid per telefon under reklampauserna - tack och lov för reklamkanaler - det sista var en mening jag aldrig trodde att jag någonsin skulle skriva) hade min webbkamerasida börjat krångla och när jag satte mig och tog mig an problemet efter filmen kraschade webbkameraprogrammet helt och hållet. Så började en lång och tröstlöst irriterande process med avinstallationer av diverse program, omstart efter omstart och först när jag installerade en äldre (eller möjligen nyare) version av samma program lyckades jag få liv i min webbkamerasida igen ... Äh PUH! Och när jag tittade på klockan såg jag att klockan var två och att jag borde gått och lagt mig för länge sedan ... men jag är den typen som inte kan gå och lägga ett problem åt sidan innan jag har löst det. Medfödd defekt antar jag.

Så det var med trött huvud men ganska belåtet hjärta som jag kröp i säng och sov som en stock en bra bit in på förmiddagen - och det känns faktiskt lite bättre idag. Fortfarande ganska hostig (men nu börjar slemfanskapet komma upp i alla fall) och småtrött, men det går definitivt åt rätt håll. Min sovmorgon gjorde mig nog gott tror jag ... eller så är det "raringen" Arnolds förtjänst (epitetet knyckt från luden kolja).

*asg* By the way, jag blev full i skratt när jag steg upp i morse/förmiddags och kollade om någon fotat mig under natten (vilket man gör genom att klicka på ikonen som ser ut som ett vykort), och det fanns två nya foton i fotoalbumet. Ett trivsamt där jag låg med bar rygg åt kameran och sov med Rulle liggandes bredvid - så sött och fint ... schå dan (jämtländska, betyder ung. 'titta här'):
... men så fanns ett annat som jag kände mig tvungen att censurera (det är ju trots allt en barntillåten webbkamerasida): ett där jag kliar höger skinka och därmed exponerar ett stycke herrarsel. Inte för att jag är särskilt pryd, men det finns ju en chans att någon bigott amerikan anmäler min webbkamerasida för att vara osedlig - och eftersom det är en amerikansk server som webbkamerasidan ligger på, så tog jag det säkra före det osäkra och raderade bilden från sidan (naturligtvis efter att först ha sparat den på min dator ;-P). Man kan se hur många som har tittat på fotot i fotoalbumet, och en kul detalj (som visar vad som går hem bland webbkamerafluktarna) var att det förstnämnda fotot hade kanske ca 10 personer tittat på, men den numera bortplockade bilden hade ett fyrtiotal personer hunnit titta på innan jag plockade bort den. Destination Moon ...

Det har snackats om ett superkallt (kallare än minus tjugo) och superblåsigt (över tiosekundmeter) veckoslut. Tur att man är sjuk och slipper gå ut ...

---

RIP Östen Warnerbring.

Sjukdomsbloggpost nr 2

OK, jag lovade ju för ett drygt halvår sedan att ge tusan i att skriva bloggar om sjukdomar och sådana saker, men när jag skrev en sådan för ett drygt halvår sedan konstaterade jag ju att: en gång är ingen gång. Nåväl ... två gånger: GÅNG GÅNG! Uselt och åldrigt skämt, jag vet ...

Först och främst: Krånglet är inte borta, men får anstå till slutet av månaden. Just nu är det inget jag kan göra. Jag spenderar dagarna framför min dator och söker arbete och planerar inför framtiden och försöker låta bli att känna efter alltför mycket hur det känns. Min älskling har via telefon givit mig order att bara ta det lugnt och inte sitta så mycket framför datorn, men om jag bara skall sitta (eller ligga) still och vänta på att bli frisk kommer jag att bli tokig.

En sak är dock säker, denna förkylning är nog en av de kraftigare jag har haft. Inte för att jag snorar eller nyser särskilt mycket, feber och yrsel kan jag också ta, men rethostan och luftrörsproblemen är inte roliga. Och jag tror knappast att en simpel bacillusk kunnat ställa till det så här, utan det är säkerligen ett virus ... synd att man inte kan ha lika bra virusskydd på sig själv som man har på datorn. OK - inget mer sjukdomsgnäll nu ... folk som gnäller när de är sjuka skall man: "bunta ihop och slå ihjäl bara ... en ska int va blöt!" (Gamlin & Wolgers, 1968).

Några tröster (hur i allsin dar lyder pluralformen av substantivet 'tröst'?) i bedrövelsen är att jag vet att det finns en framtid ca 921 km längre söderut och att jag är efterlängtad och saknad där. Att höra min älsklings röst per telefon är som balsam för själen (sliten liknelse, men ändå adekvat) och dessutom fick jag igår återigen träffa min kära katt Rulle som de senaste tolv dagarna bott hos modern och tydligen trivts bra. Han verkade dock väldigt glad att vara tillbaka och sover på sin älsklingsplats på sängen ... strax söder om huvudkudden.
Skönt att inte vara totalt ensam efter att ha spenderat en vecka i ständigt trevligt och livligt sällskap. Nu skall jag titta runt lite i era bloggar och kanske skriva något litet här och var om jag känner att jag orkar.

Återigen ... ni är bäst!

BLOGGPOST NR 100!

Mina damer och övriga!

Denna bloggpost är den hundrade i ordningen sedan jag startade "Björns Blåa Blogg" den 15 juni 2005 - Lite av ett jubileum alltså. För några dagar sedan skrevs dessutom den tusende kommentaren i min blogg och det var Lilla Tanta som skrev den. Tack till Lilla Tanta, tack till alla andra. Hade det inte varit för er hade denna blogg bara kunnat drömma om 100 poster.

Igår kom jag hem från Husby/Kista efter en hel vecka i denna för mig nya men stimulerande miljö, tillsammans med stimulerande människor (inte bara seriefiguren Galina). Nu är jag tillbaka i Luleå, känner mig deppad, stressad, irriterad och på allmänt dåligt humör. Saker och ting som jag inte vill gå in på krånglar å det väldigaste här på hemmaplan. Kan sluta tråkigt. Känner ingen lust för någonting. Inte heller blogga. Dessutom är jag svinförkyld och har halsen igenproppad av slem och annat trevligt. Därför orkar jag inte skriva någon särskild blogg nu när det är jubileum - inte heller skriva om mitt trevliga möte med Robban under lördagen.

Han har däremot skrivit en underbart välskriven bloggpost om detta möte, som jag med glädje länkar till här

Tack för att ni finns.

Nähä?

Mycket egendomligt. Igår skrev och publicerade jag en bloggpost om mina äventyr i Solna under onsdagen, men idag finns inte bloggposten kvar. Trist för de som var intresserade, för jag ids inte skriva om den. Men i korthet kan jag skriva att jag genom mitt vilsna irrande upplevt större delarna av Solnas stadskärna och att jag så småningom hittade målet för min strävan - skivaffären 'Rainbow Music'. Solna är för övrigt ganska fint - påminner lite om Boden.

BeJis irrfärder i Kista ... eller 'vem tusan har flyttat på Systembolaget?'

Sådärja. Har anlänt huvudstaden och är fortfarande i 'ta-storögt-in-alla-möjliga-intryck-stadiet'. Jag har under dagen utforskat Kistas berömda galleria (nog stor utflykt för förvirrad hasafot) och sett mig omkring ... eller snarare irrat runt utan att fatta någonting.

Nu är det nämligen på det sättet att jag är utforskad med ett sällsynt dålig rumsuppfattning ... eller enklare uttryckt: jag hittar inte! Jag kan en riktigt dålig dag gå vilse i mitt lilla förråd på en dryg kvadratmeter. Å andra sidan, när man irrar planlöst runt och försöker hitta så hittar man ofta en massa intressanta ställen som man aldrig trodde fanns. Problemet är bara att det oftast slutar med att man är totalt och hundraprocentigt vilse. Så idag när jag gjorde min entré i Kistagallerian skaffade jag mig snabbt en hållpunkt att utgå från, eftersom jag utifrån den visste hyfsat hur man hittade även utanför gallerian ... och ännu bättre hur man hittade tillbaka 'hem'. Alltså ... första bästa affär jag ser när jag kommer in i Kistagallerian ... Ah! Systembolaget! Det bör bli lätt att komma ihåg! Vandrar runt och tittar lite i olika affärer ... kunde naturligtvis inte låta bli att köpa några stycken CD i två olika skivaffärer ... SMISK! Jaja (suck) gjort är gjort!

Nå! Dags att återvända. Börjar vandra runt för att hitta Systembolaget. På så sätt får jag se ganska mycket av den berömda gallerian, fast nu vill jag inte se så mycket annat än Systembolaget. Irrar vilset och börjar bli irriterad ... har någon varit så gemen att han flyttat på Systembolaget bara för att jäklas med norrländska turister? Ser samma strumpstånd för femtielfte gången. Börjar titta på de utplacerade orienteringstavlorna (ett tecken på att man har förlorat) och börjar följa deras anvisningar ... innan jag upptäcker att dessa orienteringstavlor inte är riktigt är sanningsenliga vad beträffar den röda 'du är här'-pricken. När jag insett detta och istället börjar orientera mig efter vilka affärer som finns runt mig och var de finns på orienteringstavlan börjar det gå bättre. Jag hittar äntligen Systembolaget ... men ... men ... har jag inte redan varit här? Jo, det har jag, men då fanns här inget Systembolag! Saken är klar, någon driver med mig ... undrar just vem? 'Det är makterna' kanske Strindberg skulle skriva, men jag tror snarare att det är utsända rekryterare till Husby Vilseklubb som har fått höra underrättelser om min ankomst.

Å GALINAS VÄGNAR ...

Galina har skickat en rysk julhälsning riktad till alla vänner i cybern och bett mig publicera den i min blogg ... okey dokey!: "Alla mina och BeJis fina cybervänner, jag önskar er en riktigt God Jul: må alla era önskningar slå in (ju, Soulway - ALLA!:D). Kramar till er, ni är - i ryska termer uttryckt - salt på mitt livs bord.:)"

Ja, varför inte? Ännu är det ju inte tjugondag Knut, så än behöver väl inte julen dansas ut.

Det har varit en lång dag fylld med pappersexcersis och diverse ärenden, och just nu sitter jag (nyvaknad efter att ha somnat till 'Färdknäpp' - vilket visar att jag var trött, eftersom jag gillar farser) och räknar kallt med att kommande natt kommer att bli en tämligen sömnlös sådan. Jag räknar med att ligga och vrida mig och vara full av diverse tankar hela natten - många nätter har varit på det sättet de senaste månaderna, men det gör inget eftersom det är så glada tankar som snurrar runt - så passa på att sitta förtrollade och studera världen genom det tittöga som min webbkamera utgör i kväll, i natt och i morgon - för sedan blir det av naturliga skäl en paus i webbkamerandet ... och det beror inte enbart på att Galina är rädd för att jag kommer att bli tvungen att ändra inställningarna i min webbkamera till 'adult', utan snarare på att hennes dator nog skulle få ett slaganfall om jag försökte använda det systemkrävande webbkameraprogrammet på den - dessutom saknas den fordrade usb-ingången. Ajaj. Men så här såg jag ut i går när jag pratade med G. på telefon - naturligtvis med Rulle vid min sida.


Webbkameran lyckades fånga in ganska mycket harmoni och lycka tycker jag nog ...

Jag känner mig lite ensam eftersom den gode Rulle har åkt till modern och hennes katter Killen och Jolie, men den ensamheten är ju tämligen tillfällig. När jag läste Galinas 'anonyma' kommentar till förra bloggposten insåg jag på nytt vilken sanslöst fantastisk kvinna jag har träffat och vilken otrolig tur jag har haft - och om bara ett och ett halvt dygn får jag åter träffa henne. Denna gång känns det inte lika nervöst som förra gången, utan denna gången är jag redan nu helt säker på att det blir en fantastisk vecka - och det kommer ganska lägligt. Resan blir lång, men jag är säker på att den inte kommer att kännas lång, eftersom jag vet vad som väntar. Eller hur, producenten? :-).

Inget egentligt 'schema' över vad som kommer att hända kommande vecka finns (åtminstone vad jag vet - jag vet inte vad G. har tänkt - I'll just go by the flow...) men visst vore det roligt att träffa någon eller några av er IRL, och om någon kommer har något ett konkret förslag om datum, tid och plats eller dylikt så går det bra att vända sig till mailadressen som finns på min 'egentliga' hemsida. Alltid skall väl något gå att ordna - skam vore väl annars.

Nu avslutar jag denna bloggposten med att säga att det KANSKE blir någon bloggpost skriven i storstaden - det beror till viss del på hur mycket tålamod jag orkar ha med värdinnans gamla dator, men också naturligtvis på att jag förmodligen kommer att ha en del annat att pyssla med. ;-)

Anyway ... vi synes så småningom igen i cybern ... IRL också?

TRE DAGAR KVAR ...

Nu börjar resfebern sätta igång ordentligt. De senaste dagarna har jag haft fullt upp av små och stora bekymmer (mest mycket som skall göras på VÄLDIGT lite tid) som tagit upp alla mina tankar så mycket att jag inte ens hunnit med att fundera så mycket på helgens och nästa veckas äventyr. Dessutom har jag mer eller mindre lovat min mormor i Råneå att besöka henne idag, och det skall jag göra också. Tidigare har jag kännt mig stressad över mitt tidigare löfte, men nu känns det helt okej. Mycket av det som skulle göras är nu gjort (en del är ogjort också, men det kommer ju alltid en morgondag ... och förhoppningsvis inte bara EN). Nu ser jag min (och moderns) bussresa till Råneå om mindre än en timma som lättare stretching inför mitt reseäventyr till helgen - så jag inte stukar bussmusklerna. Jag tänker hälsa till mormodern från er alla (vare sig ni vill det eller inte).

Nu har jag haft över 2200 besök på min webbkamerasida ... inte riktigt klokt! Kul att några av er skriver några rader i webbkameragästboken - när nu sådan finns. Och Munin ... du behöver inte oroa dig för att Rulle gjorde något 'olämpligt' i min säng. Han skulle nog hellre kasta sig i famnen på en rabiesgalen schäfer än att göra något 'olämpligt' - ty Rulle är en katt med stil och finess. Jag börjar känna mig alltmer bekväm med kameran och är alltmer ogenerad inför den - är alltmer mig själv inför den. Den enda förändringen i mitt beteende jag kan komma på just nu är att jag sover en aning mer påklädd än vad jag oftast brukar göra - jojo! Kanske den sista hämningen släpper också (det var väl något sådant en viss Saladam hoppades på) vad denna detalj beträffar så småningom. Det gör det lättare att slappna av och vara sig själv när man trots allt vet att bilderna är lågupplösta och inte särskilt detaljerade.

Fast nu blir jag ju offline under en veckas tid när jag reser bort - nåja, jag lär ju inte lida någon nöd av det ;-). Jag har sett att man om man har en egen webbkamera (som är igång) och är betalande medlem i 'camerades' som jag tror att det heter (sidan där jag har webbkameran) så kan man tydligen ta sk 'snapshots' av den sidan man tittar på, och dessa 'snapshots' läggs automatiskt in i ett fotoalbum på samma sida som jag tror att endast medlemmar (betalande och gratismedlemmar - som mig) kan komma åt. Nio gånger har jag blivit fotograferad så här långt. Två gånger vid datorn, en gång i soffan (i morse när jag drack kaffe och tittade på morgonnyheterna) och SEX gånger vid eller i sängen. Mest intressant blev det tydligen i morse efter uppstigningen när jag endast iklädd kalsonger bäddade sängen - då blev jag avbildad hela fyra gånger på mindre än en minut. Nåja, det gör ju ingenting - dels är det tämligen mörkt och murrigt och dels ser man inte så mycket mer än min rygg på dessa mörka lågupplösta bilder. Och för er icke-medlemmar och ickeägare av webbkamera som vill se hur det ser ut när jag bäddar sängen - håll till godo:

Inte särskilt märkvärdigt alltså.

Nej, nu måste jag kila till bussen! Hej svejs!

---

Är nu tillbaka och mormodern hälsar tillbaka!

FEM DAGAR KVAR ... (vänta lite ... har jag inte redan skrivit en bloggpost med det namnet en gång i tiden?)

I mörkret skymtar en Björn på mage och en Rulle som trängs om soffutrymmet.

Ja, för alla som ännu inte räknat ut det, så kan jag tala om att jag under natten mellan lördag och söndag (eller kanske rättare sagt: när det ännu inte riktigt är morgon ... varför skulle annars Himlens Ljus muttra?) anländer jag till Stockholms Central efter en lång resa som inleds med bussfärd mellan Luleå och Sundsvall, och sedan blir det tågande från Sundsvall till Stockholm. Tågresan ser jag fram emot, eftersom jag alltid tyckt om att åka tåg (och dessutom inte gjort det särskilt ofta), men bussresa på åtta timmar är ingenting som jag drömmer om ... (jag minns med lätt fasa en inte särskilt skön bussresa mellan Luleå och Härnösand för drygt tio år sedan) ... men med tanke vad som väntar vid ankomsten ... med tanke på guldet som väntar vid regnbågens slut så lär nog denna resa bli trevligare. Frågan är vad jag skall ta mig för under bussresan. Tyvärr är min älskade minidisc inlämnad på service, så den kan jag inte använda ... sova borde jag väl göra, men jag känner på mig att jag kommer att vara alldeles för uppspelt för att kunna sova ... och dessutom sover jag alltid dåligt på resor. Läsa kanske? Tja, då får det nog vara något lättare i så fall ... Krapotkins 'En Anarkists Minnen' som länge stått och stirrat uppfordrande på mig från bokhyllan får nog stå kvar även denna gång ... ... ... undrar om jag inte kommer att sitta och skriva, för DET är något som jag kan göra även om jag sitter på en lite skakig buss ... och med skriva menar jag FÖR HAND ... inget laptoppande här inte ... jag har några idéer som jag kanske skulle passa på att skriva ned. Eller kanske jag bara njuter av utsikten ... problemet är att utsikten ända fram till Umeå är så otroooooligt tråkig, och när jag kommer till underbart vackra Höga Kusten har det nog redan blivit mörkt. Tja ... det löser sig nog. Men visst har jag resfeber ... jag är ingen berest människa (har aldrig ens varit utanför Skandinavien/Norden) och senaste gången jag befann mig söder om Norrland (som nota bene tar upp två tredjedelar av Sveriges yta) tror jag var 1992 då jag under några dagar befann mig i pittoreska Horred. I Stockholm har jag inte satt min fot sedan 1990, och stannat längre än en dag i Hufvudstaden har jag inte gjort sedan 1985 ... så då är det väl dags nu. Jag har i dagarna kommit att tänka på att jag aldrig varit i södra Sverige vintertid ... så det skall bli intressant. Nå, nog om detta.

Det här med webbkameror är egentligen inte riktigt klokt. Jag skaffade min webbkamera för en halv vecka sedan och sedan jag lade in en sk besöksräknare på min webbkamerasida (besök bara ... era fluktisar ;-P) sent igår kväll har jag fått över 750 (!!!!!!) besök till sidan ... och med tanke på vad lite som händer på sidan (jag sitter och jobbar vid datorn, jag pratar telefon, jag tittar på tv, jag sover, jag gosar med Rulle etc) så är det ganska häpnadsväckande ... dessutom såg jag idag att det fanns en gästbok på webbkamerasidan. Det hade jag inte sett tidigare, och jag såg att såväl Soulway som Aniara och dessutom en fransman och en amerikan varit inne och kommenterat mina inte särskilt intressanta (eller fotogeniska) sysslor. Jag som alltid månat om mitt privatliv har nu blivit en riktig webblinslus ... varthän skall det bära? Numera verkar jag göra allt för att få uppmärksamhet ... rena rama Linda Rosing ... :-S ... Tja, jag antar väl att jag ledsnar så småningom ...

Slutligen några kommentarer till några av mina älskade bloggarvänner. Först och främst: JAG ÄLSKAR ER! (Galinas vana att skriva 'I love you' till höger och vänster har smittat av sig tror jag). Utan er vore jag bara en uttråkad och halvdöd torrboll.

Och så några kommentarer till kommentarer (jag hinner inte och orkar inte svara i respektive bloggar just nu i alla fall, så då tar jag det här istället):

Soulway önskar sig ett utvik, och verkade hoppa till i datorstolen i sin skrivarlya när det skymtade lite bröstbehåring mellan skjortsnibbarna på mitt dimmiga nyårsfoto. Jag får erkänna att det är ganska fint för egot att bli lite betraktad som köttstycke då och då. Visst, visst, visst blir jag glad när någon tycker att jag skriver bra och så, men det har jag redan papper på att jag kan, och visst blir jag glad när någon tycker om min musik, men det är något alldeles extra med kommentarer om utseendet - kanske för att jag definitivt inte är van vid att få dem ... fast av någon anledning har jag börjat vänja mig så smått. Underbara Soulway har ingen skam i kroppen (och det är precis så det skall vara) och har kommit med lite skamliga förslag under månadernas gång (bl a förslag om att byta sängplats med Rulle - detta var FÖRE Galinas och min kärlek var 'officiell'). Efter att ha läst Soulways utviksförhoppning föreslog Galina när hon och jag pratade i telefon att jag skulle skicka ett nakenfoto till Soulway ... och jag kan ju inte gärna säga något annat än att hon vid det här laget sannerligen har gjort sig förtjänt av ett sådant ... jag skall fundera lite närmare på saken ... fram tills dess får hon väl kika på min webbkamerasida när den är 'online' ... det kanske snabbt skymtar förbi några kvadratcentimeter naken hud då och då på de blurriga videobilderna ... men sitt inte klistrad framför datorn HELA tiden och flukta. Ut och njut av den underbara naturen, gärna medelst brädlappar på fötterna (sk skidor).

Jenny! Visst vet jag att en viss bloggiblogg bor i Stockholm - till och med ungefär VAR i Stockholm, och det vore faktiskt enormt roligt med ett IRL-möte också - man kan lugnt säga att jag haft väldigt goda erfarenheter av att möta bloggare IRL (visserligen har jag bara träffat EN - men som jag träffade ... :-O). Jag får erkänna att jag kännt mig LITE isolerad som bloggare här uppe i norr, eftersom jag bara kommit i cyberkontakt med TVÅ andra bloggare i Norrbotten under den här tiden, men i 'Knapsujänkää' verkar bloggare växa på trän. Nå, för att återgå till Jenny (som var en av de första som regelbundet skrev kommentarer i min blogg) så kan jag bara återgälda komplimangerna: Du är en sällsamt trevlig tjej, som alltid har något fint att skriva både i din bloggiblogg och i kommentarer. Du verkar alltid vara glad och entusiastisk och lika glad som jag blir av dina kommentarer i min blogg, lika glad blir jag av att besöka din blogg. Jenny har också varit en av de som gladast applåderat när jag lagt in något nytt foto av mig själv (vad var det jag sa om denna medicin för egot?) och jag kan bara säga att jag applåderar lika glatt (men lite tystare, för jag är dock fortfarande en ganska blyg person - tro't eller ej!) när Jenny numera tämligen lägger in en bild av sig själv i sin blogg - för hon är en mycket grann tjej! Jag tackar för första 2006-kramen och bugar för de fina orden, och nog tusan borde det väl kunna ordnas att några bloggare i Stockholmstrakten kunde mötas. Galina och jag har redan för några månader sedan småpratat om att träffa bloggare IRL när jag kommer till Stockholm - och när Galina blir sugen på IRL-möten, då brukar de äga rum också. Fråga t ex Mattlo.

Naturligtvis kunde jag ha menat Munin när jag valde en söt brunett som väderflicka, men om sanningen skall fram var mitt val väl mer inspirerat av en annan söt brunett (som inte kan kallas fd Lulebo, men dock fd Älvsbybo - alltid något). Jag skulle kunna skriva lika mycket glatt om Munin som jag gjort om Jenny och Soulway - Munin och jag - we go waaaaaaaay back - ända till februari 2005 - eller vi kanske till och med sprang ihop på området Tuna i Luuule någon gång för fruktansvärt länge sedan. "Snyggaste och bästaste Lulebon" .... ÄSCH! Jag törs ju inte käfta emot när Munin kommer med komplimanger för då slutar det med att man får en hård cyberkänga i nacken (tro mig, jag har gjort misstaget en gång i tiden - före bloggareran). Det var alltså Munin som lärde mig att ta emot komplimanger - något jag var dålig på tidigare (pga ovana), även om jag aldrig haft svårt för att GE komplimanger. Så ... Munin ... så här i efterhand ... tack för den cyberkänga du gav mig för ungefär åtta-nio månader sedan - jag behövde den! Och nog vore det väl skam om inte ett IRL-möte skulle gå att ordna här också så småningom!

Det finns många andra som förtjänar att få ta emot mitt utrop: JAG ÄLSKAR ER! Men nu är det så sent och jag skulle ha lagt mig för läääääääääääääääääääääääääääääääääääääääänge sedan. Dessutom har datorn krånglat något guförbannat och varit trögare än en Kalixbo i en tunna sirap under tiden jag skrivit denna bloggpost ... jag misstänker att datorn fått oönskat besök ... nej, inte Jehovas vittnen, men eventuellt något virus. Men nu är jag tröttare än en Göteborgsvits och håller på att ramla ihop av matthet. Så därför slutar jag här och kryper till kojs ... skall upp tidigt i morgon bitti för det är mycket som skall göras.

Som sagt var ... fem dagar kvar!