Några febriga ord om en entertainer ...

Jodå, jag lever fortfarande, men i morgon blir det läkarbesök ... som tidigare bestämt.

---- Jag sitter här och lyssnar på LP-skivan "Jag bor vid ett rastställe. Dikter av Hjalmar Gullberg" med Östen Warnerbring. Nu finns den gode Östen inte längre och det tycker jag är mycket tråkigt eftersom han var en av Sveriges främsta entertainers .... entertainer, ett ord som nästan inte används längre ... kanske för att det inte direkt finns några. Jag har ivrigt spanat efter den utdöende arten, men har bara sett dansande servitörer från Wallmans salonger (skottpengar!). Enligt Eva Rydberg, kunde Östen allting, förutom att dansa - vilket är ännu en (visserligen inte särskilt viktig) orsak varför jag respekterar Östen med rösten och sörjer hans bortgång. Men Eva Rydberg har nog rätt. Östen kunde allt. Han var en strålande skicklig musiker (träblåsare) och sångare, men han var ingen dagslända. Han arbetade sig sakta men säkert in i branschen som sångare, musiker och entertainer under årtiondenas lopp. På bilden ovan som föreställer mina Östen-skivor kan en stenkaka skönjas. Det var en ung Östen som sjöng in en svensk version av Dean Martins "Mambo Italiano". Den gode Östen hade turen att baksidan på skivan innehöll en dunderhit, nämligen "Den ena röd, den andra vit" med trumpetaren Ernie Englund.

Under 60-talet slog han igenom som en populär schlagersångare och deltog även i ett antal schlagerfestivaler. Debut-LP:n "En gång i livet" kom 1965 och syns i förgrunden på bilden. Han tolkade tidigt Edvard Persson på skiva och började mer och mer övergå till sitt skånska idiom när han sjöng - till skillnad från sin rikssvenska med amerikanska R. Östen Warnerbring turnerade med Cornelis Vreeswijk och Ernst-Hugo Järegård och denna trio (en trio bestående av tre sanna Björn-favoriter) gjorde några legendariska shower på Hamburger Börs innan detta nöjestempel revs. 1970-talet var enligt min åsikt Östens bästa årtionde, eftersom han började tonsätta många av våra mest populära skalders texter. Han tonsatte Gustaf Fröding för Sven-Ingvars räkning (kanske inte alltför känt), han tolkade Fritiof Nilson Piraten på LP:n "Skåne" (tyvärr än så länge frånvarande i min samling) och ovan nämnde Hjalmar Gullberg på LP:n "Jag bor vid ett rastställe" - vilket är en toppenplatta inspelad i Köpenhamn 1978.

Östen var inte bara en utmärkt sångare, musiker och kompositör, utan även en klurig och bra textförfattare. Hans texter var ofta tänkvärda och vackra men ännu oftare roliga och väldigt ögonglimtiga, t ex texten till Ingmar Nordströms "Gösta Gigolo". Östen Warnerbring inledde de ovan nämnda Börsshowerna med att sjunga denna egna text till Cole Porters "I've got you under my skin" och beskriver hur en entertainer blir just en entertainer:

Jag har er under mitt skinn
Ja, ni finns där, hur det nu har gått till
Förmodligen kom ni en dag genom mitt öra in
och nu så är ni under mitt skinn
Ni finns där mest varje dag
Ni retas ibland men jag kan inte va utan er
Ibland så kliar ni skönt. Åh, gud var jag älskar er
Ibland så river ni sår som aldrig blir bra
Ja, jag tror att jag minns hur ni kom i mitt liv
-51 eller -52
Jag stod på en scen i en park på en midsommarfest
och jag sjöng väl en låt eller två
Plötsligt hördes ett ljud jag aldrig hört förr ...
Någon som klappade! Jag fattningen tappade! (tappade fattningen)
Jag gick hem lite trött, lite rädd, lite glad denna första midsommardag
då jag kröp in under ert skinn

Östen Warnerbring försökte många gånger dra sig tillbaka av olika skäl (bl a dålig hälsa på 1980-talet), men en riktig entertainer kan aldrig lämna scenen, och att han fick sluta sin långa karriär och sitt inte alltför långa liv (71 år) under en turné var väl egentligen helt i sin ordning.

Vila i frid! Hälsa Piraten!